sÄ kÀnns det fake
LÀs mer om Johanna Gustafsson-Ahlzén pÄ rabensjogren.se
© Johanna Gustafsson-Ahlzén 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Omslag: Sara Acedo
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-74814-7
Rabén & Sjögren ingÄr i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Det ligger gÄtfull makt i moderskapet.
Sofokles
MĂ NDAG
Första dagen pÄ mensen Àr den nÀst vÀrsta. Nu har jag suttit hundra Är pÄ toa med mobilen i handen och den mikrovÀrmda vetekudden mot magen. Jag byter binda och torkar mig. Mamma vill att jag ska anvÀnda menskoppen hon fick i ett samarbete med ConfiCup, den hon sÀger till sina följare att hon anvÀnder, men jag kommer aldrig i livet stoppa upp nÄgot i fittan.
Jag kollar ansiktet i badrumsspegeln, klÀmmer en blackhead sÄ att naglarna lÀmnar röda halvmÄnar pÄ nÀsan. Sprayar torrschampo i hÄrrötterna.
NÀr jag kommer ut frÄn badrummet hugger mamma tag i mina axlar bakifrÄn.
âJag har blivit nominerad till Ă„rtiondets NO FILTER-MAMI!â utbrister hon och sĂ€tter hĂ€nderna mot kinderna. âDet Ă€r SĂ stort!â
âVad hĂ€ftigtâ, sĂ€ger jag och ler genom smĂ€rtan. âGrattis.â
Varje Är gÄr mamma pÄ MAMI-galan, och den hÀr gÄngen har hon bjudit med mig. Det Àr tioÄrsjubileum, sÄ det kommer att bli extra kul, sÀger hon. Hon tÀnker att det Àr en belöning och inte ett straff att mingla med fulla morsor.
âSa jag att jag bokade frisörtid Ă„t oss pĂ„ lördag? Det kan ju vara kul att bli lite stylad innan. Fundera pĂ„ om du vill ha nĂ„gon uppsĂ€ttning eller sĂ„.â
NÀr jag frÄgar henne vad hon ska ha för frisyr drar hon hÀnderna genom sitt lÄnga utslÀppta hÄr och bara:
âJag vill ha riktiga hollywoodlockar.â
Jag blir sen till första lektionen. Vissa lÀrare gör ingen grej av det, vissa Àr sadister.
âVi börjar klockan Ă„tta, Elektraâ, sĂ€ger sadistlĂ€raren. âVill du berĂ€tta varför du Ă€r sen?â
Bra frĂ„ga, gubbfitta, det Ă€r sĂ„ att det Ă€r lite trögt att ta sig till skolan nĂ€r slemhinnan i livmodern stöts ut i kramper som Ă€r pĂ„ HJĂRTINFARKTSNIVĂ pĂ„ smĂ€rtskalan. KĂ€lla: forskning, svarar jag inte, utan stirrar bara tyst ner i golvet. Snabbt intar jag platsen bredvid Py som hen vaktat Ă„t mig med sin vĂ€ska. Som om nĂ„gon annan skulle fĂ„ för sig att sĂ€tta sig bredvid hen. ĂndĂ„ gulligt gjort.
Jag Ă€lskar Py. Hen Ă€r min bĂ€sta vĂ€n Ă€ven om hen ibland kan vara en störig martyr, och Ă€ven om hen har â citat: alla vĂ„ra lĂ€rare â en gammal sjĂ€l. Jag kan bli orolig att Py tror jag blev bĂ€stis med hen i brist pĂ„ bĂ€ttre, för jag hade ingen innan vi hamnade i samma klass i högstadiet och började umgĂ„s. Men hade jag kunnat vĂ€lja en bĂ€stis utav alla mĂ€nniskor i vĂ€rlden hade jag Ă€ndĂ„ valt hen. Py tror pĂ„ astrologi och menar att vi har en kosmisk dragningskraft till varandra för hen Ă€r fisk och jag Ă€r skorpion, men jag tror att vi drogs till varandra för att bĂ„da Ă€r ensambarn och dom enda som pĂ„ riktigt kan förstĂ„ ensambarn Ă€r andra ensambarn. Plus att jag har önskat mig ett syskon sen jag var liten, och det har jag funnit i Py. Vi Ă€lskar varandra
som syskon och brÄkar med varandra som syskon. Men vi Àr inte sÀrskilt lika.
Py Àr den enda i klassen vars förÀldrar bor ihop, dom Àr till och med gifta. Eller okej, Bilals förÀldrar bor ihop men det Àr för att dom Àr kompisar och driver företag tillsammans. Och Jonkens förÀldrar bor vÀxelvis hos honom, som om det Àr han som har delad vÄrdnad av dom. Men förÀldrar som bor tillsammans som man och hustru? Incestuös stÀmning. Py har en annan klÀdstil Àn jag ocksÄ, eller, hen har flera stilar. Idag har hen tjock choker, som om hen Àr kinky fastÀn hen haft lika mycket sex som jag = absolut inget. Pösiga byxor, en lÄngÀrmad tröja med japanska tecken pÄ, och den dÀr prassliga kassen hen hittade pÄ second hand, med ett fototryck av skyskrapor och
GREETINGS FROM LAS VEGAS i glittrig text. Jag har pÄ mig en vanlig vit t-shirt och dom enda jeansen som Àr sköna nog att ha nÀr jag har mens. Det Àr vÀl snyggt, men basic. Py Àr proffs pÄ smink och har visat vad som passar bÀst för mina hooded eyes, men jag har typ aldrig mer Àn mascara. Vad har jag ens för stil? Vem ser jag ut att vara? Kanske bara en som ger bra kramar, folk Àlskar att sÀga sÄ om en om man Àr tjock, som jag Àr. Det Àr inget fel med att vara tjock eller med att ge bra kramar, men det Àr ingen stil. Jag ser över huvud taget inte ut som nÄgon speciell. Ibland kÀnns det liksom som att jag inte hör hemma i nÄgot community. Det gör inte Py heller, sÄ vi har skapat vÄrt eget.
Nu viskar hen till mig att det börjat en ny i klassen, och nickar snett framÄt mot ett huvud med hÄr i samma rÄttfÀrgade nyans som mitt eget.
âVad heter han?â viskar jag.
âOssian.â
Hela dagen kÀnner jag Ossians ögon pÄ mig. Py bekrÀftar att han stirrar och att det inte Àr jag som Àr narcissist, hen blir typ irriterad men jag tycker han Àr snygg sÄ jag blir mest nervös. NÀr vi sitter pÄ golvet i korridoren i vÀntan pÄ att sista lektionen ska börja och Ossian stÄr mittemot och kastar stirrögon sÄ kastar Py tillbaka, och dÄ sÀger han:
âJag kĂ€nner igen din kompis.â
De andra i korridoren vÀdrar drama, sÀrskilt Nicki och Julia som tittar upp frÄn sina mobiler direkt. Luften blir tung, smÀrtan pulserar i livmodern.
âSkulle inte tro detâ, sĂ€ger Py.
âKan du prata sjĂ€lv eller lĂ„ter du alltid honom sköta snacket?â frĂ„gar
Ossian med blicken pÄ mig.
âHenâ, rĂ€ttar jag, och Ossian ger ifrĂ„n sig ett nervöst frustande.
âDu kanske kĂ€nner igen henne frĂ„n internetâ, sĂ€ger Nicki.
Ossian tittar förvirrat pĂ„ Nicki och sen pĂ„ mig. âVadĂ„, Ă€r du kĂ€ndis eller?â frĂ„gar han.
âHennes mamma Ă€r detâ, sĂ€ger Nicki, och jag vill pressa ihop hennes lĂ€ppar tills dom mosas sönder.
âLĂ€gg dig inte iâ, frĂ€ser Py, och Nicki rynkar pĂ„ nĂ€san Ă„t hen.
âVadĂ„, vad gör din morsa?â frĂ„gar Ossian mig.
âNicki bara skojarâ, sĂ€ger jag. âMamma Ă€r ⊠revisor.â
Jag vet inte vad fan det Àr jag sÀger, och hoppas slippa följdfrÄgor som avslöjar det. Jag hör Nicki fnysa.
âRevisor?â upprepar Ossian.
âHar du nĂ„got problem med det eller?â kaxar sig Py. âVet du hur viktiga revisorer Ă€r för det hĂ€r samhĂ€llet? Revisorerna byggde vĂ€lfĂ€rden, vi hade fortfarande krĂ€lat runt i mossan som bockstensmĂ€n utan dom.â
Ossian kisar först mot Py och sen mot mig. Han bara:
âElektra var det, va?â
DÄ kommer vÄr lÀrare och lÄser upp till klassrummet. Py drar med mig in och vi sÀtter oss lÀngst bak som vanligt.
âDu skrĂ€mmer bort honomâ, viskar jag.
âJag försvarar digâ, svarar Py. âHan var ju dryg.â
âKanske för att du var det först.â
âDet var vĂ€l Ă€ndĂ„ mest Nicki som höll pĂ„â, sĂ€ger Py, och det har hen ju faktiskt rĂ€tt i.
Det kĂ€nns sjukt att Nicki och jag typ har varit vĂ€nner, pĂ„ mellanstadiet. Det var pĂ„ den tiden dĂ„ jag fortfarande tyckte det var roligt att ha en mamma som bloggade. Jag sa till alla att hon var kĂ€ndis och ingen brydde sig förutom Nicki, för hon ville sjĂ€lv bli kĂ€ndis. Nicki ville att jag skulle frĂ„ga mamma om hon kunde fĂ„ vara med i nĂ„got samarbete, vilket som helst. Hon hade ett sĂ€tt att fĂ„ det att verka som om man skulle fĂ„ allvarliga problem om hon inte fick som hon ville, och hon kunde vilja whatever. Det rĂ€ckte med att hon spĂ€nde ögonen i mig för att jag skulle snatta eller lĂ„ta henne klippa mitt hĂ„r. NĂ€r jag frĂ„gade mamma trodde hon att det egentligen var jag som ville vara med i ett samarbete, men att jag inte vĂ„gade erkĂ€nna det. NĂ€r hon sen skulle göra ett betalt samarbete med en ljudboksapp ville hon att jag skulle vara med. Kan inte Nicki fĂ„ vara med istĂ€llet? frĂ„gade jag. Men mamma tyckte att det skulle vara mer autentiskt om hennes dotter â som faktiskt Ă€lskade att lĂ€sa till skillnad frĂ„n Nicki â var med. Jag tvekade, men nĂ€r mamma lovade att jag skulle fĂ„ en ny pyjamas som tack sĂ„ kĂ€ndes det sinnessjukt att sĂ€ga nej. Jag hade lĂ€nge velat ha en pyjamas som sĂ„g vuxen ut, och jag valde en med ett mönster
förestÀllande lÀppstift och lÀppavtryck, ett mönster för en Àkta kvinna.
Mamma och jag köpte lösgodis, sen fotade hon mig nÀr jag satt i soffan i min nya pyjamas och Ät godis samtidigt som jag lÄtsades anvÀnda appen. Jag vet inte om det Àr deprimerande att det Àr ett av mina bÀsta minnen med mamma, men alltsÄ, jag var hög pÄ godis pÄ en vardag, och mamma peppade mig och gjorde roliga miner för att fÄ mig att skratta. Bilderna sÄg proffsiga ut, jag var sÄ fin.
Jag vÄgade först inte nÀmna samarbetet för Nicki, men samtidigt var jag stolt, sÄ nÀr hon undrade om jag trodde att hon skulle fÄ vara med i mammas blogg snart berÀttade jag. Allt Nicki hörde var att jag hade svikit henne, att jag hade tagit nÄgot som borde varit hennes. Jag sa att hon sÀkert kunde vara med nÄgon annan gÄng, och jag berÀttade om pyjamasen, tÀnkte att hon skulle fatta att det Àr en pyjamas man gör vad som helst för. Men hon ville inte att jag skulle göra vad som helst för en pyjamas, hon ville att jag skulle göra vad som helst för henne.
Jag tror att min barnsliga oskyldighet dog dagen dÀrpÄ, nÀr jag fattade att mammas blogg kunde anvÀndas mot mig. Det var liksom inte en pyjamas med lÀppstiftsmönster som gjorde mig vuxen, det var att komma till skolan och se Nicki stÄ i korridoren med Julia och pÄ mobilen visa samarbetet som mamma precis lagt upp. Jag fattade inte först, tÀnkte att dom mÄste se andra bilder Àn dom mamma hade visat mig, varför skulle dom annars skratta och göra Àcklade miner? Kolla hennes kinder, sa Nicki. Och hennes tÀnder, sa Julia. Jag ryckte Ät mig Nickis mobil och sÄg mitt eget ansikte, skrattandes, ögonen inbÀddade i mina flammande kinder. Det var ju jag, samma som jag sett i mammas skÀrm. Men i den hÀr skÀrmen var jag inte fin. Hade jag nÄgonsin varit det? Hur kunde jag vara sÄ dum?
Jag berÀttade vad som hÀnt för mamma efter skolan, och hon strök mig över samma flammande kind som dom skrattat Ät, och sa att Nicki var avundsjuk. Det var alltid sÄ, alla var avundsjuka pÄ oss. Nicki och jag slutade vara vÀnner, om vi ens hade varit det, och jag slutade anvÀnda mammas jobb som skryt.
NÀr jag kommer hem stÄr en trÀlÄda med naturvin vid ytterdörren. Det Àr vin med smak av piss, det lÀrde jag mig nÀr mamma lÀt mig ta en klunk av samma mÀrke en gÄng. I köket stÄr mamma och lÀgger sheetmask-tunna pÀronskivor pÄ buckligt knÀckebröd.
âĂlskling, jag har gjort pizzaâ, sĂ€ger hon nĂ€r jag stĂ€ller ner pissvinslĂ„dan pĂ„ köksbĂ€nken.
Det Àr ingen idé att argumentera med nÄgon som har en sÄ sinnessjukt generös definition av begreppet pizza. Jag sÀtter mig vid köksbordet. Mamma stÀller fram varsin tallrik knÀckebröd till oss, och sÀtter sig mittemot.
âSĂ„g du pĂ„ Moments att jag var förbi det dĂ€r nya bageriet idag?â
âJag har ju sagt att det bara Ă€r gamlingar som anvĂ€nder den appenâ, sĂ€ger jag, och mamma skrattar.
âDu anvĂ€nder den!â
âJag laddade ner den för att du tvingade mig, det betyder ju inte att jag anvĂ€nder den.â
âTvingade dig! SĂ„ dramatisk! Det hĂ€r knĂ€ckebrödet Ă€r frĂ„n det bageriet i alla fall, det Ă€r tydligen deras specialitet.â
Hon tar en stor tugga, nickar sen som för att övertyga sig sjÀlv om att detta Àr en rimlig middag. Jag plockar upp en sladdrig pÀronskiva frÄn mitt knÀckebröd och lÄter den slinka ner som en silverfisk i halsen.
âHur var det i skolan?â frĂ„gar mamma.
âSom vanligtâ, sĂ€ger jag. âMen det har börjat en ny kille i klassen.â
Mamma höjer pÄ ögonbrynen och ger mig en menande blick, det Àr ett tics hon har, ett stilla rop frÄn heteronormen hon Àr fastkedjad vid.
âHur verkar han dĂ„?â
âLite störigâ, sĂ€ger jag och rycker pĂ„ axlarna.
Mammas ögonbryn sÀnks igen, men blicken Àr kvar. KÀrlek börjar alltid med brÄk, sÀger den.
âJag vet vad du tĂ€nkerâ, sĂ€ger jag. âDu Ă€r ju sexfixerad.â
âDet Ă€r jag vĂ€l inte! Men jag vet hur det var i din Ă„lder âŠâ
âDu vet hur DU var i min Ă„lder.â
Det hugger till i livmodern, och jag gör en min som mamma mÄste tolka som Àcklad, för hon ger mig en sur blick.
âVar det inte gott?â
âJag har sĂ„n mensvĂ€rk baraâ, sĂ€ger jag. âJag mĂ„ste vila lite.â
Jag reser mig, tar en vÀrktablett, och gÄr till mitt rum.
Py ringer och jag tar min gosedjurstiger Harvey frÄn sÀngen, sÀtter mig pÄ golvet med honom mot magen. Py frÄgar om jag börjat plugga inför provet i historia nÀsta vecka, det om antika grekiska dramer. Var det nÀsta vecka?
âVi hĂ€nger vĂ€l efter skolan pĂ„ fredag som vanligt?â sĂ€ger Py.
âJa sĂ„klart, du ska ju följa med till bokhandeln ocksĂ„â, sĂ€ger jag, för fjĂ€rde delen i StjĂ€rnregn slĂ€pps pĂ„ fredag.
âVi kan plugga tillsammans hemma hos mig efterĂ„tâ, sĂ€ger Py.
Jag vill frÄga om vi verkligen Àr sÄ sorgliga att vi ska plugga en fredagskvÀll, men jag vet redan svaret.
âVad gör du?â frĂ„gar Py.
Jag stryker Harvey över ryggen och bara:
âLider.â
âMensen?â
âMm. Och jag Ă€r hungrig, mamma hade gjort nĂ„gon sjuk dietpizza.
Och nĂ€r hon fick veta att det börjat en kille i klassen kĂ€ndes det som om hon skulle börja anta en massa saker sĂ„ jag bara nej, jag orkar inte.â
âVadĂ„ för saker?â
âHon tror typ att jag har oskyddat sex med en ny kille varje dag.â
Py skrattar.
âPappa gör samma sak med skolan, han frĂ„gar om betyg och lĂ€xor hela tiden. Det Ă€r vĂ€l för att han bryr sig, men jag tror ocksĂ„ han antar att jag Ă€r som han var i vĂ„r Ă„lder. Han pluggade aldrig, var bara ute om kvĂ€llarna, men jag Ă€r aldrig ute ens. SĂ„ dĂ„ tĂ€nker man tack för omtanken pappa men lĂ€mna mig ifred, du vet?â
Jag gnuggar Harveys öra mellan tummen och pekfingret, hans pÀls Àr tovig och trygg.
âVar det dumt sagt?â frĂ„gar Py. âJag menade inte âŠâ
âDet Ă€r lugntâ, sĂ€ger jag. âHallĂ„, kan du fatta att det typ inte Ă€r sĂ„ lĂ„ngt kvar tills jag Ă€r i samma Ă„lder som mamma var nĂ€r hon fick mig?â
âDet Ă€r sĂ„ knĂ€pptâ, sĂ€ger Py. âTror du hon fick ligga mycket?â
âUppenbarligen en gĂ„ng i alla fall. Det Ă€r hundra procent mer Ă€n vad jag fĂ„tt ligga.â
âProcent funkar inte sĂ„.â
Jag suckar.
âJag tror Ă€rligt att sex Ă€r överskattat Ă€ndĂ„. Det kĂ€nns svĂ„rare att acceptera att ingen blir kĂ€r i mig.â
âAlla blir kĂ€r i nĂ„gon. Jag sĂ„g en video med en som blivit kĂ€r i en
bergochdalbanaâ, sĂ€ger Py, dödsallvarligt.
âTack för ditt stöd.â
âTĂ€nk om Ossian blir kĂ€r i dig dĂ„. Eller nĂ„gon pĂ„ den festen du och din mamma ska pĂ„ i helgen!â
Jag skrattar, men kvider sen nÀr magen spÀnns och tusen knivar skÀr i livmodern.
âMAMI-galan? Vem ska bli kĂ€r i mig dĂ€r, en pedofilmamma eller en bebis?â
Py skrattar ocksÄ, sen frÄgar hen om det ska bli kul att gÄ pÄ gala, och det ska det ju. Jag Àr inte sÄ taggad som mamma vill tro, men jag kan inte lÄtsas att jag absolut inte vill gÄ, Àven om det Àr töntarnas töntgala. DÄ hade jag ju inte valt bort en heldag med strÀcklÀsning av nya StjÀrnregn för att vara hennes plus one.
âDet kan vara en chans för er att komma nĂ€rmareâ, sĂ€ger Py. âDu har ju sagt att ni glidit ifrĂ„n varandra.â
âOm nu en Ă€kta bonding experience ens Ă€r möjlig pĂ„ töntarnas aftonâ, sĂ€ger jag.
Jag reser mig frÄn golvet och lÀgger mig pÄ tvÀren pÄ sÀngen sÄ att jag kan luta benen mot vÀggen.
âHon kanske ocksĂ„ tycker att ni har glidit ifrĂ„n varandraâ, sĂ€ger Py, âoch sĂ„ försöker hon nĂ€rma sig dig pĂ„ enda sĂ€ttet hon vet âŠâ
âPĂ„ nĂ„gon himla lĂ„tsas-gala?â
âDet Ă€r vĂ€l en utstrĂ€ckt hand pĂ„ influencer-sprĂ„k.â
âDu pratar sĂ„ konstigt, du borde bli poet.â
âDu sĂ€ger alltid att jag borde bli psykolog ju. Om jag varit det hade jag gett dig rĂ„det att ta upp det hĂ€r med din mamma.â
Jag stirrar upp i taket pÄ dom sjÀlvlysande stjÀrnklistermÀrkena mamma satte dit nÀr jag var liten, och försöker tÀnka klart trots vÀrken.
âDet skulle inte gĂ„. Det Ă€r sĂ„ konstigt ⊠mamma Ă€r alltid sĂ„hĂ€r att hon vill att jag ska prata med henne, att det Ă€r viktigt att PRATA om saker, men ibland kĂ€nns det som om jag bara fĂ„r prata om vissa saker och pĂ„ ett visst sĂ€tt.â
âDet lĂ„ter deprimerandeâ, sĂ€ger Py.
Jag sparkar med hÀlarna mot vÀggen. Jag har aldrig riktigt pratat med Py om det hÀr, eller med nÄgon annan, och blir förvÄnad nÀr ögonen brÀnner. Jag byter Àmne, och sÀger att Py mÄste se klÀnningen jag ska ha pÄ mig pÄ lördag, den jag fÄtt vÀlja frÄn mammas kompis mÀrkesklÀdesuthyrning. Py ber mig skicka bild, sen hör jag en mansröst i bakgrunden.
âPappa vill att jag gĂ„r ut med Sashaâ, sĂ€ger Py.
âOkej. Vi hörs.â
Jag somnar av utmattning och nÀringsbrist, och vaknar av att Py ringer. Snurrig i min mensdimma och med översvÀmmad binda, svarar jag.
âElli. HallĂ„â, sĂ€ger Py. âHur Ă€r det? Vill du att jag kommer över?â
Jag kollar tiden pĂ„ mobilen. Ăr det nĂ„got jag glömt?
âDet Ă€r vĂ€l bra, jag somnade ⊠har det hĂ€nt nĂ„got?â
âDu har inte sett?â
âSett vadĂ„?â
Jag sÀtter mig upp i sÀngen och kÀnner en blodklump lossna. SÀger till Py att jag ringer upp, och hör hen sÀga mitt namn precis innan jag klickar bort hen. I en mjuk blodig dvala hasar jag bort till badrummet, plockar med mig ett par rena trosor pÄ vÀgen och klÀr av mig pÄ underkroppen innan jag sÀtter mig pÄ toaletten. DÀr tar jag fram mobilen igen, ser flera meddelanden frÄn Py och flera sms i sms-gruppen med alla i klassen. Den skapades nÀr vi började högstadiet för att lÀ-
rarna tyckte det skulle vara bra för âsammanhĂ„llning och enkel kommunikationâ, och absolut ingen brukar anvĂ€nda den.
Jag scrollar genom alla sms, nÄgra frÄn klasskompisar vars nummer jag har sparade i mobilen och kan se namnen pÄ, och mÄnga frÄn nummer jag inte kÀnner igen men antar tillhör andra i klassen. Kroppen spÀnner sig hÄrdare för varje gÄng jag lÀser mitt namn, och det gör mensvÀrken vÀrre. Varför skriver dom om mig? HjÀrtat rusar upp i strupen och jag svÀljer för att inte krÀkas upp det, hinner tÀnka mardrömstanke pÄ mardrömstanke innan jag nÄr det inledande sms:et frÄn ett okÀnt nummer. Det Àr en lÀnk, jag trycker pÄ den och den tar mig till mammas blogg, dÀr jag dör.
Egentligen Àr det ingen stor grej att Elektras mamma Àr en av Sveriges största mammabloggare. Ingen under 55 lÀser vÀl bloggar, och vem bryr sig om trÄkiga samarbeten med företag som tillverkar pÄslakan eller menskoppar? Men en kvÀll postar nÄgon ett gammalt blogginlÀgg (med den pinsamma rubriken Vi mÄste vÄga prata om psykisk ohÀlsa!!!!) i klasschatten och plötsligt kÀnner alla till Elektras skÀmmigaste psykbryt nÄnsin.
Sen gÄr det snabbt utför. Det Àr krossade fönsterrutor, extrem mensvÀrk, en okÀnd pappa som plötsligt dyker upp och en gala med alla Sveriges mumfluencers, uppklÀdda och sminkade till tÀnderna (och Elektras mamma Àr nominerad till Ärtiondets NO FILTER-MAMI!!! Hur kul???). Hur blev livet sÄ hÀr?
Det kÀnns sÄ fake Àr en humoristisk tragedi om samtiden, grÀnslösheten och den stÀndiga jakten pÄ content. LÀs den och ge den sen till en pinsam vuxen nÀra dig.