

HEUREKA!



Fysik nivÄ 2




VĂLKOMMEN TILL HEUREKA!
Arkimedes sĂ€gs ha utropat Heureka! â Jag har det! â nĂ€r han kom pĂ„ den princip som beskriver lyftkraften pĂ„ en kropp nedsĂ€nkt i en vĂ€tska.
Arkimedes princip pĂ„stĂ„s vara den Ă€ldsta av alla vetenskapliga förklaringar som vi fortsatt anvĂ€nder. Under mer Ă€n tvĂ„ tusen Ă„r har den visat sig hĂ„lla för bĂ„de experimentell prövning och teoretisk granskning â sjĂ€lva grunden för ett naturvetenskapligt arbetssĂ€tt. I bokens första kapitel Fysik â teori och experiment beskriver vi hur fysikaliska teorier bildas, hur de experimentellt prövas och vad som utmĂ€rker ett naturvetenskapligt arbetssĂ€tt.
Krafter och rörelse
I bokens andra kapitel, Mekanik, beskriver vi rörelser i tvÄ dimensioner, exempelvis rörelsen hos en boll du kastar snett uppÄt. Kapitel 3, Harmonisk rörelse, handlar om rörelse i cirkel eller hos en svÀngande kropp, som till exempel en pendel. Den beskrivningen anvÀnder vi sedan för att analysera vÄgrörelser. Det kan vara vattenvÄgor som i kapitel 4, ljud i kapitel 5 eller ljus i kapitel 8.
Energi, energiresurser och elektromagnetism
Elektromagnetism â samspelet mellan elektriska och magnetiska krafter â ligger till grund för sĂ„vĂ€l generatorer, transformatorer som ljus och annan elektromagnetisk strĂ„lning. Elektriska och magnetiska krafter studerar vi kapitel 6 Magnetism och 7 Elektromagnetisk induktion. I kapitel 9, Nytt ljus över fysiken, blir ljuset en utgĂ„ngspunkt för att beskriva den moderna fysiken: relativitetsteorin och kvantfysiken.
Universum, materien och strÄlning
Kapitel 10 Atomen handlar om just atomen och dess samverkan med elektromagnetisk strÄlning. I kapitel 11 Universum, lÀr vi oss hur vi detekterar och tolkar universums olika typer av strÄlning. Det ger oss kunskaper att diskutera universums tillstÄnd, uppkomst och utveckling. HÀr möter vi grÀnserna för vad vi faktiskt kan sÀga att vi vet och vad som Ànnu ÄterstÄr att ta reda pÄ.
LÀromedelsserien Heureka! har funnits i över 40 Är och Àr ett samarbete mellan erfarna lÀrare och etablerade fysiker.
Lycka till med dina fysikstudier!
Författarna
InnehÄll
8.2 Ljusets
8.3
9.3
9.4
SĂ„ fungerar Heureka!
9.3 ELEKTROMAGNETISK STRĂ LNING
Elektromagnetisk strÄlning bestÄr av energi-kvanta. Energin E hos ljuskvanta Àr proportionell mot strÄlningens frekvens f: E = hf
dĂ€r h = 6,626 · 10â34 Js Ă€r Plancks konstant.
KONTROLL
8 Beskriv kortfattat begreppen: a absolut svart kropp b strÄlningsjÀmvikt c emittans.
TĂNK TILL!
2 Varför mÀrker vi inte i vardagslivet att partiklar ocksÄ Àr vÄgor? Hur stor Àr vÄglÀngden för en tennisboll som rör sig med hastigheten 5 m/s?
FrÄga forskaren:
Vad Àr tid?
Ljusklockan kan synkroniseras med alla andra klockor: armbandsur, kvartsur, timglas, atomur, biologiska klockor
Varje kapitel Àr indelat i delkapitel.
InnehÄllet sammanfattas löpande i röda rutor.
Texten stöttas av Kontroll. FrÄgor som hjÀlper dig att se vad som Àr sÀrskilt viktigt. Förslag pÄ svar till frÄgorna hittar du i facit.
Med TÀnk till! fÄr du trÀna pÄ att föra fysikaliska resonemang. FrÄgorna varierar frÄn relativt enkla till riktigt svÄra. De passar bra att arbeta med i grupp.
Forskning i fysik Àr i dag mer aktiv Àn nÄgonsin tidigare. Med FrÄga forskaren vill vi ge en utblick mot aktuell forskning.
SAMMANFATTNING
ĂVNINGAR
I slutet av kapitlet hittar du en sammanfattning. Den ger en överblick av hela kapitlet.
Ăvningarna Ă€r indelade efter delkapitel och inleds med ett grundlĂ€ggande exempel. NĂ„gra av övningarna Ă€r mer utmanande.

9.3 Elektromagnetisk strÄlning

EXEMPEL
Sett frĂ„n rymden har jorden medeltemperaturen â18 ËC.

a) Jordens yta Ă€r 5,1 â 1014 m2. Med hur stor total effekt strĂ„lar jorden pĂ„ grund av sin vĂ€rme?
b) Vid vilken vÄglÀngd Àr den utstrÄlade effekten som störst?

LĂSNING
a) Stefan-Boltzmans lag ger emittansen M, alltsÄ den utstrÄlade effekten per areaenhet. Temperaturen uttrycks i kelvin.
BLANDADE ĂVNINGAR
Allra sist i kapitlet hittar du Blandade övningar. De Àr indelade i tre nivÄer och blandar alla delmoment i kapitlet.

LJUS

Vi Àr omgivna av ljus. Solen skiner, olika typer av lampor lyser, och nÀr vi vill skapa en trevlig stÀmning, tÀnder vi stearinljus. I alla de hÀr fallen Àr det förÀndringar i materiens inre som ger upphov till den elektromagnetiska vÄgrörelse vi kallar ljus.
Flertalet elektromagnetiska vÄgor Àr osynliga för oss. Det ljus vi kan uppfatta med vÄra ögon kallar vi för synligt ljus. Det Àr ljus i vÄglÀngdsomrÄdet
400â750 nm.
8.1 EGENSKAPER HOS LJUS
Figur 1 De skarpa grÀnserna mellan belysta och skuggade omrÄden förklaras av att ljus utbreder sig rÀtlinjigt.

NĂ€stan dagligen lĂ€gger vi mĂ€rke till brytning och reflexion av ljus i medier som vatten och glas. Vi ser hur solljuset blĂ€nker i fönstret och hur en sked i ett vattenglas ser ut att vara knĂ€ckt vid vattenytan. I det hĂ€r kapitlet kommer vi att beskriva ljus som en vĂ„grörelse. Du kommer dĂ€rför att ha nytta av beskrivningen av vĂ„gor du lĂ€ste om i kapitel 4. Men till skillnad frĂ„n exempelvis vattenvĂ„gor behöver ljus inget medium att fĂ€rdas igenom â det fortplantar sig Ă€ven i absolut tomrum (vakuum).
Ljusets hastighet
Ljusets hastighet Ă€r en viktig storhet inom flera av fysikens omrĂ„den. Ănda sedan Galileis tid har fysiker försökt bestĂ€mma den sĂ„ noggrant som möjligt. NĂ€r man pĂ„ 1970-talet erhöll vĂ€rdet 299 792 458 m/s pĂ„ ljusets hastighet i vakuum, var detta ett resultat som inte kunde förbĂ€ttras. Det var osĂ€kerheten i den dĂ„ gĂ€llande definitionen av 1 m som satte grĂ€nsen (grundenheten 1 s var noggrannare definierad). Ă r 1983 valde man att tilldela ljusets hastighet c i vakuum det exakta vĂ€rdet 299792 458 m/s. Följden blev att grundenheten 1 m Ă€r den strĂ€cka som ljuset fĂ€rdas i vakuum pĂ„ tiden 1/299792458 s.
MÀtningar har visat att ljushastigheten i olika genomskinliga medier alltid Àr lÀgre Àn i vakuum. I till exempel vanligt glas Àr den avsevÀrt mindre, ungefÀr 200 Mm/s. Skillnaden mellan hastigheterna i luft och vakuum Àr dÀremot obetydlig. Med tre vÀrdesiffror Àr den 300 Mm/s i bÄda medierna.
Ljusets fart i vakuum Àr c = 299 792 458 m/s exakt. 1 m Àr den strÀcka ljuset fÀrdas i vakuum pÄ tiden 1/299 792 458 s.
Sambandet v = f â λ mellan utbredningshastighet v, frekvens f och vĂ„glĂ€ngd λ, som vi anvĂ€nt för mekaniska vĂ„gor i kapitel 4, gĂ€ller ocksĂ„ för elektromagnetiska vĂ„gor som ljus. Vi skriver dĂ„ vanligtvis c = f â λ, dĂ€r c Ă€r ljusets fart.
LjusstrÄlar
NĂ€r solen lyser genom ditt fönster blir ett skarpt avgrĂ€nsat omrĂ„de pĂ„ vĂ€ggen eller golvet belyst. Det visar att ljuset utbreder sig rĂ€tlinjigt. Vi ritar dĂ€rför rĂ€ta linjer â strĂ„lar â för att visa vilka vĂ€gar ljuset tar. LjusstrĂ„len blir modell för ljusets utbredning.
En klar natt kan du se stjÀrnor, eftersom de skickar ut ljus som nÄr dina ögon. StjÀrnor Àr exempel pÄ ljuskÀllor. En lampa, en tv-skÀrm eller en laser Àr andra exempel.
I dagsljus kan du se föremĂ„l omkring dig trots att de inte skickar ut nĂ„got eget ljus. Det förklarar vi med att ljus frĂ„n vĂ„r starkaste ljuskĂ€lla, solen, först har trĂ€ffat föremĂ„len. Sedan har delar av det ljuset studsat vidare â reflekterats â mot dig.

KONTROLL
1 GÄr ljuset fortare eller lÄngsammare i glas jÀmfört med i luft?
2 Hur kan man se att ljuset utbreder sig rÀtlinjigt?
Figur 2 Vintergatan bestÄr av flera hundra miljarder strÄlkÀllor, stjÀrnor.
Reflexion
LÄt oss undersöka hur ljus reflekteras. Vi börjar med att studera vad som hÀnder nÀr en ljusstrÄle frÄn en laser trÀffar en spegel. Vi lÄter ljuset stryka utefter en rutad skÀrm och trÀffa en plan spegel, figur 3a.

Figur 3a Foto av en laserljusstrimma som stryker lÀngs en skÀrm. Ljusstrimman reflekteras mot en spegel i skÀrmens nedre kant.
b Teckning av strÄlens vÀg. Infallsvinkeln αi och den lika stora reflexionsvinkeln αr har markerats. α r αi
Figuren visar hur ljusstrÄlen reflekteras. DÀr strÄlen trÀffar spegeln tÀnker vi oss en linje vinkelrÀt mot spegeln, en normal till spegelytan. Vi ser att den reflekterade strÄlen bildar lika stor vinkel med normalen som den infallande strÄlen. Vi kallar vinkeln αi för infallsvinkel och vinkeln αr för reflexionsvinkel. Sambandet αi = αr , reflexionslagen, visar sig gÀlla vid alla infallsvinklar.
Reflexionslagen
Reflexionsvinkeln Àr lika med infallsvinkeln.
Noggrann lÀngdmÀtning
Det exakta vÀrdet pÄ ljushastigheten tillsammans med den noggranna definitionen av en sekund, gör det möjligt att mÀta bÄde lÄnga och korta strÀckor med stor precision. AvstÄndet frÄn en punkt pÄ jorden till en punkt pÄ mÄnen kan nu bestÀmmas pÄ 2 mm nÀr. Det gör man genom att mÀta den tid det tar för en laserpuls att fÀrdas fram och tillbaka till nÄgon av de reflektorer som placerades dÀr 1969. Tack vare de hÀr mÀtningarna vet vi att mÄnen avlÀgsnar sig frÄn jorden med 3,8 cm/Är.

Figur 4
Fotografiet visar en av de reflektorer som Neil Armstrong och Edwin Aldrin placerade pÄ mÄnen Är 1969.

Diffus och regelbunden reflexion
Vi riktar ett ljusknippe mot en lite ojÀmn yta, till exempel en vÀgg. TrÀffpunkten lyser starkt och syns frÄn alla hÄll. Det beror pÄ att vÀggens yta Àr skrovlig. Var och en av strÄlarna i knippet följer visserligen reflexionslagen, men pÄ grund av ojÀmnheterna i vÀggens yta blir infallsvinklarna olika. DÀrför reflekteras strÄlarna Ät alla möjliga hÄll, bland annat i riktning mot ditt öga sÄ att du ser ljuset, figur 6a. Reflexionen Àr oregelbunden eller diffus.
Figur 5 NÀr vattenytan Àr blank reflekteras himlen regelbundet i sjön.
Figur 6a Diffus reflexion. Parallella strÄlar som trÀffar en skrovlig yta reflekteras Ät olika hÄll.
b Regelbunden reflexion. Vid en plan yta reflekteras de parallella strÄlarna Ät samma hÄll.
Om ljusknippet trÀffar en spegel, som i figur 6b, ser du dÀremot ingen trÀffpunkt. Spegelytan Àr sÄ jÀmn att praktiskt taget alla delar av strimman reflekteras Ät samma hÄll. Reflexionen Àr regelbunden, och inget av ljuset kan nÄ ögat i figuren. Det Àr tack vare diffust reflekterat ljus frÄn solen eller lampor som vi kan se föremÄlen omkring oss. En perfekt speglande, plan yta Àr omöjlig att se.
8.2 LJUSETS BRYTNING
Du har sÀkert lagt mÀrke till att ett sugrör som stÄr i ett vattenglas ser ut att vara knÀckt vid vattenytan, figur 7a. Fotot i figur 7b visar tvÄ lika lÄnga sugrör i jÀmnhöjd. Det ena Àr nerdoppat i ett glas vatten. Tittar man snett uppifrÄn verkar det kortare Àn det andra.


b Rören Àr lika lÄnga!
c Eftersom ljuset bryts vid vattenytan ser den nerdoppade delen av sugröret kortare ut.
I figur 7c betraktar ett öga det nerdoppade sugröret. Sugröret tycks sluta vid A1 i stĂ€llet för vid A. Det betyder att ljus frĂ„n A mĂ„ste gĂ„ vĂ€gen BC i luften till ögat, sĂ„ att det ser ut att komma frĂ„n A1. Om ljuset utbreder sig rĂ€tlinjigt Ă€ven i vatten, mĂ„ste det ha gĂ„tt vĂ€gen AB i vattnet. Slutsatsen Ă€r att ljuset Ă€ndrar riktning â bryts â vid vattenytan. Nu kan vi förklara varför sugröret i fotot ser ut att vara knĂ€ckt. Ljusets brytning gör att sugrörets delar nere i vattnet ser ut att ligga nĂ€rmare vattenytan Ă€n de gör i verkligheten.
Reversibel strÄlgÄng
Med en laser kan vi skicka en ljusstrimma i omvĂ€nd riktning â frĂ„n C mot B i figur 7c. Vi finner dĂ„ att ljuset bryts pĂ„ samma sĂ€tt och följer vĂ€gen BA ner i vattnet. Vi sĂ€ger att strĂ„lgĂ„ngen Ă€r reversibel, alltsĂ„ omvĂ€ndbar. Det Ă€r endast om strimman trĂ€ffar vattenytan rakt uppifrĂ„n som brytningen uteblir.
Figur 7a Sugröret ser ut att vara knÀckt vid vattenytan.
Brytning i en grÀnsyta
Ljuset upptrÀder pÄ liknande sÀtt nÀr det gÄr in i andra genomskinliga Àmnen Àn vatten, till exempel glas eller plast. Med uppstÀllningen i figur 8a kan vi nÀrmare undersöka vad som hÀnder nÀr ljus trÀffar en grÀnsyta mellan luft och glas.

Figur 8a Foto av en ljusstrimma som kommer frÄn luft och gÄr in i glas.
b Teckningen visar vad som hÀnder i figur 8a.
En halv cirkulÀr glaskropp Àr fÀst vid en cirkulÀr gradskiva sÄ att medelpunkterna sammanfaller. En ljusstrÄle stryker utefter gradskivan och trÀffar glaskroppens plana yta vid den gemensamma medelpunkten. Vi ser att en del av ljuset reflekteras enligt reflexionslagen och att resten bryts in i glaset. StrÄlens infallsvinkel αi mÀts, precis som i reflexionslagen, mellan den infallande strimman och normalen, se figur 8b. Vinkeln αb mellan strÄlen i glaset och normalen kallas brytningsvinkel.
Om strĂ„len skulle gĂ„ Ă„t motsatt hĂ„ll â sĂ„ att brytningsvinkeln blev infallsvinkel â skulle strĂ„len följa samma vĂ€g och den ursprungliga infallsvinkeln skulle bli brytningsvinkel. StrĂ„lgĂ„ngen Ă€r reversibel.
I fortsÀttningen betecknar vi dÀrför vinklarna med αluft respektive αglas i stÀllet för infallsvinkel och brytningsvinkel.
Vi ser att αglas Ă€r mindre Ă€n αluft. Om ljuset kommer frĂ„n luft bryts det alltsĂ„ mot normalen. Man sĂ€ger att glas Ă€r optiskt tĂ€tare Ă€n luft. En motsvarande undersökning av hur ljus bryts vid en grĂ€nsyta mellan luft och vatten ger liknande resultat. Ăven vatten Ă€r alltsĂ„ optiskt tĂ€tare Ă€n luft.
TĂNK TILL!
1 Figuren till höger visar vad som hÀnder nÀr en ljusstrÄle trÀffar en grÀnsyta mellan tvÄ genomskinliga Àmnen A och B.
a Vilken av strÄlarna 1, 2 och 3 mÄste vara den infallande?
b Ăr Ă€mne A eller B det optiskt tĂ€tare?
1
αluft αglas sinα luft sinα glas
00â
10,0°6,6°1,51
20,0°13,2°1,50
30,0°19,5°1,50
40,0°25,4°1,50
50,0°30,7°1,50
60,0°35,3°1,50
70,0°38,8°1,50
80,0°41,0°1,50
90,0°41,8°1,50
Brytningslagen
Vi undersöker sambandet mellan infallsvinkeln αluft och brytningsvinkeln αglas nÀr ljus bryts i en grÀnsyta mellan luft och vanligt glas. Noggranna mÀtningar ger vÀrden pÄ αluft och αglas enligt tabell 1.
Finns det nÄgot matematiskt samband mellan infalls- och brytningsvinklarna? För vÀrdeparen i tabell 1 berÀknar vi vÀrdet av kvoten
sin sin α α lu 1,50 glas Se tabellen.
Resultaten tyder pÄ att kvoten sinsinαα lu glas Àr konstant. Avrundat till tre siffror Àr vÀrdet 1,50. För brytning frÄn luft till glas eller omvÀnt fÄr vi
sin sin α α lu 1,50 glas
som ocksÄ kan skrivas:
sin αluft = 1,50 · sin αglas (1)
En motsvarande undersökning av brytningen mellan luft och vatten ger
sin αluft = 1,33 · sin αvatten (2)
Vad hÀnder nÀr ljus gÄr direkt frÄn glas till vatten? För att söka svaret tÀnker vi oss ett jÀmntjockt luftlager mellan glaset och vattnet. Se figur 9.
Figur 9 Vinklarna αglas och αvatten Àndras inte nÀr luftskiktets tjocklek Àndras. StrÄlens vÀg skulle vara densamma om den gÄtt i motsatt riktning. αvatten Àr nÄgot större Àn αglas
De bĂ„da brytningarna beskrivs av sambanden (1) och (2). I dem Ă€r vĂ€nsterleden lika. DĂ„ mĂ„ste Ă€ven högerleden vara lika och vi fĂ„r: 1,50 â sin αglas = 1,33 â sin αvatten (3)
Det sambandet innehÄller ingenting om luftskiktets tjocklek. GÀller det kanske Àven om luftskiktet tas bort sÄ att ljuset gÄr direkt frÄn glas till vatten? Experiment visar att sÄ Àr fallet.
Tabell
Brytningsindex
Talen 1,50 och 1,33 kallas brytningsindex för glas respektive vatten och betecknas med bokstaven n:
nglas = 1,50 och nvatten = 1,33
Olika sorters glas har nÄgot olika brytningsindex, men ofta kan vi anvÀnda vÀrdet 1,50. En ekvation av samma slag som ekvation (3) gÀller för alla par av genomskinliga Àmnen. För brytning mellan Àmne 1 och Àmne 2 kan vi dÀrför skriva:
n1 â sin α1 = n2 â sin α2
Det sambandet kallas allmÀnna brytningslagen. NÀr vi jÀmför ekvationerna (1) och (2) pÄ föregÄende sida med allmÀnna brytningslagen ser vi att luft har brytningsindex 1,00.
nluft = 1,00
Brytningsindex betecknas med n. Olika Àmnen har olika brytningsindex. Optiskt tÀtare Àmnen har högre brytningsindex.
EXEMPEL 1
Ljus gÄr frÄn glas med brytningsindex 1,50 till en vÀtska. Infallsvinkeln Àr 30,7° och brytningsvinkeln 35,2°. BerÀkna vÀtskans brytningsindex.
Lösning
AllmÀnna brytningslagen ger:
nglas · sin αglas = nvÀtska · sin αvÀtska
1,50 · sin 30,7° = nvÀtska · sin 35,2°
n = â = 150307
35 2 1 3285 ,sin , sin, , ... o o vÀtska
nvÀtska = 1,33
Svar: VÀtskans brytningsindex Àr 1,33. (VÀtskan kan alltsÄ vara vatten).
KONTROLL
3 JÀmför de tvÄ strÄlarna i figur 10. Vad kan du sÀga om strÄlgÄngen?
EXEMPEL 2
En ljusstrÄle i luft infaller mot en grÀnsyta till glas. Infallsvinkeln Àr 48,5°. BerÀkna brytningsvinkeln. Glasets brytningsindex Àr 1,50.
Lösning
AllmÀnna brytningslagen:
nluft · sin αluft = nglas · sin αglas
1,00 sin 48,5° = 1,50 sin αglas
αglas = 29,953âŠÂ°
Svar: StrÄlen bryts mot normalen och brytningsvinkeln Àr 30,0°.
Kommentar: I bÄda exemplen skulle berÀkningen ha gjorts pÄ samma sÀtt om strÄlgÄngen varit den motsatta.
Ljus och vattenvÄgor
För ljus som passerar en grÀnsyta mellan medium 1 och medium 2 gÀller enligt allmÀnna brytningslagen: n1 sin α1 = n2 sin α2
HÀr Àr α1 och α2 vinklarna mellan grÀnsytans normal och strÄlarna i respektive medier. Talen n1 och n2 Àr motsvarande brytningsindex.
Se figur 10.
Figur 10 En ljusstrÄles brytning i grÀnsytan mellan tvÄ medier med brytningsindex n1 respektive n2 HÀr Àr n2 större Àn n1.
För vakuum, dÀr ljushastigheten Àr störst, har man satt brytningsindex till exakt 1. NÀr ljus gÄr frÄn vakuum till ett genomskinligt Àmne kan brytningslagen dÀrmed skrivas:
1 · sin αvakuum = nÀmne · sin αÀmne eller
sin sin α α vakuum n Àmne Àmne (1)
dÀr αvakuum och αÀmne Àr infallsvinkel respektive brytningsvinkel.
I kapitel 4 sÄg vi att nÀr vattenvÄgor bryts vid övergÄng frÄn ett vattendjup till ett annat gÀller
sinα
sinα 1 2 1 2 v v (2)
dÀr α1 Àr infallsvinkel, α2 brytningsvinkel och v1 och v2 Àr vÄgornas utbredningshastigheter vid respektive vattendjup.
Följer ljus samma brytningslag som vÄgor? I sÄ fall Àr högerleden i ekvationerna (1) och (2) lika. DÄ Àr n c c = Àmne Àmne det vill sÀga kvoten
mellan ljusets hastighet i vakuum och i Àmnet. Man kan visa att detta stÀmmer för sÄvÀl glas som andra genomskinliga Àmnen.
För vanligt glas som har brytningsindex nglas = 1,50 fÄr vi
c cglas
Mm/s
Mm/s == 300 200 0,15
Med tre vÀrdesiffror Àr nluft = 1,00. Med samma noggrannhet Àr ljushastigheten i luft 300 Mm/s. (Med fem vÀrdesiffror Àr brytningsindex för luft 1,0003 vid normalt tryck och 15 °C. Ljushastigheten Àr alltsÄ bara en aning lÀgre i luft Àn i vakuum). Vi slÄr fast att ljus bryts enligt samma lag som vÄgor!
Sambandet
n c c = Àmne Àmne visar att brytningsindex för ett Àmne alltid Àr större Àn 1. Ju större brytningsindex Àr, desto lÄngsammare gÄr ljuset i Àmnet och desto större optisk tÀthet sÀger man att Àmnet har. KÀnner du ett Àmnes brytningsindex kan du alltsÄ berÀkna ljushastigheten i Àmnet enligt
c c n = Àmne Àmne
KONTROLL
4 StrĂ„len i figur 10 bryts mot normalen in i medium 2. Ăr ljusfarten dĂ€r högre eller lĂ€gre?
5 Vatten har brytningsindex 1,33. Hur fort gÄr ljuset genom vatten?
6 Vad fÄr oss att förstÄ att ljus och vattenvÄgor bryts pÄ samma sÀtt?
KONTROLL
7 Titta pÄ figur 11.
a Ăr brytningsindex störst för det röda eller det violetta ljuset?
b Vilken slutsats kan du dra om hastigheten i glaset för ljussorter av olika fÀrg?
Om ljus med vÄglÀngden λ gÄr frÄn vakuum in i ett annat Àmne blir vÄglÀngden kortare, eftersom ljushastigheten dÀr Àr lÀgre, men frekvensen Àr oförÀndrad. Sambandet
tillsammans med ekvationen c = f · λ ger
Ljusets vÄglÀngd i ett genomskinligt Àmne Àr alltsÄ kvoten mellan vÄglÀngden i vakuum och Àmnets brytningsindex.
Dispersion â fĂ€rgspridning
Ibland ser man hur prismor i en ljuskrona eller andra glasföremÄl skimrar i alla regnbÄgens fÀrger. Vi undersöker detta.
Vitt ljus fÄr falla in mot ett prisma och sedan stryka utefter ett papper, figur 11. Vi ser att strimman som lÀmnar prismat visar fÀrgspridning eller dispersion. I övre kanten Àr strimman rödaktig och i den undre violett. Vitt ljus Àr tydligen sammansatt av ljus med olika fÀrger. Det röda ljuset bryts minst och det violetta mest. Om vi vill berÀkna brytningsvinklarna noggrant mÄste vi anvÀnda nÄgot olika vÀrden pÄ brytningsindex för olika fÀrger.
Figur 11 I ett prisma bryts det röda ljuset minst och det violetta mest.
Det Àr materialets sammansÀttning som avgör om dispersionen Àr stor eller liten. Till exempel diamant har högt vÀrde pÄ brytningsindex och stor dispersion. Det gör att diamanter, med rÀtt slipning, kan gnistra i regnbÄgens alla fÀrger. I olika typer av optiska instrument, som kameraobjektiv, anvÀnder man glas med sÄ liten dispersion som möjligt.
Totalreflexion
Ibland kan det hÀnda att ljus inte kan ta sig ut ur ett genomskinligt Àmne. Figur 12a visar hur en ljusstrimma bryts frÄn normalen nÀr den gÄr ut ur glas till luft, som Àr optiskt tunnare. Brytningsvinkeln αluft Àr större Àn infallsvinkeln αglas. Du kan ocksÄ se att en del av ljuset reflekteras tillbaka in i glaset.

Textprov mager Corporate new 02_16 abc


12a En strÄle som gÄr frÄn glas till luft bryts frÄn normalen. sig en viss grÀnsvinkel αg, nÀrmar sig brytningsvinkeln 90°. En allt större del av ljuset reflekteras.
Om infallsvinkeln Àr större Àn αg intrÀffar totalreflexion. Allt ljus reflekteras, inget bryts.
Vad hÀnder om infallsvinkeln αglas ökas? Brytningsvinkeln αluft ökar ocksÄ, och samtidigt reflekteras alltmer av ljuset. NÀr infallsvinkeln nÀrmar sig ett visst grÀnsvÀrde αg, nÀrmar sig den större brytningsvinkeln sitt största möjliga vÀrde, 90°, figur 12b. LÄter vi infallsvinkeln bli större Àn αg, kan inget ljus ta sig ut frÄn glaset. Allt ljus reflekteras, figur 12c. Vi har Ästadkommit totalreflexion. LÀgg mÀrke till att detta enbart kan intrÀffa nÀr ljus trÀffar grÀnsytan mot optiskt tunnare Àmnen, det vill sÀga Àmnen med lÀgre brytningsindex.
En berÀkning av grÀnsvinkeln αg för ljus som gÄr frÄn vanligt glas med brytningsindex 1,50 till luft kan göras sÄ hÀr: vi sÀtter brytningsvinkeln till exakt 90° nÀr infallsvinkeln Àr αg. AllmÀnna brytningslagen ger:
nglas â sin αg = nluft â sin αluft
1,50 sin αg = 1,00 sin 90°
sin ,sin , , , α,. g 10090 150 100 150 06666 o αg = 41,8°
För alla infallsvinklar större Àn ca 42° sker alltsÄ totalreflexion nÀr en ljusstrÄle gÄr frÄn vanligt glas till luft.
Figur

Figur 13 NÀr solen befinner sig bakom betraktaren, kan den en regnig dag ge upphov till en vacker regnbÄge.
RegnbÄgen
RegnbÄgen Àr resultatet av ljusets reflexion och dispersion, se figur 13. I regnbÄgen Àr det vita solljuset uppdelat i spektralfÀrger. De gÄr gradvis över i varandra, frÄn rött över orange, gult, grönt, blÄtt och indigo till violett. FÀrgspridningen, dispersionen, uppkommer nÀr ljuset bryts i regnbÄgens vattendroppar, figur 14. Olika fÀrger har alltsÄ nÄgot olika brytningsindex i vatten liksom i glas.
Vitt ljus frÄn solen Vitt
KONTROLL
8 NÀr intrÀffar totalreflexion?
9 Hur bildas en regnbÄge?
Figur 14a NÀr solljus reflekteras och bryts i vattendroppar kan en regnbÄge uppkomma. LjusstrÄlar som trÀffar droppen sprids och reflekteras. Bara nÀr vinkeln mellan det inkommande och det spridda ljuset Àr ca 40° blir ljuset sÄ starkt att man kan se det mot himlen.
b Solen mÄste stÄ lÄgt och befinna sig bakom dig om du ska kunna se regnbÄgen.
8.1 Egenskaper hos ljus
⹠Ljus uppvisar flera vÄgegenskaper och kan beskrivas som en transversell vÄgrörelse.
⹠Synligt ljus omfattar vÄglÀngdsomrÄdet
400â750 nm.
⹠Ljushastigheten i vakuum har fastlagts till exakt 299 792 458 m/s. I materia Àr ljushastigheten lÀgre.
⹠Reflexionsvinkeln Àr lika stor som infallsvinkeln: αr = αi
8.2 Ljusets brytning
⹠NÀr en ljusstrÄle gÄr frÄn ett genomskinligt Àmne till ett annat gÀller allmÀnna brytningslagen:
n1 â sin α1 = n2 â sin α2
n1 och n2 Àr Àmnenas brytningsindex. α1 och α2 Àr vinklarna mellan strÄle och normal i respektive Àmne.
⹠Om strÄlen trÀffar ett optiskt tÀtare medium (n2 > n1) bryts den mot normalen.
⹠StrÄlgÄngen Àr reversibel, omvÀndbar. Om strÄlen skulle gÄ Ät motsatt hÄll skulle strÄlen följa samma vÀg.
⹠En strÄle som passerar frÄn ett optiskt tÀtare Àmne till ett optiskt tunnare, totalreflekteras om infallsvinkeln Àr större Àn en viss grÀnsvinkel.
⹠Ett genomskinligt Àmnes brytningsindex Àr
n c c = Àmne Àmne
dÀr c Àr ljushastigheten i vakuum och cÀmne ljushastigheten i Àmnet.
⹠Dispersion Àr fÀrgspridning vid ljusbrytning. Den orsakas av att ljus med olika fÀrg har nÄgot olika hastighet i andra medier Àn vakuum.
8.3 Diffraktion â böjning
⹠Ett ljusknippe som gÄr genom en smal öppning böjer av Ät sidorna. Böjningen, eller diffraktionen, blir tydlig om strÄlknippet passerar en öppning med en bredd av storleksordningen 0,1 mm eller mindre.
⹠Villkor för interferensmaximum vid vinkelrÀtt infallande ljus med vÄglÀngden λ mot dubbelspalt eller gitter med spaltavstÄndet d: nλ = d sin αn n = 0, 1, 2, ...
8.4 Polarisation och interferens i tunna skikt
⹠Ljus kan polariseras och beskrivs dÀrför som en transversell vÄgrörelse.
⹠Vid tunna skikt interfererar strÄlar som pÄ grund av transmission och reflexion i skiktets ytor gÄtt olika lÄng vÀg nÀr de trÀffas. Interferensen pÄverkar intensiteten hos bÄde reflekterat och transmitterat ljus. StrÄlarna förstÀrker eller försvagar varandra beroende pÄ skiktets tjocklek och eventuella fasförskjutningar vid reflexionerna.
⹠Vitt ljus innehÄller alla spektralfÀrger.
⹠Med primÀrfÀrgerna rött, grönt och blÄtt kan alla spektralfÀrger skapas. Det sker i fÀrgskÀrmarna för tv, datorer och mobiltelefoner.
⹠Till skillnad frÄn ljuskÀllor har föremÄl ingen egen fÀrg utan bara förmÄga att reflektera eller absorbera en eller flera av det belysande ljusets komponenter.
8.1 Egenskaper hos ljus
EXEMPEL
Rita ut den reflekterade strÄlen och berÀkna reflexionsvinkeln.
LĂSNING:
Reflexionsvinkeln r Àr lika med infallsvinkeln i. BÄda vinklarna mÀts mot normalen.
α r = α i = 90° â 70° = 20°
1 AvstÄndet mellan solen och jorden Àr 8 ljusminuter. Det motsvarar den strÀcka ljuset fÀrdas pÄ tiden 8 minuter. Hur lÄngt Àr avstÄndet i kilometer?
2 Ljuset frÄn en laser har vÄglÀngden 633 nm. Vilken frekvens har ljuset?
3 Figurerna visar vÄgfronter frÄn tvÄ olika ljuskÀllor. Rita ut nÄgra strÄlar i figurerna.
4 Markera infallsvinkeln i och reflexionsvinkeln r samt ange deras storlek.
5 Anledningen till att du kan se föremÄl som inte Àr ljuskÀllor Àr att de reflekterar ljus. En slÀtare yta ger en skarpare reflekterad bild, tack vare en mer regelbunden reflexion. Rangordna följande ytor efter hur vÀl de reflekterar en bild.
A Polerad metallyta
B Badrumsspegel
C Oljad trÀmöbel
D Bomullströja
6 Rita strÄlarnas fortsÀttning.
7 A och B Àr punktformiga föremÄl framför en plan spegel. Om du kan se deras spegelbilder eller inte, beror pÄ var du placerar ditt öga. Var gÄr grÀnserna för det omrÄde dÀr ögat kan uppfatta spegelbilderna?
8.2 Ljusets brytning
EXEMPEL
En ljusstrÄle infaller mot en glasyta enligt figur. Glasets brytningsindex Àr 1,5. BerÀkna vinkeln mellan normalen och den brutna strÄlen.
LĂSNING
Brytningsindex för luft Ă€r 1,00. Vi söker vinkeln αb i figuren. Brytningslagen ger: nluft â sin αi = nglas â sin αb 1,00 â sin 22Ë = 1,5 â sin αb b sin ,sin , 1 10022 15 14 â α
Svar: Vinkel αb i figuren Ă€r14Ë.
8 Rita ut ungefÀr hur strÄlen fortsÀtter i följande figurer och markera infallsvinkeln i och brytningsvinkeln b. a b
9 Brytningsindex för glaset Àr 1,5.
a Markera infallsvinkeln i figuren.
b BerÀkna brytningsvinkeln.
glas luft 65°
10 En ljusstrÄle infaller i luft mot en grÀnsyta till en glassort som har brytningsindex 1,56. Brytningsvinkeln Àr 25,1°. BerÀkna infallsvinkeln. Rita figur!
11 En ljusstrÄle i luft infaller mot en vattenyta med infallsvinkeln 60,0°. BestÀm brytningsvinkeln, om:
a ljuset Àr rött, b ljuset Àr violett.
Vattnets brytningsindex för rött ljus Àr 1,33 och för violett 1,34.
12 En ljusstrÄle passerar en grÀnsyta mellan glas och en vÀtska, som figuren visar. BerÀkna vÀtskans brytningsindex. Glasets brytningsindex Àr 1,50.
glas vÀtska 42,4° 39,0°
13 En kort ljuspuls sÀnds genom en 1,00 km lÄng, rak glasfiber. Glasets brytningsindex Àr 1,515. Hur mycket lÀngre tid tar det för ljuspulsen att fÀrdas genom fibern jÀmfört med att fÀrdas samma strÀcka i luft.
14 FrÄn en laser sÀnds en kort ljuspuls lodrÀtt ned mot en horisontell vattenyta. Pulsens varaktighet Àr 1,00 ns. BerÀkna lÀngden i meter av bÄde den reflekterade pulsen och den puls som fortsÀtter genom vattnet.
15 NÀr ljus gÄr frÄn glas till luft kan totalreflexion intrÀffa. Anta att glasets brytningsindex Àr 1,5. Vilken blir dÄ den minsta infallande vinkel som ger totalreflexion?
16 Dispersion innebĂ€r att brytningsindex skiljer sig lite Ă„t för olika vĂ„glĂ€ngder av ljus. För vatten Ă€r n = 1,331 för rött ljus och n = 1,342 för lila ljus. Rött och lila ljus bryts alltsĂ„ olika mycket. En ljusstrĂ„le innehĂ„ller bĂ„de rött och lila ljus och gĂ„r frĂ„n luft till vatten med infallsvinkeln 42Ë. Hur stor vinkel Ă€r det mellan det röda och det lila ljuset i vattnet?
17 Pavel vill bestÀmma brytningsindex för en okÀnd vÀtska. Han har en laser som han riktar snett mot vÀtskeytan och mÀter infallande vinkel och brytningsvinkel med gradskiva. Han gör mÀtningar för flera olika vinklar och vill konstruera ett diagram dÀr han kan bestÀmma vÀtskans brytningsindex som lutningen för en anpassad rÀt linje. Vad bör han vÀlja att ha pÄ axlarna i sitt diagram?
8.3 Diffraktion â böjning
EXEMPEL
Ett gitter med 600 spalter/mm belyses med ljus frÄn en laser. VÄglÀngden för ljuset Àr 628 nm. Med vilken vinkel böjs ljuset av till första ordningens maximum?
LĂSNING
Vi anvĂ€nder gitterformeln n â λ = d â sin α. Gitterkonstanten d berĂ€knas som d 1 600 110 600 3 mm m
Eftersom vi rÀknar pÄ första ordningen sÀtter vi n = 1
9 3 162810 110600 22 n d λ
Svar: Ljuset böjs av med vinkeln 22Ë.
18 En ljusstrÄle faller in mot ett runt hÄl i en metallplatta och trÀffar en skÀrm en meter bakom hÄlet.
a Hur ser ljuset pÄ skÀrmen ut om hÄlet har radien 1 mm?
b Radien pÄ hÄlet kan Àndras. Hur ser ljuset pÄ skÀrmen ut om radien minskar till nÄgra mikrometer?
19 Diffraktion pÄverkar hur skarpt ett fotografi kan bli. I en kamera passerar ljus ett hÄl med justerbar storlek, en sÄ kallad apertur. Kommer diffraktion pÄverka skÀrpan i bilden som mest nÀr du vÀljer en stor eller nÀr du vÀljer en liten apertur?
20 En mobiltelefon kan ta emot radiosignaler frÄn en sÀndare trots att den Àr skymd bakom ett hus. Synligt ljus kan vi dÀremot inte uppfatta om ljuskÀllan Àr skymd. Förklara vad detta sÀger om vÄglÀngden hos radiovÄgor och synligt ljus.
21 En dubbelspalt belyses med ljus frÄn en laser. Det har vÄglÀngden 0,63 ”m. PÄ en vÀgg ett stycke frÄn spalterna ser man ett interferensmönster. Figuren visar ett foto av mönstret. FrÄn punkten M Àr avstÄnden till de bÄda spalterna lika stora.

BM AC
03_U_04
Hur stor Àr skillnaden mellan avstÄnden till de bÄda spalterna frÄn a punkten A b punkten B c punkten C, dÀr ljusintensiteten har minimum?
22 EnfÀrgat ljus passerar genom en dubbelspalt med spaltavstÄndet 0,10 mm. PÄ en skÀrm, som placerats 1,0 m bakom spalterna, ser man dÄ ett interferensmönster. Dess centrala del visas i figuren. Den mittersta ljusa linjen har markerats med en pil. BerÀkna ljusets vÄglÀngd.
24 mm
03_U_05
23 Monokromt ljus med okĂ€nd vĂ„glĂ€ngd faller in mot ett gitter som har 300 spalter per mm. Ljusets avböjning till tredje ordningens maximum Ă€r 27,0Ë. BestĂ€m ljusets vĂ„glĂ€ngd.
24 Ljus med vÄglÀngder frÄn och med 450 nm till och med 600 nm faller vinkelrÀtt in mot ett gitter G med gitterkonstanten 2,0 ”m. Första ordningens spektrum omfattar vinkeln v1, se figuren nedan.
a BerÀkna v1.
03_U_09
b BestÀm motsvarande vinkel v2 för andra ordningens spektrum.
25 Tove ska göra ett experiment för att bestĂ€mma en okĂ€nd gitterkonstant. Hon har stativ, hĂ„llare, skĂ€rm, linjal och en laser med kĂ€nd vĂ„glĂ€ngd till hands. Hon vill naturligtvis bestĂ€mma gitterkonstanten sĂ„ noggrant som möjligt. âSlĂ€ck ned i rummet och försök hitta ljusflĂ€ckar att mĂ€ta pĂ„ som ligger sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n centralmaximum som möjligt, dĂ„ bli mĂ€tnogrannheten bĂ€ttreâ sĂ€ger Ă sa . âStĂ€ll skĂ€rmen nĂ€ra sĂ„ att ljusflĂ€ckarna blir skarpa och sĂ„ att det blir enklare att mĂ€ta,â sĂ€ger Lena. Vilka rĂ„d ska Tove ta hĂ€nsyn till?
8.4 Polarisation och interferens i tunna skikt
EXEMPEL
En glasyta med brytningsindex 1,50 har belagts med en film med tjockleken 0,80 ÎŒm och brytningsindex 1,35. Glasskivan belyses rakt ovanifrĂ„n med ljus med vĂ„glĂ€ngderna 400 nm till 700 nm. Genom konstruktiv interferens kommer vissa vĂ„glĂ€ngder i det reflekterade ljuset att förstĂ€rkas maximalt. BestĂ€m de vĂ„glĂ€ngderna.
LĂSNING
BÄde strÄle 1 och strÄle 2 i figuren reflekteras mot ett tÀtare medium. För konstruktiv interferens mÄste vÀgskillnaden 2d mellan strÄlarna vara ett helt antal vÄglÀngder.
2d = kλm, dÀr k = 1, 2, 3⊠och λm Àr
vÄglÀngden i det tunna skiktet, dvs. λm = λ/1,35. DÄ blir
2 135 dk , λ
Med insatt vÀrde för d blir
1352 080102 1610 66 ,, , kk m m λ
28 Ett tunt skikt av en metalloxid ska lÀggas pÄ en glasyta för att blÄtt ljus med vÄglÀngden 450 nm ska framhÀvas i det transmitterade ljuset. Glaset har brytningsindex 1,5 och metalloxidens brytningsindex Àr 1,33. Ge exempel pÄ hur tjockt lager som kan lÀggas pÄ glasytan.
29 NÀr ljus passerar genom en glasruta reflekteras det delvis vid bÄda glasytorna. Detta medför att ljuset gÄr upprepade gÄnger mellan dessa. Se figuren! Vid vinkelrÀtt infall reflekteras 4% av ljusintensiteten varje gÄng ljuset trÀffar rutans fram- eller baksida.
12 3 4
56
Ta reda pÄ hur mÄnga procent av den ursprungliga ljusintensiteten som finns i
03_U_14
a strÄlarna 1, 2 och 3
BerÀknar vi vÄglÀngden λ för k = 1, 2, 3, ⊠finner vi att i intervallet 400 nm till 700 nm kommer vÄglÀngderna 430 nm och 540 nm att bli förstÀrkta.
Svar: De vÄglÀngder som förstÀrks maximalt Àr 430 nm och 540 nm.
26 Kan ljudvÄgor ha polarisationsriktning?
27 Varför syns det inga fÀrgskiftningar nÀr ett tunt lager bensin spillts ut pÄ torr asfalt? 03 _ex_02_S n =1,35 d n =1,50 glas 1 2
b strÄlarna 4, 5 och 6 nÀr ljuset faller in vinkelrÀtt mot glasrutan. (DÄ ligger förstÄs alla dessa strÄlar lÀngs samma linje.)
Bortse frÄn absorption i glaset.
30 En glasyta med brytningsindex 1,50 har belagts med en film med tjockleken 1,0 ÎŒm och brytningsindex 1,38. Glasskivan belyses rakt ovanifrĂ„n med vitt ljus i intervallet 400 nm till 700 nm. Vilka vĂ„glĂ€ngder saknas helt i det reflekterade ljuset pĂ„ grund av destruktiv interferens?
31 PÄ en horisontell glasplatta lÀggs en annan, mindre glasplatta ABCD. Den berör den undre plattan lÀngs AB. BC Àr 10,0 cm. LÀngs CD skiljs plattorna Ät av en tunn trÄd. NÀr plattorna belyses rakt uppifrÄn, ser man i det reflekterade ljuset
mörka linjer, som Àr parallella med AB. Mellanrummet mellan linjerna Àr lika stort överallt. Ljusets vÄglÀngd Àr 0,60 ”m. PÄ en strÀcka av 4,00 cm parallellt med BC rÀknar man 16 linjemellanrum.
1 En ljusstrĂ„le faller in frĂ„n luft mot vatten med en vinkel pĂ„ 22Ë mot normalen. Rita en figur med infallande strĂ„le och de strĂ„lar som beskriver ljuset efter att det trĂ€ffat ytan. Ange vinklar i figuren. Brytningsindex för vatten Ă€r 1,3.
2 StrÄlen i figuren trÀffar vÀggen under rÀt vinkel vid A. Vilken vinkel bildar strÄlen med vÀggen, om spegeln S vrids 5°?
a Luftskiktet mellan plattorna har olika tjocklek vid början och slutet av den 4 cm lÄnga strÀckan. Hur mÄnga ljusvÄglÀngder utgör skillnaden?
b BerÀkna trÄdens tjocklek.
2,0 m
3 Du stÄr i vatten upp till knÀna och ser en fisk nÄgon meter framför dig. Gör ljusets brytning att du uppfattar att fisken Àr pÄ större eller mindre djup Àn den verkligen Àr?
4 Kan totalreflexion ske för ljus som gÄr frÄn vatten till glas? Motivera ditt svar.
5 En dubbelspalt har spaltavstÄndet 0,15 mm. Ljus av vÄglÀngden 0,63 ”m ger upphov till ett interferensmönster, som fÄngas upp pÄ en skÀrm, 4,0 m frÄn spalterna. BerÀkna avstÄndet mellan centralmaximum och ett angrÀnsande maximum.
6 En ljusstrÄle i luft infaller mot en vattenyta med infallsvinkeln 60,0°. BestÀm brytningsvinkeln om a ljuset Àr rött b ljuset Àr violett.
Vattnets brytningsindex för rött ljus Àr 1,33 och för violett 1,34.
7 a I figuren gÄr ljuset 4,50 cm i luft och lika lÄngt i glas med brytningsindex 1,50. Hur lÄng tid tar det?
2
10 a Skissera strÄlens fortsatta vÀg. b Hur stor Àr brytningsvinkeln? glas 25°
luft
Att ljuset följer allmÀnna brytningslagen Àr liktydigt med att det mellan tvÄ punkter A och B gÄr den vÀg som tar kortast tid.
b MÀt i figuren och berÀkna hur mycket lÀngre tid det skulle tar det för ljuset att gÄ frÄn A till B?
8 Ett smalt ljusknippe bryts vid övergÄng frÄn luft till en vÀtska. Infallsvinkeln Àr 30,0° och brytningsvinkeln 20,0°. Ljusknippet Àr monokromatiskt med vÄglÀngden 0,60 ”m i luft. BerÀkna
a frekvensen i luft
b frekvensen i vÀtskan
c vÄglÀngden i vÀtskan
d ljusknippets fart i vÀtskan.
9 Ett gitter har gitterkonstanten 4,0 ”m. Ljus av en viss vÄglÀngd faller vinkelrÀtt in mot gittret. Första ordningens avböjningsvinkel Àr 10,1°.
a BerÀkna ljusets vÄglÀngd.
b BerÀkna tredje ordningens avböjningsvinkel.
c Vilket Àr det högsta ordningstal som förekommer i detta fall?
11 Ljus faller in snett frÄn luft mot vatten. PÄverkar ljusets vÄglÀngd a reflexionsvinkeln, b brytningsvinkeln?
Motivera dina svar.
12 Ett smalt ljusknippe trÀffar en glasyta under infallsvinkeln 20°. Glasets brytningsindex Àr 1,50.
a BestÀm ljusknippets riktningsÀndring.
b Hur pÄverkas riktningen i glaset om glasytan tÀcks av ett jÀmntjockt skikt av vatten? Vattnets brytningsindex Àr 1,34.
13 Ljus fÄr infalla vinkelrÀtt mot en av sidorna hos ett glasprisma enligt figuren. NÀr ljuset passerat prismat har det en ny riktning som bildar vinkeln 19,0° med den gamla. 30,0° A 19,0°
a BestÀm infalls- och brytningsvinkel vid A.
b BestÀm glasets brytningsindex.
14 a Det ljus frÄn omrÄdet ovanför vattenytan som nÄr dykarens ögon kommer in genom ett cirkelrunt omrÄde i vattenytan. Varför?
b Det kommer ljus Àven frÄn resten av vattenytan som ser mörkare ut underifrÄn. VarifrÄn kommer det ljuset?
c Rita nÄgra strÄlar som visar hur ljuset passerar genom luft och vatten. Det ska synas hur ljuset nÄr dykarens ögon frÄn bÄde den ljusa och den mörka delen av vattenytan.
18 PÄ ena kortsidan av ett tunnvÀggigt glaskÀrl, med rektangulÀr botten och lodrÀta vÀggar, fÀsts ett gitter med vertikala spalter. PÄ den andra kortsidan fÀsts ett stycke papper.
AvstÄndet frÄn gittret till papperet Àr 15 cm.
Ljusknippet frÄn en laser faller vinkelrÀtt in mot gittret.

papper 35 mm 15 cm
laserstrÄle gitter
AvstÄndet mellan interferensmaxima av 0:e och 2:a ordningarna Àr 35 mm. VÄglÀngden Àr 0,63 ”m. a BerÀkna gitterkonstanten.
03_U_11
En vÀtska hÀlls i kÀrlet till sÄdan höjd att ljuset mellan gittret och papperet gÄr under vÀtskeytan. AvstÄndet mellan interferensmaxima av 0:e och 2:a ordningarna Àr nu 26 mm.
b BerÀkna vÀtskans brytningsindex.
15 NÀr varm luft stiger upp ovanför ett element eller nÄgot annat varmt föremÄl ser det ut som om föremÄl bakom luften vibrerar och skakar. Vad orsaker detta fenomen?
16 Hur stor Àr infallsvinkeln, reflexionsvinkeln respektive brytningsvinkeln?
S1
19 Av tre spalter S1, S2 och S3 sitter S2 mitt emellan de tvĂ„ andra. Spalterna belyses med ljus av vĂ„glĂ€ngden λ. Punkten P Ă€r belĂ€gen lĂ„ngt frĂ„n spalterna och sĂ„ att PS1 â PS3 = λ. a Uppskatta vĂ€gskillnaden PS2 â PS1.
03_U_07
En av spalterna tÀcks över. Blir det ljusare eller mörkare i P, om den övertÀckta spalten Àr
b S1 c S2?
17 Ett prisma har ett tvÀrsnitt i form av en likbent, rÀtvinklig triangel. En ljusstrimma infaller vinkelrÀtt mot en av de tvÄ lika sidorna, se figur. BestÀm strimmans fortsatta vÀg genom prismat. Glasets brytningsindex Àr 1,50.
20 NĂ€r vitt ljus faller in mot ett gitter, griper 2:a och 3:e ordningens spektra in i varandra.
Vilken vÄglÀngd i 3:e ordningens spektrum sammanfaller med vÄglÀngden 0,69 ”m i spektrum av 2:a ordningen?
21 Ett reflexionsgitter uppstĂ„r nĂ€r en polerad metallyta ritsas sĂ„ att ett stort antal lĂ„ngsmala reflekterande âbandâ Ă„terstĂ„r av den ursprungligen slĂ€ta ytan. Deras inbördes avstĂ„nd d Ă€r reflexionsgittrets gitterkonstant. Anta att ljus av vĂ„glĂ€ngden λ infaller vinkelrĂ€tt mot ett sĂ„dant gitter.
23 En oljeflÀck pÄ vatten ger regnbÄgsskimrande speglingar. Ge exempel pÄ tvÄ möjliga tjocklekar för oljelagret dÀr flÀcken ser grön ut, om ljuset reflekteras som pÄ bilden.
30°
24 NĂ€r vitt ljus passerar ett gitter syns spektrum pĂ„ en skĂ€rm bakom gittret. Ăr det korrekt att pĂ„stĂ„ att andra ordningens spektrum alltid Ă€r bredare, dvs. upptar större vinkel Ă€n första ordningens?
Gitterekvationen kan alltsÄ Àven i detta fall skrivas d sin αn = nλ.
22 I ett tankeexperiment belyses en dubbelspalt av tvÄ identiska monokroma ljuskÀllor sÄ att ljuset frÄn varje kÀlla endast trÀffar varsin öppning i dubbelspalten. Ljuset frÄn den ena kÀllan Àr förskjutet en halv vÄglÀngd jÀmfört med ljuset frÄn den andra. Beskriv hur interferensmönstret som bildas kommer att se ut. d 1 2
a Visa att vÀgskillnaden mellan strÄlarna 1 och 2 i figuren Àr d sin α.
b Anta att d = 1,5 ”m och att λ = 0,60 ”m. I hur mÄnga riktningar reflekteras ljus frÄn gittret?
c Vilken eller vilka riktningar fÄr det reflekterade ljuset, om de reflekterande banden ligger sÄ tÀtt att d < λ? RÀkna t.ex. med d = 0,50 ”m och λ = 0,60 ”m.
Ledning: Ta hjÀlp av berÀkningar eller utnyttja utseendet hos kurvan y = sin x
25 En hinna av sĂ„plösning hĂ„lls uppspĂ€nd av en vertikal ring, se figuren. Hinnan belyses med monokromt ljus med vĂ„glĂ€ngden 0,70 ÎŒm.
03_U_16
Hinnans brytningsindex Àr 1,3. BerÀkna hinnans tjocklek i punkten
a A
b B
c Förklara varför det blir ett mörkt omrÄde vid hinnans överkant.
NYTT LJUS ĂVER FYSIKEN


Albert Einstein förÀndrade synen pÄ rum och tid i sin relativitetsteori, dÀr ljus spelar en central roll. Tidigare hade fysikerna förklarat ljuset som ett elektriskt och magnetiskt kraftspel som kan fÀrdas som en vÄg.
Albert Einstein visade att ljus ocksÄ kan ses som en ström av partiklar. Den dubbeltydigheten har givit upphov till kvantmekaniken som beskriver sambandet mellan vÄg och partikel och som Àr en viktig del av den moderna fysiken.
I dag anvĂ€nder vi de elektromagnetiska vĂ„gorna för olika typer av kommunikation. Kvantmekaniken Ă€r grunden för mycket av den teknik vi kallar modern â som till exempel datorer, mobiltelefoner och LED-lampor.
Rune Alphonce
Lars Bergström
Ulf Christiansson
Tobias Eriksson
Per Gunnvald
Erik Johansson
Roy Nilsson
HEUREKA!
Fysik nivÄ 2
Heureka! Àr ett komplett lÀromedel för gymnasieskolans fysik nivÄ 1 och nivÄ 2 samt fysik fördjupning.
I Heureka! ingÄr
⹠lÀroböckerna Heureka! fysik nivÄ 1, fysik nivÄ 2 och fysik fördjupning
⹠lÀrarhandledningar
⹠ledtrÄdar och lösningar till övningsuppgifterna i lÀroböckerna
⹠övningsmaterial för mer problemlösning.
Heureka! ïŹnns Ă€ven som digitalt lĂ€romedel.
LÀs mer om Heureka! pÄ nok.se/heureka
Solens höga temperatur gör att stora mĂ€ngder laddade partiklar slungas ut i rymden. NĂ€r de partiklarna nĂ„r jordens magnetfĂ€lt böjs deras bana âfĂ€ltet fungerar som en skyddande sköld. Vid polerna trĂ€nger Ă€ndĂ„ en liten del av partiklarna igenom magnetfĂ€ltet. DĂ€r kolliderar de med atmosfĂ€rens gaser och ger upphov till det skimrande ljus som vi kallar norrsken.
