FÖR STEG-GUIDER / IDÉER & PROJEKT
FÖRORD
Hundra högar av tyg
BAKGRUND
En lysande idé
Form & funktion
Jogakbon – tygbitar med historia
Koreansk färgsymbolik
MATERIAL & FÖRBEREDELSER
Andra hand i första hand
Naturmaterial & syntetiska material
Lika tyg leka bäst
SY POJAGI
Från tanke till stygn
De fyra byggstenarna
Utrustning
Pojagins principer Fällsöm
Det är någonting med upptäckandet av nya material och utforskandet av texturer som slår an en ton i mig. Taktila grejer i originella former, strukturer eller fina färger har liksom alltid varit intressanta, och när något väl har hittat hem till mig kan jag ha otroligt svårt att göra mig av med det. På grund av den-härbehöver-jag-nog-snart-principen ligger det därför nästan alltid travar med material och ofärdiga projekt i varje hörn hemma hos oss. Pinnar jag hittat på ett lager. Aluminiumark jag inte vet hur jag ska nyttja men som jag vet glänser fint i solen. Hundra högar av tyg. Jag skäms över högarna och ursäktar mig ofta med något i stil med ”ja, det här ska såklart inte ligga här och skräpa”. Fast innerst inne vet jag att det är exakt vad det måste göra. I några dagar. Veckor. Månader. Ibland år? Tills lusten rycker tag i mig och kastar in mig i det hyperfokus där inget kan stoppa min beslutsamhet och kreativitet. Mitt absolut bästa tillstånd.
Under pandemin, när jag väntade vårt första barn, hade jag svårt att röra på mig under flera månader. Det enda som egentligen kändes helt bra var att sitta ner. Tiden tickade långsamt inne i den isolerade lägenheten i Gröndal och jag famlade efter projekt som kunde stilla min rastlöshet. Jag plockade fram en symaskin som jag nyligen fått i present av min kille och svärmor. Till en början
sydde jag gosedjur och lekmattor. Därefter blev det kläder och lite hemtextil. Idéerna och projekten växte i takt med min mage, och när vår son Pelle väl föddes bara fortsatte jag att sy. Stuvarna och de smala tygremsorna som blev över kunde jag såklart inte förmå mig att slänga, så jag sparade allt i små lådor till kommande projekt. Det blev till slut väldigt många stuvar, smala tygremsor och små lådor – jag började fundera över vad jag skulle göra med alla samlingar av tyg.
En nära vän berättade om pojagi – en koreansk lappteknik där mindre tygbitar och överblivna textilier sätts samman till större verk. Det unika med just den här tekniken är att de färdiga verkens fram- och baksidor är fina att betrakta oavsett vilken sida du väljer att vända fram. Och ännu finare blir det när de hänger i en ljusöppning där solens strålar sipprar fram genom de tunna, skira tygerna. Jag blev nyfiken på pojagi och matade in stuv efter stuv i symaskinen. Det blev snett och vint. Knöligt och fult. Men de olika materialen lärde mig något nytt varje dag. Plötsligt hade jag sytt något i den här nyfunna lapptekniken som jag faktiskt var nöjd med. Jag minns fortfarande den tillfredsställande känslan när min första pojagigardin kom upp i fönstret – det ligger något fint i att göra det hemtrevligt och ombonat med saker du själv skapat. Framförallt känns det hållbart. Både för textilindustrin och mitt orimliga samlande – som där och då plötsligt fick ett helt nytt syfte.
Pojagi, ibland även kallad bojagi, är en traditionell koreansk textilkonstform där olika tygbitar sys ihop för att skapa ett större tygstycke. Med hjälp av överlappande sömmar göms sömsmånen i verket både fiffigt och elegant – så att fram- och baksida ser likadana ut. Tekniken har en dokumenterad historia som sträcker sig tillbaka till år 42 e Kr, vilket gör den omkring 2 000 år gammal och därmed betydligt äldre än den västerländska, quiltade lapptekniken.
När ljus flödar genom en transparent pojagi uppstår en effekt liknande blyinfattat glas, där sömmarna träder fram på ett kontrasterande, unikt och dekorativt sätt. Mönstret som bildas av tygbitarna kan variera men vanligtvis är detta geometriskt, abstrakt och relativt slumpmässigt uppbyggt.
Det är en otroligt tillfredsställande känsla att nyttja befintligt material – saker som bara ligger och väntar på att bli använda eller älskade på nytt. Bland allt bråte på loppisar och i vintagebutiker finns berättelser och spår av tidigare liv, och framförallt finns det mängder av textil som håller riktigt god kvalitet. Spring inte till tygaffären för att köpa nytt utan gör jorden en tjänst och välj, så ofta du kan, andra hand i första hand.
Jag går på skattjakt lite överallt. Jag besöker ofta restlager, där textilproducenter skänker eller säljer stuvar och tygstycken till rimliga priser. Skanna av ditt eget nätverk – kanske har du en vän, släkting eller granne som vill ge bort lite textil? De flesta blir bara glada över att bli av med sina högar där hemma.
Ofta fyndar jag faktiskt i min egen garderob. Vårt linneskåp svämmar ständigt över, så jag rensar ut lakan och dukar som kan lappas ihop med förhoppningen om att duken kan pryda vårt matbord en kväll när tuschpennor och kladdiga barnhänder är långt, långt borta. Ett gammalt babylakan i en perfekt ljusblå kulör rivs fram och görs om till ett sängdraperi i barnens rum. Min knallorange sidenskjorta är trasig men den är så otroligt mjuk och skimrar så fint när jag håller upp den. Det gör ont att slänga den – så den åker istället med till studion där den sys om till en gardin.
En pojagi kan ta form på olika sätt beroende på om du föredrar att arbeta metodiskt eller mer intuitivt.
Personligen föredrar jag mycket struktur när jag behöver vara fokuserad och tycker därför om att arbeta metodiskt. Med det här arbetssättet lägger jag en stor del av min kreativitet i uppstarten av ett projekt, när jag tänker ut och visualiserar en design. Verket får sedan sitt uttryck och funktionalitet med hjälp av fyra tydliga byggstenar – storlek och proportion, färg, kontrast och konstruktion.
Du kan såklart också välja att skapa din pojagi mer intuitivt, där tygbit för tygbit klipps till och sätts samman tills verket når en önskad totalstorlek. Den här processen, som ofta resulterar i mer bohemiska arrangemang, ger dig istället stor kreativ frihet under hela sömnadens gång. Den tillåter dig att testa dig fram och påverka pojagins utseende i takt med att verket gradvis ökar i storlek. Inom den här typen av sömnad finns det egentligen inte några sätt att göra fel, utan många sätt som kan bli rätt. Och om instruktioner låser din kreativitet kan du alltid sluta följa dem och utforska vidare på ditt sätt. Eller justera lite bland byggstenarna så att din pojagi blir precis som du vill ha den.
Ibland är enkla lösningar kanske de allra bästa? Den här fönsterdraperingen är minimalistiskt utformad både i färg och komposition. Den består av tre lika långa längder där varje del är försedd med en enkel fällsöm. Skapa ett diskret, horisontellt mönster eller variera sömmarnas höjd för att ge gardinerna ett mer dynamiskt uttryck. Om du vill kan du låta det nedre tyget vara något mer genomskinligt för att släppa in ytterligare ljus i rummet.
PROJEKTETS TYGBITAR (B x H)
x 60 cm
x 320 cm
x 60 cm
1. Klipp ut tygbitarna. Om tyget du använder dig av har stadkanten kvar så behåll den gärna på en av långsidorna hos bit 2, 4 och 6.
2. Nåla ihop bit 1 och 2 och sy fällsömmen så att bitarna bildar en högsmal tygremsa. Se till att inte sy där stadkanten är, eftersom denna ska vara i ytterkant, längst ner på gardinen. Du har nu skapat längd 1.
3. Upprepa samma procedur med bit 3 och 4 samt 5 och 6. Se till att de mindre bitarna är exakt lika höga och att du viker fällsömmarna lika brett om du vill att sömmarna ska ha en jämn horisontell linje. Nu är ytterligare två längder sydda.
4. Klipp till och jämna ut kanterna på långsidorna av bit 1-2, 3-4 och 5-6. Fålla dem gärna – men jag har valt att bara klippa och låta de råa, obearbetade kanterna bli ett medvetet, karaktäristiskt drag.
5. Kontrollera att de tre längdernas höjd är exakt lika långa. Sy därefter en kanalsöm för gardinstång upptill på respektive längd.
ÖVRIGT MATERIAL
Gardinstång eller rundstav, väggfästen eller gardinstångskrokar
6. Häng upp längderna i en gardinstång eller rundstav som monteras i vägg eller tak.
2
Ofta är det just detaljerna som förändrar helheten och känslan i ett rum. Med den här pojagilängden i lappteknik förvandlas ett enklare gardinparti till något personligt, utan att du behöver ändra på det du redan har. Plocka upp en tygbit från den större gardinen intill och addera färger och material du tycker om, för att skapa en fin tråd mellan befintligt och nytt. Resultatet blir ett dekorativt blickfång – som ett litet konstverk mot den upplysta fonden.
Låt vackra textilier definiera mjuka gränser mellan hemmets olika rum. Skapa ett enkelt dörrdraperi och låt det ta plats i en öppning där du önskar en viss form av avskärmning. Med neutrala färger och geometriska linjer formas ett minimalistiskt uttryck, där den centralt placerade rutan fungerar som en visuell mittpunkt att vila blicken på. Använd gärna något du redan har hemma – en gammal duk, gardin eller ett stycke linnetyg – för att förstärka den naturliga känslan och ge nytt liv åt textil som redan finns.
Mosaik och kyrkfönster gav mig inspiration till att sy det här projektet – som rymmer sammanlagt tio kulörer i varierande material. Glasmålningen har ett energiskt och färgsprakande uttryck men bakom de kulörta fälten vilar symmetri där korsande sömmar, balanserade former och återkommande proportioner lugnar ner dynamiken. Låt den här pojagin fånga ljuset och framförallt, låt den ta ordentligt med plats. Varför inte rama in den i hemmets trevligaste fönster?
Upptäck pojagi – en koreansk lappteknik där tygbitar i varierande storlekar, material och färger sys ihop för att skapa större textila verk. När ljus flödar genom textilierna uppstår en effekt likt blyinfattat glas där tygets sömmar framträder och bildar geometriska, dekorativa mönster.
Lär dig grundteknikerna och ta del av konkreta sömnadstips och steg för steg-beskrivningar för hur du lyckas med alltifrån gardiner och sängtextilier till tygservetter och lampskärmar. Allt som krävs för att skapa funktionella och inspirerande inredningsobjekt – gärna av överblivna eller bortglömda tygbitar du kanske redan har hemma – är i princip bara sax och symaskin.
Den här boken blandar traditionellt koreanskt hantverk med inredningsidéer anpassade för en skandinavisk livsstil. Pojagi är mycket mer än bara en sömnadsteknik: det är en kreativ konstform som inspirerar oss att skapa ombonade, personliga och mer hållbara hem.
Lovisa Heinius är designer och konsthantverkare. Kännetecknande för hennes arbete är experiment med ljus, färger, texturer och proportioner. Hennes textila verk installeras både som rumssmycken eller mer funktionella inredningslösningar.
ISBN 978-91-27-19054-2