PETRUS DAHLIN MATTIAS ANDERSSON
PETRUS DAHLIN MATTIAS ANDERSSON
Läs mer om Petrus Dahlin och Mattias Andersson på rabensjogren.se
Text © Petrus Dahlin 2025, enligt avtal med Grand Agency
Bild © Mattias Andersson 2025, enligt avtal med Grand Agency
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Formgivning omslag Jonas Lindén
Formgivning inlaga Maria Svedberg, Happy Book
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-75008-9
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel ett
Monday, Mira och Bob sitter bakom disken och
lyssnar på Rossi Pozzi som är bekymrad. Några veckor tidigare öppnade BurritoBandits ett
snabbmatsställe precis bredvid. Rossi gillar konkurrens och han säger alltid att det gör att man får vara på tårna för att göra sitt bästa.
Men nu har kön till Pozzis Pizza Express nästan försvunnit och istället är det BurritoBandits som har en lång kö till sitt ställe.
– Jag är helt förvirrad, säger Rossi. Har vi gjort något fel? Har vi börjat göra äckliga pizzor?
– Nej, säger Nonna Rosa som sitter bakom den varma pizzaugnen. Vi har gjort som vi alltid
brukar göra och man ska aldrig försöka laga något som inte är trasigt.
– Vadå, vi gör väl inte trasiga pizzor? säger farbror Gino.
– Det är ett uttryck, suckar Rossi.
– Vi kanske ska smaka på deras burritos, säger Signor Lento, som är den
mjöligaste men också bästa pizzabagaren som går att hitta. För att se vad som gör att folk gillar dem.
– Aldrig i livet, säger Rossi. Jag äter bara pizza. Det vet ni. Frukost, lunch och middag. Han klappar sig nöjt på magen.
– Pizza byggde denna vackra kropp! säger han sedan allvarligt.
– Vi smakar gärna på deras burritos, säger
Bob och tittar på Monday och Mira som nickar instämmande.
Rossi ger motvilligt barnen pengar för att provsmaka BurritoBandits burritos. Nonna Rosa (som inte längre får baka pizzor eftersom de blir stenhårda och brända) suckar högt.
– Ni vet inte vad ni ger er in på, barn, säger hon. Äta konstig mat som inte är italiensk … usch!
Ute på gatan passerar
barnen Rossis hund Fungi
som sover utanför pizzerian.
Han tittar yrvaket upp och
viftar trött på svansen.
Kön till BurritoBandits
ställe är lång och barnen känner till och med igen
några som brukar beställa pizza från Pozzis Pizza Express.
Bob, Monday och Mira går i samma klass och klassen ska göra en resa till det stora vattenfallet.
De andra i klassen har dyra kläder och prylar och ber bara sina föräldrar om pengar när de vill göra något. Men varken Miras, Bobs eller Mondays familjer har några pengar. Därför har de tjatat sig till att få köra ut pizza från stans bästa pizzaställe: Pozzis Pizza Express. Det är
viktigt att barnen jobbar med service, servizio, säger Rossi. För kör man ut de bästa pizzorna i världen måste man leverera allt med stil och service. Och det gör Mira, Monday och Bob såklart. Men nu är det kris om alla äter burritos istället för pizza.
När de kommer fram till kassan väljer de varsin burrito. Monday beställer en med grillad
mexicano dvärgkyckling, Mira tar en vegetarisk grönsaksbomb och Bob tvekar länge men väljer till slut en het chorizo crazydaisy. De lämnar stället och sätter sig på en parkbänk en bit bort.
För de har lovat Rossi och de andra att inte synas i närheten av pizzerian när de äter. Det kan uppfattas som att familjen Pozzi har slutat
tro på sina pizzor och nu funderar på att gå över till burritos.
De mumsar tyst. Ingen säger något, men när de ska smaka på varandras burritos vägrar
Mira ge sin till Monday. Istället tar hon en jättetugga och slukar allt.
Monday och Bob ser girigt på henne och gör sedan likadant med sina burritos. De tuggar ur och sväljer.
– Vid alla babianrumpor, vad god den var! säger Bob.
– Fast min var ännu godare, den var meximagisk, säger Monday och torkar sig om munnen.
– Alltså, min var ju som en övernaturlig smakexplosion, säger Mira. Jag fattar att folk köar!
De går tillbaka till Pozzis Pizza Express. Men utanför stannar de och tvekar.
–
Hur ska vi berätta det här då, utan att
Rossi blir ledsen? säger Monday.
– Vi säger väl bara som det är, säger Bob.
Ärlighet är alltid det bästa.
Rossi, Signor Lento och Gino står förväntans-
fulla vid disken och väntar på dem. Bob är på väg att säga något, men tystnar. För hur säger
man en sån här sak utan att såra dem man tycker om?
– Nå, hur smakade det? frågar Rossi.
– Alltså, börjar Monday. De var mexikanska.
– Ja, det förstår vi, säger Rossi. Äckliga med andra ord?
– Nej nej, säger Mira. Inte alls. Man kan förstå att folk köar. De var faktiskt … goda.
– Men de smakar ju inte som en magiskt god pizza, säger Gino.
– Nej, precis, säger Bob. De smakar inte som en god pizza utan mer som en god burrito …
– Så de var alltså jättegoda, hörs från Nonna Rosa bakom pizzaugnen.
Nu stelnar alla till.
– Ja, de var jättegoda, säger Bob lågt. Det är nog därför det är så lång kö.
Alla tittar oroligt på varandra. Hur ska det här sluta?
På vägen hem ser de flera nyöppnade BurritoBandits.
– Det är ju helt galet. Plötsligt är de överallt, säger Monday.
– Och köerna är lika långa som till stället bredvid Pozzis Pizza Express, säger Bob och Mira i mun på varandra.
Rossi Pozzi driver stadens bästa pizzeria: Pozzis Pizza Express. När BurritoBandits öppnar bredvid försvinner kunderna. Men det är något mystiskt med deras burritos – de är nästan för goda för att vara sanna. Bob, Mira och Monday bestämmer sig för att undersöka saken. Spåren leder till en hemlig fabrik, men starka krafter vaktar hemligheten.
Med hjälp av sina supertalanger tar de sig ändå an utmaningen: att rädda både pizzerian och staden. I deras väg står tusentals arga ninjaburritos med svärd och en gigantisk ninjaburritoboss …
