Loa Lava Brynjulfsdottir
mod att möta motgångar
ISBN 978-91-47-14977-3
© 2024 Loa Lava Brynjulfsdottir och Liber AB
Förläggare: Kajsa Lindroth
Redaktör: Nina Pettersson
Grafisk form inlaga och omslag samt sättning: Nette Lövgren
Omslagsbild: Shutterstock
Författarfoto omslag: Marie-Therese Karlberg
Projektledare: Magnus Winkler
Produktion: Lars Wallin
Första upplagan 1
Repro: Integra Software Services, Indien
Tryck: Graphycems, Spanien, 2024
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt
BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice: 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
Innehåll
Inledning 9
1. Rädslan för att misslyckas 19
Misstag, misslyckanden och motgångar 19
Känner du igen dig i dessa misslyckanden? 23
Hur vi har det – och hur vi tar det 26
Attityd till misslyckanden 28
Motgångsskammen 29
Egna och andras förväntningar 31
2. Fyra skyddsmekanismer 37
Prokrastinering 39
Perfektionism 41
Prestationsbehov 43
Pleasing 44
Verkliga misslyckanden 45
3. Strategier för att våga ta steget 49
Träna upp ett dynamiskt mindset 51
Sätt ord på rädslan – och äg den! 55
Skilj på fantasi och verklighet 58
Utmana dig själv – gå emot din instinkt 61
Bara gör’t – forever beta 63
Ankra dig i dina värderingar 65
Lita på dig själv! 67
Ha rimliga ambitioner 71
Ta ett steg i taget 72
Planera för motgång och misslyckande 73
Din handlingsplan för att våga 75
4. Från motgång till möjlighet 79
Hur hantera motgångarna när de kommer? 80
Se motgången i vitögat 83
Identifiera dig inte med motgången 97
5. At t hitta lärandet 117
Att bli ”motgångsrik” 118
Omfamna och omrama med nyfikenhet 121
Upp på hästen igen 123
Vikten av stöd 125
6. Det modiga mänskliga ledarskapet 131
Hammarskjöld och du 132
Nycklar till ett modigt mänskligt ledarskap 133
Autenticitet och sårbarhet 135
Empati och självkännedom 137
Resiliens och lärande 138
7. Det lärande teamet 143
En dynamisk teamkultur 144
Hur skapar vi ett lärande mindset i teamet? 147
After Action Review 148
Fiskbensmodellen 149
Glorifiera inte geniet! 153
8. Det trygga teamet 157
Vägar till ett tryggare klimat 161
Att mäta den psykologiska tryggheten i teamet 168
Ledarens verktygslåda för psykologisk trygghet 170
9. At t fånga de modiga när de faller 179
Att få sätta ord på sina rädslor 180
Forum för att dela 181
Hit & Shit-möten 182
Att lära av andras missar 183
Skapa ett forum som passar er 185
Avslutning 189
Källor 192
Noter 200
Jag var ett Wunderkind. Ett konstgeni! Som barn och tonåring ritade och målade jag konstant, jag gick i konstskola och fick ständigt höra vilken talang jag hade. Jag hade en gåva och visste att det var konsten som var min livsväg. När jag var klar med gymnasiet sökte jag till Islands Konstakademi. Det var den självklara vägen för mig.
Tillsammans med två kompisar från mina konstkurser tog jag mig igenom nålsögat. Jag fick som en av arton konstnärssjälar göra ”audition” på Konstakademin.
Under en hel dag fick vi demonstrera våra färdigheter i att rita och måla. Bara hälften skulle komma in. För mig handlade övningarna mest om att visa upp min ”briljans”. Jag var inte särskilt orolig för att inte bli antagen. Jag var ju – i mina egna ögon – bäst.
När brevet från skolan kom var det en chock. Jag kom inte in. Det gjorde inte mina kompisar heller, men det gjorde inte saken bättre. Jag slutade måla och rita. Mina kompisar intensifierade sina ansträngningar, övade mer och sökte på nytt året efter. Och året efter det igen. Idag är båda internationellt erkända konstnärer som haft soloutställningar runtom i världen. Jag ritade inte på många år. Förstod inte poängen med det, eftersom jag ju tydligen inte skulle bli konstnär.
Inledning
Failure isn’t the opposite of success; it’s part of success.
Arianna Huffington1
Vi människor är hårdkodade att föredra framgång framför misslyckande. Vi vill inget hellre än att se bra ut inför andra. Det ligger i vår natur att söka godkännande från kollegor och överordnade. Dessutom är många organisationer uppbyggda på ett sätt som förstärker dessa behov, genom att man till exempel främst belönar resultat och framgång. Vart vi än tittar ser vi också andras framgångar. Linkedin-flödet är en kavalkad av succéer. Det finns poddar och Youtube-kanaler med fokus på framgång, och mängder av personer som åstadkommit något utöver det vanliga är ute på arbetsplatser och i andra sammanhang och pratar om sin framgångsresa. I bokhandeln och på biblioteken finns tusentals böcker på temat, och googlar du får du 8,5 miljoner träffar på ”framgång” men mindre än en halv miljon på ”motgång”.
Det är inte konstigt om vi inte vill ta risken att misslyckas. Men för att nå våra mål och visioner behöver vi våga göra det ibland. Författaren och föreläsaren Simon Sinek menar att problemet är att vi ofta ser misslyckandet som ett definitivt slut snarare än en gräns eller en lärdom. Att förstå skillnaden mellan ett ”slut” och en ”gräns” kan vara avgörande för hur vi hanterar de tuffa situationer vi är med om. Det påverkar vår tolkning av motgången, vår förmåga att lära oss och vår vilja att fortsätta framåt. Min reaktion på avslaget från Konstakademin är ett utmärkt exempel. För mig var misslyckandet inget annat än ett definitivt slut.
Alla gör då och då misstag, och det händer att saker går åt skogen trots att vi ansträngt oss och gjort allt rätt. De flesta av oss har också upplevt motgångar av något slag i jobbet, arbetslivet har en tendens att bjuda på både magplask och misslyckanden. I synnerhet om vi experimenterar, tänker kreativt och prövar nya vägar, vilket i många branscher idag är ett måste. Frågan blir därför inte hur vi ska göra för att undvika motgångar, utan hur vi kan möta dem med ett nyfiket lärande mindset och resa oss igen med värdefulla erfarenheter i bagaget.
Idag är man på många arbetsplatser medveten om hur viktigt det är att medarbetarna vågar ifrågasätta, komma med idéer, pröva sig fram, öppet uttrycka sina tankar även när andra inte tycker likadant, be om hjälp och så vidare. Men här finns mycket kvar att göra – för de flesta av oss har inte tränat på att våga ta risker på det sättet, och inte heller på att hantera och skaka av oss känslan av misslyckande och skam.
Undersökningar visar att många kämpar med sin attityd till risk och misslyckande, och att en av arbetslivets stora utmaningar är att hantera motgångar på ett konstruktivt sätt.
Samtidigt som många möter en allt mer komplex och oförutsägbar arbetssituation är det alltså få som känner sig rustade för att hantera motgångar på jobbet eller vågar göra saker som innebär risk för misslyckande. Denna brist på beredskap kan få konsekvenser, särskilt i en föränderlig arbetsmiljö där innovation och anpassningsförmåga är avgörande.
Det här är en bok om hur ledare, medarbetare och team kan utveckla modet att möta motgångar och misslyckanden på ett sätt som främjar lärande och utveckling. Förmågan att växa och utvecklas genom motgångar är i fokus.
För dig som individ och ledare ligger nyttan i att omfamna motgångar och misslyckanden bland annat i att det leder till:
Ett modigare ledarskap: Att ibland kliva utanför komfortzonen gör oss modigare. När vi vågar vara sårbara och ta risken att misslyckas växer vi och utvecklas som människor och ledare.
Ökad resiliens: Förmågan att hantera och lära av motgångar och misslyckanden gör oss mer motståndskraftiga och bättre rustade för framtida utmaningar. Vi bygger upp vår resiliens, det vill säga vår förmåga att möta och hantera svåra omständigheter, anpassa oss till förändringar och återhämta oss från negativa händelser eller stressfaktorer i arbetsmiljön. Man pratar ofta om att människor med hög resiliens lyckas ”studsa tillbaka” efter motgångar utan att nedslås av dem. Det handlar inte bara om att ta sig igenom svårigheter, utan också om att växa och utvecklas genom dem.2
Ökad motivation: När vi på jobbet vågar ta risker och kan visa oss sårbara inför kollegor och andra, stärks vårt engagemang och vår motivation.3 Tyvärr är det idag alldeles för många (8 av 10) som inte känner något större engagemang i jobbet.4 Vi kan minska den andelen genom att skapa en miljö där det är okej att våga, även om det innebär att det kan gå fel ibland, och genom att arbeta med vårt eget förhållningssätt till motgångar. 5
Ett mer dynamiskt mindset: Hanteringen av motgångar och misslyckanden erbjuder ofta de mest värdefulla erfarenheterna att lära och växa av. Vi kan träna upp ett mindset där vi ser motgångar och misslyckanden som tillfällen att lära och växa snarare än som hinder eller tecken på oförmåga.
På team- och organisationsnivå kan man sammanfatta nyttan av att normalisera motgångar och misslyckanden så här:
Ökad psykologisk trygghet: En öppen dialog om misslyckanden bidrar till en kultur av öppenhet och trygghet, vilket i sin tur förbättrar resultaten. Team presterar helt enkelt bättre när det är okej att prata om misslyckanden, ifrågasätta och ställa ”dumma” frågor.
Ökad innovationsförmåga och kreativitet: Modiga organisationer ser misslyckanden som en naturlig – och oundviklig – del av innovationsprocessen, eftersom den på sitt djupaste plan handlar om att utforska det okända, att våga testa nya idéer och metoder för att förbättra och föra saker framåt. Genom att skapa en kultur där risktagande inte bara är accepterat, utan ses som en förutsättning för utveckling, blir misslyckanden något värdefullt. Som modforskaren Brené Brown konstaterar finns det ingen innovation, inget lärande, ingen kreativitet, utan misslyckande.6 Vi kan stanna kvar i det bekväma, bekanta och säkra men det begränsar vår förmåga till nydanande förändring.
Bättre beslut: Transparens och öppenhet möjliggör bättre beslutsfattande. Genom att lära av tidigare misslyckanden kan organisationer fatta mer välgrundade beslut. Som IT-entreprenören Niklas Zennström konstaterar: ”Misslyckanden […] är bara ännu en erfarenhet.”7
Det gäller att rusta teamet och organisationen för att hantera misslyckanden på ett konstruktivt sätt. Detta är inte bara ”mjuka värden” utan har direkt påverkan på produktivitet och resultat.
Jag föreställer mig att du som läser den här boken måste hantera både ovisshet och förändring i ditt arbete. Det är inte säkert att det finns några tydliga rutiner eller manualer för hur du ska sköta ditt jobb, vilket gör att du i hög grad behöver förlita dig på din erfarenhet och ditt professionella omdöme när du fattar beslut. Du är kanske chef och ingår i en ledningsgrupp där du kan påverka företagets/ organisationens strategiska riktning och forma kulturen. Eller så är du projektledare eller medarbetare i en organisation med hög förändringstakt. Oavsett vilken roll du har föreställer jag mig att den kräver anpassningsförmåga, flexibilitet och en positiv inställning till utmaningar och möjligheter till lärande.
Boken består av nio kapitel och kretsar kring två centrala frågor: Hur kan vi göra för att våga mer, och inte låta rädslan för att misslyckas stå i vägen för oss? Och om misslyckandet eller motgången redan är ett faktum, hur kan vi vända erfarenheten till något positivt, till en möjlighet?
I kapitel 1 – Rädslan för att misslyckas – går vi igenom nyckelbegrepp som misstag, motgångar, misslyckanden, skam och ”motgångskraft”. Vi tittar också på varför modet att möta motgångar är så viktigt i dagens komplexa och oförutsägbara arbetsliv.
Kapitel 2 – Fyra skyddsmekanismer – beskriver fyra vanliga beteenden vi lätt hamnar i när vi vill undvika risken att misslyckas. Ju mer vi vet om dem, desto lättare kan vi uppmärksamma dem hos oss själva och ta oss ur dåliga vanor och onda cirklar.
I kapitel 3 – Strategier för att våga ta steget – är den centrala frågan hur? Här tittar vi på vad vi kan göra och hur vi kan tänka för att våga, även när det finns en risk att vi misslyckas.
Kapitel 4 – Från motgång till möjlighet – handlar om hur vi kan hantera motgången eller misslyckandet när det väl är ett faktum. Hur hanterar man skammen som ofta följer med ett misslyckande?
Kapitel 5 – Att hitta lärandet – beskriver en mycket viktig pusselbit när det kommer till att vända motgångar till möjligheter, så betydelsefull att den fått ett eget kapitel. Det handlar om att se till att ta med sig något av värde för den fortsatta resan.
Kapitel 6 – Det modiga mänskliga ledarskapet – presenterar tre nycklar till ett mer autentiskt och empatiskt ledarskap, för en tid när det är nödvändigt att låta både sig själv och andra misslyckas för att utvecklas och komma vidare.
I kapitel 7 – Det lärande teamet – breddar vi perspektivet och tittar på vad som krävs för att skapa en teammiljö där det är tillåtet att misslyckas, så att vi kan lära av det. Det handlar om hur man kan skapa och främja en kultur av kontinuerligt lärande och utveckling.
Kapitel 8 – Det trygga teamet – visar hur ni kan skapa en psykologiskt trygg miljö. Bland annat genom att gemensamt sätta ”spelreglerna” för hur ni ska bete er mot varandra, träna er på att ställa nyfikna frågor och använda olika metoder för att se till att allas perspektiv kommer fram. Kapitlet rymmer också en ”ledarens verktygslåda för psykologisk trygghet”.
Kapitel 9 – Att fånga de modiga när de faller – beskriver några enkla men kraftfulla metoder för att odla en dynamisk kultur där det är okej att det blir fel ibland, och där den som misslyckas inte blir skam- eller skuldbelagd. Det handlar bland annat om att utforma ramar och processer för att lära av egna och andras misstag.
Jag vänder mig till ledare som strävar efter att bygga en stark lärandekultur. Boken ger dig nycklar till hur du kan ”omvandla” motgångar till utveckling och därmed skapa förändring – och kanske framgång.
Du får hjälp att träna upp din egen förmåga att möta och hantera motgångar på ett konstruktivt sätt, och att bidra till en kultur i teamet, eller på arbetsplatsen i stort, där motgångar och misslyckanden ses som en naturlig del av lärandeprocessen.
Arbetslivet och ledarskapet är inte alltid en dans på rosor. Men det är just i motgångarna som dörren till lärande står på glänt och nya insikter väntar. Istället för att leva i en förhoppning om att allt alltid ska gå perfekt behöver vi bygga upp vår ”motgångskraft”. Använd gärna boken som en handbok för att hantera och övervinna motgångar – och på samma gång fylla gapet mellan där du är nu och där du vill vara. Jag är glad att du vill följa med på denna upptäcktsfärd. Pröva dig fram – och var inte rädd för att testa och misslyckas!
Motgångsmästarna
I arbetet med boken har jag haft stort stöd av Motgångsmästarna, en grupp på 90 ledare som har bidragit med sina egna erfarenheter av motgångar och de insikter de fått genom dessa. Under ett par månader deltog de veckovis i digitala samtal kring olika teman kopplade till motgångar och svarade regelbundet på frågeformulär som jag skickade ut. Vi kallade det ”motgångsmästerskap”!
Motgångsmästarna har inte bara varit en källa till inspiration för mig, utan har också bidragit på ett generöst, öppet och sårbart sätt till att göra boken levande och relevant. De hjälpte mig att hitta riktning och fokus i skrivandet – och genom samtalen skapades också en fin gemenskap där vi tillsammans utforskade strategier för att hantera och lära oss av våra motgångar.
Det som gör just denna bok unik är dess fokus på praktisk tillämpbarhet, mycket tack vare Motgångsmästarna och deras erfarenheter och lärdomar. Boken rymmer många exempel på verkliga situationer, där jag tror att många kan känna igen sig.
Kännetecknande för den här boken är också dess fokus på ledarskapet. Ett huvudbudskap är vikten av att integrera mod och sårbarhet i ledarskapet för att skapa en trygg miljö och uppmuntra till lärande och utveckling. Om motgångar ska kunna ha något värde, behöver vi ha förutsättningarna för att kunna lära oss av dem.
De viktiga samtal som Motgångsmästarna förde kring motgångar och misslyckanden tydliggjorde för mig hur angeläget det är att prata om de här frågorna öppet på arbetsplatsen. Att förändra sitt förhållningssätt till motgångar är en personlig resa, men bara delvis. Vad ledaren eller organisationen belönar och uppmärksammar, vad vi säger och gör i teamet, sätter ramarna. Vi behöver fler ledare som aktivt arbetar för en modig kultur.
Vill du också bli en motgångsmästare? Läs mer och gå med i gruppen här: www.loalava.se/motgangsmastarna
1. Rädslan för att misslyckas
I learned that courage was not the absence of fear, but the triumph over it. The brave man is not he who does not feel afraid, but he who conquers that fear.
Nelson Mandela8
Vad är en motgång , egentligen? Och är det någon skillnad mellan misslyckande och misstag? Platta fall, fiaskon, floppar, nederlag, bakslag? Ja, (o)kärt barn har många namn. Innan vi tittar på strategier för att våga ta steget, och på processen för att vända motgångar till framgångar, ska vi reda ut några nyckelbegrepp.
Misstag, misslyckanden och motgångar
Forskningen kring motgångar och misslyckanden har ofta fokuserat på objektiva misstag eller avvikelser från tydliga procedurer i välstrukturerade miljöer som sjukhus, fabriker och kärnkraftsanläggningar. Man har tittat på fel som begåtts, exempelvis på grund av att instruktionerna varit otydliga eller för att någon inte följt arbetsgången på rätt sätt. Harvardprofessorn Amy Edmondson klargör i boken Right kind of wrong – the science of failing well att misstag och misslyckande är två olika saker.9 Ett misstag har en mer objektiv karaktär. Rör det sig om ett misstag kan andra avgöra om vi har gjort fel genom att vi till exempel har missförstått, brustit i omdöme eller inte gjort som man ska. Ett misslyckande är en subjektiv upplevelse på ett annat sätt.
Säg att jag vill bjuda mina kollegor på hembakad butterkaka till fredagsfikat. Jag har liten erfarenhet av bakande och har aldrig bakat butterkaka – men hur svårt kan det vara? Jag hittar ett recept och börjar förbereda. Under tiden tittar jag på serien Breaking Bad eftersom jag tror att jag är bra på multitasking. I receptet står det att jag ska ha i 1,5 liter mjölk, men det verkar lite rikligt. Dessutom har jag bara en knapp liter mjölk hemma och orkar inte gå tillbaka till butiken och köpa mer. Så jag tänker att det nog inte kan vara så noga, och tömmer det nästan fulla mjölkpaketet i smeten. Efteråt visar det sig att jag läst helt fel, det skulle vara 1,5 deciliter mjölk. Under ett särskilt spännande ögonblick i serien missar jag dessutom att ha i jäst i degen.
Hur går det med min butterkaka till fredagsfikat? Jo, det blir en svampig, blöt pannkaka av den. På grund av ouppmärksamhet, bristande omdöme och okunskap följde jag inte receptet och gjorde därmed flera objektiva misstag.
I stora delar av arbetslivet finns inga ”recept” att följa eller manualer att hålla sig till, så regelrätta misstag enligt definitionen ovan är ofta inte problemet – utan där är det upplevelsen av misslyckanden som spökar. Begreppet misslyckande är betydligt bredare än misstag och sätter fingret på gapet mellan förväntan och resultat. Det kan vara tillfällen där man hade en viss intention och gjorde sitt bästa, och så blev det ändå inte bra. Eller åtminstone inte som man hade tänkt.
I kakexemplet hade jag förhoppningar om att kunna bjuda kollegorna på butterkaka, och därför kändes det som ett misslyckande att resultatet blev oätligt. För det är egentligen inte de objektiva misstag jag gjorde i mina försök att baka som gav mig den känslan. Det är när vi upplever att vi inte möter våra egna eller andras förväntningar som den tränger sig på. När vi tycker att vi inte håller måttet, när vi skäms. Om ingen på jobbet hade förväntat sig en hembakad butterkaka till 20
1. Rädslan för att misslyckas
fikat, och om jag själv inte hade trott att den skulle gå att äta, hade också min upplevelse av hela situationen förändrats. Hade jag bara sett bakandet som ett roligt experiment utan några förväntningar på perfekt resultat, och ändå tänkt passera ett konditori på vägen till jobbet och köpa bullar, skulle jag troligen inte ha känt av något misslyckande alls.
Jonas Dahl och Andreas Werr, forskare på Handelshögskolan i Stockholm, definierar misslyckanden som ”en personlig upplevelse av att inte ha uppnått ett önskvärt mål eller resultat kopplat till det egna agerandet eller beteendet”.10 I praktiken kanske mitt misslyckande alltså bara finns i mina tankar.
Bin Zhao och Fernando Olivera, som forskar på organisationsbeteende, är inne på samma spår. De pekar särskilt ut gapet mellan förväntan och det som blir resultatet av ett beslut eller beteende, samt de potentiellt negativa konsekvenser det skulle kunna leda till.11 Objektiva misstag som vi begår kan leda till en känsla av misslyckande (och den känslan kan i sin tur leda till att vi gör ännu fler fel), men de måste inte göra det.12
Motgångar då – hur kan vi skilja dem från misslyckanden? Motgångar är svårigheter eller utmaningar som man stöter på men som oftast är utanför ens egen kontroll. Det kan vara yttre händelser eller omständigheter som försvårar framsteg eller gör det svårt att nå målen. Exempelvis en ekonomisk kris som sätter käppar i hjulen, en plötslig sjukdom, ändrade affärsförutsättningar eller en naturkatastrof som omkullkastar planerna. En motgång är ett hinder på vägen, något som sinkar eller stoppar oss. Men också en tolkningsfråga, för vi ser inte alla motgångar på samma sätt. Vi kanske känner oss motarbetade i stunden, men därmed inte nödvändigtvis misslyckade. För resan fortsätter. Ett misslyckande kan i jämförelse upplevas som något mer definitivt, och kanske mer skamligt. Det kan kännas
1. Rädslan för att misslyckas 21
i kroppen – ofta som en ångestfylld blandning av skam, rädsla och kanske sorg. Ingen gillar att misslyckas.
Motgångar och misslyckanden har ändå något gemensamt – de är subjektiva upplevelser. Om vi går tillbaka till butterkakan och fredagsfikat så hade ett strömavbrott i kvarteret eller en trasig ugn kunnat betraktas som en motgång i bakandet. Det är yttre faktorer
som jag faktiskt inte kan påverka eller kontrollera men som hindrar mig från att nå mitt förväntade resultat (hembakt butterkaka till fredagsfikat). Men det intressanta är att två personer kan tolka denna situation på olika sätt. Den ena kan uppleva den som en motgång –och den andra inte. Låt oss titta på en alternativ händelseutveckling för min butterkaka, där jag istället för att uppleva den trasiga ugnen som en motgång ser möjligheten att låna grannens ugn och samtidigt få en trevlig pratstund. I det scenariot uppstår väl aldrig en motgång?
Misstag, misslyckanden och motgångar
Misstag – en enskild objektiv felhandling.
Misslyckande – en övergripande subjektiv upplevelse av att inte uppnå ett mål eller ett förväntat resultat.
Motgång – en yttre utmaning eller svårighet som man stöter på och tolkar som ett hinder. I boken ska vi utforska hur vi kan förändra vår tolkning och vårt förhållningssätt till situationer där något inte blir som vi hade tänkt eller förväntat oss. Med rätt verktyg och knep kan vi röra oss bort från den förlamande känslan av misslyckande och den tunga upplevelsen av motgång – till en känsla av att vi lär oss något viktigt, utan skam.
1. Rädslan för att misslyckas
Känner du igen dig i dessa misslyckanden?
Your conception of failure might not be too far removed from the average person’s idea of success.
J.K. Rowling13
När vi talar om motgångar eller misslyckanden på jobbet är svampiga kakor till fredagsfikat inte det första vi tänker på. Då menar vi snarare dramatiska bakslag som att få sparken, hamna i en djup konflikt med chefen eller förlora en nyckelkund på grund av kommunikationsmissar. Men det är viktigt att komma ihåg att upplevelsen av misslyckande kan komma även av mer alldagliga saker vi är med om på jobbet.
Det kan vara intressant att titta närmare på hur upplevelser av misslyckanden och motgångar i komplexa miljöer kan se ut i praktiken. Jag har intervjuat ett stort antal ledare och frågat dem om i vilka sammanhang de känt att de misslyckats på jobbet. Du kanske känner igen dig i några:
• Att objektivt sett göra ett misstag, exempelvis lägga in siffror i fel kolumn i excelfilen eller skicka ett känsligt mejl till fel person. En av ledarna jag intervjuade beskrev känslan som att ”falla pladask inombords” när han upptäckte att han åkt till helt fel adress för ett viktigt kundmöte.
• Att ha fel i en sakfråga upplevs fortfarande av många som ett misslyckande. Det kan handla om att inför gruppen hävda något som sedan inte visar sig stämma, eller bli ifrågasatt och ”rättad” inför andra. 1. Rädslan för att misslyckas
• Att saker inte blir som man hade tänkt eller att målen inte uppnås. Många målar upp ett scenario och sätter visioner som sedan inte nås. När resultatet inte stämmer med förväntningarna, eller avviker från det man hade önskat sig, kan det kännas som ett misslyckande. ”Förväntan är bara framtida förbittring”, som någon klok person har sagt. Vi anklagar oss själva för att vi inte har kunnat komma längre eller göra ett större avtryck.
• Att bli avvisad eller bortvald kan vara en smärtsam upplevelse. När vårt grundläggande behov av tillhörighet inte möts kan vi klandra oss själva och känna skam. Cecilia, som är kanslichef på en idéburen organisation, beskriver det så här: ”Jag känner mig så frustrerad över hur svårt det är att boka in vissa möten. Jag får kämpa med att hitta datum för styrelsen och det tar otroligt mycket energi. Folk är så uppbokade långt fram i tiden. Nu lutar jag åt att bara boka in digitala möten. Men problemet för mig är ju alla dessa ’nej’ och ’jag kan inte då’. Jag känner mig bortvald och oviktig. Jag känner också att jag borde ha börjat tidigare ...
Det är otroligt vilka känslor som sätts igång, fast jag rationellt förstår att det inte handlar om mig ... Litet problem, men tar ändå energi.”
• Att andra visar ointresse för ens tankar och idéer kan kännas som ett misslyckande. När kollegorna under ett möte öppet visar att de är ointresserade av det du har att säga är det lätt att tystna. Många har beskrivit en känsla av misslyckande när de inte fått med sig kollegorna på sina idéer eller på förändringsprocesser.
En chef berättade att han ofta kände sig missförstådd och att hans viktiga budskap inte riktigt nådde fram i ledningsgruppen. Rädslan för att ingen skulle haka på hans förslag blev så hämmande att han till slut inte vågade driva sina idéer på mötena. 24
1. Rädslan för att misslyckas
• Att få kritik eller bli utskälld på jobbet (ja, det händer fortfarande!) upplevs av många som ett misslyckande när det träffar en öm punkt i oss. Nikos, chefsjurist på ett energibolag, beskrev hur han ”låste sig i skam” och inte kunde ta till sig berättigad kritik från en kollega gällande en avtalstext han skrivit. Juridiska texter bygger ofta på tolkningar, och Nikos kanske inte hade gjort något formellt fel när kollegan kritiserade texten för otydlighet. Men känslan av misslyckande var så stark att Nikos helt enkelt ”stängde av”.
• Att vara inblandad i en konflikt på jobbet kan kännas som ett misslyckande eftersom vi förväntas kunna arbeta i harmoni och utan skav. Själv kan jag uppleva konflikter som ett uppfriskande sätt att få upp saker på bordet, så jag blev förvånad över hur många av motgångsmästarna som lyfte just konflikter som misslyckanden. Det visar bara hur subjektiv upplevelsen av misslyckande kan vara.
• Att inte veta eller ha svaren känns jobbigt för ledare som ställer orimligt höga krav på sig själva att alltid vara pålästa och förberedda. ”När jag inte vet – och därmed inte kan svara klart och tydligt på en fråga från en medarbetare – känner jag mig misslyckad”, skrev en av motgångsmästarna till mig. Han var rädd för att inte duga och för att göra andra besvikna.
• Att agera utanför sina värderingar kan kännas som ett misslyckande. Det kan till exempel handla om att sätta gränser som man sedan inte lyckas upprätthålla, som för Matteo, en av motgångsmästarna. För att få mer tid för familjen, vilket var det viktiga för honom, hade han bestämt sig för att aldrig mer jobba övertid. Men när chefen sedan frågade kunde han inte säga nej. Det ”kändes helt fel i magen och jag upplevde mig som en nolla som inte kan prioritera rätt”, sa han efteråt.
1. Rädslan för att misslyckas
Hur kan vi göra för att våga mer – på jobbet och i livet?
I dagens arbetsliv behöver vi ta fler risker, experimentera mer och oftare pröva nya vägar. Annars halkar vi efter – som ledare, som medarbetare och som organisation. Men då måste vi dels våga göra det, dels kunna hantera motgången när den kommer. För när vi är modiga får vi räkna med att det ibland kommer att gå åt skogen.
Det här är en bok om att vända motgångar och misslyckanden till något positivt, till möjligheter. Loa Lava Brynjulfsdottir är en av våra främsta experter på modigt ledarskap. Här beskriver hon olika strategier för att våga ta steget, och visar hur du kan träna upp ett mer nyfiket och dynamiskt mindset och på andra sätt stärka din resiliens att kunna resa dig.
MOD ATT MÖTA MOTGÅNGAR handlar också om hur du som ledare kan bidra till en innovativ kultur där motgångar och misslyckanden ses som en naturlig del av lärandeprocessen. Boken rymmer en mängd konkreta verktyg för att skapa ett tryggare klimat i teamet –och fånga de modiga när de faller.
Loa Lava Brynjulfsdottir är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade föreläsare i modigt ledarskap. Hon är certifierad
Dare to Lead™ facilitator, med en MBA i ledarskap och förändringsledning, och har många års erfarenhet av ledarskapsroller. Loa hjälper ledare och organisationer inom alla branscher att bli mer bekväma med ovisshet, och att våga mer i en osäker, komplex och snabbrörlig värld.
Foto: Marie-Therese
Karlberg