9789127467286

Page 1


PHILIP HWANG & BJÖRN NILSSON

Utvecklingspsykologi

INNEHÅLL

Förord 15

DEL I Vad Àr utvecklingspsykologi? 19

1. Om utveckling 21

Vad Àr utveckling? 22

Olika aspekter av utvecklingen 24

Utveckling genom hela livet 26

Viktiga frÄgestÀllningar 28

Arv eller miljö? 28

Sker utvecklingen gradvis eller sprÄngvis? 30

Är tidiga eller senare erfarenheter viktigast? 32

Utvecklingen – generell eller individuell? 33

Individen i ett socialt sammanhang 35

Sociala kontexter – nĂ„gra exempel 36

Barndom och ungdomstid – exempel pĂ„ sociala konstruktioner 38

2. Teoretiska perspektiv 40

Vetenskapliga teorier och vardagsteorier 40

Utvecklingspsykologiska teorier och perspektiv 42

InlÀrningsperspektivet 44

Klassisk betingning 45

Operant betingning 47

Social inlĂ€rningsteori – att lĂ€ra av andra 49

Relationsinramningsteori – en modern inlĂ€rningsteori 51

InlĂ€rningsperspektivet – styrkor och svagheter 52

Psykodynamiskt perspektiv 53

Psykosocialt perspektiv 54

Anknytningsperspektiv 61

Psykodynamiskt perspektiv – styrkor och svagheter 64

Kognitivt perspektiv 65

Piaget – en framstĂ„ende utvecklingspsykolog 65

Vygotskij och den kulturhistoriska skolan 69

Kognitivt perspektiv – styrkor och svagheter 73

Interaktionistiskt perspektiv 74

Att bli till i samspel med andra 75

Interaktionistiskt perspektiv – styrkor och svagheter 77

Utvecklingsekologiskt perspektiv 77

Den utvecklingsekologiska modellen – ett exempel 79

Utvecklingsekologiskt perspektiv– styrkor och svagheter 81

Socialkonstruktionistiskt perspektiv 82

Socialkonstruktionistiskt perspektiv – styrkor och svagheter 83

Vilket perspektiv ska man vÀlja? 83

3. Att studera mĂ€nniskor – tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt 86

Ett exempel 87

Olika forskningsmetoder 88

Experiment 88

Test 90

Observationer 91

Intervjuer och enkÀter 92

Fallstudier 93

Loggbok eller dagbok 94

Design – olika forskningsupplĂ€gg 94

Kvantitativa och kvalitativa undersökningar 95

Metodproblem inom utvecklingspsykologin 95

Objektivt eller subjektivt? 96

Etiska frÄgor 97

DEL II Fostret blir barn 99

4. Arvet 101

Befruktningens biologi 101

Celler, gener, kromosomer och DNA 102

Celldelning – sĂ„ gĂ„r det till 104

Den individuella genetiska uppsÀttningen 105

Genotyp och fenotyp 105

Dominanta och recessiva gener 106

Polygent arv – frĂ„n mĂ„nga gener 107

Pojke eller flicka? 107

Arv och miljö 108

Arv eller miljö? 109

Beteendegenetik och epigenetik 111

SÄrbarheter ökar risken 113

Vad bidrar till sÄrbarhet? 113

Medfödda förÀndringar 114

Genetiska sjukdomar – nĂ„gra exempel 114

Försenad psykomotorisk utveckling 115

Fosterdiagnostik 117

5. Utvecklingen under fostertiden 118

FrÄn encellig varelse till fÀrdigt foster 118

Den embryonala perioden 119

Fosterstadiet 120

Om teratologi 123

Teratogener – nĂ„gra exempel 123

6. Födelse och förÀldraskap 126

Om förlossningen 126

Att födas – en traumatisk upplevelse? 127

Vad pÄverkar förlossningsupplevelsen? 127

Att bli förÀlder 128

Att fÄ syskon 129

Den blivande pappan 129

Fysiologiska förÀndringar 131

FörĂ€ldraskap – en kris? 131

Alla familjer ser olika ut 133

Parrelationen pÄverkas 133

»Familjeprojektet« 135

För tidigt födda barn 136

SvÄrigheter i samband med för tidig födsel 137

Depression hos nyblivna förÀldrar 138

Konsekvenser pÄ kort och lÄng sikt 139

Bindning – anknytning 140

Vikten av kroppskontakt 141

FörÀldraskap i olika kulturer 141

DEL III SpĂ€dbarnsĂ„ren 0–2 Ă„r 143

7. Fysisk utveckling 145

HjÀrnans utveckling 145

Sömn och vakenhet 148

Motorisk utveckling 149

Medfödda reflexer 149

Grovmotorik – hasa, krypa och gĂ„ 151

Finmotorik – greppa, smaka och kĂ€nna 154

Motorisk utveckling – sammanfattning 155

Matens betydelse 155

Bröstet eller flaskan? 156

UndernÀring Àr ett globalt problem 157

Plötslig spĂ€dbarnsdöd – SIDS 158

8. Kognitiv utveckling 159

Barnets upplevelsevÀrld 159

Utvecklingen av synförmÄgan 161

Utvecklingen av hörselförmÄgan 165

Hur uppfattar spÀdbarn talat sprÄk? 166

Lukt- och smaksinnet 166

Utvecklingen av kÀnsel 167

Samordning av sinnen 167

Piagets teori: det sensomotoriska stadiet 168

FrĂ„n reflexer till kausalitet – sex delfaser 170

StÀmmer Piagets teorier? 173

Vad innebÀr lek? 174

SprÄklig utveckling 174

FrÄn lÀte till ord 175

Kommunikationens betydelse 176

SjÀlvbild och sjÀlvmedvetande 179

SjÀlvmedvetenhet och nya kÀnslor 179

9. Socioemotionell utveckling 181

Barns kÀnslor 181

Hur visar barn kÀnslor? 182

Barns temperament 183

Blyga barn 185

»BesvÀrliga« barn 185

KĂ€nsloreglering – temperament och samspel 186

Socioemotionell utveckling – olika synsĂ€tt 188

Eriksons andra fas 188

Bowlby 189

Anknytningens fyra faser 190

Kritik av anknytningsteorin 194

Individuella olikheter och brister i anknytningen 195

FörÀldrarnas betydelse 196

Att arbeta för trygga anknytningar 197

Stern 198

Separation och frÀmlingsrÀdsla 203

LĂ€ngre separationer 203

Utvecklingspsykopatologi – risker och svĂ„righeter 204

Ett komplicerat samspel 205

DEL IV FörskoleĂ„ren 3–6 Ă„r 207

10. Fysisk utveckling 209

Kroppens utveckling 210

HjÀrnans utveckling 210

Motorisk utveckling 211

Grovmotorik – springa, hoppa och kasta 211

Finmotorik – klippa, rita och skriva 212

SvÄrigheter och utmaningar 214

11. Kognitiv utveckling 215

Piagets teori: det preoperationella stadiet 215

Vad utmÀrker det preoperationella stadiet? 217

Hur uppfattar förskolebarn tid? 222

Förskolebarns tankar kring döden 222

Hantering av information 224

SprÄklig utveckling 225

SprĂ„kutvecklingen – olika synsĂ€tt 225

SprÄkliga förÀndringar 227

Inre tal 230

Pragmatik – att anvĂ€nda och anpassa sprĂ„ket 231

Individuella olikheter 232

SprÄk och tanke 232

»Theory of mind« – uppfattningen om vad och hur

andra tÀnker 233

Vad Àr mentalisering? 234

NĂ€r utvecklas theory of mind? 234

Att utvecklas i samspel med andra 236

Barns teckningar 239

12. Socioemotionell utveckling 242

HjÀrnans mognad och kÀnsloreglering 242

Uppfattning av sig sjÀlv och andra 243

Blyga barn 244

Om lek 245

Lekteori – Piaget och Vygotskij 245

Lek i olika Äldrar 246

Pojkars och flickors lek 248

Könsidentitet och könsroll 249

Medveten och omedveten förstÀrkning 250

Barnuppfostran – finns det ett rĂ€tt sĂ€tt? 251

Bestraffning och kritik 253

Vad bör man som förÀlder tÀnka pÄ? 253

Syskonrelationer 254

Olikheter mellan syskon 255

Hur formas och utvecklas syskonrelationer? 255

Sociala nÀtverk 256

Barnomsorg utanför hemmet 257

Relationer till andra vuxna 258

Barn och internet 259

Vad kÀnnetecknar kommunikation pÄ internet? 260

Vilka risker finns? 260

Hur mycket skÀrmtid Àr lagom? 262

Risker och svÄrigheter 263

RĂ€dslor och fobier 263

Barn som far illa 265

DEL V De tidiga skolĂ„ren 7–12 Ă„r

13. Fysisk utveckling 271

Kroppslig tillvÀxt 271

Grov- och finmotorisk utveckling 272

HjÀrnans utveckling 273

Barn med funktionsnedsÀttningar 273

Omgivningens stöd 274

Utmaningar i skolan 275

14. Kognitiv utveckling 277

Piagets teori: de konkreta operationernas stadium 277

Matematiskt tÀnkande och förmÄga 279

Konkret operationellt tÀnkande 280

OmrÄdet för »proximal utveckling« 281

SprÄk och tanke 282

Olika typer av kunskap 282

Hur-kunskap 283

Vad-kunskap 283

Metakunskap 284

Metakognition – att tĂ€nka kring tĂ€nkandet 284

Informationsbearbetning 286

KoncentrationssvÄrigheter 286

Minnets betydelse 288

Minnets uppbyggnad 289

Falska minnen 291

Glömska 291

SprÄklig utveckling 293

Pragmatik – förmĂ„ga att anpassa och tolka sprĂ„ket 294

TvÄ- och flersprÄkighet 295

LÀsinlÀrning 296

LÀs- och skrivsvÄrigheter 296

Intelligens 299

Om intelligenstest 300

Kritik av intelligenstest 301

Vad Àr emotionell intelligens? 302

15. Socioemotionell utveckling 304

Teoretiska aspekter 305

SjÀlvkÀnsla och sjÀlvkritik 305

JÀmnÄriga kamrater 307

Hur pÄverkas unga av internet och datorspel? 307

NÄgra rÄd till förÀldrar 308

Moralutveckling 308

Kohlbergs teori om moralutvecklingen 309

Familjen i förÀndring 312

Nya familjekonstellationer 313

SkilsmÀssa och separationer 314

Vilka följder fÄr en skilsmÀssa för barnen? 316

Risker och svÄrigheter 318

Om mobbning 318

RĂ€dslor och fobiska symtom 322

DEL VI UngdomsĂ„ren 13–20 Ă„r 325

16. Fysisk utveckling 327

HjÀrnans utveckling 327

Om puberteten 329

Hormoners betydelse under puberteten 330

Könsmognad hos flickor 331

Könsmognad hos pojkar 331

Utvecklingen av sekundÀra könsdrag 332

TillvÀxtspurten 332

NÀr börjar puberteten? 333

Kroppsuppfattning 334

Om Àtstörningar 335

Hur vanligt Àr Àtstörningar? 336

17. Kognitiv utveckling 337

Den sociala hjÀrnan 337

Nya kognitiva fÀrdigheter 338

Metakognitionen utvecklas 340

Ökat risktagande 341

Kognitiv utveckling under ungdomsÄren 342

Piagets teori: de formella operationernas period 342

InformationssynsĂ€ttet – vad bidrar till utvecklat tĂ€nkande? 345

SprÄk och sprÄkstil 347

Ungdomars sprÄkstil 348

18. Socioemotionell utveckling 350

Identitetsutveckling 350

Eriksons femte fas 351

Marcia – fyra positioner i identitetsutvecklingen 354

Identiteten som social konstruktion 356

Narrativ identitetsutveckling 357

Social könsroll och könsidentitet 358

Etnisk identitet 359

Anknytning i tonÄren 361

Relationer till jÀmnÄriga 362

NÀrhet, intimitet och kÀrleksrelationer 363

Om sexualitet 365

Normer som rör sexualitet 365

Sexuell identitet 367

Sexuella erfarenheter 367

Sexuell lÀggning 368

SamhÀlle i förÀndring? 369

Risker och svÄrigheter 370

Tobak, alkohol och narkotika 370

Antisocialt beteende 372

DEL VII Tiden som vuxen 375

19. Mellan ung och vuxen 377

Identitetsutveckling enligt Arnett 378

Att utforska sin identitet 378

En period prÀglad av instabilitet 379

Fokus pÄ det egna sjÀlvet 380

Att vara »mitt emellan« 381

En tid av möjligheter 381

StrÀvan efter sjÀlvstÀndighet 382

Vad innebÀr det att vara sjÀlvstÀndig? 383

VÀnner pÄ gott och ont 384

Konformitet och individualitet 386

NÀrhet, intimitet och kÀrleksrelationer 386

Eriksons sjÀtte fas 387

Om yrkesval 388

20. VuxenÄren 390

»Livets Ärstider« 391

MedelĂ„lderskris – myt eller verklighet? 392

MedelĂ„ldern 30–65 Ă„r 392

Eriksons sjunde fas 392

Fysiska aspekter 393

Kognitiva aspekter 394

Socioemotionella aspekter 396

Risker och svÄrigheter 398

De senare vuxenÄren 400

NÀr Àr man gammal? 401

Eriksons Ättonde fas 402

Fysiska aspekter 405

Kognitiva aspekter 405

Socioemotionella aspekter 406

Risker och svÄrigheter 407

Den sista tiden 409

SLUTORD 411

OM FÖRFATTARNA 413

REFERENSER 414

REGISTER 431

BILDFÖRTECKNING 445

FÖRORD

Den femte utgÄvan av boken Utvecklingspsykologi Àr kraftigt omarbetad för att ge plats Ät den nya kunskap som har vuxit fram under senare Är. Förutom en uppdatering av innehÄllet har stora förÀndringar gjorts i merparten av bokens kapitel. Dessutom har ett kapitel om unga vuxna tillkommit. Utvecklingspsykologins vardagliga tillÀmpning har fÄtt ökat utrymme och det gÀller Àven de aspekter och sammanhang som vi menar Àr centrala för förstÄelsen av individens utveckling.

Vad handlar utvecklingspsykologin om? Svaret Ă€r att den beskriver individens utveckling frĂ„n fostertiden till och med livets slut. Eftersom det Ă€r svĂ„rt eller nĂ€stan omöjligt att beskriva denna livslĂ„nga utveckling rakt upp och ned utan nĂ„gon form av struktur, har vi valt att följa en grov Ă„ldersindelning: fosterstadiet, spĂ€dbarnsĂ„ren (0–2 Ă„r), förskoleĂ„ren (3–6 Ă„r), de tidiga skolĂ„ren (7–12 Ă„r), ungdomsĂ„ren (13–20 Ă„r), unga vuxenĂ„ren (21–30) och de tidiga respektive senare vuxenĂ„ren frĂ„n cirka 31 Ă„r och uppĂ„t. Dessutom bygger texten i huvudsak pĂ„ olika aspekter av den fysiska, kognitiva och socioemotionella utvecklingen.

Denna indelning har gjorts för att skapa en gripbar struktur i ett annars stort och komplext omrÄde. SjÀlvklart Àr det endast i teorin som det gÄr att skilja olika Äldrar och aspekter Ät, i det verkliga livet överlappar de varandra pÄ olika sÀtt, nÄgot vi lyfter fram pÄ olika stÀllen i boken.

Vi har haft nÄgra hÄllpunkter nÀr vi har arbetat med tidigare utgÄvor, och den nu aktuella utgÄvan, som kan vara vÀrda att nÀmna:

‱ Vi vill överbrygga klyftan mellan teori och praktik. UtifrĂ„n mĂ„nga Ă„rs undervisningserfarenhet vet vi att nyckeln till förstĂ„else har att göra med kopplingen mellan dessa tvĂ„ aspekter. En alltför teoretisk text utan koppling till praktiken, oavsett om den handlar om utvecklingspsykologi eller om nĂ„got annat omrĂ„de, Ă€r svĂ„r eller omöjlig Ă€ven för en van lĂ€sare att ta till sig. Vi har dĂ€rför strĂ€vat efter att lĂ€gga

in vardagsnÀra exempel som rör allt frÄn individ, familj och skola till högre utbildning och arbetsliv. I vÄr ambition att överbrygga teori och praktik tar vi dessutom upp olika problem som har att göra med individens utveckling. Men det Àr ingen fullstÀndig katalog över de risker och svÄrigheter som kan uppstÄ, utan ska ses som exempel pÄ nÄgra av de vanligaste problemen.

‱ Vi vill beskriva individens utveckling i sitt sammanhang. En vanlig kritik av utvecklingspsykologin Ă€r att den inte tar hĂ€nsyn till hur individens utveckling pĂ„verkas av samspelet med miljön och det omgivande samhĂ€llet. Vi, och mĂ„nga med oss, menar att individen inte Ă€r nĂ„gon passiv mottagare av olika miljöer och att det inte gĂ„r att beskriva en mĂ€nniskas utveckling utan att ta hĂ€nsyn till det sociala och kulturella sammanhang som hon befinner sig i. Utvecklingen pĂ„verkas sĂ„ledes av de egenskaper som hon besitter, men ocksĂ„ av samspelet mellan dessa egenskaper och den miljö som hon befinner sig i.

‱ VĂ„rt mĂ„l Ă€r att beskriva utvecklingen under hela livsspannet. Utvecklingspsykologi var under lĂ„ng tid detsamma som barns och ungdomars utveckling – vi kan pĂ„stĂ„ att livet inom utvecklingspsykologin verkade ta slut vid omkring tjugo Ă„rs Ă„lder. De flesta som Ă€r Ă€ldre Ă€n tjugo vet att detta Ă€r en felaktig uppfattning – utvecklingen Ă€r en livslĂ„ng process, frĂ„n vaggan till graven. I boken tar vi fasta pĂ„ detta och beskriver sĂ„vĂ€l vuxenblivandet som de tidigare och senare vuxenĂ„ren, det vill sĂ€ga hela livsspannet.

‱ Vi försöker förena flera olika teoretiska synsĂ€tt. Tanken att det finns ett »rĂ€tt« sĂ€tt att betrakta individens utveckling pĂ„, Ă€r frĂ€mmande för oss. I stĂ€llet menar vi att det finns mĂ„nga teorier som pĂ„ olika sĂ€tt har bidragit till vĂ„r nuvarande kunskap om individens utveckling. Även om en viss teori kan förklara en viss aspekt av utvecklingen bĂ€ttre Ă€n en annan, lyfter teorierna fram olika aspekter pĂ„ utvecklingen. Vi menar kort sagt att den kunskap som flera teorier kan ge Ă€r nödvĂ€ndig för att kunna förklara individers utveckling pĂ„ ett bra sĂ€tt.

‱ Slutligen har vi ocksĂ„ försökt undvika alltför mĂ„nga facktermer och snĂ„riga resonemang. För att inte förlora överblicken och för att inte sprĂ€nga bokens ramar har vi sĂ„llat kraftigt i den stora mĂ€ngd teorier och forskningsresultat som finns inom detta omrĂ„de av psykologin.

Det Àr mÄnga som bidragit med goda rÄd och synpunkter pÄ boken.

Dessa har vi mottagit frÄn vitt skilda hÄll, bland annat frÄn lÀrarkolleger och studenter men ocksÄ frÄn personer som i olika sammanhang har haft anledning att lÀsa tidigare utgÄvor av boken, exempelvis gymnasielÀrare i Kalix, lÀrarutbildare i TrollhÀttan och VÀxjö, samt inte minst förÀldrar med barn i olika Äldrar. Linnea EketrÀ och Lova Hwang Jarnving har dessutom haft vÀrdefulla synpunkter pÄ fÀrgval till omslaget.

Ett sÀrskilt tack riktas till: professor Stefan Hansen vid Göteborgs universitet för ovÀrderliga insikter om hjÀrnans utveckling, professorerna Magnus Nordenskjöld och Jonas Frisén vid Karolinska institutet som har bidragit med vÀrdefull expertis inom genetiken, beteendegenetik och epigenetik. Professor Carolina Lunde vid Göteborgs universitet har granskat och kommenterat avsnittet om kroppsuppfattning (i kapitel 16). Professor Ida Flink vid Karlstads universitet har granskat och kommenterat avsnittet om inlÀrningsperspektivet (i kapitel 2). Universitetslektor Matilda Wurm har granskat och kommenterat avsnittet om könsidentitet och könsroll (i kapitel 12).

Ett sĂ€rskilt tack Ă€ven till vĂ„r fenomenala förlĂ€ggare Åsa Norrman. Hennes tĂ„lamod och förmĂ„ga att besvara vĂ„ra ibland omöjliga frĂ„gor har varit till ovĂ€rderlig hjĂ€lp nĂ€r det gĂ€ller att fĂ„ till denna utgĂ„va (men Ă€ven tidigare utgĂ„vor). Tack Ă€ven till vĂ„r utmĂ€rkta textredaktör Marie Jacobsen för hennes outtröttliga arbete med att finslipa vĂ„r text. Philip vill ocksĂ„ uttrycka sin tacksamhet till Svenska Institutet i Rom och Svenska Institutets gĂ€sthem i Kavala, dĂ€r han arbetade med denna utgĂ„va av boken. Slutligen vill vi tacka Philips fru, professor Ann FrisĂ©n vid Göteborgs universitet. Hennes stora kunskap i utvecklingspsykologi har varit till ovĂ€rderlig hjĂ€lp i skrivandet. SĂ€rskilt kapitlen 16 och 18 i boken möjliggjordes tack vare henne.

Göteborg i februari 2025

Philip Hwang och Björn Nilsson

VAD ÄR UTVECKLINGSPSYKOLOGI?

1. om utveckling

Av femtonhundra soluppgÄngar, av nÀtter och dagar har jag lÀrt mig sÄ mycket; jag kan kombinera företeelserna sÄ lÄngt att jag lyckats strÀcka mig upp över spiskanten med en skÄl fylld av bÀr. Under femtonhundra dagar har jag mottagit kÀrlek, irritation, oro. Jag har hört ord som Hitler, Norge, sett mÀnniskor le mot varandra, kÀnt hÀnder över mitt hÄr, har hört rÀckor av samtal, som jag bÄde förstÄtt och inte förstÄtt. Under femtonhundra dagar pÄ jorden har jag lÀrt mig lystra till rop, att göra övervÀganden: akta dig för spisen, gÄ inte för nÀra vattnet. Jag har redan minnen av Äsknedslag och höga stolar, av cykelturer och spöregn, av vÀrme och kyla. Jag har triumfen av att ha lÀrt mig gÄ, Àta, kissa, tala, göra inlÀgg i smÄ debatter, bedöma matrÀtters smak och doft: Äh jag vet bÀttre Àn nÄgon annan vilken mat som svÀller i munnen och aldrig vill ner, jag vet kort sagt hur vÀrlden ser ut.

Ur PrÀstungen av Göran Tunström

Det Ă€r förstĂ„s inte bara under de första Ă„ren som det hĂ€nder mycket i en mĂ€nniskas liv, utvecklingen Ă€r livslĂ„ng, men kanske Ă€r det sĂ„ att de mest omvĂ€lvande förĂ€ndringarna sker i början – och i slutet – av livet.

Utvecklingspsykologins uppgift Àr dels att beskriva det som sker med en individ under hela livsspannet, dels att förklara varför »det blir som det blir«. I vissa fall Àr detta relativt lÀtt, som nÀr det gÀller att beskriva utvecklingsgÄngen mellan att krypa, sitta, stÄ och gÄ. I andra fall Àr det betydligt svÄrare: Vad Àr det egentligen som sker dÄ ett barn kan förstÄ och sÀtta sig in i andra mÀnniskors tankar? Hur ska vi beskriva vad identitetsutveckling Àr? Hur pÄverkas minnet av Äldrande?

NÄgot som tycks sjÀlvklart men som försvÄrar förstÄelsen av mÀnniskans utveckling Àr att individer skiljer sig Ät, exempelvis betrÀffande utvecklingshastighet. Varför utvecklas en individ pÄ ett visst sÀtt,

medan en annan utvecklas pÄ ett helt annat? Vad kan anses normalt och finns det nÄgot som Àr normalt? Vilka Àr orsakerna bakom skillnader mellan individer? GÄr det att avgöra vad som beror pÄ genetiska respektive samhÀlleliga faktorer och vad som beror pÄ en samverkan mellan dem?

För att i utvecklingspsykologisk mening förstĂ„ en viss individ mĂ„ste vi först och frĂ€mst sĂ€tta oss in i vad det Ă€r som individen har haft med sig frĂ„n början, det genetiska arvet. Vi mĂ„ste ocksĂ„ undersöka hur utvecklingen och mognaden har pĂ„verkats av sociala, ekonomiska och politiska faktorer – liksom hur förhĂ„llandet till bland andra förĂ€ldrar, övriga familjemedlemmar och vĂ€nner Ă€r och har varit. Det Ă€r kort sagt ett ömsesidigt samspel mellan en mĂ€ngd olika faktorer som avgör den enskilda individens utveckling.

Vad Àr utveckling?

Under lĂ„ng tid var utvecklingspsykologi detsamma som barns och ungdomars utveckling, men mot slutet av 1960-talet blev det vanligare att försöka beskriva hela livsspannet frĂ„n födsel till Ă„lderdom – med utgĂ„ngspunkten att utvecklingen fortsĂ€tter livet ut. En av de första att göra detta var den tyske psykologen Paul Baltes (1987; Baltes, Smith & Lindenberger, 2006; se Ă€ven Lerner, 2014). Enligt Baltes har mĂ€nniskans utveckling sju kĂ€nnetecken:

‱ Utvecklingen Ă€r livslĂ„ng. Utveckling Ă€r inte nĂ„got som bara gĂ€ller barn eller ungdomar, utan det handlar om en livslĂ„ng process. Det betyder att utvecklingen inte tar slut vid nĂ„gon speciell Ă„lder.

‱ Utvecklingen kan gĂ„ Ă„t flera olika hĂ„ll. Förr tĂ€nkte man sig att utvecklingen hela tiden gick i riktning mot ökad mognad. I dag vet vi att fysisk, kognitiv och socioemotionell förmĂ„ga inte förĂ€ndras pĂ„ ett likartat sĂ€tt. Vid sextio Ă„rs Ă„lder kan exempelvis vissa kognitiva förmĂ„gor förbĂ€ttras, inte förĂ€ndras alls eller förĂ€ndras i negativ riktning.

‱ Utvecklingen innebĂ€r bĂ„de vinster och förluster. Man skulle kunna tro att allting under barn- och ungdomsĂ„ren successivt blir allt bĂ€ttre och att det under de senare vuxenĂ„ren blir allt sĂ€mre. Men forskning visar att detta lĂ„ngt ifrĂ„n stĂ€mmer. I stĂ€llet menar man att ut-

vecklingen över livsspannet kan innebÀra bÄde vinster och förluster. Varje gÄng nÄgot blir bÀttre förloras ocksÄ nÄgot. Baltes ger som exempel att nÀr barn lÀr sig de sprÄkljud som förekommer i deras egen omgivning, sÄ försÀmras samtidigt deras förmÄga att uttala ljud som finns i andra sprÄk Àn det egna. Ett annat exempel Àr att nÀr barn blir bÀttre pÄ att tÀnka logiskt sÄ kan de ocksÄ förlora delar av sitt kreativa tÀnkande, det som kallas fantasi.

‱ Utvecklingen Ă€r plastisk . Utvecklingen kan hindras av negativa erfarenheter och frĂ€mjas av positiva erfarenheter. Detta innebĂ€r i bĂ€sta fall en Ă„terhĂ€mtningsförmĂ„ga eller att man kan förĂ€ndras som en följd av positiva erfarenheter. Om till exempel en person pĂ„ grund av en stroke har förlorat en kognitiv förmĂ„ga, kan denna i varje fall delvis Ă„tererövras med hjĂ€lp av trĂ€ning. Forskningen har ocksĂ„ visat att under de första mĂ„naderna och Ă„ren i ett barns liv Ă€r utvecklingen – pĂ„ gott och ont – sĂ€rskilt plastisk (Hartman & Belsky, 2015).

‱ Utvecklingen ingĂ„r i ett historiskt och kulturellt sammanhang. Det betyder att en fyrtioĂ„ring i dag inte lever i samma samhĂ€lle som en fyrtioĂ„ring för femtio eller hundra Ă„r sedan – andra erfarenheter och andra krav pĂ„verkar utvecklingen. Det sociala sammanhanget, det vill sĂ€ga kontexten, har ocksĂ„ stor betydelse och samverkar med individens utveckling pĂ„ olika sĂ€tt.

‱ Utvecklingen pĂ„verkas av mĂ„nga olika faktorer. Forskare som i dag studerar individens utveckling menar att den Ă€r en följd av mĂ„nga olika faktorer som samverkar med varandra, faktorer som ligger sĂ„vĂ€l inom som utanför individen.

‱ Utvecklingen Ă€r flerdisciplinĂ€r. Den styrs av allt frĂ„n biokemiska faktorer till historiska skeenden i samhĂ€llet, vilket innebĂ€r att den inte kan förklaras av en enda vetenskaplig disciplin. Det betyder att en rad olika Ă€mnen och professioner som exempelvis pedagoger, sociologer, lĂ€kare, biologer, kriminologer, ekonomer, socialantropologer och psykologer var och en har mycket att bidra med nĂ€r det gĂ€ller vĂ„r förstĂ„else av individens utveckling (Lerner, 2014).

En definition av utvecklingspsykologi kan utifrÄn dessa punkter se ut ungefÀr sÄ hÀr: Utvecklingspsykologi handlar om stabilitet och förÀndring i beteende och mentala processer som fortgÄr under hela livet

och som sker i ett socialt, kulturellt och historiskt sammanhang. Denna definition av utvecklingspsykologi ger, tillsammans med Baltes sju kÀnnetecken för mÀnniskans utveckling hÀr ovan, en bra bild av hur komplex individens utveckling faktiskt Àr.

olika aspekter av utvecklingen

Man brukar dela in utvecklingen i olika faser eller skeden, till exempel smÄbarnsÄldern och puberteten, men nÀr börjar och slutar egentligen respektive fas eller skede? Författaren och historikern Peter Englund (DN 2023-12-10) förmedlar en intressant synpunkt nÀr det gÀller att dela in historien i olika tidsskeden:

Klassiskt Àr det att lÄta kalenderns grÀnser ocksÄ bli epokens, ni vet »1800-talets historia«, »1900-talets historia«. Det Àr tydligt men inte trÀffsÀkert. Kalenderepoker har sÀllan den enhetlighet som krÀvs. Lösningen Àr ofta att laborera med korta och lÄnga sekler: det lÄnga 1800-talet (frÄn 1789 till 1914), det korta 1900-talet (frÄn 1917 till 1989).

Ett liknande resonemang kan appliceras pÄ psykologisk utveckling över livsspannet. Precis som historiska epoker kan variera i lÀngd, kan Àven faser som barndom, ungdomstid och vuxenÄr vara olika lÄnga. NÀr man ska beskriva mÀnniskans utveckling Àr det vanligt att utgÄ frÄn dels kronologisk Älder, det vill sÀga en individs Älder rÀknat i dagar, mÄnader och Är, dels olika aspekter av utvecklingen, det vill sÀga fysisk, kognitiv/perceptuell och socioemotionell utveckling.

‱ Den fysiska utvecklingen inkluderar bĂ„de inre och yttre kroppsliga förĂ€ndringar. Det handlar exempelvis om lĂ€ngd- och viktökning, förĂ€ndringar i skelett, muskler, inre organ och nervsystem, inte minst hjĂ€rnans utveckling. BĂ„de grov- och finmotoriska fĂ€rdigheter rĂ€knas in, som att lĂ€ra sig krypa, sitta, gĂ„, tala, skriva, simma och cykla. Kroppsliga avvikelser, sjukdomar och yttre skador faller ocksĂ„ under denna kategori.

‱ Den kognitiva utvecklingen innefattar alla de mentala processer som vi anvĂ€nder för att fĂ„ information om vĂ„r omgivning, för att ta fram kunskaper ur minnet och för att bli medvetna om oss sjĂ€lva och

Fysisk utveckling

Kognitiv utveckling

Socioemotionell utveckling

lÀngd tankar personlighet vikt sprÄk identitet

inre organ symboler roller skelett varseblivning relationer nervsystem fantasi anknytning motorik medvetande

tolkningar

tabell 1.1 tre aspekter av mÀnniskans utveckling.

andra – processer som hela tiden syftar till att hjĂ€lpa oss att tolka vĂ€rlden och vĂ„r egen plats i den. Perception (varseblivning), fantasi, drömmar, vĂ€rderingar, tolkningar, begrepp, inlĂ€rning, tĂ€nkande och problemlösning Ă€r alla exempel pĂ„ sĂ„dant som man brukar hĂ€nföra till den kognitiva delen av utvecklingen.

‱ Den socioemotionella utvecklingen handlar om vĂ„r personlighetsutveckling, det vill sĂ€ga hur vi utvecklas kĂ€nslomĂ€ssigt till unika individer och samtidigt socialt till samhĂ€llsvarelser. Även utvecklingen av identiteten och vĂ„ra relationer till andra mĂ€nniskor ingĂ„r i detta. Hur vi lĂ€r oss yrkesroller och vad som gĂ„r an i olika sociala situationer faller ocksĂ„ under denna rubrik.

Även om vi delar upp mĂ€nniskans utveckling i dessa olika aspekter, utgör de alla tre delar av en helhet. Det Ă€r endast i tanken det gĂ„r att skilja dessa omrĂ„den eller aspekter Ă„t; i det verkliga livet griper de in i och överlappar varandra pĂ„ olika sĂ€tt och pĂ„verkar varandra – precis som fallet Ă€r med Ă„ldersindelningarna.

Alla tre aspekterna eller omrÄdena Àr viktiga. För att till exempel förstÄ barn mÄste vi studera hur deras biologi och fysiologi fungerar, det vill sÀga hur de mÄr fysiskt. Vi mÄste ocksÄ skaffa oss viss inblick i barnens kognition och tankevÀrld, sprÄkliga fÀrdigheter och intellektuella förmÄga samt deras agens, det vill sÀga upplevelsen av att kunna pÄverka nÄgot i en önskad riktning, och grad av nyfikenhet. Vi mÄste dessutom ta hÀnsyn till socioemotionella faktorer, exempelvis vilka relationer till förÀldrar, syskon, slÀktingar, vÀnner och skolkamrater som barnen har haft och har.

Utveckling genom hela livet

Det som sker under barndomen och ungdomstiden inom de tre nÀmnda aspekterna har betydelse, och i vissa fall stor sÄdan, för hela livet. Under vuxenÄren omsÀtter mÀnniskor det de fÄtt med sig frÄn barndomen och ungdomen och formar sitt liv utifrÄn dessa erfarenheter.

Under vuxenÄren Àr förÀndringarna kanske inte lika omvÀlvande som under den tidiga barndomen; de kan till och med vara svÄra att lÀgga mÀrke till. Men vuxenÄren rymmer förstÄs ocksÄ stora och livsavgörande hÀndelser som man pÄverkas starkt av, exempelvis ett barns födelse eller förÀldrarnas bortgÄng. Om livet inte lÀngre bjuder pÄ sÄ stora förÀndringar kan det kÀnnas som om tiden »flyter ihop«, och ju Àldre man blir, desto snabbare tycker man att Ären passerar. I efterhand upplever mÀnniskor vanligtvis att tiden mellan trettiofem och femtio har gÄtt fortare Àn den mellan tjugo och trettiofem Ärs Älder.

Ålder – ett mĂ„ngtydigt begrepp

NÀr det kommer till begreppet Älder gÄr det att göra flera olika distinktioner. Det gÄr till exempel att skilja mellan kronologiska, biologiska, psykologiska och sociala utvecklingsuppgifter för att beskriva en och samma mÀnniska.

‱ Den kronologiska Ă„ldern innebĂ€r det antal dagar, mĂ„nader och Ă„r som gĂ„tt sedan en person föddes. Begreppet »kronologi« har att göra med kronos, det vill sĂ€ga objektiv tid. Till skillnad frĂ„n kronos finns kairos, det vill sĂ€ga hur vi upplever tiden: ibland gĂ„r den fort och ibland gĂ„r den lĂ„ngsamt, som dĂ„ vi har trĂ„kigt. Oftast Ă€r det kronologisk Ă„lder som vi menar nĂ€r vi sĂ€ger att en person Ă€r »gammal« eller »ung«.

‱ Den biologiska Ă„ldern sĂ€ger nĂ„got om hur gammal en person Ă€r nĂ€r det gĂ€ller i första hand kroppslig hĂ€lsa, det vill sĂ€ga hur »gammal« kroppen Ă€r i fysisk bemĂ€rkelse. Det kan ibland kĂ€nnas som om kroppen Ă€r ung, medan den kronologiska Ă„ldern i sjĂ€lva verket sĂ€ger nĂ„got annat, men det kan givetvis ocksĂ„ vara tvĂ€rtom.

‱ Den psykologiska Ă„ldern handlar om hur ung eller gammal en person upplever sig vara, till exempel nĂ€r det gĂ€ller att lĂ€ra sig nya saker, hantera kĂ€nslor och annat som har med psykologisk mognad

att göra. En intressant företeelse i det hÀr sammanhanget Àr den sÄ kallade »cross over«-effekten, det vill sÀga att en person gÄr frÄn att överskatta sin Älder till att underskatta den. Forskning visar att en person vid cirka tjugofem Ärs Älder vanligtvis uppfattar sig som Àldre Àn vad den Àr och dÀrefter verkar samma person tycka att den i sjÀlva verket Àr yngre Àn sÄ (Galambos, Turner & Tilton-Weaver, 2005).

‱ Den sociala Ă„ldern handlar om de sociala roller som en person har i olika Ă„ldrar och de förvĂ€ntningar som omgivningen har till följd av dessa. Hur gammal förvĂ€ntas exempelvis en förĂ€lder vara som fĂ„r sitt första barn – tjugo, trettio eller fyrtio Ă„r? En mor- eller farförĂ€lder – fyrtio, femtio eller sextio Ă„r? Den sociala Ă„ldern Ă€r beroende av tid och rum och pĂ„verkas med andra ord av den tid och det samhĂ€lle en person lever i.

Det Àr viktigt att skilja mellan dessa begrepp, eftersom en och samma person kan beskrivas pÄ olika sÀtt med hjÀlp av dem. För att fÄ en allsidig bild av en individ skulle vi egentligen behöva ha tillgÄng till en Äldersprofil dÀr samtliga fyra Äldersbegrepp ingÄr. HÀr Àr ett exempel pÄ en man vars kronologiska Älder Àr femtio Är:

‱ biologisk Ă„lder: fyrtio Ă„r – inga sjukdomar, röker inte, ingen övervikt

‱ psykologisk Ă„lder: sextio Ă„r – nyligen arbetslös, nedstĂ€md, tror inte det gĂ„r att fĂ„ ett nytt arbete

‱ social Ă„lder: sextiosju Ă„r – ledig hela dagarna och farfar.

FrÄgan vi kan stÀlla oss Àr om alla fyra Äldrarna Àr korrekta eller om det Àr nÄgon av dem som bÀttre kan fÄnga mannens »riktiga« Älder?

Ett delvis annat sÀtt att nÀrma sig utvecklingen pÄ, Àr i form av utvecklingsuppgifter (Cummings m.fl., 2000). Med utvecklingsuppgifter menar man i korthet att individer vid varje fas i utvecklingen stÀlls inför ett antal uppgifter som de förvÀntas bemÀstra. Ett exempel Àr en 16-Äring som har flyttat hemifrÄn eftersom han gÄr pÄ ett gymnasium pÄ en annan ort. Han har ett eget boende i ett hyresrum med kokvrÄ och har dessutom en partner. Han Àr med andra ord pÄ god vÀg att hantera flera utvecklingsuppgifter som egentligen hör till tiden som ung vuxen. Det blir extra tydligt nÀr man jÀmför 16-Äringens utveckling med en 25-Äring som bor hemma och som varken studerar eller arbetar eller har en relation.

Viktiga frÄgestÀllningar

Det finns ett antal viktiga och ibland kontroversiella frÄgestÀllningar inom utvecklingspsykologin som alla har en lÄng historia, till exempel: Vad Àr viktigast för individens utveckling? En frÄga som har diskuterats lÀnge inom bland annat psykologin Àr om arvet eller miljön har störst betydelse för till exempel en individs inlÀrningsförmÄga, psykiska balans och fysiska prestationer.

Det har ocksĂ„ diskuterats om utvecklingen sker kontinuerligt eller diskontinuerligt, det vill sĂ€ga sker den gradvis eller sprĂ„ngvis? Är det frĂ„ga om en jĂ€mn och fortlöpande förĂ€ndring eller finns det avgrĂ€nsade stadier i utvecklingen? Och vad Ă€r viktigast under utvecklingen – tidiga eller senare erfarenheter? Är de erfarenheter vi fĂ„r under de första Ă„ren i livet viktigast, eller Ă€r det som hĂ€nder senare i livet, till exempel under ungdomsĂ„ren, av större betydelse? Är utvecklingen lika för alla, alltsĂ„ generell, eller dominerar individuella skillnader? Är det en viss form av utveckling som Ă€r den för alla »enda rĂ€tta«, eller kan utvecklingen ta mĂ„nga olika vĂ€gar? Vi ska nu gĂ„ in lite nĂ€rmare pĂ„ dessa frĂ„gestĂ€llningar.

Arv eller miljö?

Är det biologin, det vill sĂ€ga arvet, eller faktorer i omgivningen, det vill sĂ€ga miljön, som bestĂ€mmer hur en mĂ€nniska blir den hon blir? Den som betonar arvet menar att en individ genetiskt har fĂ„tt med sig egenskaper, möjligheter och begrĂ€nsningar frĂ„n förĂ€ldrarna. Uppenbara exempel Ă€r ögonfĂ€rg, kroppslĂ€ngd och Ă€rftligt betingade sjukdomar. Men om vi i stĂ€llet talar om minnesförmĂ„ga, intelligens och det som kallas social kompetens blir det hela betydligt svĂ„rare.

Miljöns pÄverkan pÄ individen innefattar allt det som individen utsÀtts för av omgivningen efter befruktningen. I pÄverkan ingÄr Àven andra mÀnniskors direkta och indirekta agerande gentemot individen. Allt som en person har lÀrt sig och alla de erfarenheter som den personen har inhÀmtat frÄn yttervÀrlden inryms i denna miljömÀssiga pÄverkan.

I dag har vi inte lÀngre samma tendens som tidigare att tÀnka i relativt enkla termer av orsak och verkan nÀr det gÀller arv och miljö.

I den moderna utvecklingspsykologin Àr det till exempel sÀllsynt att

anse att en viss gen entydigt och nödvÀndigtvis ger upphov till ett visst tillstÄnd. Vanligtvis finns det ett mycket komplicerat samband mellan Àrftliga och miljömÀssiga faktorer, exempel pÄ det Àr kriminalitet eller beroendeproblematik. PÄ samma sÀtt finns det fÄ barndomserfarenheter som oundvikligen leder till problem av det slaget. Forskningen visar snarare att olika Àrftliga respektive miljöbetingade orsaker kan göra vissa beteenden mer eller mindre sannolika, eller bidra till att styra utvecklingen i en viss riktning.

Det Ă€r lĂ€tt att se detta som en frĂ„ga om ett »antingen–eller«, det vill sĂ€ga att en viss egenskap skulle vara antingen bestĂ€md av arvet eller styrd av miljön. Men det finns som sagt sĂ€llan sĂ„dana enkla och entydiga svar – det avgörande Ă€r samspelet mellan arv och miljö. Vad diskussionen numera handlar om Ă€r det inbördes förhĂ„llandet mellan arvsanlag och miljöfaktorer. Det mesta Ă€r resultatet av ett samspel som rymmer stora individuella variationer vad betrĂ€ffar arvets respektive miljöns inverkan. Individens utveckling Ă€r alltsĂ„ en komplicerad följd av en mĂ€ngd faktorer, som har bĂ„de med biologi och med yttre pĂ„verkan att göra. »BĂ„de–och« Ă€r dĂ€rför det bĂ€sta svaret – utmaningen ligger snarare i att ta reda pĂ„ hur arv och miljö samverkar under utvecklingen.

FörvÀntningar och sjÀlvbild

Ibland fÄr frÄgan om arv och miljö en speciell betydelse. Till exempel gick det att se i skolan fram till ungefÀr 1990-talet att flickor var bÀttre i lÀsförstÄelse, medan pojkar hade ett visst försprÄng i matematik. Resultat frÄn flera lÀnder visar att flickorna snart har kommit ifatt i matematik och avstÄndet i frÄga om lÀsförstÄelse har blivit större (Lindberg, m.fl. (2021). Flickor rapporterar lÀgre sjÀlvförtroende nÀr det gÀller deras matematiska förmÄgor, trots att deras förmÄgor Àr i stort sett likvÀrdiga (Breda & Napp, 2022).

Vad beror detta pÄ? Finns det liknande könsskillnader som kommer till uttryck och som gör att flickor Àr bÀttre Àn pojkar pÄ lÀsförstÄelse?

Eller handlar det om att förĂ€ldrar och lĂ€rare trĂ€nar och uppmuntrar pojkar och flickor pĂ„ olika sĂ€tt? Är pojkarnas sjĂ€lvbild, som med största sannolikhet pĂ„verkas av omgivningen, sĂ„dan att lĂ€sförstĂ„else inte riktigt »passar in«? Eller Ă€r flickor helt enkelt mer ambitiösa Ă€n pojkar?

Utvecklar pojkar ett slags »anti-pluggkultur« i tonÄren? FrÄgorna kan mÄngfaldigas.

FörvÀntningar kan lÀtt utvecklas till sÄ kallade sjÀlvuppfyllande profetior. VÄra förvÀntningar blir dÄ sanna för att de har formulerats och för att vi beter oss pÄ ett sÀtt som överensstÀmmer med dem. Vi kan till exempel tro att flickor inte Àr bra pÄ matematik, eller att pojkar inte Àr lika intresserade av att ta hand om barn. Vi handlar dÄ förmodligen utifrÄn vÄra förutfattade meningar och visar misstro mot flickornas och pojkarnas försök att bryta mot förvÀntningar. Om dessa förutfattade meningar skiner igenom hos oss som till exempel Àr förÀldrar eller lÀrare kan det skapa osÀkerhet hos barnen, dÄ de anar vÄra förvÀntningar pÄ dem. BÄde flickor och pojkar kan dÄ uppleva att tanken blir trögare och handlingen klumpigare pÄ det omrÄde dÀr det finns misstro mot deras förmÄga. NÀr vi ser detta tÀnker vi »Precis vad jag trodde«, och dÀrmed kan vÄr frÄn början felaktiga uppfattning bli riktig, just för att vi har agerat som om den vore sann.

Individens utveckling kan sammanfattningsvis ses som ett dynamiskt och dubbelriktat skeende. Varken barn eller vuxna tar passivt emot en pÄverkan utifrÄn. De gör en aktiv tolkning och förvandlar den sedan till nÄgot för dem sjÀlva speciellt, allt utifrÄn lÀggning, temperament, egenskaper och erfarenheter. Det gÄr till och med att pÄstÄ att individen bidrar till att forma och skapa sin omgivning genom sitt sÀtt att reagera pÄ omvÀrlden.

Sker utvecklingen gradvis eller sprÄngvis?

Vilken bild passar bĂ€st för att beskriva mĂ€nniskans utveckling: den av plantan som vĂ€xer och efterhand utvecklas till ett trĂ€d – en stadig och kontinuerlig tillvĂ€xt? Eller stĂ€mmer bilden av den grĂ„ larven som utvecklas till en fĂ€rgskimrande fjĂ€ril bĂ€ttre – en tillvĂ€xt dĂ€r sĂ„ plötsliga och stora förĂ€ndringar sker att man knappt kan förstĂ„ hur ett nytt stadium har kunnat uppstĂ„ ur det föregĂ„ende?

MÄnga hÀvdar att utvecklingen sker gradvis, att mÀnniskans liv utgör en vÀlbalanserad utvecklingsgÄng frÄn och med det första andetaget till det sista. De menar att stora förÀndringar, till exempel det första ordet som ett barn formar eller det första steget som ett barn tar, vid en första anblick kan verka vara plötsliga förÀndringar men i sjÀlva verket Àr ett resultat av en lÄng och successiv utveckling och trÀning.

Andra menar dÀremot att utvecklingen sker sprÄngvis, i Ätskilda stadier, och att varje stadium har sina speciella egenheter och karakteris-

tiska drag. Utvecklingen kan dĂ„ liknas vid att gĂ„ i en trappa. En individ befinner sig en tid pĂ„ ett trappsteg – och sĂ„ tar denne ett kliv och kommer med ens ett steg högre. Varje steg innebĂ€r en tydlig förĂ€ndring av individen och leder till nya mönster nĂ€r det gĂ€ller tankar, kĂ€nslor, beteenden och relationer. Vad som sker med individen medan hon stĂ„r pĂ„ ett trappsteg och liksom vĂ€ntar, tas i det hĂ€r fallet inte med i berĂ€kningen. I stĂ€llet koncentrerar man sig utifrĂ„n detta synsĂ€tt pĂ„ sjĂ€lva kliven framĂ„t, och beskriver utvecklingen som sker nĂ€r individen gĂ„r frĂ„n ett visst steg till ett annat. Liknande tankegĂ„ngar kan man möta nĂ€r det gĂ€ller olika avgrĂ€nsade perioder i livet, exempelvis »trotsĂ„lder«, tonĂ„r och sĂ„ kallad mittlivskris eller medelĂ„lderskris, och det innebĂ€r dĂ„ att det handlar om avgrĂ€nsade perioder i livet. I vilken utstrĂ€ckning det faktiskt finns sĂ„dana generella perioder i livet Ă„terkommer vi till lĂ€ngre fram.

Gradvis utveckling

SprÄngvis utveckling

Figur 1.1 skillnaden mellan gradvis och sprÄngvis utveckling.

Tanken att individens utveckling sker sprÄngvis och framskrider i bestÀmda, avgrÀnsade stadier var under 1900-talet dominerande. Det finns ocksÄ en del som talar för detta, till exempel att barn i samma kronologiska Älder uppvisar likheter, oberoende av sina erfarenheter. De flesta smÄ barn börjar till exempel gÄ vid i stort sett samma Älder, och förskolebarnets förmÄga att förstÄ ungefÀr hur andra mÀnniskor tÀnker upptrÀder vid i stort sett samma tid.

All utveckling sker emellertid inte sprÄngvis. Ett exempel pÄ gradvis utveckling Àr puberteten. För en utomstÄende kan den upptrÀda relativt plötsligt, men i sjÀlva verket Àr den följden av en förhÄllandevis

Mognad
Ålder
Mognad
Ålder

lĂ„ng och gradvis process. Inte heller hĂ€r Ă€r det frĂ„ga om ett »antingen–eller«.

Utvecklingen Ă€r komplex – bĂ„de sprĂ„ngvis och gradvis. Alla barn i samma kronologiska Ă„lder Ă€r olika i sin utvecklingsgĂ„ng. NĂ„gra tycks stĂ„ stilla en lĂ€ngre tid pĂ„ ett trappsteg för att sedan plötsligt ta flera kliv uppĂ„t i sin utveckling, medan andra verkar ha en jĂ€mnare gĂ„ng. I bĂ„da fallen sker det hela tiden nĂ„got i utvecklingen.

Är tidiga eller senare erfarenheter viktigast?

Vad Ă€r viktigast, livets tidiga eller senare erfarenheter? Det Ă€r en frĂ„ga som ofta stĂ€lls inom utvecklingspsykologin. Den amerikanske psykologen Jerome Kagan (1929–2021), menar att upplevelser tidigt i livet Ă€r mindre viktiga. Han jĂ€mför vĂ„ra erfarenheter med en ljudinspelning.

Barnets beteende samt positiva och negativa erfarenheter »spelas in« i minnet. Inspelningsknappen hos barnet Àr emellertid alltid nedtryckt. Om erfarenheterna i nuet stÀmmer överens med tidigare erfarenheter, hÀnder det inte sÀrskilt mycket med ljudmaterialet. Men om det som sker i nuet inte stÀmmer med vad som hÀnt tidigare raderas det tidigare ljudmaterialet, och nytt material spelas in i stÀllet.

Kagan anser alltsĂ„ att erfarenheter tidigt i livet bara Ă€r betydelsefulla om de stĂ€mmer överens med det som hĂ€nder lĂ€ngre fram. Är det exempelvis sĂ„ att en persons uppvĂ€xtvillkor inte har prĂ€glats av vĂ€rme och kĂ€rlek, förvĂ€ntar sig den personen inte heller detta frĂ„n en partner i vuxen Ă„lder, men om personen möter detta i en vuxen relation kan de tidiga erfarenheterna korrigeras eller »spelas över« (Kagan, 1984; Kagan & Herschkowitz, 2005).

Andra forskare som studerar individens utveckling, hĂ€vdar att de tidiga erfarenheterna Ă€r av avgörande betydelse och att varje stadium i utvecklingen bygger pĂ„ det nĂ€rmast föregĂ„ende. Om utvecklingen har varit pĂ„ ett visst sĂ€tt under ett stadium, kommer Ă€ven de kommande stadierna att pĂ„verkas av detta. Det handlar dock inte om att en person skulle kunna »misslyckas« pĂ„ ett visst stadium i utvecklingen, utan om att alla individer pĂ„ nĂ„got sĂ€tt löser de konflikter som stadiet inrymmer, och att detta kan ske pĂ„ bĂ„de bĂ€ttre och sĂ€mre sĂ€tt. AnvĂ€nder vi liknelsen med ljudinspelningen skulle det betyda att det som finns inspelat pĂ„verkar det som sker i nuet – inte tvĂ€rtom.

John Bowlby (1907–1990), vars anknytningsteori vi beskriver lite

lÀngre fram i boken, intar en mellanstÀllning: Tidiga erfarenheter Àr viktiga, senare faser pÄverkas av de tidigare och det som eventuellt har gÄtt snett kan rÀttas till lÀngre fram i livet. Bowlby anser att individen kan vÀlja olika vÀgar i sin utveckling, och om utvecklingen gÄr Ät fel hÄll under en viss fas kan man lÀngre fram Àndra riktning för att komma in pÄ den »rÀtta« vÀgen igen (1994).

Psykologen Judith rich Harris förde fram teorin att barns och ungdomars jÀmnÄriga kamrater har stort inflytande, och att de förmedlar vilka beteenden som Àr gÄngbara i samhÀllet i större utstrÀckning Àn förÀldrarna.

PĂ„ senare Ă„r har det presenterats flera intressanta tankegĂ„ngar med koppling till frĂ„gan om tidiga eller senare erfarenheter. En av dessa har formulerats av den amerikanska psykologen Judith Rich Harris (1938–2018). Hon stĂ€ller frĂ„gan: Är det förĂ€ldrarna eller kamratgruppen som har störst inflytande pĂ„ en individs vidare utveckling? Hennes svar Ă€r att förĂ€ldrar inte alls har sĂ„ stort inflytande pĂ„ sina barns och ungdomars utveckling som man tidigare trott. I stĂ€llet Ă€r det jĂ€mnĂ„riga som i stor utstrĂ€ckning formar barns och ungdomars beteende och personlighet. FörĂ€ldrar socialiserar visserligen sina barn till hur de ska bete sig i hemmet, men detta Ă€r inte nĂ„got som Ă€r gĂ„ngbart i kamratgruppen – pĂ„ fritiden Ă€r det de jĂ€mnĂ„riga som Ă€r viktiga. Kamratgruppen förmedlar bland annat vilka beteenden och vĂ€rderingar som fungerar i samhĂ€llet i stort.

Utvecklingen – generell eller individuell?

Finns det ett utvecklingsmönster som Ă€r normalt för alla mĂ€nniskor, eller finns det lika mĂ„nga utvecklingsvĂ€gar att gĂ„ som det finns individer? Med andra ord: Är utvecklingen generell eller individuell?

Om man anser att det finns ett gemensamt och likartat mönster för

alla mĂ€nniskors utveckling, letar man förstĂ„s efter vad denna »normala« utveckling bestĂ„r i. Man kan ta ett urval av alla barn och ungdomar och undersöka dem avseende en rad faktorer och egenskaper, för att fĂ„ fram en norm för olika utvecklingssteg och Ă„ldrar. NĂ€r bör ett barn sĂ€ga sitt första ord, ta sitt första steg? Hur mĂ„nga ord ska ett barn kunna i sexĂ„rsĂ„ldern, nĂ€r ska ett barn kunna gripa tag i en penna, nĂ€r ska ett barn kunna börja lĂ€ra sig skriva? Det Ă€r mĂ„nga som har stĂ€llt upp sĂ„dana scheman för motorisk, sprĂ„klig, kognitiv, social och emotionell utveckling; ett kĂ€nt exempel frĂ„n 1920-talet Ă€r den amerikanske psykologen Arnold Gesell (1880–1961).

Risken med detta Àr att man fÄr för sig att barn som inte följer denna generella och genomsnittliga utveckling Àr annorlunda pÄ nÄgot sÀtt. Det Àr lÀtt att tro att nÄgot inte stÀmmer om ett visst barn inte i alla avseenden följer sÄdana scheman. NÀr det gÀller intelligenstest Àr det till exempel lÀtt att betrakta dem som universella, och dÀrmed lÄta

Psykologen arnold g esell rĂ€knas som en av utvecklingspsykologins pionjĂ€rer. År 1911 grundade han clinic of child development vid yale-universitetet i New Haven, usa , dĂ€r han och hans kolleger studerade barns utveckling.

resultaten bli norm för alla barn överallt. I sjĂ€lva verket Ă€r intelligenstest kulturbundna, det vill sĂ€ga till stor del beroende av det sociala och kulturella sammanhanget. Det innebĂ€r att barn frĂ„n Rwanda, Colombia, Vietnam och Sverige sinsemellan kan fĂ„ mycket olika poĂ€ng pĂ„ ett och samma intelligenstest – men Ă€ndĂ„ ha samma intellektuella förmĂ„ga.

Av detta kan vi förstÄ att det Àr viktigt att ta hÀnsyn till de individuella skillnader som finns mellan individer i samma Äldersgrupp och som ger en betydande spridning av egenskaper, fÀrdigheter och prestationer. Intresse, lÀggning och andra personers pÄverkan kan göra att till exempel den sprÄkliga utvecklingen hos ett visst barn blir tidig respektive sen i jÀmförelse med andra barns utveckling. Men det Àr nÄgot som i mÄnga fall bromsas upp respektive tas igen högre upp i Äldrarna.

Förr var det vanligare att man betonade likheterna mellan barn i samma Ă„ldersgrupp och dĂ€rmed uppfattade det som eventuellt skilde som tecken pĂ„ att nĂ„got var fel. I dag Ă€r det vanligare Ă€n för bara nĂ„gra decennier sedan att man betonar sĂ€rarten och det individuella. Utvecklingen betraktas som ett vattendrag som kan ta sig fram lĂ€ngs mĂ„nga fĂ„ror, dĂ€r en inte behöver vara bĂ€ttre eller sĂ€mre Ă€n nĂ„gon annan. Alla sĂ€tt kan vara bra att ta sig fram pĂ„, bara de leder till att man sĂ„ smĂ„ningom blir vuxen. Vi kan pĂ„stĂ„ att dagens utvecklingsforskare Ă€r mer intresserade av det sĂ€rprĂ€glade Ă€n det generella hos individer – och mer angelĂ€gna om att studera hela livsspannet och inte bara fram till ungefĂ€r tjugo Ă„rs Ă„lder.

Individen i ett socialt sammanhang

I bokens förord framhöll vi att individens utveckling mÄste ses i sitt sammanhang. Vad innebÀr det egentligen? I korthet betyder det att vi inte tror att individen utvecklas i ett vakuum utan i ett aktivt samspel med miljön, Àven kallat kontexten. Vi kan till och med pÄstÄ att individen formas av och bidrar till att forma och skapa sin omgivning genom sitt sÀtt att reagera pÄ omvÀrlden (Magnusson & Stattin, 2006). Med kontext avses i det hÀr sammanhanget allt frÄn individens nÀrmiljö, exempelvis familjen, vÀnner, skola och olika slags informations- och kommunikationsteknologi, till exempel internet, till sÄdant som rör mer generella aspekter av miljön, exempelvis olika samhÀllsförhÄllanden och kultur.

Vad gör att vi blir som vi blir? Sker utvecklingen gradvis eller i större sprĂ„ng? Är tidiga eller senare erfarenheter viktigast?

Vad kan man förvÀnta sig av barn i olika Äldrar? Och nÀr Àr man egentligen vuxen?

Utvecklingspsykologi beskriver centrala aspekter av den fysiska, kognitiva och socioemotionella utvecklingen genom mÀnniskans hela liv: frÄn fostertiden, spÀdbarnsÄren, förskoleÄren, tidiga skolÄr och ungdomsÄren till vuxen Älder. VardagsnÀra exempel och mÄnga illustrationer levandegör innehÄllet, fördjupar förstÄelsen och visar hur kunskapen kan tillÀmpas.

Denna uppskattade klassiker Àr genomgÄende omarbetad och uppdaterad utifrÄn ny forskning i sin femte utgÄva.

Dessutom har ett nytt kapitel om unga vuxna tillkommit.

Boken riktar sig till studerande och verksamma inom omrĂ„den dĂ€r kunskap om individens utveckling behövs, sĂ„som förskola, skola, hĂ€lso- och sjukvĂ„rd, psykiatri och socialtjĂ€nst – samt till alla andra som Ă€r intresserade av utvecklingspsykologi.

ISBN 978-91-27-46728-6

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.