FÖR DIG SOM GÅR I
© Text: Emma AdBåge 2012, Ester Roxberg 2021, Astrid Lindgren 1965 / Astrid Lindgren Aktiebolag, Pija Lindenbaum 2013
© Bild: Emma AdBåge 2012, Nathalie Ruejas Jonson 2021, Ilon Wikland 1965 / Design Ilon Wikland AB, Pija Lindenbaum 2013
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Formgivning: Jonas Lindén
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-75275-5
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
berättelser om
Idag är en rolig dag, för idag ska Leni vara hos Olle.
Hon packar ner slajmen och den nya kladdhanden.
Dom ska hon visa Olle!
Han kommer att bli så skrattig.
Jag bor på Kyrkogatan 5.
I vår trädgård har pappa byggt en trädkoja.
”Där kan du och dina kompisar leka rövare”, säger pappa.
Han har byggt en lådbil också, som jag kan racea med.
Men det bästa jag vet är att gå hem till mina tantkompisar.
Jag har fem stycken och alla bor på Kyrkogatan precis som jag.
Vill du träffa dem? Följ med!
Bertil stod vid fönstret och tittade ut.
Han väntade på att mamma och pappa skulle komma hem. Varje dag gick mamma och pappa till fabriken, och då blev Bertil ensam hemma hela dan.
Mamma ställde fram mat åt honom så att han kunde äta när han blev hungrig. Sen fick han middag när mamma kom hem.
O, att tiden skulle gå så långsamt!
Han visste inte vad han skulle ta sig för.
Det var kallt i rummet. Bertil frös. Det började bli skumt i vrårna, men han tyckte inte det var någon idé att tända. Han bestämde sig för att lägga sig på sin säng ett slag och tänka över hur sorgligt det egentligen var. Han hade inte alltid varit ensam. Förut hade han en syster. Hon hette Märta. Hon var död nu. Tårarna började rinna när han tänkte på det och på hur ensam han var nu.
Det var just då han hörde det. Han hörde små trippande steg under sängen.
Spökar det här, tänkte Bertil och böjde sig över sängkanten för att titta.
Och då fick han se en liten underlig sak.
Där under sängen stod en – ja, det var precis som en vanlig liten pojke. Det var bara det att han inte var större än en tumme.
”Hej”, sa den lille pojken.
”Hej”, sa Bertil lite förlägen.
”Hej, hej”, sa den lille.
Sen blev det tyst en stund.
”Vad är du för en”, sa Bertil. ”Och vad gör du under min säng?”
”Jag heter Nils Karlsson-Pyssling”, sa den lille pojken. ”Och jag bor här.
Ja, inte under din säng precis utan en trappa längre ner. Du kan se ingången där borta i hörnet.”
Och så pekade han bort mot ett stort råtthål som fanns under Bertils säng.
