9789127461659

Cajsa Jahn

Malin Reuterswärd

David Edfelt

Från TJAT PRAT till

i familjer med NPF

Innehåll

Inledning 4

Del 1. Om samtal och kommunikation 8

1. Att förstå och göra sig förstådd 9

2. Den växande hjärnan 17

3. Vägen till ett bra samtal 25

Del 2. Smarta metoder och strategier för samtal 40

4. Ritprat 41

5. Sociala berättelser 51

6. Sociala manus 62

7. Samtalskort 67

8. Pratsak 72

9. Påståendeformulär 75

10. Skalor 80

11. Samtalsmatta 85

12. Figurer 89

13. Relationscirklar 95

14. Sms och motiverande samtal 99

15. Samtal på väg 104

16. Historiesnuttar 108

17. Att komma igång 112

Källor 115

Om författarna 118

Inledning

Våra barn är det bästa och viktigaste vi har. Med dem kan vi ha våra allra bästa stunder, men också de tuffaste. Att vara förälder är inte lätt alla gånger, och utmaningarna i vardagen kan ibland bli stora. Vi vuxna kan tycka att vi prövat allt: uppmuntrat och tydliggjort, pratat allvar och sagt till på skarpen, förklarat och förhandlat – och så allt detta eviga tjat. Då kan vi behöva bra sätt att kommunicera på. För sådana finns!

Ett bra samtal, där du och ditt barn möts och förstår varandra, är avgörande i alla möjliga vardagliga situationer. Det kan vara nödvändigt för att undvika onödiga missförstånd och konflikter, men också för att barnet ska känna sig tryggt att upptäcka och pröva nya utmaningar, lyckas i det hen företar sig, eller bara få uppleva den värme och kärlek som är förknippad med att bli lyssnad på och förstådd.

I den här boken presenterar vi 13 samtalmetoder som gör det lättare att nå fram till ditt barn. Vissa av dem hjälper dig att formulera rätt frågor, andra kan du använda för att förstärka ditt budskap eller underlätta för barnet att själv uttrycka sig. Här finns metoder som fungerar som ett visuellt stöd, till exempel ritprat, seriesamtal och olika skalor. Vi presenterar också metoder som till exempel sociala berättelser och sociala manus, och visar hur du kan prata med barnet genom en figur. Dessutom beskriver vi kärnan i giraffspråket, jag-budskap, motiverande samtal samt samarbetsbaserade och proaktiva lösningar (CPS). De ger alla ledning och riktning för en god dialog, särskilt i svåra eller heta stunder. Vi

beskriver genom en mängd exempel hur du praktiskt kan använda dem i olika vardagliga situationer. Till exempel när du vill kommunicera så att ditt barn förstår vad hen ska göra eller vad som förväntas i en viss situation. Eller när du vill få ditt barns bild av vad som hänt vid en konflikt.

Och inte minst när du vill få till en bra dialog kring vad barnet – och även du själv – behöver för att vardagen ska funka och för att ni ska må bra.

Syftet är att skapa förutsättningar för att mötas, förstå varandra och finna lösningar på dilemman och utmaningar.

De metoder vi presenterar i boken är väl etablerade i många länder, fungerar i många olika typer av sammanhang och kan användas genom hela livet – för barn, unga och vuxna. Ibland beskriver vi ett förhållningssätt snarare än en metod, alltså ett sätt att tänka och göra som kan följa med dig i alla möjliga situationer med barnet. Du själv avgör när en viss samtalsmetod, eller ett visst förhållningssätt, passar för just dig och ditt barn.

När du som förälder utvecklar ditt sätt att kommunicera öppnar du samtidigt för barnet att göra samma sak. Föräldrar som använder sig av de metoder och förhållningssätt vi beskriver i boken ser att barnet successivt lär sig bättre sätt att kommunicera med andra. Barn gör som bekant som vuxna gör, dock inte alltid som de säger. På så sätt ger du barnet en kompetens som kan vara av stor betydelse även de gånger du själv inte är i närheten för att stötta.

Begripligt, hanterbart och meningsfullt

Vi som har skrivit den här boken har tidigare delat med oss av våra kunskaper i en serie böcker om det som kallas för tydliggörande pedagogik. Boken för föräldrar i den serien heter Få familjen att funka. Andra böcker är skrivna för förskola och skola, hela vägen upp till vuxenutbildning.

Tydliggörande pedagogik går ut på att göra vardagen begriplig, hanterbar och meningsfull för barnet. Det handlar bland annat om att hjälpa barnet förstå vad hen ska göra och varför, hur, var, med vem och så vidare. För många barn är just frågan varför helt central. Att de förstår varför de ska göra en viss aktivitet är av yttersta vikt för att de överhuvudtaget ska vilja eller kunna delta.

De metoder vi beskriver är skapade för att underlätta kommunikationen med barn som av någon anledning har svårt att behålla fokus eller kämpar med exempelvis det sociala samspelet, språket eller förståelse. Några av de barn som är svårare att kommunicera med, och där det lätt blir missförstånd, kan ha diagnoser som autism eller adhd, eller någon form av språkliga svårigheter. Andra kanske främst är sena i sin utveckling jämfört med sina kamrater och behöver lite mer tid för att mogna. För just dessa barn kan tydlig kommunikation vara av avgörande betydelse, men tydlighet underlättar i samspelet även med barn som till vardags inte uppvisar några specifika svårigheter. Ibland kan låsningar uppstå i kommunikationen, och vi som föräldrar behöver då ha många olika nycklar att välja på för att kunna låsa upp dessa. Alla barn, oavsett individuella förutsättningar, är i behov av tydlig kommunikation.

Vi som har skrivit boken är själva föräldrar – och även vi har slitit vårt hår, tjatat, försökt och misslyckats. Vi har provat oss fram, och ibland har det blivit bra men andra gånger rakt igenom dåligt. Successivt har vi blivit bättre på att använda de metoder som beskrivs i boken och fått uppleva de positiva effekterna av det. Vi har också mött föräldrar, men även pedagogisk personal i förskolor och skolor, som gjort det till en vana att rita, använda bilder och föremål eller på annat sätt förstärka kommunikationen. Den som väl tagit det steget har sedan ofta svårt att tänka sig att göra på det ”gamla sättet”. Samtalen blir bättre, konflikterna färre, barnen förstår lättare och lösningarna ligger närmare till hands.

Bokens innehåll

Bokens första del ger dig grundläggande kunskap om kommunikation och om hur hjärnan fungerar. Här beskrivs även några guidande principer i dialogen och samspelet med barn.

I den andra delen, som utgör bokens kärna, presenterar vi 13 kända samtalsmetoder och beskriver hur de kan användas i olika situationer. Kapitlen är rikligt illustrerade för att du lätt ska kunna komma igång med och använda metoderna tillsammans med ditt barn.

I bokens avslutande kapitel ger vi några goda råd inför att du tar de första stegen.

Målgrupp och intention

Vi vänder oss till föräldrar som vill ha mindre tjat och mer prat i samspelet med barnen – och på samma gång bidra till att barnet utvecklas i sitt sätt att kommunicera. Kanske behöver också far- och morföräldrar strategier för att stötta sitt barnbarn i att klara av olika vardagssituationer.

Målet med boken är att i första hand du som förälder ska lyckas bättre i kommunikationen med ditt barn så att barnets vardag blir mer begriplig, hanterbar och meningsfull.

De metoder vi beskriver kan du börja använda redan idag, de kräver inte några stora insatser eller resurser. De kan förfinas om du gör dem till dina egna och använder dem många gånger. Vi säger inte att de är lösningen på alla problem, men vi vet att de kan göra skillnad i många situationer. Och glöm inte att involvera barnet – tillsammans kan ni hitta nya infallsvinklar och idéer som kan göra metoderna ännu bättre.

Del 1. Om samtal och kommunikation

1. Att förstå och göra sig förstådd

Varje människa föds med en förmåga att kommunicera. Det lilla barnets skrik, kroppen som vrider sig och ansiktet som skrynklas ihop får oss föräldrar att agera. Vi matar och vyssar, byter och tröstar. När vi ser att barnet samlat sig och mår bättre infinner sig ett lugn.

Under de första åren utvecklas förmågan att kommunicera på ett fascinerande sätt, och när det är dags att börja skolan har barnet inte bara ett större ordförråd utan har också lärt sig använda både kroppsspråket och rösten på ett mer avancerat sätt.

I det här kapitlet kikar vi på vad kommunikation är och på hur både ord och känslor spelar roll. Vi tittar också på några funktioner i hjärnan som är viktiga när vi kommunicerar och som vi behöver för att kunna kontrollera oss själva och steg för steg leda oss själva mot de mål som är viktiga för oss.

Kommunikation och dialog

Kommunikation kan definieras som ”överföring av information”. Mellan människor sker denna överföring både verbalt (språkligt) och icke-verbalt. Vi kan kommunicera genom gester, mimik och kroppsspråk, men även röst, tonfall och språkets rytm och melodi spelar roll. Dessa komponenter påverkas av det känslomässiga innehållet, men också av hur den fysiska miljön är utformad, av ljud- och ljusförhållanden och mycket annat.

Som föräldrar kommunicerar vi med våra barn i alla möjliga situationer och sammanhang. Det börjar redan när barnet är i magen och fortsätter på skötbordet, vid påklädning, i matsituationer, på väg till mormors födelsedagsfirande, inför första dagen på högstadiet, ja, precis överallt. Vi pekar på saker och berättar vad de heter, visar vad som ska hända, ger instruktioner, förklarar något viktigt och förbereder barnet inför olika händelser. Vi kommunicerar också för att hjälpa barnet lösa konflikter, och ibland finner vi lösningar på komplexa problem tillsammans med barnet. Samtalen kan också bli mer förtroliga, om sådant som kanske är svårt eller jobbigt att prata om. Även när vi inte direkt pratar med barnet så kommunicerar vi – med vår kropp, våra gester, vår blick. Att vara människa är att kommunicera.

Det är inte bara en part inblandad i kommunikationen, det finns både en sändare och en mottagare. Mottagaren, i det här fallet barnet, ska förstå budskapet, processa innehållet och ge någon form av respons på det som sändaren, du som förälder, sagt. Sedan gäller det att du svarar, så att en dialog uppstår. Detta är en minst sagt komplex process.

I dialogen är två eller flera personer involverade, till skillnad från monologen där det bara är en person som talar. Med yngre barn blir vår kommunikation ofta mer handgriplig där vi beskriver och visar samtidigt.

Ju äldre barnen blir, desto mer verbal blir dialogen. Även om vi fortfarande använder gester och kroppsspråk behöver vi inte vara lika övertydliga.

När vi pratar med vårt barn vill vi gärna att det ska leda till att något sker i barnet. Vi kanske vill att barnet verkligen förstår vad hen ska göra och i vilken ordning allt ska ske, eller så vill vi prata om något barnet ser eller gör. Ibland vill vi diskutera något viktigt eller få ta del av barnets tankar om något hen varit med om. Oavsett vad samtalet handlar om vill vi att det ska finnas någon form av ömsesidighet. Om inte en dialog så

åtminstone något tecken – ett hummande, en nickning eller ögonkontakt – som visar att barnet förstått.

Ibland kan det vara så att dialogen faller platt, det blir aldrig något mer än envägskommunikation. Det kan finnas många orsaker till det: om barnet är litet är förstås mognad en viktig faktor – all kommunikation behöver anpassas till hur långt barnet kommit i sin utveckling. Har barnet

förmåga till att ge respons på det som sagts? Det kräver att barnet förstår och kan processa informationen för att sedan kunna svara på den på något sätt.

Med vissa barn, oavsett ålder, är det svårt att få igång en dialog trots att barnet har förmågan att prata. Enkla instruktioner kan behöva upprepas många gånger utan att vi egentligen vet om barnet har förstått.

Samtalen består främst i att vi ställer frågor eller själva pratar på. Det blir envägskommunikation och svårt att avgöra vad barnet tänker och tycker.

Ibland leder det till missförstånd, vilket kan skapa onödiga konflikter och starka känslor, ibland med utagerande beteenden som resultat. I sådana lägen kan det vara bra att förstärka talet med tecken, gester, bilder och annat som kan underlätta kommunikationen.

När vi pratar med vårt barn behöver vi alltid fundera över förutsättningarna för dialog. Är det rätt läge? Hur mår barnet? Finns det andra som hör eller stör och som gör att vi behöver vara på en annan plats? Det kan också vara så att barnet tänker på annat, är trött, ointresserat eller upprört, eller bara inte vill prata just nu.

Vi kan också behöva tänka på hur vi själva kommunicerar. Vuxna är inte alltid mästare på att skapa dialog. Alltför ofta ser vi samtal där den vuxna talar till barnet istället för med barnet. En dialog kräver mer än att den vuxna ”pratar på” medan barnet sitter tyst eller bara bekräftar att hen hört det som sagts. Vill vi få till förståelse, aktivitet och ömsesidighet behöver vi ibland jobba för det.

Sinnesintryck påverkar

Alla våra sinnen, till exempel syn, hörsel och känsel, är involverade vid kommunikation, men i olika utsträckning och på olika sätt. Hur de påverkas beror på situation och dagsform, och på personliga förutsättningar. Det finns stora individuella skillnader när det kommer till hur vi bearbetar exempelvis sensorisk information, det har med vår perception att göra. En del barn är extremt känsliga för olika sinnesintryck. De kan störas av ljud i omgivningen på ett sådant sätt att de inte kan fokusera på det en förälder, lärare eller någon annan säger. Andra är känsliga för till exempel ljus, lukter eller mycket folk som rör sig. Barn som är extra känsliga tar in alla intryck och har svårt att sortera bort sådant som är ovidkommande. Det är uttröttande och kan skapa stress. Om du har ett barn som tycker att det är mycket obehagligt med exempelvis starka ljud är det viktigt att förhålla sig till det, eftersom det påverkar barnets möjlighet till god kommunikation.

Känslor påverkar

Vi människor har ett rikt känsloliv, och andra kan ofta ana vad vi känner eftersom vi visar det utåt genom vår mimik och vårt kroppsspråk. Detta anses ha varit viktigt för vår överlevnad. På den afrikanska kontinenten, där vi har vårt ursprung sedan några miljoner år, stod människan inte högst i hierarkin utan kunde ätas av andra djur. Här var samarbete livsavgörande, och därför var det viktigt att inom gruppen kunna förmedla känslomässig information som exempelvis rädsla, äckel, ilska och välmående. En hotfull situation, där ett livsfarligt djur närmar sig, skapar rädsla som syns i både ansikte och kropp – och det budskapet förmedlas till de andra i gruppen som kan komma till undsättning. När de vuxna i

gruppen är tillfreds och visar lugn eller glädje kan barnen känna sig trygga och leka vidare, upptäcka och lära. På så sätt påverkar vi andras beteende genom våra känslor och hur vi uttrycker dem. Så var det för hundratusentals år sedan, och så är det än idag. Vi kan bli glada av en bekant som ler med hela ansiktet när vi stöter ihop på en gata. Vi kan tyngas av den som är ledsen eller tungsint och ser negativt på allt som händer. Vi kan svara med ilska när någon beter sig aggressivt mot oss. Det gäller även för barn. Blir vi arga på ett barn som redan är upprört kan barnet tappa fattningen.

Den här typen av känslomässig påverkan behöver vi ha koll på i samvaron med våra barn. Visst kan barnet behöva se att föräldrar är som människor är mest – olika. Samtidigt vet vi att det spelar roll hur vi kommunicerar med våra barn, och vissa barn är oerhört känsliga för stämningar. Om vi hittar ett bra sätt att kommunicera med våra barn kan vi stötta dem, ge dem en god grund och hjälpa dem att lära sig något av vikt för framtiden. Lyckas vi inte med det kan vi skapa rädsla, vilket inte ger den trygghet och stabilitet som behövs i en komplex värld.

I kommunikationen med våra barn är det viktigt att vara genuin, så att vad som sägs och hur det sägs (vilka känslor som förmedlas) är i samklang. Både barn och vuxna reagerar när ord och känsla inte tycks stämma överens. Då går vi ofta på känslan. När någon med ilska i rösten och spända, korslagda armar säger ”jag är inte arg” så tror vi helt enkelt inte på det. En person som ser nedstämd ut och med entonig röst säger att ”allt är bra” kommer knappast heller att bli trodd. Det känslomässiga budskap vi som vuxna sänder i vår kommunikation med barn kan således både förstärka och förminska det vi uttrycker med ord, men även skapa frustration hos barnet och göra budskapet svårbegripligt. I synnerhet när det gäller yngre barn, och barn som på olika sätt har svårt för språk, socialt samspel eller förståelse, är det viktigt att

alla vuxna – inte bara föräldrar utan även släktingar, lärare och andra – är extra tydliga i sin kommunikation.

Förstärka och förtydliga budskap

Vi kommunicerar ofta genom det talade språket. Men vi kan överföra information på fler sätt än så, och förstärka och förtydliga budskap med hjälp av gester och tecken, symboler, fotografier, färger och mycket annat. I den tydliggörande pedagogiken är visuella strategier ett centralt inslag.

Människan har använt sig av bilder och symboler under mycket lång tid. Den första konsten, om den definieras som abstraktioner av verkligheten, kan ligga flera hundra tusen år tillbaka i tiden. Här finns till exempel föremål som kan ha spelat en viktig roll för personen utan att ha en praktisk betydelse. Grottmålningar med bilder på djur och människor i olika situationer berättar något om den tiden. Det första kända skriftsystemet i världen, sumerisk kilskrift, började användas så sent som för fem tusen år sedan – de första språken använde istället bilder för att beskriva ord. Och även våra moderna bokstäver är ju symboler. Dessa korresponderar mot ljud som kan sättas ihop till ord och meningar. Bilder och tecken är således något som människan utvecklat och levt med under mycket lång tid. Och de förmedlar information, de kommunicerar.

Idag lever vi mitt i ett flöde av visuell information. Trafiken flyter på med hjälp av vägskyltar, ljussignaler och markeringar på vägbanan. Vi har färgade linjer på sjukhusgolv, pilar som visar oss till hissar och nödutgångar, skyltar för rullstolsburna på toaletter, gröna gubbar på trafikljusen och olika färger på våningsplanen i parkeringshusen. Vi har symboler på instrumentbrädan i bilen, på diskmaskinen hemma och på tvättlappen i tröjan, och i våra mobilers almanackor är det lätt att

TT PRATA MED sitt barn borde vara enkelt, men det är det inte alltid. Särskilt inte när vardagen kantas av missförstånd, konflikter och känslor som svämmar över. Många barn med autism, adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha svårt att tolka och förstå andra, men också att själva göra sig förstådda. Och som förälder famlar man ibland efter rätt ord, och rätt sätt.

I den här boken får du hjälp att nå fram.

Här presenteras 13 samtalsmetoder som gör kommunikationen tydligare, tryggare och mer meningsfull – även i svåra stunder. Ritprat, seriesamtal, jag­budskap och motiverande samtal är bara några exempel. Metoderna är enkla att använda och fungerar i allt från vardagliga situationer till konfliktlösning och mer förtroliga samtal.

Boken ger dig inte bara redskap att prata – utan också att förstå, lyssna och bygga en starkare relation. För när kommunikationen fungerar, så gör ofta mycket annat det också.

»En efterlängtad och välbehövlig handbok i hur man kan kommunicera med barn, både med och utan NPF-diagnoser – helt utan dömande pekpinnar. Författarna delar med sig av många sätt att samtala i olika situationer, och ger tydliga exempel som är särskilt hjälpsamma för föräldrar som lätt blir överväldigade, som jag.«

Charlie Michaelsen Komiker, föreläsare och författare

ISBN 978-91-27-46165-9