Tobias Söderlund SPÖKRAKETEN
Tobias Söderlund SPÖKRAKETEN
DEL 1: OBSERVATIONER
1. Daisy
Tåget dunkar och gnisslar och sliter Daisy ur sömnen för tusende gången. Skillnaden mellan sömn och vakenhet blir inte så stor. Istället för drömmarna om hennes arga föräldrar tar minnet av bråket över. Bråket de hade precis innan hon åkte. Ett av deras värsta. Daisy sa så taskiga saker. Ibland kan hon inte låta bli.
Det känns alltmer som om hon och hennes föräldrar är från olika planeter. Nu kommer de inte ses på över en vecka. Inte förrän efter hennes tolvårsdag. Gårdagens ilska sköljer över henne igen. Att samma sak hänt en gång tidigare gör det ännu värre. Den gången lämnades hon med tårar i ögonen och ett futtigt ”grattis i förskott, vi firar när vi kommer hem”. Hur kan de bry sig så lite om mig?
Om föräldrarna bara kunde ta ett flygplan skulle de hinna tillbaka i tid. Men när Daisy föreslog det såg mamma på
henne som om hon hade mördat Greta Thunberg.
Ett utrop som sprakar i högtalarna avbryter hennes tankar: ”Nästa Bastuträsk.”
Hon är redan framme! Daisy rafsar ihop sina grejer och trycker ner allt i väskan. Hon gnuggar sömnen ur ögonen och släpar packningen ut på den ödsliga perrongen.
Morgonsolen bländar henne när tåget rullar vidare. Ingen morfar syns till.
Daisy drar med sig väskan till framsidan av det gula stationshuset. Morfars bil står inte på den lilla parkeringen.
Plötsligt känner hon sig extremt ensam. Det stör henne. För om hon ska uppnå sin dröm om att bli astronaut måste hon vänja sig vid ensamheten. Det kommer inte att stå släktingar på rad och välkomna henne när hon kliver ut på månen eller Mars. Ändå börjar hon darra.
Hon är mitt ute i ingenstans. Inga bussar går härifrån till Bureå, där morfar bor. Att promenera dit är för långt. Morfar måste komma snart.
Hon sätter sig på en bänk för att få benen att sluta skaka.
”Är allt okej?” frågar en kvinna som verkar vara den enda från tåget som inte har åkt vidare än.
”Väntar på morfar”, säger Daisy och nickar.
”Har du ringt och kollat om han är på väg?”
Det är inte ofta Daisy känner sig yngre än vad hon är, men nu gör hon det.
Varför har jag inte redan ringt?
Hon letar upp morfars mobilnummer. Signaler går fram, men han svarar inte. Hon testar igen. Inget svar. Ögonen blir blanka.
Istället för att försöka en tredje gång ringer hon sina föräldrar. De sitter just nu på ett tåg till en klimatkonferens i Bryssel. De ska vara där i en vecka för att tjata på politiker. Kanske kan de berätta vad hon borde göra trots att de är hundratals mil bort. Och annars skulle det bara vara skönt att höra deras röster.
Men ingen av dem svarar heller.
2. Elias
Elias vaknar av att mobilen vibrerar i hans hand. Daisys namn på skärmen. Rummet är ljust. Han måste ha somnat medan han skrev med henne igår.
”Hej!” svarar han med kraxig röst.
”Jag får inte tag på morfar!”
Daisy låter gråtfärdig. Elias kvicknar till.
”Jag har väntat på stationen i en halvtimme. Han kommer inte”, fortsätter hon.
Elias kliver upp och spanar ut över granntomten. Algots bil står kvar på uppfarten.
Minnet av en annan bil dyker upp. Den som hämtade Daisys mormor Solveig när hon dog i vintras. Algot har sett äldre ut för varje dag sedan dess.
”Lugn”, säger Elias. ”Jag hämtar mamma.”
Daisy piper fram ett tack.
Han skyndar sig mot köket. Kaffekokaren puttrar. Mamma står hukad över läsplattan och bläddrar i e-tidningen.
”Mamma! Daisy är på tågstationen. Hon får inte tag på Algot.”
Något i hennes blick skiftar när även hon ser att bilen står kvar. Hon tar telefonen.
”Hej Daisy! Algots bil står kvar här. Jag går över och pratar med honom direkt. Har du väntat länge?”
Mamma drar åt morgonrockens skärp, trycker ner fötterna i sina rosa Foppatofflor och joggar över gräsmattan till Algots groventré. Elias skyndar efter. Den vanliga ytterdörren används aldrig, men dörren vid garaget är alltid upplåst. Mamma knackar hårt innan hon öppnar och ropar:
”HAAALLÅÅÅ!”
Inget svar.
Hon mimar ”vänta här” och försvinner in i huset. Efter några sekunder följer Elias efter.
Han vill inte se Algot ifall han ligger död där inne. Men han vill höra vad hans mamma säger till Daisy. Nu verkar hon mest prata om helt andra saker.
Elias väntar i köket medan mammas röst förflyttar sig från rum till rum. På köksbänken ligger Algots telefon på laddning. Elias trycker på den och ser att det är tio missade samtal från ”BARNBARNET”.
Inte konstigt att Daisy lät orolig.
Plötsligt är mammas röst jättenära igen:
”Okej, Daisy. Så här är det …”
Är vi ensamma i universum?
Svaret finns kanske närmare
än du tror!
Daisy och Elias älskar rymden – men av helt olika anledningar. Daisy drömmer om att bli astronaut, medan Elias är en riktig ufo-nörd.
När Daisys morfar berättar att ett ufo kan ha kraschat i närheten för länge sedan är Daisy skeptisk. Ändå inleds jakten på en hemlighet som kan skaka om hela mänsklig hetens världsbild. En jakt som blir farligare och mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat ana.
Spökraketen är ett nervkittlande äventyr som tar avstamp i Sveriges största ufo-mysterium genom tiderna.