9789127469143

Innehållsförteckning

Hur kan vi planera för det okända? 6

DEL I: Hur kommer det att bli? 9

Att tänka i scenarier 10

Bakgrund: Detta har hänt 19

Första scenariot: Full fart framåt 29

Andra scenariot: Inbromsning 67

Tredje scenariot: Innovation utan diffusion 98

DEL II: Vad kan jag göra? 131

Att agera i osäkerhet 132

Att göra idag 134

DEL III: Avslutande tankar 151

Att finna mening 152

Bonusscenarier 163

Liten ordlista 177

Om författarna 181

Hur kan vi planera för det okända?

”Att göra förutsägelser är svårt, särskilt om framtiden.”

Det här citatet har tillskrivits många personer genom åren, från fysikern Niels Bohr till skribenten Alice Roosevelt Longworth. Och även om det är med glimten i ögat så är det förstås i högsta grad sant: att förutspå framtiden är enormt svårt. Det är antagligen därför människor varit besatta av just detta i årtusenden. Från oraklet i Delfi till siare som läser tarmar från heliga höns, från spåkulor till tarotkort. Ändå är det just detta vi ska ge oss in på i den här boken.

Anledningen är den dramatiska förändring, orsakad av artificiell intelligens, som vi står inför. I boken AI för nybörjare ställs i inledningen frågan: ”Är det verkligen annorlunda den här gången?” Det är en rimlig fråga att ställa, men vi tror att även om du är skeptisk när du läser de här raderna så kommer du när du når slutet av boken att hålla med oss om att ja, den här gången är det faktiskt annorlunda.

Vad vi dock inte vet är hur den här förändringen kom-

mer att te sig. Kommer den att gå fort eller långsamt? Vad kommer AI att kunna göra, och vad kommer att fortsätta vara unikt mänskligt, och hur länge? Hur kommer det att påverka våra relationer? Hur kommer det att påverka vår uppfattning om vad som är verkligt och vad som är fiktion? Hur kommer det att påverka våra arbetsliv? Hur kommer det att påverka medier, samhällsdebatt och politik? Hur kommer det att påverka forskning, vetenskap och medicin? Hur kommer det att påverka ekonomin och industrin? Hur kommer det att påverka konflikter och krig?

Mitt bland alla de här stora, svåra frågorna gömmer sig de kanske viktigaste av dem alla. Hur kommer mitt eget liv att se ut? Hur ska jag tänka om min framtid? Ingen kan svara på de frågorna åt dig, men vi tror och hoppas att den här boken kan ge dig verktyg för att besvara dem själv. Inte för att det finns ett enda rätt svar på dem, utan för att det finns flera möjliga svar som vi alla behöver förhålla oss till.

Därför vänder sig den här boken till dig, som ett stöd inför de vägval du kan komma att ställas inför. Dels som samhällsmedborgare, delaktig i att forma det samhälle med artificiell intelligens som du vill ha. Dels som människa, med vänner, familj, kärleksrelationer, yrkesidentitet, fritidsintressen och förhoppningar om framtiden. Den är tänkt att tjäna som en handbok för dig som vill få hjälp att tänka kring hur artificiell intelligens kommer att påverka ditt, din familjs, dina barns och dina vänners liv. För det vi kan veta med säkerhet är att framtiden kommer att vara väldigt annorlunda än dåtiden.

Det är såklart en vansklig och otacksam uppgift att sia om framtiden, för det enda vi med trygghet kan utgå ifrån

är att mycket inte alls kommer att bli som vi föreställer oss.

Därför har vi kastat ett något vidare nät i den här boken och presenterat ett flertal möjliga framtider, men trots det får vi anta att vi i framtiden kommer att ha anledning att fnissa lite förläget åt hur fel ute vi var. Så, om du läser det här i framtiden, och oavsett om du är en människa eller en

dator: Hej från tiden då vi ännu inte visste.

Vissa begrepp i boken kan vara nya eller ovana för vissa läsare. Dessa är markerade med fetstil första gången de förekommer, och återfinns i avsnittet Liten ordlista längst bak i boken.

Daniel Ståhl & Johan Falk

Smidö, 31 maj 2024

Att tänka i scenarier

Att göra förutsägelser om framtiden är svårt, men vi människor planerar ändå ständigt för den. Det kan verka paradoxalt: hur kan vi planera för något vi vet så lite om?

Särskilt ett fenomen som artificiell intelligens, som ändrar sig så snabbt och som ställer oss inför så många frågor vi inte har svar på. Det är lätt att drabbas av ett slags uppgivenhet inför sådan osäkerhet. Om vi inte vet hur det ska gå, är det då inte lika bra att bara vänta och se?

Det kan vara lockande att sticka huvudet i sanden och fortsätta med sitt liv medan någon annan tar hand om de stora frågorna. Problemet är att även om ingen av oss som individer kan kontrollera AI-frågan – på samma sätt som ingen enskild människa kan lösa klimatkrisen – så påverkar den oss alla som enskilda individer. Det är därför rimligt att planera för hur man själv hoppas hantera sådana förändringar av samhället, på ungefär samma sätt som vi planerar utbildning, familj, boende eller pension.

Det svåra är förstås att artificiell intelligens som ämne är betydligt mer oförutsägbart än pensionen. Kort sagt vet ingen vad som kommer att hända, och om någon säger sig veta säkert ska du inte lyssna på dem. Ett citat som passar i sådana situationer – tillskrivet Dwight Eisenhower – är att ”Planen är ingenting. Planerandet är allt.” Med andra ord

kan vi inte förvänta oss att någon specifik plan vi gör inför framtiden kommer att hålla. Det kommer alltid att finnas oförutsedda faktorer som kullkastar våra strategier och nya händelseutvecklingar som ändrar förutsättningarna. Men själva planerandet, den mentala övningen där vi tänker igenom möjligheterna, skapar en beredskap inom oss för att hantera det oväntade. Vi blir därmed mindre handlingsförlamade när framtid blir nutid.

Det är en utmaning att förhålla sig på rätt sätt till planer. För att de ska vara meningsfulla behöver de vara genomtänkta, men det gör samtidigt att man riskerar att bli mer fäst vid dem än vad som är motiverat. En av våra mänskliga svagheter är så kallad bekräftelsebias, som betyder att vi har lätt att se saker som stämmer med vår världsbild och avfärda sådant som inte stämmer med den. Den som investerat mycket i en viss plan, tankemässigt eller ekonomiskt, har med andra ord svårare att se tecken på att den borde bytas ut.

I och med att AI-teknik utvecklas så fort finns särskild anledning att uppdatera bedömningar regelbundet. Det finns flera sätt att minska risken att bli för fäst vid specifika planer, såsom att redan när de skapas sätta upp kriterier för hur och när de ska utvärderas, att skapa väl utarbetade parallella planer, eller att låta oberoende personer göra utvärderingar – och hålla sig till deras slutsatser.

I boken AI för nybörjare beskrivs hur AI kan komma att påverka samhället, från arbetsmarknad, vård och omsorg till geopolitik och krigföring. Sådana framtidsförutsägelser är till sin natur spekulativa, eftersom det finns en rad avgörande frågor som vi ännu inte har svaret på:

• Hur snabbt kommer teknikutvecklingen att fortsätta? Vi ser idag ständigt ökande investeringar i AI-teknik, ständigt effektivare algoritmer och ständigt bättre hårdvara. Den utvecklingen har på kort tid lett till en halsbrytande ökning av förmågor i artificiell intelligens. Kommer det att fortsätta i samma takt även framöver, eller kommer kurvan att plana ut? Kanske kommer vi till en punkt där större modeller, mer data och mer beräkningskraft inte längre ger tydligt bättre

AI-förmågor, på grund av begränsningar i tekniken som vi ännu inte förstår. Eller kanske gäller det omvända, att utvecklingen kommer att accelerera ytterligare när tidigare begränsande flaskhalsar övervinns.

• Hur snabbt kommer innovationen att spridas i samhället? Processen att ta ny teknologi till konkreta tillämpningar kan ibland vara förvånansvärt långsam.

Steget från att vi ser artificiell intelligens utföra häpnadsväckande avancerande uppgifter i en kontrollerad labbmiljö till att AI pålitligt och kostnadseffektivt utför samma uppgifter i en kaotisk verklighet kan ta många år. Samtidigt finns det mycket som talar för att AI-omställningen av samhället kan ske snabbare än tidigare teknikskiften: tekniken är till sin natur lätt att generalisera till nya användningsområden, den är lätt att uppgradera, och den kräver inte någon ny fysisk infrastruktur för användaren.

• Hur långt kommer vi att tillåta utvecklingen att gå?

Politik och lagstiftning har alltid haft svårt att hålla

jämna steg med teknik, och så även när det gäller AI. Men vi ser alltmer hur samhället mer eller mindre yrvaket reagerar på vad som håller på att ske: från fackliga protester till EU-lagstiftning och amerikanska presidentdekret. De potentiella farorna med artificiell intelligens är både verkliga och allvarliga, och i vilken mån globala, regionala och nationella organ försöker, och lyckas, kontrollera utvecklingen återstår att se. Det finns redan förslag på lagstiftning från olika håll som syftar till att exempelvis sätta en gräns för hur kraftfulla AI-modeller som får skapas, förbjuda särskilda användningsområden, eller införa licenskrav för att skapa och använda vissa typer av artificiell intelligens. Kanske kommer sådan lagstiftning att bli normbildande. Kanske kommer den att finnas i vissa delar av världen, men inte i andra. Kanske kommer den att visa sig tandlös.

DANIEL

När vi spekulerar kring hur snabbt teknikutvecklingen kommer att gå är det värt att påpeka att få bedömare idag tror att det finns något principiellt hinder för att artificiell intelligens skulle kunna överträffa mänsklig intelligens. Ett sätt att tänka på det här är att våra hjärnor egentligen är ett slags datorer, om än biologiska i stället för kiselbaserade. Frågan blir då om vi tror att det finns saker som endast biologiska datorer kan göra? Har de någon inneboende förmåga som kiselbaserade datorer inte kan efterhärma eller överträffa? Svaret från de ledande AI-labben är ett tydligt nej, men det ingen vet är hur stort gapet verkligen är eller hur lång tid det kommer att ta att överbrygga det.

En användbar metod för att resonera kring en osäker framtid är så kallad scenarioplanering, där man föreställer sig en rad möjliga framtider – scenarier – och beskriver dem var och en för sig: hur ser vägen till den här framtiden ut, vad är det för faktorer som formar den, vad har den för konsekvenser för människor, samhället, institutioner och annat som vi bryr oss om?

Man behöver inte vara övertygad om att ett enskilt scenario är särskilt troligt för att ägna sig åt sådan planering –tvärtom. Eftersom man planerar för flera möjliga scenarier ligger det i sakens natur att vart och ett av dem har en ganska liten sannolikhet att förverkligas. Men tillsammans, om vi valt våra scenarier väl, spänner de upp en rymd av möjliga framtider som vi kan förhålla oss till. Scenarierna blir på så sätt till ett redskap för att reflektera över vilken framtid vi skulle föredra, var vi kan växla in utvecklingen på ett spår som leder oss dit, och hur vi kan komma att reagera den dagen framtiden inte längre är framtid, utan nutid.

En viktig fråga när vi föreställer oss framtiden är vilken tidshorisont vi tänker oss. Verkligheten kan se väldigt olika ut, inte bara mellan olika tänkbara utvecklingsspår, utan också beroende på vilken hållplats vi kliver av vid för att se oss omkring. Det är bara att kasta en blick i backspegeln för att bekräfta detta: vår historia utgör ett specifikt möjligt utvecklingsspår – nämligen vad som faktiskt inträffade –och ser dramatiskt olika ut beroende på om vi blickar tio, hundra eller tusen år bakåt. På samma sätt växlar perspektiven på framtiden, och vi måste vara allt försiktigare i våra förutsägelser ju längre framåt vi kastar vår blick. Kanske kan en förutsägelse visa sig riktig i sak, men tidsangivelsen

fel, för att utvecklingen gått snabbare eller långsammare än förväntat.

Hur bestämmer man då vilka framtidsscenarier man vill förhålla sig till? En metod är att fantisera fritt, men ett mer systematiskt tillvägagångssätt är att börja med de stora frågorna som kommer att få avgörande betydelse i att forma framtiden. I vårt fall har vi redan lyft tre sådana frågor tidigare i det här kapitlet:

• Hur snabbt utvecklas tekniken?

• Hur snabbt sprids tekniken?

• Hur regleras tekniken?

Bakom de här frågorna gömmer sig oändligt många mindre frågor, men bara de här tre ger oss fler scenarier än vi kan behandla i den här boken. Vi kan tänka oss en framtid där både teknikutveckling och spridning i samhället går mycket snabbt. Vi kan också tänka oss en snarlik framtid där teknikutvecklingen går snabbt, men att AI ändå av olika anledningar har svårt att leta sig in i praktisk tillämpning i samhället. Eller att forskningens framkant bromsas upp på grund av oförutsedda utmaningar, men att även om själva tekniken utvecklas långsamt så tillämpas den snabbt i samhället. Och för alla dessa möjliga framtider kan vi antingen tänka oss att politiker avstår från eller inte hinner med att stifta lagar för att begränsa användningen av AI, alternativt att de snabbt och resolut – åtminstone i vissa delar av världen – sätter upp effektiva begränsningar, vilket genast skapar nya frågor om hur sådana begränsningar kan komma att te sig.

Faktum är att även när vi håller oss till de riktigt breda penseldragen och bara ser till dessa tre frågor ställs vi inför sammanlagt minst åtta möjliga framtidsscenarier.

Alltså måste vi välja med eftertanke bland scenarierna. Vi kan välja att dyka ner i ett scenario för att vi tror att det är särskilt sannolikt, eller för att konsekvenserna av det är särskilt viktiga, eller för att det är representativt för en hel grupp scenarier utan några riktigt meningsfulla skillnader. I den här boken kommer vi att använda alla dessa kriterier för att landa i tre olika scenariobeskrivningar, och vi kommer att beskriva dem fram till år 2030. Dessa tre scenarier är:

• Full fart framåt. I det här scenariot fortsätter innovationen i allt högre takt, och nästa hinder på väg mot artificiell superintelligens hinner knappt formuleras innan det demoleras. Svallvågorna från den dramatiska teknikutvecklingen sköljer över hela samhället med dramatiska konsekvenser, utan meningsfullt motstånd från lagstiftning.

• Inbromsning. I det här scenariot når teknikutvecklingen en platå där AI inte får särskilt mycket starkare förmågor trots större AI-modeller, mer datamängder och mer beräkningskraft. Tekniken som redan finns har stora omvälvande effekter på samhället, framför allt i privat användning och i ljusskygga sektorer, men får begränsat fäste i industrin och samhällsförvaltningen. Den begränsas ytterligare av lagar och bestämmelser som i många fall gör AI opraktiskt och olönsamt att använda.

• Innovation utan diffusion. I det här scenariot fortsätter innovationen i hög takt. Samtidigt går diffusionen av tekniken – det vill säga i vilken grad den slår igenom och hittar användningsområden i samhället –trögt. Det beror dels på lagstiftning, dels på oförmåga att ställa om samhällsstrukturer, attityder och kompetenser tillräckligt snabbt. En stor del av befolkningen, främst med arbeten inom vård, personlig service och hantverk, upplever ännu inte någon påverkan i arbetslivet, samtidigt som stora mängder kunskapsarbetare görs överflödiga. I stället samlas alltmer välstånd och inflytande hos en liten minoritet – affärsledare, strateger och vissa former av kreatörer – som lyckas med balansakten att utnyttja tekniken utan att bryta mot reglerna, eller åtminstone inte bli påkomna med det, och därmed öka sin personliga produktivitet mångfalt utan att göra sig själva överflödiga.

Vart och ett av dessa scenarier beskrivs ingående i efterföljande kapitel. Invävt i beskrivningarna finns påhittade tidningsartiklar och människoöden, för att göra scenarierna mer greppbara och levande.

När vi läser en bok om AI och framtiden så ligger det i vår natur att vi helst vill läsa om oss själva: vår egen framtid och vad som väntar oss och våra närmaste. Men precis som framtiden erbjuder alltför många scenarier för att vi ska kunna avhandla dem alla i den här boken, så är vi alla för olika för att boken ska kunna beskriva hur var och en av oss påverkas. Frågorna vi vill ha svar på kan nämligen

variera beroende på vår ålder, våra yrkesval, våra intressen, vår familjesituation, och var och hur vi bor.

För att komma runt detta använder vi oss av den mänskliga motsvarigheten till framtidsscenarier: en handfull fiktiva personer i olika livssituationer, som tillsammans får representera oss alla. Vissa av dem kommer vi att återkomma till många gånger för att jämföra hur deras öden skiljer sig från scenario till scenario, medan andra gör betydligt färre inhopp. Genom att blanda aspekter från de olika karaktärerna hoppas vi att du kan finna redskap som hjälper dig att resonera kring din egen, din mammas, din sons eller din systers framtid i ett samhälle präglat av artificiell intelligens. Karaktärerna är på detta sätt inte en beskrivning av vad som ska hända, utan en bild av vad som kan hända.

Det är som det ska vara, för planen är ingenting medan planerandet är allt.

Om inte annat kanske den som läser den här texten år 2030 kommer att få sig ett gott skratt.

JOHAN

I diskussioner om AI hörs ibland argument som ”det där är ju science fiction”, i betydelsen ”det där har ingen koppling till verkligheten och är inget jag behöver ta hänsyn till”. Egentligen är sådana påståenden inte argument, utan ett sätt att avfärda något utan att behöva titta närmare på det. Idag finns armbandsur med videosamtal, rymdstationer och bakterier med skräddarsydda gener – något som tidigare endast var science fiction. Samma sak gäller datorer som kommunicerar så naturligt att vi inte kan skilja mänskliga från datorskapade budskap. Att något låter som science fiction är alltså på många sätt snarare ett påstående om hur spektakulärt det låter än ett argument för att det inte är något värt att lyssna på.

BAKGRUND

Detta har hänt

Alla tre scenarier i boken tar som utgångspunkt den AIvåg som startade i slutet av 2022, i och med lanseringen av AI-tjänsten ChatGPT. Som en upptakt till scenarierna beskriver vi här en sammanfattning av några av de viktigaste händelserna fram till skrivande stund (våren 2024), tillsammans med de faktorer som kan påverka den fortsatta utvecklingen mest.

De AI-modeller som driver chattbottar och andra AI-tjänster är, något förenklat, datorprogram skapade av datorer. AI-modellerna är så stora att ingen människa kan skriva eller läsa dem i sin helhet, men principerna för hur de skapas är förhållandevis enkla: så länge man kan mäta hur bra en modell är – exempelvis hur ofta den svarar rätt eller fel – kan man låta en dator justera modellen så att den blir lite bättre, och sedan upprepa processen tills den är tillräckligt bra. Att förbättra modeller på det här viset kallas för att träna dem.

Någon sorts startskott för nuvarande AI-våg kom egentligen redan 2017, då den så kallade transformer-arkitekturen för AI-modeller uppfanns. Den gjorde det möjligt att träna betydligt större AI-modeller än tidigare, vilket

visade sig göra modellerna mer kompetenta än vad många trott. OpenAI, företaget som tre år senare kom att lansera

ChatGPT, publicerade redan 2019 resultat för sin språkmodell GPT-2 som väckte oro om ”deepfakes för text”.1

Utveckling av språkmodeller från exempelvis OpenAI, Google DeepMind och Anthropic fick dock inte särskilt mycket uppmärksamhet förrän i slutet av 2022, efter att

ChatGPT blivit allmänt tillgängligt. ChatGPT blev den snabbast växande webbtjänsten dittills, med en miljon användare på fem dagar, och blev omtalad som det första datorprogrammet någonsin som betedde sig som att det faktiskt kunde tänka.

Under våren 2023 haglade nyheterna om AI tätt. Programmerare skapade en flod av olika tjänster som byggde på AI-modellen bakom ChatGPT, med allt från plugghjälp och träningscoacher till så kallade AI-agenter, som bryter ner komplexa uppgifter i hanterbara steg och använder olika verktyg för att sedan genomföra dessa steg, ett i taget. Uppståndelsen tog alla AI-bolag på sängen – inklusive OpenAI själva – och det dröjde ett par månader innan företag som Meta/Facebook, Google och Anthropic lanserade egna chattbottar och därmed kunde vara med på festen. AI-stormen skapade reaktioner av flera slag. Tidigt uppstod diskussioner om hur arbetsmarknaden skulle påverkas, och flera rapporter pekade mot att högavlönade kontors- och tjänstemannayrken var mest utsatta för automatisering och effektivisering. Under sen vår 2023 utbröt en strejk bland författare i USA, bland annat för att de

1. https://www.theguardian.com/technology/2019/feb/14/elon-musk-backed-aiwrites-convincing-news-fiction

ville ha avtalsvillkor som gjorde att de inte kunde bytas ut mot en AI. I nyheterna kunde man läsa om uppsägningar eller anställningsstopp, men det skulle dröja till årsskiftet 2023–2024 innan rapporter om AI-orsakade uppsägningar tydliggjorde att tekniken på riktigt tagit sig in i arbetslivet. Utöver frågor om arbetsmarknad diskuterades också att AI skapar stora möjligheter att förbättra tjänster i flera sektorer, såsom sjukvård och utbildning.

En annan sektor som påverkades tidigt var mjukvaruindustrin. Nya AI-verktyg för att stötta utvecklare, eller helt enkelt programmera åt dem, drev på utvecklingen av AI-modellerna. Resultaten var något blandade: å ena sidan produktivitetsökningar utan motstycke i historien, men å andra sidan ömsom kvalitetsförbättringar och ömsom kvalitetsförsämringar. Den gängse slutsatsen var att det till stor del handlade om att lära sig att använda AI-modellerna rätt och inte ge dem större förtroende och svårare uppgifter än de klarar av – åtminstone i det här skedet av teknikutvecklingen.

DANIEL

När man frågar AI-forskare och andra experter kan man få vitt skilda uppskattningar om framtiden med AI: när olika milstolpar kommer att uppnås och hur långt utvecklingen alls kommer att gå. Ett sätt att förklara det här, förutom att framtiden alltid är svår att förutse, är att AI är ett brett fält som inte bara innefattar den typ av generativa AI-modeller som ChatGPT populariserat. AI har under många år i första hand handlat om att hitta mönster i och klassificera stora datamängder, och experter på sådana system kan ibland vara skeptiska till generativ AI och avfärda det som en fluga.

Det här är ett klassiskt fenomen, där experter på ett föregående paradigm underskattar det nya paradigmet eftersom de helt enkelt är för djupt nere i ”experttratten” för att se implikationerna av vad som händer utanför deras eget ganska snäva område. Historiskt har vi sett många exempel på detta, även inom dator- och kommunikationssystem. Många telefoniexperter avfärdade till exempel trådlös teknik, eftersom den aldrig skulle kunna tävla med trådbunden telefoni, och ett par decennier senare avfärdade andra experter på trådlös telefoni den första Iphonen eftersom den faktiskt inte alls var särskilt imponerande vad gällde antenndesign och samtalskvalitet. Vad de här experterna i båda fallen missade var att det handlade om helt nya möjligheter och användningsområden, som gjorde att gamla sanningar om vad som var bra och vad som var dåligt inte längre gällde. Den nya tekniken öppnade dörren till något nytt som låg utanför deras expertperspektiv.

Men detta är som sagt bara en förklaringsmodell. En annan förklaring är förstås att generativ AI faktiskt bara är en fluga och att det aldrig kommer att bli särskilt mycket av det.

Andra reaktioner på de nya AI-tjänsterna handlade om upphovsrätt. AI-modeller har i regel tränats på data från internet, inklusive tonvis med material som är skyddat av upphovsrätt. Illustratörer och konstnärer protesterade mot att AI-modeller som utan godkännande tränats på deras verk nu kunde härma deras konststil. En rad stämningar mot AI-bolag inleddes, där den tyngsta kom i december 2023 då New York Times lämnade in en stämningsansökan mot OpenAI. Rättsprocesserna är utdragna, och lär inte bli klara under 2024.

Hur kommer AI-utvecklingen att påverka dig, dina vänner och din familj? Hur kommer den att påverka ditt yrkesliv? Och vad innebär den för vårt demokratiska samhälle?

Den tekniska utvecklingen kring AI går i en rasande fart. Den förändrar inte bara hur vi arbetar, utan även hur vi lever våra liv och hur vi interagerar med varandra. Den påverkar vården, skolan och våra medier. Den förändrar vår syn på vad kunskap är och vilka färdigheter vi behöver för att möta framtiden. Mitt i alla debatter och analyser av de stora penseldragen är det värt att stanna upp och fråga sig vad allt detta kan innebära för var och en av oss. Hur kan våra liv tänkas se ut, och vad ska vi göra idag för att styra mot den morgondag vi vill ha?

Det finns ännu stora obesvarade frågor kring vilka vägar AIutvecklingen kommer att ta, hur snabbt det kommer att gå och hur samhället kommer att reagera på förändringarna. Den här boken utgår från dessa frågor för att måla upp flera möjliga framtida världar och ger en konkret bild av vad utvecklingen kan innebära för människorna i vardagen.

Boken ger dig:

• förståelse för både teknikutvecklingen och samhällets reaktioner på den, vilka framtida scenarier som är tänkbara, och hur vägen dit ser ut

• resonemang och verktyg för hur just du kan förbereda dig såväl praktiskt som mentalt på en värld med AI

• perspektiv på vad det innebär att vara människa i en artificiell framtid, och hur vi kan finna mening i den

Oavsett vilken väg AI-utvecklingen tar, kommer denna bok att ge dig insikter och verktyg för att hantera förändringarna med öppna ögon.