Sören Olsson · Anders Jacobsson
SKOLANS BÄSTA
Sören Olsson · Anders Jacobsson
SKOLANS BÄSTA
Läs mer om Sören Olsson och Anders Jacobsson på wahlstroms.se
© Sören Olsson & Anders Jacobsson 2025
Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2025
Först utgiven av Barnbolaget, en del av Storyside 2025
Illustrationer: Lovisa Lesse
Omslagsformgivning: Cecilia Danneker Engström
Sättning: RPform
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-32-21911-5
B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel 1
Välja land
Karl Sune Rudolf Andersson går i fjärde klass. Faktum är att han älskar skolan. Den största anledningen är givetvis mängden med flickor som finns där. Men. Det finns en annan, nästan lika viktig orsak.
Sune älskar att lära sig nya saker. Det är precis det som skolan handlar om. Lära. Sig. Nya. Saker. Vilka länder gränsar egentligen till Slovakien? Hade inte Sune gått i skolan hade han inte haft en aning. De har inte lärt sig det än, men han har tagit reda på det själv. Han har en helt underbar jordglob som står på skrivbordet. Där kan han se jordens alla stater.
Går man i skolan blir man sugen på att ta reda på saker även när man inte är där. På fritiden. Sune kanske inte skulle bli professionell tjejtjusare. Han kan bli forskare. Ta reda på allting. Hur många böcker orkar en musfamilj läsa i mån-
aden? Vad gör egentligen en glödlampa när den är släckt?
Sover den? Drömmer den? Är den död och föds varje gång den tänds? Hur många tändstickor finns det i Sverige?
Sune vill vakna varje morgon och när han lägger sig på kvällen ska han ha lärt sig någonting nytt. Det gör livet spännande.
–Varför måste man ens gå i skolan? gnäller lillebror Håkan.
– För att lära sig saker, gnällspik, säger Sune glatt.
– Mäh. Jag är superhjälte. Jag behöver inte lära mig. Jag räddar världen från Doktor Dum. Då är det inte läge att räkna ut hur mycket sex gånger åtta är.
– 48.
– Vadå?
– Ja. Sex gånger åtta är 48.
– Äh. I alla fall onödigt att gå i skolan.
– I dag ska vi välja ett land i Europa som vi ska forska om och sen ska vi presentera det för klassen, säger fröken Magdalena när första lektionen startar.
– Mäh, suckar en del av eleverna.
Sune ler. Det ska bli superkul. Han funderar på vilket land han ska ta. Hm. Grekland?
– Jag ska ta Grekland, säger Nadyah.
– Attans, säger Sune. Det var ju mitt val.
– Man får ta samma land, menar Magdalena.
Det vill inte Sune. Han vill ha ett eget land. Som ingen annan har.
De vanligaste länderna försvinner först. Frankrike, England, Norge, Danmark, Finland, Island, Portugal, Italien, Spanien, Polen och Tyskland.
– Jag vill ha Småland, säger Jyri.
– Ett land. Inte ett landskap, säger fröken.
– Då tar jag Åland.
– Tillhör Finland.
– Men åh! Grönland, då!
– Tillhör Danmark.
– Skitland!
– Skärp dig, Jyri, säger Magdalena. Du kanske vill ha Finland?
– Varför då?
Magdalena rycker på axlarna.
– För att dina föräldrar är därifrån?
– Då tar jag Rumänien med alla vampyrer, säger Jyri och ser nöjd ut.
Sune kollar snabbt på Europakartan. Österrike?
– Det tog jag, upplyser Andreas.
– Shit. Okej. Då tar jag grannen. Tjeckien. Är det nån som har det landet? frågar Sune.
Det har ingen.
– Hurra! Här ska forskas. Men just det. Jag kan ju prata med Krystinka. Hon är ju från Prag.
Sune är smart. Trots att han inte tänkte på det. Det jobbar en tjeckisk lärarinna på skolan. 3A:s fröken.
– Jag ska lära mig en massa ord. Viktiga fraser som jag kan läsa upp på min redovisning.
– Äh, vad tråkigt med exakt allt, suckar Jocke.
– Va? Nej, det här är ju dödskul. Vilket land har du tagit?
– Schuäjs.
– Va?
– Schuäjs eller vad det heter.
– Du menar Schweiz? undrar Sune.
– Ja, suckar Jocke.
– Det är ett roligt land. De pratar fyra språk där. Tyska, franska, italienska och rätoromanska.
– Va? Äh. Jag är inte intresserad.
– Nähä, säger Sune glatt och rycker på axlarna. Man tycker olika.
– Jag tycker bara om rast och gympa.
– Okej.
Sune sätter sig med sin Ipad. Han ska börja sitt forskande.
RING! Rast.
Sune är sprittig i kroppen. Han vill in igen och fortsätta med sin forskning. Han ska bli expert på Tjeckien.
– Visst är det kul att vi fått välja varsitt land, säger han till Sophie.
– Tja, det är väl okej, säger hon och rycker på axlarna. Sara! Kom ett tag.
Sara och Jaana kommer.
– Ja?
– Det är ganska långt till lucia, va, säger Sophie plötsligt.
– Typ. Minst tre månader, menar Sara.
– Jag tycker vi i alla fall ska börja planera vårt lussetåg för Magdalena.
– Va?
Sune förstår inte vad Sophie yrar om. Höstterminen har ju nästan precis börjat och Sophie pratar om ett luciatåg?
– Jag valde Tjeckien, börjar han. Superintressant land. De gör öl där.
– Men jaha, vem bryr sig? suckar Sophie. Vi ska planera lucia.
Sune frågar varför det är så bråttom med det precis just nu. Det är en evighet kvar till december. Sophie svarar inte. Nadyah, Maria Perez och Tova kommer.
– Ja. Bra, säger Sophie. Magdalena kommer bli så glad. De killar som vill vara med får vara stjärngossar, tomtenissar eller pepparkaksgubbar. Inga kill-tärnor, va?
Alla tjejerna håller med.
– Ett luciatåg som är traditionellt, säger Maria.
– Exakt, menar Sophie. Lucian är alltid ljushårig.
– Eeeh … Va? säger Maria Perez.
– Vadå? Du sa ju själv att det skulle vara ett traditionellt luciatåg.
– Ja? Alltså med det menar jag att inga killar ska vara tärnor eller lucior eller nån ska vara nån teenage mutant hero turtle eller en teletubbie.
– Plus ljushårig lucia, hävdar Sophie.
– Nähä. Då skulle hälften av Sveriges alla tjejer inte kunna bli det, menar Maria och låter arg.
– Lucia har nästan alltid varit ljushårig.
– Då är det ljug i så fall. Hon kom ju från södra Italien. Bara mörkhåriga tjejer. Som jag!
– Vad tycker den enda killen här, då? säger Sophie surt och vänder sig till Sune.
– Va? säger han. Jag tänker mer på Prag än lucior.
– Ska inte en lucia vara ljushårig? Sophie spänner ögonen i honom. Sune rycker på axlarna.
– Jag bryr mig inte. Ljushårig, brun, svarthårig, rödhårig, krullhårig, blått hår, flintskallig eller en kille eller hen. Spelar väl ingen roll. Den som vill vara lucia ska väl få vara det. Vet ni att de har kronor i Tjeckien, precis som vi har här? Fast tjeckisk krona. Just nu motsvarar tio svenska kronor 19 tjeckiska.
– JAG SKITER I TJECKIEN! vrålar Sophie. Lucian ska i alla fall vara ljushårig. Kom!
Hon drar med sig Sara och Jaana.
– Ska det inte alls det! ropar Maria Perez efter henne. Sophie vänder sig om och lipar.
Sune förstår inte vad de håller på med. Tjafsar om lucia i början av september? Nu ska de ju ha roligt och forska om länder. Helt ofattbart vad folk ägnar sig åt fjanterier.
Sophie och Maria är ju nästan bästisar. Det här känns bara onödigt dumt och sorgligt. Han får prata med dem sen.
Sune kollar på klockan. Det är tio minuter kvar av rasten. Han hinner springa till personalrummet och prata med Krystinka lite snabbt.
Sune skyndar sig.
In i korridoren. Upp till andra våningen. Han ska precis gå in till lärarnas rum. Han stoppas av Valteri, 6B:s mentor.
– Vänta Sune! Vart ska du?
– Jag måste prata med Krystinka lite fort.
– Hon har rast. Vad är det som är så bråttom?
– Prag. Tjeckien! Lucia!
– Jag fattar inte ett dugg. Men vänta här då.
Det vill inte Sune. Han stormar in i lärarrummet. Jaha, minsann! Fredag! Fredagsfika. De äter bullar, wienerbröd, drömmar och smörgåsar!
– Jaha, minsann!
– Vi arbetar ju här, försöker Ulla-Lena i 1C. Sunes gamla fröken.
– Det gör vi med, faktiskt. Vi får inte ett enda wienerbröd för det. Krystinka! Jag behöver hjälp!
Magdalena undrar varför han frågar efter klass 3A:s fröken och inte henne. Sune svarar inte. När Krystinka kommer fram tar han med henne ut i korridoren.
– Har det hänt nåt, Sune?
– Ja. Massor. Eller jag vet inte. Men jag vill att det ska hända.
– Jag är rädd att jag inte förstår nånting?
– Vi ska forska om ett land i Europa och presentera det för klassen. Jag har valt Tjeckien, säger Sune och flinar med hela ansiktet.
– Vad roligt, säger Krystinka glatt.
– Du är ju expert. Kan du hjälpa mig med några saker?
Fröken i 3A ler och säger att det gör hon gärna. Hon föreslår att de kan sätta sig i biblioteket nån dag när skolan slutat så får han intervjua henne.
– Blir det bra?
– Perfekt, svarar Sune. Jag har bara en snabb fråga.
– Jaha?
– Vilken öl är godast?
– Va? Hahaha! Vilken fråga. Varför vill du veta det? undrar Krystinka.
– Alla tjecker dricker öl. Nationaldryck. Vilken sort?
Krystinka rycker på axlarna.
– Budvar kanske. Eller Pilsner Urquell.
– Budvar eller pilsner okej. Tack! Nu är min rast slut. Hej då, säger Sune och går.
– Eh hej då, fnissar Krystinka.
Sune skyndar sig tillbaka till klassrummet.
Där har nåt underligt inträffat. Tjejerna har delat upp sig i två gäng. Hälften står med Sophie. Hälften med Maria Perez. De står och blänger på varandra. Men jösses! Vad håller de på med? Så här otrevligt får de inte ha i Sunes klass.
Varför är Sune den enda som tycker att det är kul att lära sig saker i skolan? Han tycker det är så kul att han till och med råkar plugga till fel prov!
Den här terminen händer så mycket att Sune nästan blir utbränd. Han medlar i ett stort klassbråk och blir ombedd att framkalla demoner i skolans källare. Han bryter lite mot reglerna i matsalen och startar en pannkaksbrand i klassrummet. Det är just därför Sune älskar skolan, han ska inte sluta innan han är 45 bestämmer han sig för.
