Susanne Barregren, SlottsvÄngsskolan i Helsingborg
Camilla Hyrefelt, Seminarieskolan i Landskrona
Christel Nilsson, Kristinebergskolan i Oskarshamn
Maria StÄhl, Vallhovskolan i Sandviken
Susanne Tvingsjö, grundskollĂ€rare 1â7 med lĂ„ng erfarenhet, i Oskarshamn
Kopieringsförbud
Detta verk Àr skyddat av upphovsrÀttslagen. Kopiering, utöver lÀrares begrÀnsade rÀtt att kopiera för undervisningsÀndamÄl enligt Bonus
Copyright Access skolkopieringsavtal, Àr förbjuden. För information om avtalet hÀnvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus
Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, Àr e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrÀtt kan Ätalas av allmÀn Äklagare och dömas till böter eller fÀngelse i upp till tvÄ Är samt bli skyldig att erlÀgga ersÀttning till upphovsman eller rÀttsinnehavare.
Studentlitteratur har bÄde digital och traditionell bokutgivning.
Studentlitteraturs trycksaker Àr miljöanpassade, bÄde nÀr det gÀller papper och tryckprocess.
Maria förklarar: SÄ hÀr gör du ett fotbollsspel
5 Otis och Luna börjar i tvÄan
6 Polisen kommer
Rymdspaning
8 Vad har Hero hittat?
Maria förklarar: MÄnen, VÄrt solsystem
9 I en hagelstorm
En bula pÄ ryggen
förklarar: VÄr kropp, VÄr hÀlsa
Se, det snöar!
Maria förklarar: Fossiler
BÀsta gömstÀllet
Hur kommer man ut?
Maria förklarar: Kartor
Födelsedagen
Luna vaknar tidigt. Klockan Àr bara halv fem pÄ morgonen. Hon kan inte somna om. Det kryper i kroppen av spÀnning.
I dag Àr det hennes födelsedag. Hon fyller Ätta Är och snart ska resten av familjen gratulera henne. DÄ kommer mamma Sara, pappa Rami och hennes storasyster Amina sjunga för henne:
Ja, mÄ hon leva, ja, mÄ hon leva, ja, mÄ hon leva uti hundrade Är.
Javisst ska hon leva, javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti hundrade Ă„r.
Luna vet att familjen kommer att ha med sig en bricka med tÀnda ljus, en god frukost och presenter. NÀr hon tÀnker pÄ sina presenter kan hon inte ligga stilla. Hon slÀnger av sig tÀcket, gÄr fram till fönstret och drar upp rullgardinen.
I öster Àr himlen alldeles röd och rosa. Solen gÄr snart upp till en ny, hÀrlig dag. Det Àr augusti. Sommarlovet Àr snart slut och skolan börjar igen.
Luna bor högst upp i ett höghus. FrĂ„n sitt fönster kan hon se ner pĂ„ lekplatsen, men ocksĂ„ ut över skogen och Ă€nda bort till en sjö. Vid den hĂ€r tiden pĂ„ dygnet Ă€r det öde ute. Inte en endaste bil kör pĂ„ gatan. De enda som Ă€r vakna, förutom Luna, Ă€r hennes husdjur. Det Ă€r majssnoken Maja, fĂ„gelspindeln Siv och ödlan Ărjan. Det Ă€r en sorts ödla som kallas ögonfransgecko.
Lunas husdjur bor i terrarier fyllda med sand, stenar och vÀxter för att djuren ska trivas. Luna ger dem lite vatten.
Hon ler för sig sjÀlv nÀr hon tittar till spindeln Siv.
â DĂ€r Ă€r du, din lilla rymmare, viskar hon.
För nÀstan ett Är sedan rymde Siv. Hon var borta jÀttelÀnge.
Till slut hittade Luna henne hemma hos Otis. Han bor pÄ första vÄningen i samma hus. Ingen vet hur Siv hade hamnat dÀr. Det Àr fortfarande ett mysterium.
Hon kanske kan hjÀlpa sina förÀldrar att vakna.
Luna smyger i vÀg frÄn sitt rum. Hon kikar in i mammas och pappas sovrum. Pappa ligger pÄ rygg med munnen öppen. Han lÄter som en brummande björn nÀr han snarkar. Mamma sover med en hand över huvudet. Hon pustar nÀr hon andas ut. Luna tycker att det ser roligt ut.
PÄ ett bord bredvid sÀngen ligger mammas mobil. Luna tar den och försöker öppna den, men den Àr i lÄst lÀge. För att öppna den tar hon mammas pekfinger och hÄller det pÄ mobilen. Mamma muttrar nÄgot i sömnen, men hon vaknar inte. I stÀllet lÀgger hon sig pÄ sidan och sover vidare. Nu kan Luna stÀlla in alarmet pÄ högsta volym. Hon vill att det ska vÀcka mamma om fem minuter.
NĂ€r Luna har gjort det smyger hon tillbaka in pĂ„ sitt rum. Hon kryper ner i sĂ€ngen och vĂ€ntar. Snart kommer det att hĂ€nda saker âŠ
Luna skriver dagbok
Luna rĂ€knar tyst för sig sjĂ€lv. Hon tĂ€nker rĂ€kna till sextio fem gĂ„nger. DĂ„ vet hon att det har gĂ„tt fem minuter. Men hon tappar rĂ€kningen. Varför lĂ„ter inte alarmet i mammas mobil? Ăr det nĂ„got fel?
DÄ hÀnder det! Det tjuter frÄn mammas och pappas sovrum.
Luna ler nÀr hon hör att alarmet fungerar. Mamma stönar nÀr hon sÀger:
â Vem har stĂ€llt alarmet sĂ„ hĂ€r tidigt?
â Det Ă€r Lunas födelsedag i dag, sĂ€ger pappa.
Luna hör hur de gÄr upp. Först fixar de i köket med frukost pÄ en bricka. Sedan vÀcker de Amina, men hon vill bara sova vidare. Pappa fÄr tjata pÄ henne för att hon ska gÄ upp. Till slut Àr de Àntligen klara. De smyger in pÄ Lunas rum och stÀller sig runt hennes sÀng.
Luna blundar, andas lÄngsamt och lÄtsas sova.
SĂ„ börjar de sjunga âJa, mĂ„ hon levaâ. Luna öppnar ögonen. Hon spelar trött, gĂ€spar och gnuggar sig i ögonen precis som om hon just har vaknat. Sedan sĂ€tter hon sig upp i sĂ€ngen med kudden bakom ryggen.
â Grattis Luna, pĂ„ din stora dag! ropar familjen i kör.
â Hur kĂ€nns det att fylla Ă„tta Ă„r? undrar pappa.
â Hur ska jag veta det? svarar Luna. Det Ă€r första gĂ„ngen för mig.
De sÀtter ner brickan med levande ljus, presenter och god frukost.
â Kan ni förstĂ„ att min mobil larmade sĂ„ hĂ€r tidigt? sĂ€ger mamma. Det mĂ„ste vara nĂ„got fel pĂ„ den.
Hon gÀspar och visar mobilen, men ingen kan förklara det som har hÀnt. Luna lÄtsas som ingenting. Hon Àter lite av frukosten och klÀmmer pÄ sina paket, ett hÄrt och ett mjukt.
Luna börjar med det mjuka paketet. Hon sliter av det röda snöret och river bort pappret med guldhjÀrtan. I paketet Àr det en fin tröja som hon har önskat sig sÄ lÀnge.
â Ă , vad fin! sĂ€ger hon. Tack sĂ„ mycket!
I det hÄrda paketet ligger det en vacker bok. Den har ett lÄs som gÄr att lÄsa med en nyckel.
Mamma förklarar att det Àr en hemlig dagbok. Hon skrev mÄnga dagböcker nÀr hon var liten.
â Men de Ă€r fortfarande lĂ„sta och hemliga, sĂ€ger mamma och ler.
Luna lÄser upp lÄset med nyckeln och öppnar boken. Den Àr fylld med vita, linjerade sidor att skriva pÄ.
En stund senare sitter Luna vid sitt skrivbord. Hon har dagboken framför sig och en penna i handen. Hon ser ut genom fönstret. DÀr nere gÄr Otis med sin mamma Siri. Luna undrar vart de Àr pÄ vÀg. Sedan skriver hon:
Hej dagboken!
I dag Àr det den 14 augusti och jag fyller Är. Det Àr den bÀsta dagen pÄ hela sommaren.
Det tycker jag i alla fall. Jag har fÄtt den hÀr fina dagboken i present.
I eftermiddag Àr det kalas med goda bullar och hallontÄrta. DÄ kommer farmor och farfar, vÄr granne Maria och min kompis Otis pÄ besök.
DÄ fÄr jag sÀkert mÄnga fler paket.
Hej dÄ dagboken
PĂ„ utflykt med Maria
Solen vÀrmer nÀr Otis, Luna och Maria gÄr pÄ den mjuka stigen genom skogen. FÄglarna kvittrar. Om nÄgra veckor kommer vitsipporna att lysa som snö i backarna. Maria bÀr pÄ nÄgra plasthinkar, silar och spadar.
â NĂ€r Ă€r vi framme? undrar Otis.
â Vi ska bara gĂ„ uppför backen, svarar Maria. Sedan kan vi se den lilla sjön.
DÄ upptÀcker Luna en jÀttestor myrstack. De gÄr lite nÀrmare. Det kryllar av myror.
â NĂ€r myrorna kommer fram Ă€r vĂ„ren hĂ€r, sĂ€ger Maria.
Hon förklarar att myrorna övervintrar i marken under myrstacken. Frosten nÄr inte dit ner pÄ vintern.
â Nu gĂ„r vi vidare, sĂ€ger Otis.
NÀr de kommer till krönet av backen kan de se ut över den lilla sjön. Vattnet ligger blankt som en spegel. En stor fÄgel lyfter frÄn strandkanten.
â Vad Ă€r det för stor fĂ„gel? undrar Otis.
â Det Ă€r en hĂ€ger, sĂ€ger Maria. Den har sĂ€kert letat efter smĂ„fisk eller grodor i det grunda vattnet.
Hon tycker att hÀgern liknar en flygödla som fanns pÄ dinosauriernas tid. En av de största flygödlorna hette Pteranodon. Mellan vingspetsarna var den mer Àn sex meter. Den hade en lÄng nÀbbliknande nos och en benkam pÄ huvudet.
â Vad Ă„t flygödlorna? undrar Otis.
â En Pteranodon levde nĂ€ra vatten och Ă„t mest fisk, sĂ€ger Maria. Nu för tiden tror man att dagens fĂ„glar Ă€r slĂ€kt med dinosaurierna. Dinosaurierna lade Ă€gg. En del dinosaurier hade ocksĂ„ fjĂ€drar, precis som fĂ„glarna.
Vid strandkanten finns en grillplats med nÄgra bÀnkar. DÀr hÀnger de av sina ryggsÀckar. Otis och Luna vill veta mer om dinosaurier.
â NĂ€r levde dinosaurierna? undrar Luna.
â Varför finns det inga dinosaurier nu? frĂ„gar Otis.
Maria försöker svara pÄ frÄgorna. LÄngt innan det fanns mÀnniskor, levde andra vÀxter och djur hÀr pÄ jorden.
â Dinosaurierna levde pĂ„ jorden under flera hundra miljoner Ă„r, sĂ€ger hon. De dog ut nĂ€r en stor asteroid trĂ€ffade jorden för mer Ă€n 60 miljoner Ă„r sedan.
â Asteroid, vad var nu det igen? frĂ„gar Luna.
â Det var en jĂ€ttestor sten som kom flygande frĂ„n rymden, svarar Maria. Den trĂ€ffade jorden med stor kraft. NĂ€stan hĂ€lften av allt liv pĂ„ jorden dog ut. DĂ„ dog alla dinosaurier.
Otis och Luna tÀnker pÄ dinosaurier och tiden nÀr de vandrade omkring pÄ jorden.
â Om ingen mĂ€nniska har sett en dinosaurie, hur kan man dĂ„ veta hur de sĂ„g ut? frĂ„gar Luna.
Maria berÀttar att man har hittat rester efter vÀxter och djur som levde för lÀnge sedan. Resterna kallas för fossiler och finns i marken. Man har hittat fossiler av skelett frÄn dinosaurier.
â Skelettdelarna kan man sĂ€tta samman, som ett stort pussel, förklarar Maria. DĂ„ fĂ„r vi en bild av hur en dinosaurie en gĂ„ng har sett ut. Det har funnits mĂ„nga olika sorters dinosaurier pĂ„ jorden. En del av dem var inte större Ă€n en fĂ„gel, medan andra var stora som hus. En del levde av att Ă€ta blad och grĂ€s, medan andra var rovdjur som Ă„t kött eller fisk. Nu Ă€r det dags att leta fossiler.
Fossiljakt
Maria pekar mot en sluttning en bit frÄn strandkanten.
â Vi kan börja dĂ€r borta, med att fylla hinkarna med sand och grus, sĂ„ fĂ„r vi se vad vi hittar, sĂ€ger hon.
NÀr hinkarna Àr fyllda gÄr Otis och Luna till Maria som visar hur de ska göra.
â Först tar ni nĂ„gra spadtag med sand och lĂ€gger i silen, sĂ€ger hon. Sedan hĂ€ller vi vatten över sĂ„ sanden silas bort.
Kvar i silen blir lite stenar. Om vi har tur, kanske vi hittar ett fossil.
Otis fyller en sil med grus och sand. Sedan hÀller han över vatten. Han fÄr hÀlla flera gÄnger innan sanden har sköljts bort. Maria hjÀlper honom att undersöka det som blir kvar.
Han Àr sÄ ivrig att han knappt kan stÄ still.
â Ser du nĂ„got fossil? frĂ„gar han flera gĂ„nger.
Maria vÀnder pÄ varje sten och sÀger:
â Jag kan inte se nĂ„gra fossiler. Du fĂ„r prova igen.
Nu Àr det Lunas tur att hÀlla sand och grus i silen. Det tar inte mÄnga sekunder, sÄ ropar hon:
â Titta! Det ser ut som en snĂ€cka i stenen. Ăr det ett fossil?
Maria undersöker stenen noga. Sedan sÀger hon:
â Du har hittat ett fossil av en snĂ€cka som en gĂ„ng har legat pĂ„ havets botten.
â Men hĂ€r finns inget hav. Vi Ă€r vid en sjö, sĂ€ger Luna.
â För flera miljoner Ă„r sedan sĂ„ var det hĂ€r kanske en havsbotten, förklarar Maria.
Luna Àr sÄ stolt över sitt fossil. Hon lÀgger det pÄ bordet. Sedan rusar hon för att hÀmta mera sand. Den hÀr gÄngen hittar hon ett fossil av en mussla. Efter en stund har hon en hel samling.
â Vilken fin samling, sĂ€ger hon nöjt.
Otis svarar inte. Han fyller sin hink under tystnad.
NÀr Otis har provat för fjÀrde gÄngen utan att hitta nÄgot fossil sÀger han:
â Det hĂ€r Ă€r inget kul! Det Ă€r orĂ€ttvist ocksĂ„. Det Ă€r bara Luna som hittar fossiler. Jag fĂ„r en massa vĂ€rdelösa stenar.
Maria sÀger att man mÄste ha tÄlamod och försöka flera gÄnger. Men Otis Àr fortfarande sur och muttrar nÄgot som ingen annan hör. Han gÄr bort till sandhögen och fyller hinken för femte gÄngen. Sedan gÄr han tillbaka för att sila bort sanden. Maria vakar över honom sÄ han inte missar nÄgot fossil.
â Men titta hĂ€r, vad du har hittat! sĂ€ger hon.
â Vad Ă€r det? Vad Ă€r det? upprepar Otis ivrigt.
â Du har hittat ett fossil av en hajtand, sĂ€ger Maria.
Hon lÀgger den i handflatan sÄ att de kan se den. Den Àr lika stor som en halv tumme. Sedan turas de om att hÄlla i tanden.
â Den Ă€r fortfarande lite vass, sĂ€ger Otis och ler.
Maria berÀttar om den största hajen som levde under den hÀr tiden. Det var Megalodon, en haj som kunde bli nÀstan 20 meter lÄng och som vÀgde 50 ton.
â Det Ă€r ungefĂ€r lika mycket som 20 bilar vĂ€ger tillsammans, sĂ€ger Maria. En fossiltand frĂ„n en Megalodon Ă€r ungefĂ€r lika lĂ„ng som din fot. TĂ€nk er dĂ„ att de hade fler Ă€n 200 tĂ€nder i munnen, i ett gap som var tre meter stort.
â Skönt att de inte simmar runt i haven nu för tiden, sĂ€ger Otis.
Efter en kort fika fortsÀtter de att leta fossiler till lÄngt in pÄ eftermiddagen. DÄ har de en hel samling. Till slut sÀger Maria att de fÄr vÀlja ett fossil att ta med sig hem. Resten fÄr de lÀgga tillbaka vid sandhögen.
Luna vÀljer ett fossil med en vacker snÀcka, medan Otis vÀljer hajtanden.
â NĂ€r ska vi gĂ„ hit igen? undrar Otis.
FOSSILER
Vi har lÀrt oss mycket om vÀxter och djur som levde för flera miljoner Är sedan genom att titta pÄ fossiler . Fossilerna har hjÀlpt forskare att förstÄ hur hela skelett av dinosaurier och andra djur har sett ut .
SÄ hÀr bildades fossiler:
1. NÀr en dinosaurie, fisk eller ett annat djur dog för miljoner Är sedan, kunde kroppen hamna nÀra en flod eller sjö .
2. Den döda kroppen tÀcktes med ett tjockt lager av sand och lera .
3. Sanden och leran lade sig runt kroppen som ruttnade bort . Kvar blev skelettet som pressades samman av flera lager sand och lera .
4. Efter flera miljoner Är har skelettet blivit ett fossil . Fossilet Àr nÀstan lika hÄrt som en sten .
Fossiler kan man hitta i kalksten .
DÀrför kan man se fossiler i trappor i gamla hus, till exempel i gamla skolor . Trapporna Àr ofta gjorda av kalksten .
Man kan ibland se fossiler av ortoceratiter . Det var blÀckfiskar
som levde i havet för mer Àn 400 miljoner Är sedan .
Ortoceratiter jagade fiskar och andra djur .
De största ortoceratiterna kunde bli tio meter lÄnga . Det Àr nÀstan lika lÄngt som ett klassrum .
Vet du att âŠ
fossiler och stenar Àr en del av naturen . De ska ligga kvar pÄ sina platser . Men ett enstaka fossil eller en minnessten fÄr man ta med sig hem I naturreservat gÀller andra regler DÀr ska fossiler och stenar ligga kvar
â vĂ€ck lĂ€slusten redan frĂ„n start
I Krumelurkul fÄr vi följa vÀnnerna Otis och Luna som bor i samma hus, Otis pÄ första vÄningen och Luna pÄ nionde. De gÄr i samma klass och Àr kompisar. Torsten Bengtssons underfundiga texter förvandlar vardagliga hÀndelser till spÀnnande Àventyr med mycket vÀrme och stor igenkÀnning.
LĂ€seboken bestĂ„r av tolv separata berĂ€ttelser, uppdelade pĂ„ 24 kapitel. Varje historia löper över tvĂ„ kapitel och spĂ€nnande cliffhangers driver lĂ€sandet framĂ„t. För varje ny berĂ€ttelse har du möjlighet att fĂ„nga elevernas intresse pĂ„ nytt. I början av lĂ€seboken försvinner Lunas ödla Ărjan. I bokens illustrationer fĂ„r eleverna ledtrĂ„dar till var Ărjan för tillfĂ€llet gömmer sig, medan Otis och Luna fortfarande svĂ€var i ovisshet.
Klassen samlas kring höglÀsning av berÀttelsen och fÄr en gemensam lÀsupplevelse med samtal om ord, begrepp och textens innehÄll. DÀrefter följer enskild lÀstrÀning pÄ elevens egen nivÄ.
LĂSA LĂTT
âą tydlig koppling mellan text och bild
⹠bearbetad text med mindre textmÀngd
⹠meningarna Àr överlag enkla med rak ordföljd
⹠lÄngsam och medveten progression
LĂSA MERA
âą tydlig koppling mellan text och bild
⹠bearbetad text med nÄgot större textmÀngd och överlag rak ordföljd
