BEV FĂR ALLTID
glupsk. Men INGEN kunde fÄ
Mira att skratta som Bo. OCH
han var hennes BEV (bÀsta
enhörningsvÀn). Inget kunde
Ă€ndra det.
Nu satt Mira och dekorerade lunchlÄdan med
bilder pÄ allt roligt de hade gjort.
Hon skulle just skriva Bos namn med glitter
nÀr hennes syster Rani kom in i köket. Rani
var tvÄ Är Àldre Àn Mira, och hon gick ocksÄ
pÄ Enhörningsskolan. Hon gick i klass Gul,
och Mira i klass Röd (klasserna var döpta efter
regnbÄgens fÀrger). Ranis enhörning hette
Angelika och Rani tjatade alltid om hur speciell
och glittrande hon var, och att de alltid vann
en massa medaljer. Rani la ett papper pÄ bordet
och stÀllde sitt fluffiga pennskrin bredvid det.
Hon skulle göra en affisch att sÀtta pÄ dörren till
Angelikas spilta. Hon började omsorgsfullt att rita
sin enhörning med en gelpenna.
âJag ska rita en teckning pĂ„ nĂ€r Angelika och
jag vann TRE medaljer pĂ„ EN DAGâ, meddelade Rani.
Mira tittade pÄ lunchlÄdan. Hon hade satt fast
en teckning som förestÀllde den gÄngen Bo hade Àtit
tre kakor pÄ en minut.
âVad Ă€r det dĂ€r?â sa Rani och lutade sig fram.
âDet ser ut som en klump som Ă€ter andra klumpar.
Och varför har du ritat en rĂ„tta?â
âDet Ă€r JAGâ, sa Mira surt.
âDet Ă€r faktiskt enklare för digâ, fortsatte Rani.
âAlla Ă€r SĂ
avundsjuka pÄ mig för att jag har en sÄn
perfekt enhörning som Angelika. Men ingen vill ha
din enhörning â alla vet att han Ă€r den brĂ„kigaste, sĂ€mstaste enhörningen i vĂ€rlden.â
Mira skakade pÄ huvudet. Rani hade ingen aning
om alla Àventyr hon haft med Bo. De hade gÄtt
hela vÀgen genom SkrÀckinjagande skogen OCH
genomfört ett rÀddningsuppdrag vid Farliga klippan.
Hon vĂ€nde sig till sin syster. âSĂ€mstaste Ă€r inget ordâ, sa hon.
De fortsatte rita i tystnad. En stund senare kom
Miras och Ranis mamma och pappa in i köket.
âDet Ă€r sĂ„ underbart att ni fĂ„r dela den hĂ€r fantastiska erfarenhetenâ, sa pappa.
Just dÄ snodde Mira Ranis rosa gelpenna och
Rani försökte brotta ner Mira och mamma fick
sÀra pÄ dem. Hon bad dem hÀmta skolvÀskorna
och sĂ€tta sig i bilen â det var dags att Ă„tervĂ€nda till
Enhörningsskolan!
Mira var sÄ förvÀntansfull att hon knappt kunde sitta
still nÀr de körde till den magiska portalen som skulle
transportera dem tillbaka till Enhörningsskolan. Inte
nog med att hon skulle fĂ„ trĂ€ffa Bo igen â hon skulle
ocksÄ fÄ trÀffa sina nya vÀnner, Darcy och Raheem.
De tre hade blivit vÀnner under den första terminen
pÄ Enhörningsskolan, nÀr de tillsammans hade
gett sig ivÀg pÄ ett farligt uppdrag för att rÀdda sina klasskamrater.
SÄ fort mamma bromsade in pÄ parkeringsplatsen
utanför idrottshallen hoppade Mira och Rani ut ur bilen och sprang bort till busken dÀr den magiska
portalen var gömd. Mamma följde efter med deras skolvÀskor, lÀxor och Miras ena sko.
âNi kanske behöver de hĂ€r!â sa hon.
âTack, mammaâ, sa Mira. Rani var sĂ„ otĂ„lig
att fÄ fÀrdas genom portalen att hon hoppade upp
och ner. Miras hÀnder skakade sÄ att hon nÀstan
inte kunde knyta skosnöret. Hon hade fÄtt ett par nya glittergympaskor i födelsedagspresent av sina
förĂ€ldrar. Hon ĂLSKADE dem och lĂ€ngtade sĂ„ efter
att fÄ visa dem för Bo. (Fast Rani sa att Mira bara hÀrmades, eftersom hon hade fÄtt sina glitterskor först.)
Efter hejdĂ„-kramen och det obligatoriska âförstadan-i-skolan-fototâ kröp systrarna in i busken och mot den lilla glittrande glĂ€ntan. Efter att Rani hade
sagt Ă„t Mira att âsluta bete dig som om portalen
Ă€r dinâ strĂ€ckte de sig bĂ€gge mot det glittrande ljuset och föll framĂ„t, in i nĂ„got som kĂ€ndes som luft. Det var bara ett par veckor sen Mira hade
gjort detta senast, men hon hade glömt hur fort det gick. Det var som att Äka nedför den stora
rutschkanan i vattenparken, men med luft istÀllet för vatten, och regnbÄgsljus som forsade förbi. Mira och Rani skrattade och höll fast i varandra nÀr
de med en mjuk duns landade i höstacken mitt i Enhörningsskolans hage.
âHej dĂ„!â sa Rani och sprang sin vĂ€g.
âMIRA!â hördes nĂ„gon ropa, och nĂ€r Mira vĂ€nde
sig om sĂ„g hon Darcy. Darcy tjoade âWoohooâ, fluffade upp sitt stora lockiga hĂ„r och gav Mira en high five. Raheem stod bakom Darcy och sĂ„g lite nervös ut, som han alltid gjorde. Men han verkade ocksĂ„ glad att se henne.
âVi har vĂ€ntat med att hĂ€mta vĂ„ra enhörningar tills du kom!â sa Raheem med ett leende.
En varm kĂ€nsla spred sig i Miras kropp. Ăven om
hon hade kompisar i den vanliga vÀrlden kÀndes det bra att ha speciella vÀnner pÄ Enhörningsskolan att dela alla Àventyr med. De tre vÀnnerna började prata om presenterna de hade gjort till sina enhörningar.
âJag gjorde den hĂ€r till Tapperâ, sa Raheem. âJag
Ă€r lite orolig att han inte kommer att gilla den.â Han tog upp en röd mantel, med ett blĂ„tt T fastsytt.
âHan kommer att Ă€lska den, Raheem. Den Ă€r sĂ„ cool!â
âJag har skaffat en peruk till StjĂ€rna sĂ„ att vi ska fĂ„ matchande hĂ„râ, sa Darcy.
NÀr de nÀrmade sig enhörningarnas hage hördes ett högt gnÀggande och ljudet frÄn galopperande hovar. Raheems enhörning Tapper kom rusande
mot dem i full fart. Raheem dök instinktivt ner
bakom ett mattrÄg precis nÀr Tapper stannade.
Tapper sÄg förvirrad ut tills Raheem kravlade
fram och gav honom en kram. Mira hade haft rÀtt
â Tapper ĂLSKADE sin present. Raheem satte
pÄ honom manteln och Tapper struttade ivÀg och
gjorde superhjÀlteposer.
Darcy och hennes enhörning StjÀrna var upptagna med att ta selfies i sina matchande frisyrer.
Mira tittade sig omkring för att se om Bo var i nÀrheten. Till slut fastnade blicken pÄ en vÀlbekant enhörningsrumpa som stack ut frÄn staketet som gick runt stallet. Bo hade fastnat i staketet nÀr han försökte fÄ tag pÄ nÄgra Àpplen som lÄg i grÀset pÄ andra sidan. NÀr han hörde Mira ropa hans namn
gnÀggade han till. Mira sprang bort till honom och
försökte dra i hans ben, men han satt stenhÄrt fast.
Hon klÀttrade över staketet och försökte knuffa ut honom frÄn andra sidan.
Med ett högt PLOFF lossnade Bo och föll
baklÀnges, och lyckades samtidigt knuffa omkull en annan enhörning som rÄkade gÄ förbi.
âUrsĂ€kta!â ropade Mira nĂ€r enhörningen reste sig, fnyste Ă„t Bo och travade ivĂ€g.
Mira vÀnde blicken mot Bo och sÄg hur han
var pÄ vÀg tillbaka till staketet, samtidigt som han glupskt stirrade pÄ Àpplena.
âVĂ€nta, Bo! Jag har nĂ„got till dig!â sa Mira och
tog upp lunchlÄdan ur vÀskan.
Bo spÀrrade upp ögonen och gnÀggade nöjt. Han blev Ànnu nöjdare nÀr han petade bort locket med
mulen och sÄg att Mira hade fyllt lunchlÄdan med munkar. Han slukade dem genast, precis som Mira
vetat att han skulle göra, men han gjorde tricket att
studsa varje munk pÄ mulen innan han fÄngade den i munnen. Det fick Mira att skratta.
âJag tror inte folk inser hur smart du Ă€râ, sa Mira och kliade Bo bakom öronen. Att vara tillbaka pĂ„
Enhörningsskolan kĂ€ndes âŠ
