LÀs mer om Karin Aspenström, Lina à ström och Elin Jonsson pÄ
rabensjogren.se
Boken Àr baserad pÄ
Sveriges Television AB:s tv-program
© Text: Karin Aspenström och Lina à ström 2025
© Illustration: Elin Jonsson 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Grafisk formgivning: Rebecka Neumann
Tryckt hos BALTO Print Ltd, Litauen 2025
ISBN 978-91-29-74890-1
Rabén & Sjögren ingÄr i
Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Det Àr tidig morgon och solen hÄller pÄ att gÄ upp över borgmÀstarbostaden. Det Àr en magnifik byggnad. Fasaden i grÄtt stÄl glÀnser mÀktigt mot himlen, och fÄr resten av Krimsta Citys hus att blekna i jÀmförelse. HÀr bor och arbetar Krimstas borgmÀstare Amina Omar. Och precis som borgmÀstare brukar vara Àr hon bÄde Àlskad och hatad av folket.
Just det den hÀr morgonen Àr extra viktig. Journalister frÄn alla nyhetstidningar och tv-kanaler Àr samlade i stora salen. B orgmÀstaren ska kommen -
tera de senaste undersökningarna om vad Krimstas medborgare tÀnker rösta pÄ i nÀsta val. Amina Omar Àr fortfarande populÀr, men pÄ sista tiden har hennes motstÄndare Lennart Sand och hans parti Krimstas vÀnner vuxit sig allt starkare. Kanske kommer det att bli han som vÀljs till nÀsta borgmÀstare, och vad tycker Amina Omar i sÄ fall om det?
StÀmningen i salen Àr förvÀntansfull och spÀnd. Folk skrapar med stolarna, ser sig otÄligt omkring.
BorgmÀstarens assistent stÄr bakom ett sammetsdraperi och kikar pÄ alla de samlade journalisterna.
MÄnga har börjat se sura ut, och ett alltmer irriterat sorl hörs frÄn salen. Det Àr inte konstigt. Journalis-
terna har vÀntat i snart en timme, men borgmÀstare
Omar har inte dykt upp Àn. Det Àr oartigt, respektlöst och framför allt inte alls likt henne.
Assistenten börjar bli nervös. Han tittar Ànnu en gÄng pÄ klockan innan han skyndar dÀrifrÄn. Han
smÄspringer genom korridorerna och upp för trappan mot den privata delen av byggnaden dÀr borgmÀstaren bor.
Han stannar utanför Amina Omars sovrumsdörr.
Tar ett djupt andetag och knackar pÄ.
Fru borgmÀstare, sÀger han försiktigt. Hur gÄr det dÀrinne?
Inget svar.
Han knackar igen, lite hÄrdare.
â Fru borgmĂ€stare, alla vĂ€ntar. Kommer ni snart?
NÀr ingen svarar den hÀr gÄngen heller öppnar han dörren och gÄr in i rummet. Han stannar mitt pÄ golvet. I sÀngen ligger Amina Omar helt stilla under tÀcket. Hon verkar sova.
MĂ€rkligt, tĂ€nker assistenten. Ăr hon sjuk? Han gĂ„r fram till sĂ€ngen, skakar försiktigt hennes axel.
Fru borgmÀstare?
DÄ hÀnder det.
BorgmĂ€starens huvud lossnar frĂ„n resten av kroppen, rullar ner pĂ„ golvet. Assistenten skriker förfĂ€rat till och tar ett steg tillbaka. Det tar ett tag innan han förstĂ„r att det som studsar ivĂ€g över golvet inte Ă€r ett huvud, utan en basketboll. NĂ„gon har bara försökt fĂ„ det att se ut som om borgmĂ€staren lĂ„g under tĂ€cket. Tanken gör honom lĂ€ttad, tills han inser vad det betyder. Han blir alldeles kall. BorgmĂ€staren ligger inte i sin sĂ€ng. Amina Omar Ă€r försvunnen âŠ
TĂ€nk om nĂ„gon har dödat henne âŠ
Tanken fick Sima att rysa till. Hon och hennes agentkollegor Arvin och Billie hade fÄtt in larmet om Aminas försvinnande för knappt en halvtimme sen och nu hade de anlÀnt till borgmÀstarhuset.
AgentbyrÄn KSSA, Krimsta Secret Service Agency, kallades alltid in för att lösa de allra farligaste och mest kÀnsliga fallen, men den hÀr gÄngen var allt annorlunda. Trots att ingen Ànnu visste vad som hade hÀnt, sÄgs borgmÀstarens försvinnande som det all-
varligaste brottet i Krimsta Citys historia. Ingen, förutom agenterna och borgmÀstarens nÀrmaste krets, fick veta om att hon var försvunnen.
Okej, vad vet vi? sa Billie och plockade upp sin diktafon, en liten bandspelare dÀr hon brukade spela in sina tankar, ur agentryggsÀcken. Hon kallades ofta för hjÀrnan i agenttrion. Medan Sima var den som vÄgade mest och Arvin den som var bÀst pÄ att hÄlla förhör var det Billie som hade bÀst öga för detaljer. Det var dÀrför hon Àlskade sin diktafon, för fastÀn hon hade ett fotografiskt minne och aldrig glömde nÄgonting, ville hon vara noggrann. HÀngslen och livrem.
Inte mycket, sa Arvin.
Billie tryckte igÄng inspelningen medan hon började lÀsa högt ur brottsrapporten.
â BorgmĂ€staren Ă€r försvunnen. SĂ„gs sist igĂ„r kvĂ€ll klockan 22.30 nĂ€r hon sa god natt till vaktstyrkan, lĂ€mnade sitt arbetsrum och gick till sovrummet. Sannolikt
för att gÄ och lÀgga sig. Hon sms:ade en hjÀrtemoji till sin bortresta fru vid 22.59. Det Àr det sista registrerade
livstecknet och âŠ
Var det inte nÄgot med larmet ocksÄ? frÄgade Sima.
â Ja, jag kommer dit om du slutar avbryta mig!
Arvin sÄg irriterat pÄ Sima. De var syskon och fast de jobbade bra tillsammans, kivades de nÀstan jÀmt. Arvin harklade sig och lÀste vidare.
SĂ€kerhetssystemet, alltsĂ„ larmet â han gav Sima en menande blick innan han fortsatte â var avstĂ€ngt
mellan klockan 00.00 och 01.14 natten till idag. BorgmÀstaren mÄste ha lÀmnat byggnaden dÄ, sannolikt inte frivilligt.
Okej, konstaterade Billie. Vi har brÄttom sÄ vi fÄr dela upp oss.
Sagt och gjort. Medan Billie styrde stegen mot borgmÀstarens sovrum, började Arvin och spÄrhunden Niño kontrollera byggnadens alla in- och
utgÄngar. Samtidigt tog Sima kurs mot arbetsrummet.
Det var stort och praktfullt, och Sima kunde inte lÄta bli att förundras över att hon befann sig just hÀr.
Hon hade sett det hÀr rummet flera gÄnger pÄ nyheterna nÀr borgmÀstaren hÄllit tal till medborgarna.
Sima lĂ€t sin UV-lampa lysa över de moderna möblerna. Drog ut lĂ„dorna i det stora skrivbordet och gick igenom innehĂ„llet. Pennor, suddgummin, gem âŠ
Inget av intresse. Eller? LÀngst in i en lÄda lÄg nÄgra papper. Det var en bunt brev, adresserade till Amina Omar. Kuverten var prydda med hjÀrtan och kÀrleksförklaringar. Sima fnissade till. TÀnk att hon stod hÀr
och höll i vad som sÄg ut att vara borgmÀstarens privata kÀrleksbrev.
Hittar du nÄgot?
Arvin och Niño hade kommit in i rummet.
â Nja, men jag börjar misstĂ€nka att Amina gett sig av frivilligt, svarade Sima skĂ€mtsamt. Det skulle
i alla fall jag göra om jag fick sÄdana hÀr löjliga kÀrleksbrev.
Hon gjorde en grimas och höll upp ett av breven mot Arvin. Det var skrivet med en snirklig handstil och var vÀldigt konstigt stavat.
â Ăh, jag tycker det Ă€r lite fint, sa Arvin. Ăr det frĂ„n hennes fru?
Ja, jag antar det, svarade Sima, men stoppade breven i en bevispÄse för sÀkerhets skull.
Samtidigt, tre vÄningar upp i borgmÀstarens sovrum, var Billie i full fÀrd med att pensla efter fingeravtryck.
Varje millimeter av basketbollen, den som assistenten misstagit för ett huvud tidigare pÄ morgonen, skulle granskas. Billie lÀmnade ingenting Ät slumpen, men efter en noggrann undersökning kunde hon konstatera att det inte fanns ett enda spÄr pÄ den. Personen som placerat basketbollen i sÀngen mÄste ha haft pÄ sig handskar.
Hon rörde sig lugnt vidare i rummet och noterade en vacker bukett snittblommor som stod pÄ nattduksbordet.
â Mörkröda rosor. Tio till antal. OkĂ€nd art. Möjligen Olympiad, berĂ€ttade hon högt för sin diktafon.
Hon lutade sig nĂ€rmare buketten. Slöt ögonen. Drog in den milda doften ordentligt och skulle precis sĂ€ga nĂ„got i diktafonen nĂ€r det sprakade till i hennes agentradio. â Arvin till Billie. Vi har hittat ett krossat fönster och en kofot!
Det Ă€r tidig morgon. Solen hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ upp över borgmĂ€starhuset. Ingen kan ana vilken dramatik som utspelat sig hĂ€r under natten âŠ
Det allvarligaste brottet i Krimsta Citys historia har begĂ„tts â sjĂ€lvaste borgmĂ€staren har blivit kidnappad.
Agenterna Billie, Arvin och Sima mĂ„ste snabbt ta reda pĂ„ vem som utfört dĂ„det. BorgmĂ€staren har mĂ„nga fans, men lika mĂ„nga fiender âŠ
Kidnappningen Àr den tredje delen i serien om agenterna Billie, Sima och Arvin. De löser brott i Krimsta City, som du kanske kÀnner igen frÄn SVT:s program Agenterna och Mini-Agenterna.
LĂS BĂCKERNA I VILKEN ORDNING DU VILL!
