LÀs mer om Sophia Larsson pÄ rabensjogren.se
© Sophia Larsson 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Omslagsformgivning: Emma Graves
Omslagsfoto: Adobe Stock och Shutterstock
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-75078-2
Rabén & Sjögren ingÄr i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Jag ska berÀtta för dig om sommaren innan jag började femman, nÀr vi precis hade flyttat frÄn vÄr trÄnga hyreslÀgenhet i utkanten av stan till det sneda röda huset pÄ GullbergsvÀgen.
Sa jag att huset var gammalt? Och rÀtt sÄ skruttigt? Men det brydde vi oss inte om, för vi blev alla förÀlskade i det.
Min mamma Suss hade hittat âett unikt prisvĂ€rt hus för den hĂ€ndigeâ pĂ„ Hemnet och fallit pladask för möööjligheterna i den igenvĂ€xta trĂ€dgĂ„rden. Mamma Ă€lskar allt som vĂ€xer, hon har en dröm om att leva nĂ€rmare naturen. Helst vill hon odla allt vi Ă€ter.
Hon kĂ€rade ner sig totalt innan hon ens sett stĂ€llet. SĂ„ nĂ€r min pappa Rutger kom hem frĂ„n skolan med ytterligare ett exemplar av en smörkniv han gjort för att inspirera sina trötta slöjdelever, hade mamma förberett ett husköpartal. Hon visade alla softade mĂ€klarbilder och lockade med ord som âfyndâ, âcharmâ, âunikâ och âsĂ„na hus byggs inte lĂ€ngreâ. Och pappa som var âsĂ„ hĂ€ndigâ skulle sĂ€kert kunna förvandla det risiga huset till vĂ„rt drömhem.
Pappa sÄg lite tveksam ut.
â Njae, jag vet inte riktigt ⊠Jag Ă€r ju mer slöjdlĂ€rare Ă€n byggingenjör, det Ă€r för det mesta smörknivar och sĂ„nt jag hĂ„ller pĂ„ med.
Men sen klickade mamma upp en bild pÄ en liten röd bod som stod pÄ tomten. Pappa fick omedelbart nÄgot drömskt i blicken.
â Men Ă„ andra sidan sĂ„ skulle jag verkligen behöva ett hobbyrum! En plats dit jag kan dra mig undan och pyssla med mitt.
Jag tror att han behövde en plats dÀr han kunde öva pÄ sitt trolleri ifred. Pappas största intresse Àr att trolla. Han ville nog helst hÄlla pÄ med det pÄ heltid, men det gick inte, för Àrligt talat var han ganska dÄlig. Vi i familjen hade tröttnat för lÀnge sen, och gjorde allt vad vi kunde för att hÄlla oss undan nÀr han drog fram kortleken och lÄtsades vara sitt trollande alter ego Rutger Kung.
Det konstiga var att inte ens min storebrorsa Tobbe verkade skeptisk till huset, trots att han för det mesta Àr jobbig, störig och tvÀrtemot allt.
Hela Tobbes vÀrld kretsar kring sÄnt som luktar olja, ryker och mullrar, sÄ han gillade nog idén med ett garage att meka i. Och sjÀlv sÄg jag chansen att Àntligen fÄ ett rum större Àn en skokartong.
Förresten heter jag Lisen och Àr elva Är. Det Àr jag som ska
berĂ€tta om den hĂ€r helt osannolika sommaren. Men vi börjar frĂ„n början âŠ
Husköp
Pappa och mamma ringde mÀklaren pÄ högtalarsamtal redan samma dag. Högtidligt satt hela familjen kring köksbordet och stirrade pÄ mobilen, medan mÀklaren malde pÄ om det uniiika huset.
Förutom hus, trÀdgÄrd, bod och ett litet garage ingick en massa möbler som var över hundra Är gamla. MÀklaren berÀttade att kommunen Àgde huset, och att de anvÀnt det som kursgÄrd för odlingsintresserade. Men innan dess hade en uppfinnare bott dÀr och troligen uppfunnit allsköns ting i den lilla boden pÄ tomten. Vid ordet uppfinnare slÀngde sig pappa efter telefonen sÄ snabbt att stolen ramlade i golvet.
â Det verkar vara precis den kreativa oas jag letar efter, vi köper det! skrek han innan mamma brottade ner hans telefonhand och tryckte bort samtalet.
Sen hade vi ett snabbt familjerÄd innan vi sansat ringde upp mÀklaren igen och sa att vi skulle börja med att komma pÄ visning i alla fall.
Priset var orovÀckande lÄgt, sÄ nÀr det var dags för visning kom massor med folk som ville se potentialen i GullbergsvÀgen 13. Jag blev chockad nÀr jag klev in. Dels för att det var sÄ mycket folk dÀr, dels för att det verkligen var ett ⊠ruckel. Mina förÀldrar dÀremot mÄste ha drabbats av en tillfÀllig blindhet och verkade inte se allt som var dÄligt. Eller förresten, nu i efterhand funderar jag pÄ om nÄgon av dem ens var inne i huset och kollade. Pappa var tydligen mest intresserad av den dÀr boden han sett pÄ nÀtet, och mammas rumpa stack fram bakom nÄgra hallonbuskar i trÀdgÄrden.
Tobbe och jag gick runt med de andra vuxna inomhus. MÀklaren som sÄlde huset pratade om möjligheter! Och rustika gamla möbler! Och hur charmigt det var med knarriga trappor och sneda vÀggar! Att det bara behövdes en pytteliten renovering innan huset skulle vara som nytt igen.
Huset var verkligen superskruttigt, men det fanns mÄnga rum. Ett av dem hade utsikt över ÀppeltrÀden och dÀr ville jag bo. Jag sÄg framför mig hur fint det skulle kunna bli, med nya tapeter och lite fÀrgglada möbler.
En efter en försvann alla frÄn visningen. Alla utom vi. Mamma hade typ vÀxt fast i trÀdgÄrdslandet och pinsamt nog stod hon redan och rafsade i det höga grÀset och ropade glatt varje gÄng hon hittade nÄgot Àtbart. Hon berÀttade bÄde för pappa och mÀklaren att hon litade blint pÄ att pappa som var
sÄ hÀndig kunde renovera allt i ett nafs. Jag var tveksam. Klarade pappa verkligen av att renovera ett helt hus? Han var visserligen slöjdlÀrare, men jag har aldrig sett honom slöjda nÄgot större Àn en fÄgelholk. SjÀlv skulle hon lite snabbt och lÀtt rensa upp i trÀdgÄrden och skapa ett universum av hemodlat.
Pappa pladdrade pÄ om boden. Till slut var mina förÀldrar sÄ bortkollrade av sina egna drömmar, att de plötsligt stod och skrev pÄ en hög med papper mot mÀklarens motorhuv.
â Det finns en liten klausul ocksĂ„, att allt sĂ€ljs i befintligt skick. Inga Ă„terköp, sa mĂ€klaren som sĂ„g ut att ha kammat sig med smör.
Frisyren glÀnste som guld, och matchade hans reklamvita leende.
â Vad finns det att inte Ă€lska med sĂ„na hĂ€r unika stĂ€llen? sa mamma och skrev kontrakt sĂ„ att pennan glödde. Rutger Ă€r vĂ€ldigt hĂ€ndig och har tittat noga i varje vrĂ„.
Hon log sÄ att ögonen blev som smÄ streck i ansiktet.
â Ja, jo, hehe. Det var eh, fint. Bra rundvandring! Och inte minst boden, perfekt för renoveringsplanering! sa pappa som ocksĂ„ skrev pĂ„ papper efter papper.
Tobbe och jag tittade pÄ varandra och himlade med ögonen.
â Det hĂ€r kommer du fixa fint Rutger! sa mamma glatt. Vilken tur för mig att jag Ă€r gift med en hĂ€ndig man.
Hon tittade sÄ kÀrleksfullt pÄ pappa att Tobbe gjorde krÀktecken med fingrarna. Pappa sÄg en aning blek ut, som om han för en kort sekund anade vad han hade gett sig in pÄ, men han hÀmtade sig snabbt.
â Ja, för att kunna bo hĂ€r i vinter behövs en liten modernisering, men det fixar jag i ett kick! Vilket underbart sommarprojekt, sa pappa och pussade mamma pĂ„ pannan.
â DĂ„ var det klart! sa mĂ€klaren, glĂ€nste ikapp med smörfrillan och la den rostiga nyckeln i mammas hand. Lycka till!
Peppad av att vi faktiskt köpt huset, Äkte pappa och investerade i en spikpistol och fÀrgspruta direkt, trots att det var flera veckor tills vi skulle flytta in. Drömmen var stor, entusiasmen Ànnu större och hela sommaren lÄg orörd framför oss.
Pappa sa alltid att det bÀsta med lÀraryrket helt klart var juni, juli och augusti. I Är skulle de mÄnaderna gÄ till det sneda röda huset. I all byggentusiasm hade han lovat hela familjen att vi innan höstterminen började skulle bo i ett nyrenoverat hus.
Det kittlade i magen nÀr jag tÀnkte pÄ det. Som jag lÀngtade till mitt nya stora rum med utsikt över ÀppeltrÀden!
Gyllenspett
Planen var att renovera klart huset innan vi flyttade in, men eftersom ingen ville vÀnta flyttade vi in redan efter skolavslutningen. Mina förÀldrar hade inte sagt upp vÄr gamla lÀgenhet. I nÄgot litet kort ögonblick av klarsyn insÄg de vÀl att det kunde vara bra att ha en utvÀg, ifall det skulle visa sig svÄrt att bo i en byggarbetsplats.
Trots att huset var skruttigt gillade jag det genast. Det kanske lÄter klyschigt, men jag kÀnde mig hemma. Mitt nya rum var absolut större Àn min gamla skokartong. Det var en befrielse att kunna stÄ med armarna rakt ut utan att slÄ i vÀggarna.
Och trots att skrivbordet och bokhyllan som ingick i husköpet var gamla och slitna och den loppiga soffan hade en och annan fjÀder som stack upp sÄ var de mina!
BĂ„de mitt och Tobbes rum lĂ„g pĂ„ övervĂ„ningen med utsikt över baksidan. Allrummet var möblerat med omaka fĂ„töljer, bord och en hylla full av knasiga prydnadsföremĂ„l. Mitt emot vĂ„ra sovrum lĂ„g ett âarbetsrumâ dĂ€r vi tryckt in en miljon flyttkartonger och sopsĂ€ckar. Rasrisken var alarmerande hög,
sÄ den som ville gÄ in i rummet behövde be en familjemedlem stÄ vakt för att inte krossas till döds ifall det skulle rasa.
PÄ övervÄningen fanns ocksÄ en trasig toalett som spred en unken lukt, typ som om nÄgon bajsat dÀr i tio Är och aldrig spolat. Mamma försökte förgÀves maskera stanken med bÄde doftpinnar och vÀdring. Till sist hÀngde Tobbe in tvÄ doftgranar med lÀderlukt. SÄ istÀllet för gammal toa luktade det starkt av lÀderportfölj. Inte konstigt att jag hade drömt om skinnhandskar de tvÄ första nÀtterna.
PÄ nedervÄningen samsades den enda fungerande toan med mammas och pappas sovrum, vardagsrummet och köket.
NÄgra dagar efter flytten satt vi i vÄr vildvuxna djungeltrÀdgÄrd och Ät frukost. Mamma drack kaffe och gjorde en mindmap. Med sina finaste bokstÀver skrev hon nÀrodlat, fÀrskt och ekologiskt frÄn naturens skafferi! Hon lÀngtade efter att ta sig an sitt drömprojekt: en ekologisk trÀdgÄrd dÀr vi sjÀlva odlade allt vi skulle Àta.
Enligt mamma var maten hon lagade i skolköket bedrövligt trÄkig, och pÄ fritiden var hon dÀrför sjÀlvutnÀmnd matkreatör. NÀr hon inte hörde brukade Tobbe kalla henne för matmarodör, Àven om det hon gör oftast Àr gott. Men hon gillar vegetariskt. Pizza och hamburgare Àr typ svÀrord i hennes kök, vilket Àr min brorsas stora sorg i livet.
I ögonvrÄn sÄg jag nÄgon komma gÄende pÄ andra sidan staketet. En vÀlkammad typ i kritvita tennisklÀder.
â Titta! Det dĂ€r mĂ„ste vara vĂ„r nya granne, sa jag och pekade.
â DĂ„ fĂ„r vi gĂ„ fram och hĂ€lsa, sa pappa och kastade sig upp frĂ„n det skrangliga utebordet. Gruset knastrade under tofflorna nĂ€r han satte kurs mot den kritvita tennisgrannen.
â Kom nu ungar, se glada och ordentliga ut, sa mamma och reste sig hon ocksĂ„.
â Men vi sitter ju i pyjamas!
Jag stirrade ner pĂ„ mitt urtvĂ€ttade nattlinne med en sovande rosa gris pĂ„. Dessutom stod det âjag Ă€r en gottegrisâ rakt över bröstet. Inte riktigt klĂ€dd för ett första intryck. Tobbes tisha var grislös, men under hakan satt en oljeflĂ€ck som sĂ„g ut som en svart spya.
â HEEEEEJ! ropade mamma och vinkade mot staketet.
Jag la armarna i kors över bröstet.
â Inte en chans att jag gĂ„r dit i denna.
Mammas blick lÀmnade inte utrymme för fler protester och jag hade tyvÀrr inget annat val Àn att följa med. Desperat försökte jag gÄ med armarna som en sköld framför gottegrisen, vilket mÄste sett helt idiotiskt ut.
Pappa stod redan vid staketet dĂ€r trĂ€dgĂ„rdarna delades. Ăven utan staket hade man sett tomtgrĂ€nsen tydligt eftersom
vÄra grannars superraka golfbanekorta grÀsmatta med vackra blommande rosenbuskar stod i skarp kontrast till vÄr knÀhöga Àng.
NÀr mamma ivrigt viftat fram hela familjen till staketet stÀllde hon upp oss i storleksordning.
â God morgon! sa pappa med hög röst.
â Hej, sa mannen och viftade avvaktande med handen.
Den vita pikétröjan var sÄ hÄrt knÀppt att jag funderade pÄ om han fick luft. De ljusa byxorna avslöjade att han förmodligen inte var ute för att pÄta i rabatterna. Han sÄg vÀldigt hel och ren ut, frisyren vÀlklippt och kammad vilket fick mig att Äterigen försöka dölja min pinsamma gottegris.
â Vi Ă€r era nya grannar! sa pappa och gestikulerade mot oss.
Om mannen blev förvÄnad över en storleksuppradad familj i pyjamas, nattlinne och morgonrock vid sitt staket klockan nio pÄ morgonen, visade han det inte.
â God dag, god dag, vĂ€lkomna till GullbergsvĂ€gen, sa mannen artigt.
Han harklade sig och verkade inte veta vad han skulle sÀga mer. Som tur var har min mamma svart bÀlte i kallprat.
â Jag heter Suss, sa mamma med den dĂ€r gĂ€lla rösten hon fĂ„r nĂ€r hon blir nervös. Och det hĂ€r Ă€r Rutger, Tobias och Lisen.
Bakom mannen dök en kille i min Älder upp, strax dÀrefter kom en nÀtt kvinna gÄende. Klackarna smattrade mot stenarna.
â SĂ„ trevligt, sa kvinnan med hopknipen mun och stram frisyr. Vi Ă€r familjen Gyllenspett. Jag heter Magdalena, det hĂ€r Ă€r min man Ulrik och vĂ„r son Elio.
NÀr hon sa sitt namn drog hon ut pÄ e:na sÄ det mer blev ett Magdaleeeeeena. Killen som hette Elio hade ljusa khakishorts, kortÀrmad skjorta och sÄg prydligt hel och ren ut. Typ motsatsen till Tobbe.
â Hej, sa han.
Jag mumlade ett hej innan det blev tyst igen. För att inte dö pinsamhetsdöden skrapade jag koncentrerat med foten i gruset, fortfarande med armskölden framför mig. Tobbe harklade sig och mamma och pappa sa en massa osammanhÀngande meningslösa ord om varför huset pÄ GullbergsvÀgen var sÄ fantastiskt.
â Hoppas ni ska trivas, sa Magdalena och log snipigt.
â Vi trivs redan sĂ„ bra hĂ€r! sa mamma och slog ut med armen mot vĂ„rt hus. TrĂ€dgĂ„rden Ă€r underbar, se sĂ„ vackert det blommar. Alldeles gult och fint.
Magdalena och Ulrik utbytte en blick innan de stelt lutade sig över staketet och beskÄdade maskrosorna som var pÄ vÀg att ta över hela grÀsmattan.
â Ja, vi Ă€r mĂ„nga trĂ€dgĂ„rdsintresserade pĂ„ gatan, sa Ulrik.
GullbergsvÀgen Àr kÀnd för sina vÀlskötta trÀdgÄrdar. Det Àr ju trivsamt för alla nÀr det Àr lite ordning och reda.
â Exakt! Har ni bott hĂ€r lĂ€nge? frĂ„gade mamma och uppfattade inte deras uppenbara diss av vĂ„r trĂ€dgĂ„rd.
â Min man har bott hĂ€r sen han föddes, men vi övertog det strax efter att vi gifte oss, sa Magdalena. Vi har renoverat i omgĂ„ngar och âŠ
Hon tittade mot vÄrt hus och rynkade pÄ nÀsan.
â Det ska vi ocksĂ„! avbröt mamma. Rutger ska Ă€gna sommaren Ă„t att piffa till det, medan jag ska ta hand om det gröna pĂ„ utsidan. Det Ă€r en hobby jag har. Grönt Ă€r skönt!
Hon skrattade högt och visade tÀnderna i vad jag tror skulle likna ett leende.
â Och min hobby Ă€r trolleri, sa pappa som plötsligt sĂ„g sin chans. Vill ni se ett trick? Elio kanske vill dra ett kort?
Han började treva efter kortleken som alltid lÄg i fickan.
Mina kinder hettade. NÀr skulle den hÀr plÄgan vara över? Jag vÄgade inte titta pÄ Elio, jag skulle dö om han hade upptÀckt gottegrisen.
â Vi andra har tröttnat pĂ„ att se Rutgers trollerier, sĂ„ han ligger lite lĂ„gt med det, sa mamma och gav pappa ett strĂ€ngt ögonkast. Eller hur?
Tobbe himlade med ögonen och fnös.
â Det kan man lugnt sĂ€ga.
â Det var ett ⊠speciellt intresse, sa Ulrik med höjda ögonbryn.
â Det hade varit roligt att se, men tyvĂ€rr har vi inte tid, fortsatte Magdalena och kollade pĂ„ armen som om det hade suttit en klocka dĂ€r. PĂ„ tal om hobbyer Ă€r vi precis pĂ„ vĂ€g till Elios fotbollstrĂ€ning. Jag brukar alltid ta en promenad med mina vĂ€ninnor under tiden, sĂ„ om ni ursĂ€ktar mĂ„ste jag göra mig redo.
â Ja, men varmt vĂ€lkomna dĂ„, sa Ulrik för att avsluta. VĂ„ra vĂ€gar korsas sĂ€kert vid nĂ„got mer tillfĂ€lle.
Sen föste han bort sin familj frÄn staketet.
â VĂ€lkomna pĂ„ middag nĂ„gon kvĂ€ll, sĂ„ vi kan lĂ€ra kĂ€nna varandra mer! ropade mamma och vinkade glatt mot den smĂ„springande grannfamiljen. Jag tog ner mina armar som nu var helt bortdomnade av mjölksyra.
Tobbe fnös.
â Hette de Gyllenspett? Vilket jĂ€vla namn.
Lisen Àr överlycklig nÀr hennes mamma och pappa köper huset pÄ GullbergsvÀgen 13.
Bye bye pyttelitet skokartongsrum. Hello eget rum med utsikt över ÀppeltrÀden!
Men nÄnting Àr skumt med huset. Inte nog med att det Àr fallfÀrdigt, det ruvar dessutom pÄ hemligheter. Lisen och grannkillen Elio upptÀcker snart spÄr av en mystisk uppfinnare som bott dÀr tidigare, och de hittar bÄde lönnfack, hemliga ritningar och en gömd nyckel. Hur hÀnger allt ihop?
Och vad Àr det egentligen som Lisens knÀppa pappa pysslar med i boden pÄ tomten?
Kaosigt roligt om vÀnskap, pinsamma förÀldrar och hemligheter.
