Illustrerad av Adam Stower Översättning: Sabina Söderlund
KAPITEL 1
DRÖM MA R
En blixt fräste över natthimlen. I vindsrummet längst upp i det f a l l färdiga boningshuset som hon kallade hemma, tog en flicka som hette Rut ögat från teleskopet. Hon gnuggade sig i sitt smutsiga lilla öga med ett smutsigt litet finger. Hon måste väl ändå drömma?
Nej.
Det var verkligen något där uppe som snurrade i fruktansvärt hög hastighet, med en svans av eldslågor efter sig. Vad det än var så brann det!
SVOOOSCH!
Kunde det vara ett flygplan?
Nej, flygplan snurrade inte så där.
Kunde det vara en helikopter?
Nej, det färdades alldeles för snabbt för att vara en helikopter.
Kunde det vara ett stjärnskott?
Nej, det flög alldeles för lågt för att vara ett stjärnskott.
Det var ett UFO. Ett flygande tefat!
Dessutom färdades det snabbt och skulle snart kraschlanda på jorden!
Det här var det mest spännande ögonblicket någonsin i Ruts hittills korta liv.
Flickan var föräldralös. Hennes familj var utfattig, och hennes mamma och pappa hade omkommit när de grävde efter guld. De hade velat att deras älskade dotter skulle få ett bättre liv, men dödades när gruvan de arbetade i rasade in. Det var ett fruktansvärt slut. De hade begravts levande.
Innan dess hade de flyttat från delstat till delstat hela livet och letat efter arbete. De hade sovit där bak i pappas gamla pickup. Rut brukade ligga där, mellan sin mamma och pappa för att hålla sig varm.
Hon hade ingenting, men hon hade allt, för hon hade deras kärlek. Den lilla flickan brukade somna medan hon såg upp mot stjärnorna.
Nu hade Rut bara kvar minnen av sina älskade
föräldrar. Mjukheten i mammans pussar. Det där speciella leendet hennes pappa bara gav henne.
Bilen såldes för att betala för begravningarna, och Rut skickades iväg till sin enda levande släkting med en skylt om halsen där det stod:
VAR SNÄLL OCH TA HAND OM DEN HÄR
FÖRÄLDRALÖSA FLICKAN.
Efter att ha rest i flera dagar, det mesta till fots, kom Rut en oväderskväll äntligen fram till faster Dorothy. De två hade aldrig sett varandra förut. Den gamla kvinnan hade aldrig skaffat egna barn, av en enda väldigt god anledning.
Hon avskydde dem.
Faster Dorothy ansåg att alla barn var avskyvärda varelser med smutsiga händer och rinnande näsor och ostyriga bakdelar.
Faster Dorothys enda användning för barnet var att direkt sätta henne i arbete på strutsfarmen. Så Rut tvingades tillbringa dagarna med att mocka efter strutsarna innan hon fick världens längsta lista med sysslor som hon skulle göra inne i boningshuset på kvällen.
RUTS ATT GÖRA-LISTA
AV
FASTER DOROTHY
TORKA GOLVET
STÄDA TOALETTEN
PLOCKA UT HÅREN UR MIN HÅRBORSTE
DAMMA BONINGSHUSET FRÅN
GOLV TILL TAK
RENSA STUPRÖREN
REPARERA TAKET
TVÄTTA MINA STRUMPOR
SOTA SKORSTENEN
SOPA BORT SPINDELVÄVEN
OCH SOM EN SISTA, SÄRSKILD BELÖNING
FÅR DU KLIPPA DIN ÄLSKADE FASTERS TÅNAGLAR
Ruts liv var torftigt. Hon gick inte i skolan. Hon hade inga vänner. Hon hade ingen framtid.
Allt hon hade var sina DRÖMMAR.
Varje kväll efter att hon hade gjort alla sina sysslor tog sig Rut hela vägen uppför de sk r a ngliga trapporna till sitt lilla vindsrum. Hon satte sig på den knarriga sängen och tankarna återvände alltid till mamma och pappa. Så annorlunda livet skulle vara om de fortfarande hade funnits här. Rut försökte desperat hålla dem vid liv i sina tankar. Hon brukade gå igenom alla sina minnen av dem, som om hon vände blad i ett fotoalbum – inte för att hon hade något foto av dem. De hade varit för fattiga för det.
Ruts smarta lilla trebenta hund, Yuri, kände alltid på sig när hon var ledsen. Han tog sats och hoppade upp på sängen för att gosa med henne.
”VOFF!”
”Jag älskar dig, lilla Yuri”, brukade Rut viska medan hon kliade honom bakom öronen. ”Du är allt jag har.”
Rut hade tur som
hade honom, och Yuri hade tur som hade henne. Hon hade hittat stackaren liggande på vägen inte långt från gården. Någon illvillig människa måste ha kört över hunden, krossat benet under hjulet och sedan kört iväg och trott att han var död.
När hon såg honom den där första gången hade
Rut genast tagit upp den stackars hunden i famnen och burit in honom i boningshuset. Mot alla odds lyckades hon vårda honom tillbaka till livet. Hundens vänstra bakben gick inte att rädda, så Rut gjorde ett nytt åt honom av en illa medfaren gammal äggvisp och ett läderbälte. När hon hade
fått det på plats var det lättare för honom att
följa efter Rut på gården när hon uträttade sina sysslor. Hon visste inte om hunden redan
hade ett namn eller inte, så hon valde ett åt honom. Yuri.
MELLANVÄSTERN-BLASKAN
FÖRSTA MÄNNISKAN I
RYMDEN
Rut döpte hunden efter sin hjälte, den stilige, ryske kosmonauten Yuri Gagarin. Gagarin hade precis fått stora rubriker i hela världen för att ha blivit första människan ute i rymden. Det var århundradets historia.
Rut hade räddat alla gamla tidningar och tidskriftsomslag som handlade om hans rymdfärd i den ryska raketen VOSTOK 1 ur faster Dorothys soptunna. Sedan hade hon satt upp dem på de nakna väggarna i vindsrummet. Det fanns bilder som föreställde Gagarin i rymden, bilder när han landade i trygghet på jorden igen – till och med en bild när han fick ta emot en speciell medalj, Rysslands högsta utmärkelse, för sitt otroliga mod. Dessutom täckte sidorna alla fläckar, sprickor och trasiga delar av väggen, vilket skapade det perfekta altaret för hennes hjälte. Vilket ÄVENTYR att vara honom, tänkte hon, att susa runt planeten jorden medan jag kämpar med min fasters tånaglar. Ruts liv var så långt från ett äventyr man kunde föreställa sig.
Tills ikväll!
Det finns en skola dit de elakaste barnen i världen skickas när de varit extra elaka. Chansen att lyckas rymma är noll, för skolan ligger på en ö och runt ön simmar massor av hungriga hajar. Lektionerna är trista, maten äcklig och lärarna hemska, särskilt naturvetenskapsläraren doktor Doktur. Den som får kvarsittning hos henne blir sig aldrig lik igen …
När Busan kommer till skolan inser hon snart att något väldigt märkligt pågår. Det verkar ha att göra med doktor Doktur och en underlig maskin som kallas monsterskaparmaskinen.
Men det är när Busan plötsligt står öga mot öga
med det skräckinjagande MEGAMONSTRET , som det blir riktigt farligt.
Illustrerad av Tony Ross
