Stångmärket Nr1 2026 (mars)

LIVSVERK MELLAN GENERATIONER

NY SERIE: BERGGRUNDEN BERÄTTAR

INTERVJU MED VD JAN ZETTERMAN

SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS TIDNING STÅNGMÄRKET

kommer ut med fyra nummer om året. Den delas ut till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och sprids också bland annat genom utskick till utvalda områden i och runt Stockholm.

Utgivare & ägare: Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län

Svensksundsvägen 5, 111 49 Stockholm

Tel 08-123 124 00, info@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se

Ansvarig utgivare: Skärgårdsstiftelsen

Redaktör/redaktion: Ulrika Palmblad-Wennergren, Sarah Anderin, Amelie Reuterskiöld, Karin Romdahl.

Innehåll #1/2026

4 AKTUELLT

Det här händer på Skärgårdsstiftelsen

8 NUTID OCH FRAMTID

Intervju med VD Jan Zetterman

10 AXPLOCK FRÅN 2025

Ett händelserikt år för Skärgårdsstiftelsen

13 BERÄTTELSER UR SKÄRGÅRDENS BERGGRUND

Författaren Eva Krutmeijer skriver om fyndigheter

14 LÄTTAST VÄGER TYNGST

Grundämnet litium upptäcks 1817

20 KOM NÄRMARE MED KAJAK

Våren bjuder på stillsam paddling

28 GRINDA: ETT LIVSVERK MELLAN GENERATIONER Far och son, Janne och Hugo Pfister

Vänfrågor och adressändringar: info@skargardsstiftelsen.se, 08-123 124 00

Annonser: (bokning och material) Henrik Salén, 0706-18 61 61, henrik@batmedia.se

Formgivning: Romdahl Design. Omslag: Arholma, foto Henrik Trygg. Tryck: Åtta.45. Upplaga: 19.000 ex.

Papper: Edixion 100 g. Omslag Edixion 190 g.

Bojmanualen – ett enkelt sätt att skydda livet under ytan

Intresset för Skärgårdsstiftelsens bojar har varit stort, och många båtägare uppskattar möjligheten att ankra skonsamt och bidra till friskare bottnar i grunda vikar. Vår vattenförvaltare Cecilia Wibjörn berättar att frågorna från allmänheten blev startskottet för arbetet med en samlad guide.

– Vi har märkt att bojar verkligen engagerar. Många uppskattar en konkret åtgärd som direkt hjälper våra bottnar och grunda vikar att må bättre.

Arbetet är ett samarbete mellan Sveriges vattenekologer, Skärgårdsstiftelsen och SLU Miljöanalys, med stöd från WWF och Apotea, som möjliggjort projekten Skydd under ytan och Skydd i grunda vikar. Bojmanualen bygger på erfarenheterna från dessa projekt, där Skärgårdsstiftelsen samlat kunskap om när, hur och var bojar gör störst nytta. Manualen är uppdelad i tydliga avsnitt med bilder och illustrationer och fungerar för både privatpersoner, båtklubbar, kommuner och myndigheter.

– Vi ville samla allt vi lärt oss – från hur man väljer rätt vik till när bojar fungerar bra och när de inte gör det. Manualen hjälper alla som vill lägga ut en boj för att skydda botten, säger vattenförvaltaren Cecilia Wibjörn.

Bojarna finns i Mörkviken på Fjärdlång, Östermarsfladen på Nåttarö samt Österhamn på Lidö. Under 2025 har bojarna dessutom fått ett fint kvitto på sin betydelse: 110 000 kronor kom in genom frivilliga gåvor från folk som använt bojarna, vilket är ett värdefullt stöd som hjälper oss att fortsätta skydda skärgårdens känsliga miljöer.

Nyplanterad ålgräsäng i Österhamn på Lidö.

ANNONS

Välkommen att använda våra bojar!

Skärgårdsstiftelsen har, i samarbete med WWF och med stöd från Apotea, lagt ut pålbojar i tre av våra områden.

Östermarsfladen på Nåttarö, 40 bojar. Mörkviken vid Fjärdlång, 20 bojar. Österhamn på Lidö, 15 bojar.

STOCKHOLM

Fjärdlång

Nåttarö

Ett kungligt praktverk

Kungliga Motorbåt Klubben (KMK) bildades 1915 som en fortsättning på motorbåtsverksamheten inom KAK, som växt så mycket att den behövde stå på egna ben. Under de följande åren lade KMK grunden för mycket av det som format svenskt motorbåtsliv: den första specialanpassade motorbåtsförsäkringen, initiativet till mässan Allt för sjön, ett starkt engagemang i bildandet av Svenska Båtunionen och regelbunden motorbåtsrapportering i Svensk Motor Tidning.

I boken 110 år under kunglig flagg skildrar Anders Værnéus och Stefan Iwanowski KMK:s utveckling genom pionjärer, båtar, ungdomsverksamhet, platser och evenemang. Historien om klubben vävs samman med motorbåtens egen utveckling – två tätt sammanlänkade berättelser. Boken är ett rikt praktverk på 248 sidor, full av historiskt material för alla som älskar båtliv, människor och sommarminnen. Perfekt för soffbordet eller läshörnan. Beställ via KMK:s klubbshop på www.kmk.se eller kansli@kmk.se och hämta på kansliet för 395 kr eller få den skickad hem för 90 kr i frakt.

3 frågor till Kim Mitts – teknisk

förvaltare inom anläggning

Vad har du för roll på Skärgårdsstiftelsen?

Jag är teknisk förvaltare inom anläggning och ansvarar för bland annat vägar, parkeringar, bryggor och broar. Det handlar både om att underhålla befintlig infrastruktur och att se till att den fungerar långsiktigt.

Vad är det för åtgärder ni gjort på Käringbodavägen – och varför?

Vi har genomfört avvattningsåtgärder i form av dikning och bytt ut vägtrummor, alltså rören som leder vatten under vägen. Med tiden breddas vägar när grus och material hamnar i dikena, till exempel vid plogning. Då kan det bildas ett tätt lerlager

i slänterna som hindrar vattnet från att rinna bort. När vattnet inte kan dräneras riskerar vägen att ta skada. Genom att rensa dikena och återställa deras djup säkerställer vi att vattnet kan ledas bort via utloppsdiken – helt enkelt att vägen får tillbaka sin naturliga funktion.

Hur omfattande är arbetet – och vad händer med massorna?

Sträckan är fem kilometer lång, men eftersom vi dikat på båda sidor blir den totala arbetssträckan tio kilometer. Arbetet startade den 19 november och blev klart på fyra veckor. En stor vinst, utöver bättre vägstandard, är att vi kan återanvända massorna

lokalt i Käringboda. Det är fina jordmassor med inslag av sten som ger bra luftning – perfekt som växtjord. De kommer bland annat att användas på närliggande marker, till exempel vid Sågen där vildsvin har bökat upp marken. Det är både praktiskt och en tydlig miljövinst.

26, 27 & 28 maj

Gräskö

En utflykt i “storsmugglaren”

Uno Östermans fotspår

Snart är det dags för årets första skärgårdsexpedition. Den här gången går resan till Gräskö och Stockholmen. M/S Sjöbris beger sig norröver med vår fantastiska kapten och guide, Göran P Sjödin, som längs vägen “girar och berättar” om det mesta som vår blick fängslas av.

Expeditionen görs i samarbete med Stockholms läns hembygdsförbund för att kunna erbjuda nya smultronställen i skärgården. Det kommer att bli en heldag med vackra vyer, intressanta berättelser och god mat.

Avgång från Slussen 08:00 via Vaxholm 08:45. Vi är åter vid Vaxholm 17:15 och Slussen 18:00.

”Från Uno Östermans fiol, där hördes ingen låt...” skaldade Evert Taube i Vals i Furusund.

Vi får inte höra hans fiol, men väl besöka Gammelgården, där han bodde med sin familj, denne omtalade ”storsmugglare” på Gräskö. Bilden ovan är tagen från hans hem ut över den pittoreska byviken. Många öar är välkända, men för de flesta obesökta om man inte har någon lokal bekantskap. Vi har förmånen att tas emot av Uno Östermans sondotter Karin, som berättar om öns natur och historia, och inte minst sin farfar.

Biljetter släpps i april. Läs mer på www.blidosundsbolaget.se

Lunch serveras efter landstigningen på Gräskö och därefter besöker vi den fascinerande ön Stockholmen utanför Fejan, nära havsbandet. Här finns stora tydliga ristningar från tiden för Finska kriget och på ett bergskrön står en kopia av en stor optisk telegraf som fanns då för snabb kommunikation med huvudstaden. På ön finns även ett ståtligt utsiktstorn – en klockstapel från 1935, som en högre kopia av Gunillaklockan i Uppsala.

Bägge resmålen är lättpromenerade med undantag för skogsstigen upp till den optiska telegrafen. Ta gärna med en kikare samt skor och kläder efter väderlek.

Biljettpris 950 kr/person

Det här ingår i priset: båtresa, guidning, smörgås med kaffe/te och lunchbuffé med alkoholfri dryck.

www.blidosundsbolaget.se

Skärgårdskostymen sitter bra

Den satt bra redan när vi möt tes för ungefär ett år sedan, men nu har han vuxit i den ännu bättre, Skärgårdskostymen. Vi pratar med Skärgårdsstiftelsens vd, Jan Zetterman, om året som har gått och åren som väntar.

i maj är det två år sedan Jan Zetterman klev in och bokstavligen tog över rodret för Skärgårdsstiften. Jan har stor erfarenhet från fastighetsbranschen, en bra sak att ha med sig då Skärgårdsstiftelsen förutom mark, skog och vatten även äger och förvaltar ett par tusen byggnader.

– Vi har en stor och viktig uppgift med begränsade resurser. Det handlar bland annat om att säkerställa att det finns områden och platser för friluftsliv och rekreation i vår skärgård, men också om att vårda och förvalta naturreservat, underhålla kulturhistoriska byggnader och bevara det gamla odlingslandskapet öppet, säger Jan och fortsätter.

– Vi måste ta hand om vår skärgård och skapa förutsättningar för turism, båtoch friluftsliv. Göra skärgården mer tillgänglig för många. Det arbetar vi oavbrutet med, samtidigt som vi under

det gångna året har jobbat målmedvetet med rutiner, policies och diarieföring.

Jan berättar att det rådde en viss förvirring i början, när han var ny på jobbet.

– Det tar ju en stund innan man kommer in i det som ska bli ens vardag, det gäller inte bara mig utan även övriga medaktörer och vårt samspel. Att hitta allas roller och räta ut vem, vad och hur-frågetecknen, och det tycker jag att vi har lyckats bra med det här året. Jag säger som den gamla klyschan; ”det ska vara lätt att göra rätt”, säger Jan med ett leende.

En synligare och tydligare verksamhet Samverkan verkar ha varit ett viktigt värdeord under 2025. Alla medarbetare har varit inblandade i den verksamhetsplan som har tagits fram och känner generellt en större delaktighet än tidigare.

– Verksamhetsplanen har gått från personal till ledning och styrelse och tillbaka igen, så slutresultatet är rejält genomarbetat. Vi har även styrt upp vårt intranät, mötesstrukturer och möjliggjort en bättre tydlighet och synlighet.

– Jag kan uppriktigt säga att det finns väldigt lite hemligheter i verksamheten. Vi är en skattefinansierad verksamhet och det ställer högre krav på transparens, både externt och internt.

När vi träffades senast sa Jan att många tänker på vår skärgård som något som ”bara finns här”, vilket är långt från sanningen. Den måste underhållas och varligt tas om hand för nutid och framtid. Det krävs ett otroligt engagemang från alla eldsjälar som jobbar, lever och verkar i skärgården, där Skärgårdsstiftelsen har en viktig uppgift men även en utmaning.

– 2026 kommer innehålla ett stort internt fokus. Att förvalta vårt bestånd är oerhört viktigt och vi kommer att besöka alla våra fastigheter minst två gånger per år och se till att de får den tillsyn och skötsel som behövs.

Ökad trivsel och motivation

Jan beskriver hur man i mycket högre grad ska jobba förebyggande och ta väl vara på de 15 miljoner kronor per år som kommer från region Stockholm, för fastighetsinvesteringar.

– Tidigare har vi varit mer styrda av händelser och släckt bränder. Nu ska vi vara förberedda och mer fokuserat ta hand om vårt bestånd innan det börjar brinna, bildligt talat.

Vi pratar ringar på vattnet. Hur en ökad medvetenhet och påverkan har ökat trivseln hos medarbetarna men även motivationen.

– Med ett ökat mandat vågar man göra mer saker. Även jag vågar göra mer när jag har fått ett ökat mandat av styrelsen och tillsammans skapar vi nytt, mer och bättre. Till exempel så har och ska vi utveckla fastigheter som står tomma och göra något häftigt av dessa.

I skrivande stund har Skärgårdsstiftelsen precis lanserat ”Våra hus”. En ny serie där arkitekturkritikern Mark Isitt, känd från TV, tar med sig tittaren ut i Stockholms skärgård för att utforska några av de kulturhistoriskt värdefulla byggnader som stiftelsen förvaltar. Inspelningsplatserna har varit Grinda, Utö och Lidö, med byggnader som speglar arkitektur, samhällsutveckling och människorna som har levt och verkat i skärgården genom flera generationer.

– Filmat material och TV har ju en enorm genomslagskraft och förra årets nygamla Saltkråkan har verkligen visat upp Stockholms vackra skärgård för tittarna. Jag har själv sett hela serien –såklart, säger Jan och skrattar.

Mode vid fyr och Saltkråkan

De så kallade location-avtalen (uthyrning för filminspelningar) har ökat, bland annat tack vare Saltkråkan, och det märks ett stigande intresse för vår skärgård även utanför Sveriges gränser.

– Vi har haft location scouter från Tyskland, Storbritannien och Italien här för att leta inspelningsplatser och de tittar på våra kobbar, skär och öar på ett helt annat sätt än vi själva gör. Vi kanske är lite hemmablinda. Visste du till exempel att Stockholms skärgård påminner om Massachusetts? Det visste inte jag.

– Huvudskär har fått spela huvudrollen i ett italienskt modereportage, vilket är jättekul. Vi vill ha fler sådana samarbeten, men det är viktigt att vi först skapar en riktigt stabil grund kring vår verksamhet och sopar rent framför egen dörr. Sedan kan vi hitta på mycket roliga saker.

En av Jans visioner för framtiden, som han pratade om för ett år sedan, är att öka tillgängligheten till skärgården, bland annat genom att erbjuda fler möjligheter till korttidshyra av fritidshus och få fler människor att uppleva skärgårdens unika miljö. Det kräver samarbeten med företag och andra aktörer för att hitta resurser och möjliggöra nya initiativ, och det arbetet har fått ta mycket plats under 2025.

– Vi samarbetar även med parter som har civildrivna funktioner och värt att nämna är ett avtal med en Utö-förening som ska utveckla ett forskningslabora-

torium med andra parter. Det kommer att bli jättespännande, så jag säger bara to be continued …

Den naturvårdande sidan av verksamheten är väl så viktig. Man har lagt fem miljoner kronor mer under 2025 på just naturvård och Skärgårdsstiftelsen ser till att sällsynta arter får tillgång till de livsmiljöer de behöver för att överleva, samtidigt som man arbetar med större insatser för att säkerställa långsiktigt hållbara naturmiljöer. En unik skalbagge upptäcktes i höstas i Hammersta naturreservat, vilket visar på mycket höga naturvärden och stärker vikten av att vårda miljöer med gamla lövträd.

Har året som gått varit som du tänkt dig?

– Jag är kanske lite otålig och hade önskat att det hänt ännu mer under 2025. Men styrelsen är nöjd och tycker det har hänt mycket, så då är jag nöjd. I det stora hela tycker jag att vi har gjort många bra saker, säger Jan. Genom smärre organisationsjusteringar har det bland annat blivit lättare att hitta in och nå fram till oss och det är ett stort plus –för alla parter. Vi vill vara tillgängliga för så många som möjligt.

Foto: Gustaf Waesterberg

VI HJÄLPER DIG MED: tvätt, mögelbehandling och impregnering av kapell, markiser, förtält, båtdynor, båtmattor samt reparationer, byte av blixtlås, rutor m.m

För mer information gå in på: www.nackakapelltvatt.se Kontakta oss på telefon: 070-205 84 09 Ni hittar oss på Stenhuggarvägen 2 R, Saltsjö-Boo Kummelbergets Industriområde

Axplock från 2025

Skärgårdsstiftelsen på Båtmässan

Sista helgen i augusti medverkade vi på båtmässan Allt på sjön i Gustavsberg. Mässan besöktes under helgen av över 18 000 personer och Skärgårdsstiftelsen var på plats med en av våra arbetsbåtar. Mässbesökarna kunde gå ombord och även göra vårt uppskattade Skärgårdsquiz.

Bevarad betesmark

En stor del av en betesmark på cirka 35 hektar blåste ner i stormen Alfrida 2019 och ändrade de naturliga förutsättningarna på Arholma ­ Idö. Här har vi därför genomfört ett projekt att utföra restaurering som finansieras av en testamentsgåva. Tack vare omfattande röjningsansatser kan marken bevaras som betesmark och därmed värna den unika artrikedomen, med sällsynta och hotade arter som finns i området.

Skärgården på film

Under hösten har vi tillsammans med Film Stockholm och Stockholm Archipelago fått välkomna europeiska locationscouter för att sätta Stockholms skärgård på kartan som framtida filminspelningsplats. Det är en del av vår långsiktiga strategi för att skapa fler möjligheter för entreprenörer och besöksnäringen även under lågsäsong.

Korttidsuthyrning

i egen regi

Som ett led i en långsiktig plan för att ge fler möjlighet att besöka skärgården har vi renoverat och inrett ett urval av våra egna byggnader. Vi har också lanserat möjlighet till korttidshyrning. Det gör det möjligt för fler att kommaut och besöka och bo i skärgården. Totalt finns idag flera olika hus på Gålö, Utö.

Unikt skalbaggsfynd i Hammersta

Vid en vandring i Hammersta naturreservat fick vi tillsammans med skalbaggsexperten Stanislav Snäll uppleva de urgamla träden och ta del av berättelsen om ett fynd som är så sällsynt att det bara gjorts fyra gånger tidigare i världen. Den extremt sällsynta skalbaggen Meliceria tragardhi har nyligen hittats i området, en liten klubbhornsbagge, endast två millimeter lång, som inte har setts i Sverige sedan 1997. Upptäckten visar på de mycket höga naturvärden som finns här och stärker vikten av att vårda miljöer med gamla lövträd, inte minst ek.

Gemensam kampanj för säsongsförlängning

Under vecka 34 och 35 visades en gemensam kampanj tillsammans med SL, Waxholmsbolaget och Stockholm Archipelago med syftet att inspirera till att fortsatt besöka skärgården även efter sommaren. Den är en del i vårt arbete med säsongsförlängning och att lyfta skärgården utanför högsäsong. Kampanjen innehöll både stillbilder och rörligt material på ytor i lokaltrafiken och nådde under perioden ut till över 1,3 miljoner personer. På några ställen, exempelvis i Waxholmstrafiken, visas kampanjen till och med april 2026.

Månadsgivare

Under hösten 2025 har vi lanserat nyheten månadsgivare, ett enkelt sätt för den som vill stödja Skärgårdsstiftelsen med en månatlig gåva.

Naturvandringar på Björnö

Följ oss på sociala medier

Vassröjning med gymnasieelever

Tillsammans med Skär gårdsstiftelsens vattenförvaltare

Cecilia Wibjörn deltog elever från Midsommarkransens gymnasium i praktiskt naturvårdsarbete – vassklippning i en kustnära vik. Arbetet är en del av stiftelsens satsning på att stärka de så kallade blå bårderna, de grunda strandnära miljöerna som är avgörande för livet i skärgården.

Under augusti och september anordnade vi populära naturvandringar i våra områden. Under Vandringens dag den 13 september kunde deltagarna välja mellan två olika vandringar på Björnö, samt en guidning av snorkelleden med guidning från Skärgårdsstiftelsen. Här berättade vi om platserna och visade upp det arbete som vi utfört. Det hölls även ”öppen gård” på Småängsgården med korvgrillning och gårdsförsäljning av ägg och produkter.

Upprustning av Huvudskärs fyr

Efter mer än tre decennier i drift var Huvudskärs fyr i så dåligt skick, att en omfattande uppgradering har genomförts. Med ny el, nya solceller och uppgraderad teknik står Huvudskärs fyr nu redo att fortsätta lysa över ytterskärgården – med solens energi som drivkraft.

Nya marker öppnar för biologisk mångfald

Höstens stora restaureringsprojekt i Grava och södra Käringboda hade som mål att åter öppna upp betesmarker, ge gamla ekar mer ljus och återställa strandängar för ökad biologisk mångfald. Från den 13 augusti till en bit in i oktober pågick ett omfattande arbete. Totalt ska 40 hektar igenvuxen betesmark bli öppnare, och marker som tidigare varit betade ska tas i bruk igen. Även flera strandängar ska återställas genom vassklippning och stubbfräsning.

Skärgården behöver dig

Skärgårdsstiftelsen värnar om den känsliga skärgårdsnaturen genom skötsel av mark, skog och vatten. Både över och under ytan, året runt. Vi förvaltar skärgårdens unika kulturvärden och skapar möjligheter för dig att besöka gästhamnar, sjökrogar och vandrarhem på våra skärgårdsområden.

Med ditt bidrag kan vi stärka vårt arbete för nuvarande och kommande generationer. Tillsammans skapar vi en skärgård där historia möter framtid och varje insats räknas.

Månadsgivare

Använd QR-koden för att bli månadsgivare.

Servicemärket

Använd QR-koden för att skaffa Servicemärket.

Ge en gåva

Använd QR-koden för att swisha en gåva.

Berättelser ur skärgårdens berggrund

Eva Krutmeijer, författare och forskningskommunikatör, publicerade 2025 boken "Litium: den osannolika berättelsen om vår tids viktigaste metall".

Under året kommer Eva Krutmeijer, fristående vetenskapsredaktör och författare, att ta med läsarna på en fascinerande resa genom Stockholms skärgårds unika vetenskapshistoria.

I en artikelserie för Stångmärket lyfter hon fram några av de grundämnen som faktiskt upptäckts just bland kobbar, skär och mineralrika öar. Inför starten av serien passade vi på att ställa några frågor till henne om litium, skärgårdens betydelse och vad vi kan se fram emot i kommande artiklar.

Vad gör Stockholms skärgård och Sverige unikt när det kommer till utvinning av jordartsmetaller/ upptäckter av grundämnen?

Av de 92 grundämnen som förekommer i jordskorpan är faktiskt 22 upptäckta i Sverige och många av dem just i Stockholms skärgård. Ytterby utanför Vaxholm har världsrekordet med sju grundämnesupptäckter (yttrium, terbium, erbium, ytterbium, gadolinium, holmium och tulium).

Vad är din relation till Stockholms skärgård?

Min man och jag är ute och seglar varje sommar. Gärna med vänner och med mycket god mat i båten. Jag älskar att vara nära naturen!

Du har nyss skrivit en bok om litium – ett grundämne som faktiskt upptäcktes på Utö.

Varför är litium så spännande och viktigt?

Litium finns i bärbar elektronik som mobiler och läsplattor, vilket gör att batterierna går att ladda många gånger utan att tappa effekt. Elbilsbatterier består av många sådana battericeller som kopplats ihop. Det gör att vi blivit helt beroende av litium för både digitaliseringen och elektrifieringen. Samtidigt är litium ett grundämne som det är brist på i jordskorpan och nästan all bearbetning sker i Kina. Det gör oss geopolitiskt sårbara.

Hur är litium viktigt ur ett geopolitiskt perspektiv?

Efterfrågan på elbilar ökar dramatiskt – analytiker menar att det kan röra sig om en tiofaldig ökning de närmaste fem åren. Det kommer att bli brist på bland annat litium. Därför får länder som kontrollerar utvinning, efterbearbetning och batteriproduktion ett övertag i den globala energiomställningen. Det leder till en maktkamp ungefär som med oljan under 1900-talet. Kina och USA är de stora spelarna, vilket fått EU att också satsa på att bli självförsörjande på batterier – närmare två miljoner tyskar får sin lön direkt eller indirekt från bilindustrin, det är en viktig fråga av många anledningar för Europa.

Vad kommer vi att få läsa om i dina artiklar framöver i Stångmärket?

Det kommer att handla om de grundämnen som upptäckts här. Både hur det gick till historiskt och varför intresset för dessa ämnen är så stort idag. Det pratas mycket om sällsynta jordartsmetallerna, innovationskritiska mineraler, konfliktmetaller – här finns mycket att reda ut och berätta om. Frågor kring återvinning och vår relation till jordens resurser är frågor som också intresserar mig.

På Utö har man utvunnit järnmalm i närmare 700 år, och det var ur mineralet petalit härifrån som det aktuella grundämnet litium upptäcktes 1817.

Berättelser ur skärgårdens berggrund

Lättast väger tyngst

Under skärgårdens släta hällar och vindpinade kobbar döljer sig berättelser som sträcker sig miljontals år tillbaka i tiden. I serien Berättelser ur skärgårdens berggrund möter vi de grundämnen och mineralfyndigheter som format både landskapet och människans användning av det. Först ut är litium och mineralet petalit – en stillsam men betydelsefull del av Stockholms skärgårds geologiska arv.

Eva Krutmeijer FOTO Eva Krutmeijer, Digitalt Museum och Skärgårdsstiftelsen

När den unge kemisten August

Arfwedson en dag i slutet av 1817 övertygade sin läromästare Jacob Berzelius att de borde ta en närmare titt på den där stenklumpen från Utö, den där som liknade vanlig kvarts men ändå såg annorlunda ut, ledde det till en upptäckt av ett helt nytt grundämne. De kallade det litium efter grekiskans ord för sten. Berzelius, som redan identifierat flera nya grundämnen, lät den 25-årige Arfwedson stå som ensam upptäckare.

Upptäckten blev början på en berättelse som kulminerar här och nu, drygt två hundra år senare. Aldrig har litium varit så aktuellt som idag. Orsaken är att två av de pågående megatrenderna, klimatomställningen och digitaliseringen, leder till brist på viktiga mineraler och metaller. Litium är en av de viktigaste. Den är nödvändig för att elbilarnas och mobiltelefonernas batterier ska kunna laddas många gånger utan att bli för tunga. Och det är samma litium som används i tillverkning av atombomber och i läkemedel mot psykisk sjukdom: ett av de geopolitiskt känsligaste och mest svårtyglade ämnen vi har att göra med.

Den digitala transformationen av våra samhällen pågår i en accelererande takt. För att vi ska använda den nya

tekniken krävs att den är lätt och sladdlös. Självklara vardagsprylar som mobiltelefoner, bärbara datorer och läsplattor – men också självkörande gräsklippare och drönare – är alla försedda med uppladdningsbara batterier Kombinationen energieffektiva, lätta och långlivade batterier kan vi tacka litium för. Det finns inget ämne vars joner är till närmelsevis lika små, laddade och lättrörliga. Efter väte och helium är litium det lättaste grundämnet i hela universum.

Dessa egenskaper kunde de tre forskarna Stanley Whittingham, John Goodenough och Akira Yoshino utnyttja då de utvecklade litiumjonbatteriet. En innovation som belönades med Nobelpriset i kemi 2019 men användes första gången redan 1991 i en bärbar videokamera från Sony.

Startgnistan för batteriforskningen var 1970-talets oljekris. Världen kommer att behöva ersätta oljan med andra energibärare, insåg man, men däremot var det inte många som förutspådde hur snabbt vi skulle bli beroende av andra begränsade naturresurser. Som litium. För att minska oljeberoendet pågår nu en mineraljakt som både leder till allvarlig miljöförstöring och helt nya geopolitiska spänningar.

Elektrifieringen av fordonssektorn går snabbt. År 2010 fanns det färre än 20 000 elbilar i världen, men tuffare klimatpolitik, utsläppsregler och mer miljömedvetna bilköpare bidrog till att elbilsmarknaden exploderade. Redan 2020 hade antalet elbilar nått upp till 10 miljoner och idag rullar omkring 40 miljoner elbilar på världens vägar. I Kina är hälften av de nya bilar som säljs elbilar, i Europa 20 procent och i USA 10 procent. Alla dessa fordon kräver litium.

LITIUM

• Atomnummer 3

• Alkalimetall, släpper gärna yttersta e ­

• Binder till syre och andra grundämnen och bildar mineral

• Petalit är ett litiumrikt mineral

Litium utvinns ur bland annat ur enorma saltvattendammar i Sydamerika med stor påverkan på grundvatten och ekosystem.

Den ökade efterfrågan på litium –mark naden förväntas öka med cirka 12–18 procent årligen de kommande åren – gör att den snabbt stiger på listan över 2000-talets mest eftertraktade resurser. Batterimarknadens drivkrafter begränsar sig inte längre till klimatomställning och nya innovationer. Nu har helt andra krafter vaknat. Frågan rör inte bara hur mycket litium som världen behöver, utan vem som är villig att betala priset för att kontrollera det.

Men hur ska utbudet hänga med? Varifrån ska litiumet komma? Till skillnad från sammansatta ämnen, som olja, är litium ett grundämne. Det kan inte skapas, bara utvinnas ur marken där det legat gömt sedan jorden bildades. Jordskorpan består endast till 20 miljondelar av litium. Det är dessutom utspritt vilket gör att koncentrationen av det litiumsalt som utvinns bara innehåller några få procent litium.

Utvinningen sker främst i Australien och i Sydamerika. Antingen utgår man från bergarter som hackas, renas och mals – tänk traditionell gruvindustri. En annan metod går ut på att ta till vara det salthaltiga vatten som under årtusenden ansamlats under

jordytan på vissa platser, som under Atacamaöknen i Chile. Redan innan litiumutvinningen blev storskalig var detta jordens torraste plats. Nu pumpar man upp saltvattnet till stora vattendammar och låter vattnet avdunsta i den heta solen. Kvar blir saltet, det vita guldet, och den största delen skeppas alltså till Kina för bearbetning.

År 2024 producerades 8 av 10 av världens battericeller i Kina. Denna totala dominans i både bearbetning av litiumsalt och produktion av battericeller ger landet ett ekonomiskt och politiskt övertag i en värld som snabbt elektrifieras. Med statliga subventioner håller de sin batteri- och elbilsindustri under armarna. Handelskonflikterna liksom de geopolitiska spänningarna växer.

Vad kan då göras? Forskning pågår och Sverige ligger långt fram i avancerad materialforskning. Att byta ut litium mot något annat ämne i batterierna är lättare sagt än gjort, eftersom man inte vill att de ska bli för tunga. Men många projekt går ut på att öka energitätheten och batteriernas livslängd.

Ett annat viktigt område är återvinning. När vi tankat bilen med bensin

LITIUM I DIN VARDAG

Visste du att litium inte bara finns i batterier? Grundämnet används också i flygplanslegeringar, smörjfetter, glas och keramik – där det ger värmebeständighet. Litium används även som medicin för att stabilisera kemiska signaler i hjärnan. Ett enda litiumbatteri till en elbil kan innehålla lika mycket litium som över 10 000 mobiltelefoner.

eller diesel börjar bränslet omvandlas till koldioxid och vatten så fort vi startar motorn. I ett elbilsbatteri är det samma litiumjoner som rör sig fram och tillbaka vid laddning och användning. Metaller som aluminium, koppar och litium kan återvinnas hur många gånger som helst utan att förlora sina egenskaper. Däremot är det pillrigt att separera dem från varandra. En vanlig mobiltelefon innehåller omkring 30–60 olika mineraler och metaller, en elbil ungefär hälften så många men i större mängder – många av dem klassade som kritiska råmaterial av EU och USA. EU:s nya batteriförord-

litium.

ning innebär krav på ambitiösa återvinningsmål för batterier, med ökande procentsatser för återvunnen materialandel under 2020-talet.

Men återvunnet material kommer förstås inte att räcka, i alla fall inte på kort sikt. Det kommer att behövas både nya gruvor och stora återvinningsanläggningar för att säkra Europas tillgång på litium och andra strategiska och kritiska råmaterial. I EU:s Critical Raw Materials Act (CRMA), som trädde i kraft den 23 maj 2024, tas ett helhetsgrepp över hela värdekedjan med detta syfte. Här kan Sverige komma att kunna bidra starkt de kommande åren. Utan litiumjonbatterier skulle den pågående elektrifieringen av transportsektorn inte vara möjlig. Och elek-

trifieringen är nödvändig för att klara minskningen av koldioxidutsläppen. Som i sin tur är nödvändig för att minska den globala uppvärmningen. Men det verkar oundvikligt att ju mer behovet ökar på naturresurser som litium, desto starkare blir de geopolitiska konflikterna. Vilket försvårar omställningen till ett fossilfritt samhälle och en hållbar utveckling generellt. Situationen har alla ingredienser av ett klassiskt dilemma.

Tänk om August Arfwedson anat något av allt detta, den där korta decemberdagen då han undersökte mineralet från Utö. Den nya metall han upptäckte är visserligen den lättaste i universum –men den väger samtidigt tyngst i den globala energiomställning som nu sker.

Utö Gruv-& Hembygdsmuseum

Museet visar en stor samling malmer och mineraler från Utö, med bilder och information om gruvornas historia. Ett av mineralen i samlingen är petalit. Den brasilianske mineralogen José Bonifácio de Andrada e Silva besökte Utö omkring år 1800 och tog då med sig ett mineralprov därifrån. Sjutton år senare, 1817, lyckades Johan August Arfwedson identifiera grundämnet litium i just detta prov. En ny utställning om litium öppnades 2025.

Läs mer på hembygd.se/uto/uto­gruvhembygdsmuseum

Mellan åren 2010 och 2020 ökade antalet elbilar explosionartat. Förbättrade litiumjonbatterier gav längre räckvidd, snabbare laddning och gjorde elbilen till ett realistiskt vardagsalternativ.

Strand på Utö rustad för framtiden

Under året har Skärgårdsstiftelsen genomfört en varsam utvändig renovering av villan Strand på Utö. Arbetet omfattade målning av fasader, fönster och dörrar samt balkonger. När arbetet påbörjades upptäcktes att balkongerna hade nått slutet av sin tekniska livslängd och var fuktoch rötskadade. Balkongerna revs därför och byggdes upp på nytt, med respekt för byggnadens ursprungliga uttryck. Renoveringen säkerställer både säkerhet och långsiktig hållbarhet för en av Utös kulturhistoriskt värdefulla villor.

Konstverket Litiumtiden (2025)

David Larsson, Hanna Ljungh och Gideonsson/Londré

Konstverket består av ett delat marmorblock genomkorsat av en stålcylinder. De två delarna står vid Nyköpingsgruvan och Hälsokällan på Utö, sammanbundna av en 4 km lång vandringsled. Verket utgår från litiums upptäckt 1818 och knyter ihop platser där mineraler spelat olika roller –från gruva till hälsokälla – och berör litiums betydelse både i batteriteknik och som läkemedel som påverkar dygnsrytmen.

Nytt enskilt avlopp i skärgården?

info@modernaavlopp.se skärgården?

08-410 79 411

Moderna avlopp hjälper dig hela vägen - från rådgivning till färdig installation av din Biokube 08-410 79 411

info@modernaavlopp.se

Moderna avlopp hjälper dig hela vägen - från rådgivning till färdig installation av din Biokube

Kom närmare med kajak

Våren dröjde, som i en Karin Boye-dikt. Men sista dagen i maj svepte försommaren in över södra skärgården. Vi lägger i kajakerna vid Nynäs Havsbad och paddlar mot Järflotta. Genom fåglarnas försommarsymfonier, intill militärhistoria och genom ett landskap där kontrasten mellan karg ytterskärgård och lummig innerskärgård är ovanligt tydlig.

Våren var lite skygg. Och temperaturen pressades ner av väder från norr. Men nu svepte försommaren in, den sista dagen på den sista vårmånaden maj. Vi lägger i kajakerna vid Nynäs Havsbad, längst söderut på den lilla ön Trehörningen. Spaanläggningen som initierades redan 1903 och då drog igång ett dussintal byggnationer av grosshandlarvillor i området. Idag en hel liten heterogen villastad i Nynäshamn.

Då skulle badanläggningen konkurrera med Saltsjöbaden om att locka penningstarka invånare. Det gick sådär. Idag är det ett välbesökt spa med utsikt över obruten horisont, faktiskt bland det närmaste man kommer Stockholm city med dylik utsikt från fastlandet, om vi kan enas om att Södertörn är fastlandet.

Solen värmer redan på morgonen och luften är ljummen när vi tar oss söderut, mot horisonten och ön Järflotta. Vi övervägde torrdräkt men övergav dessa för lättare klädsel och löfte till både oss själva och till varandra att paddla så nära stranden att vi utan någon större risk ska kunna klädsimma i land om vi skulle välta.

Vattnet håller ju nästan exakt samma temperatur som i slutet på föregående november (sex grader), plus att vi är ganska vana skridskoåkare och därmed vinterbadare.

det tar bara lite mer än två timmar till Långudden på södra Järflotta. Och vi har hela dagen på oss. Öns östra del vätter mot öppna havet. Mer ytterskärgård än så här blir det inte. Kala klippor som stupar ner i det gråblå vattnet. Klippor formade av istiden, klippor som reste sig ur havet för 10 000 år sedan när isen drog sig tillbaka. Och de reser sig ju fortfarande fem millimeter per år.

En knappt märkbar bris ger medvind hela vägen. Knappelskärsgrottan, den största sprickgrottan i Stockholms län blickar som ett mörkt öga ut mot Baltikum när vi glider förbi.

Vid Kalkskär vimsar tärnorna i en kakafonisk skränig flock och vi håller oss på behörigt avstånd, även om just kajak är ett mycket skonsamt transportmedel. Man kommer närmare. Närmare djuren. Närmare vattnet. Närmare sig själv?

Det är slutet på maj och det är givetvis landstig-

Observera att det under vår och sommar råder lokala skydd för olika öar och områden. Läs på innan du ger dig iväg så att du inte råkar hamna fel i till exempel ett fågelskyddsområde.

Du kan hyra kajaker över hela skärgården. Från Arholma i norr till Landsort i söder fullkomligt vimlar det av kajaker att hyra. Generellt är ytterskärgård mer exponerad och därmed mer lämpligt för den som har paddelvana. Mellanskärgård och innerskärgård är mer skyddad och därmed mindre väderkänslig. Som nybörjare undviker du de stora fjärdarna och där det är mest sjötrafik. Tänk på att du i en kajak syns ganska dåligt – om det går vågor är du eventuellt osynlig i vågdalarna.

Järflotta är en flack ö, sju kvadratkilometer, som till stor del är uppbyggd av morän, därav de fina sandstränderna. Huvuddelen av ön är tallskogsbevuxen sandhed.

ningsförbud på denna och många andra fågeltäta öar.

Om jag inte ser helt fel så passerar några grågäss inte långt ifrån oss. Det låter i alla fall så. Det är nästan komisk det där tutande kacklande ljudet. Är det en trasig säckpipa? Kalle Anka på whisky? Något senare paddlar vi förbi en rätt avslappnad fiskmås. Vi gör ögonkontakt. Bara fyra meter mellan oss. Den guppar obekymrat i vattnet inte långt från en klippa som stupar ner i havet. Och jag kan absolut föreställa mig att detta djur har något slags medvetande, inte helt olikt en homo sapiens. Ja, jag har givetvis läst romanen Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull (Richard Bach). Har du inte läst den så är det din skyldighet som skärgårdsälskare att göra det. Visst, romanen har kanske inte åldrats med den största värdigheten, men det är en trivsam allegori som präglade i alla fall lite av denna artikelförfattares väg in i vuxenlivet.

Är du fortfarande lässugen efter denna bok kan du dyka ännu djupare i måsen som symbol för frihet, att resa och att ta sig utanför komfortzonen och läsa Anton Tjechovs pjäs Måsen, en odyssé i kärlek i många former. Och som grädde på moset när det gäller måsfågelvurmen vill jag också nämna att Manannan Mac Lir, är en keltisk gud som gärna uppträder som mås. Som ni kanske förstår gillar jag måsar och vill därför slå ett slag för denna utskällda men oändligt vackra fågel. Ungefär när jag läste om Jonathan Livingston Seagull för första gången (1970-tal) brukade lokalbefolkningen i Nynäshamn (med flera skärgårdskommuner) skämta om att ”Stockholmare, dom är som fiskmåsar, dom bara väsnas och skitar ner”. Det var och är väldigt orättvist mot fiskmåsarna. Denna fågel som ägnar sitt liv åt att de facto vara bjussiga och städa skärgården. Så fort den ser något kasserat men ätbart så ropar den dit alla andra måsar. Hur hungrig den än är så vill den dela med sig. Något att fundera över.

vi ser viksten, Landsorts fyr, Gunnarstenarna. Historiskt anrika vatten. Här förliste skeppet Resande man under en storm 27 november 1660, ett av de viktigaste vrakfynden genom tiderna i Östersjön. Här var också ett mycket militärstrategiskt viktigt område, ända från 1200-talet

fram till slutet av 1900-talet. Jag minns båtutflykter i närheten av Järflotta på 1970-talet, mitt under kalla kriget. Min far hade ofta besök av affärsbekanta från Tyskland och tog med dom ut i "Skargarden". Inga utlänningar fick ju besöka dessa skyddade militärområden. Det tyckte tyskarna var oerhört spännande. Och jag med.

vi tar en enkel lunch på sandstranden på den södra delen av Järflotta (Sandvik på sjökortet).

Stackmolnen över land orkar inte ut till oss. Det är inget ovanligt och innebär att denna del av Stockholmsområdet de facto är solsäkrast i länet. Sen räknar vi antal båtar vi sett på två timmar. En segelbåt. Två trollingbåtar. En rib. En gammal Fjordling med en 115 hp Evinrude ser det ut som på håll. Polenfärjan. Det är inte rusningstrafik. Efter lunchen paddlar vi västerut, rundar Örudden och ganska plötsligt, är miljön helt annorlunda jämfört med de sparsmakade karga landskapet på östra sidan av ön. Här är det istället mellanskärgård, eller rent av lummig innerskärgård. Det är kanske inte unikt för ön Järflotta men på få andra platser i skärgården är kontrasten så tydlig och nära.

Vi följer Dragfjärden norrut. Här åkte vi, fotograf Henrik Trygg och jag, skridskor för bara tre och ett halvt år sedan. Åt norr och nordost ligger Käringboda, Naturreservatet som är en

Här är några tips på var du kan paddla

Du hittar bra paddling på alla Skärgårdsstiftelsens områden.

Vid Räfsnäs kan du hyra kajak och därmed relativt lätt nå en fantastisk ytterskärgård (om vädret är med dig). www.brygganbar.se

I Nynäshamn kan du hyra kajak från flera uthyrare. Här har du möjlighet att paddla innerskärgård, mellanskärgård och ytterskärgård på samma dag. Lägg i vid Nickstabadet, Käringboda naturreservat eller vid spa-anläggningen Nynäs havsbad på ön Trehörningen.

På www.kayakomat.com/sv hittar du ett fyrtiotal uthyrningsställen i Mälaren och skärgården. Allt med self service.

Stockholm Adventures har ledarledda turer och uthyrning av kajaker både i centrala Stockholm och i skärgården. www.stockholmadventures.com

Det finns en särskild njutning i att vara ute i skärgården innan sommaren drar igång på allvar, när ljuset har kommit men stillheten ännu dröjer sig kvar.

viktig del i Skärgårdsstiftelsens bukett. Vi skulle kunnat slå läger i skyddade Rassa vikar (södra delen av Käringboda) och spanat efter Adam och Eva-orkidén som trots att den är fridlyst vissa år dränker backarna i violett och ljust gult. Men vi väljer den lite kargare delen av norra Järflotta, den vik som på sjökortet heter Valsviken och mer exakt den lilla ön som på sjökortet inte har något namn. Bland nynäshamnarna kallas denna ö Lilla Hawaii. Ett namn så catchy att det lokala bryggeriet faktiskt uppkallat en öl efter det: Lilla Hawaii Lager, en maltig lager med tydlig beska och inslag av knäckebröd, aprikos, tallkåda, kryddor och apelsinskal samt frisk humlearom och balanserad beska. Om jag nu ska beskriva den som bryggeriet gör. Men oss emellan så ser jag den mer som en perfekt törstsläckare en ljummen försommardag i skärgården.

Innan vi kommer fram till vår lägerplats för kvällen passerar vi Dragtorpet vid Dragets kanals norra mynning. Torpet arrenderades av Nils Grevillius på 1940-talet. Grevillius var då Jussi Björlings dirigent. Myten menar att Björling då brukade stå vid torpet och sjunga ut över det blanka vattnet mellan bergväggarna. Det finns dock inga konkreta bevis på detta. Bättre dokumentation finns om själva Dragets kanal. Redan på 1200-talet, då vattennivån var tre meter högre

än idag, seglade man här när man ville undvika det stökiga havet utomskärs. Kanalen har sedan renoverats i olika omgångar när det blivit för grunt. Idag är den två meter djup, ett fornminne och en populär farled under semesterveckorna. Vi paddlar igenom den smala kanalen utan möte. Det svävar svalor över norra Järflotta när vi letar oss in bland ett minfält av grynnor bakom ön som av lokalbefolkningen kallas Picklahej (Sandskär på sjökortet). Ännu en fördel med kajak: du ser eller går över alla grund. En förskoleklass ejderungar följer ivrigt sin dagmamma trettio meter framför oss. Det är oroligt i gruppen och jag förstår snart att det är en mink som rör till det. Det gör lite ont i hjärtat så jag försöker titta bort, men ännu mer kurrar det i magen efter en dag i kajaken och vi letar girigt efter lämplig plats att slå läger. Första gången jag paddlade kajak var på 1990-talet och vi hade hyrt av en mycket noggrann uthyrare. Han förklarade väldigt ingående att ”kajaker och sand hör inte ihop”. Det kan vara den största lögnen i skärgårdens brokiga historia. Det finns knappt något finare än att ta sista paddeltaget och glida upp på en flack sandstrand med kajaken. Ni som har gjort det vet hur härligt det låter. Ett avstannande ”fsch”, fast mycket mer poetiskt. Utan att överdriva vill jag påstå att i den här

miljön så spöar spagetti med lite gasköksstekt bacon, vitlök, en skvätt cognac, tomatpuré och kalvfond de flesta michelinkrogsupplevelser jag haft. Egentligen samma sak med kaffet till frukosten morgonen efter.

vi slår upp tälten på sanden, inte långt från vattnet. Vi behöver inget fäste för tältpinnarna eftersom högtrycket ger svaga vindar. Tälta, det är ju bland det bästa jag vet. För några år sedan intervjuade jag sömnforskaren Christian Benedict om just camping och sömnkvaliteten i tält. Han var väldigt nyanserad och pratade om fördelar, nackdelar, tips för bra sömn och så vidare. Men när intervjun var klar böjde han sig fram mot mig, som för att berätta något hemligt. ”Men oss emellan Niclas, jag har aldrig hört någon som efter en veckas camping i tält med familjen sagt att åh, vad jag känner mig utvilad”.

Och så är det väl för mig när jag tältar även om jag älskar det. Jag vaknar ofrivilligt vid tre av att

fotograf-Henrik ”knackar” på tältet. Så är det när man campar med fotografer. Dom vill alltid plåta i soluppgången. Så även denna morgon då solen ska upp 03.46. Motvilligt krånglar jag mig ner i kajaken och givetvis är det värt besväret. Fjärden ligger ju där blank som ett nypolerat parkettgolv.

Och sen får vi dricka det där kaffet jag skrev om några rader tidigare.

Vi packar ihop och paddlar hem över Gårdsfjärden. Den plats där OS-seglingarna genomfördes 1912 när Stockholm stod värd för arrangemanget. Det drar in några molnslöjor västerifrån och vinden tar tag i ömson akterömsom förskepp. Vi slickar strandkanten och tar en omväg in i Drottningviken för att titta på den fantasieggande dinosaurieryggsliknande klippan i viken. Det tar bara knappt en timme innan vi angör den pyttelilla sandstranden vid spa-anläggningen men vi är helt nöjda med paddlingen ändå. Vi lyckades pricka ett dygn då våren sa tack för sig och försommaren knackade på.

Grinda – ett livsverk mellan generationer

Jag kliver av Vaxholmsbåten en mulen julimorgon. Regnet hänger i luften när jag går upp mot det stora huset som tidigare varit barnkollo, men som idag är Grinda Wärdshus. Ön Grinda med tillhörande värdshus ägs och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen och drivs föredömligt av entreprenören Janne Pfister med familj. Vid ett av frukostborden står Janne Pfister och dukar av efter morgonens gäster. Sonen Hugo Pfister och jag slår oss ner vid bordet bredvid. De är mitt i säsong men det är ändå en slags vardag, och det märks att det är en vardag de båda trivs i.

Från sommarjobb i lanthandeln till fullt arrende

Jannes föräldrar kom till Sverige från Schweiz på 1950-talet. Pappan, med ett stort intresse för paddling, förälskade sig snabbt i det svenska landskapet och vidderna i skärgården. Själv växte Janne upp med båten förtöjd i Furusund, och varje helg packades väskan för nya turer ut bland kobbar och skär.

Efter tio år i resebranschen utomlands kom Janne 1994 hem till Sverige, och som av en till-

fällighet också ut till Grinda. En vän som drev lanthandeln på ön bad honom komma ut och sommarjobba. På den tiden fanns det begränsat med etablerade besöksmål i skärgården och Janne berättar att han snabbt såg möjligheterna med Grinda, som på den tiden fortfarande var i Stockholms stads ägo, med barnkolloverksamhet sommartid och behandlingshem på vintern

De började med en enkel grill, ”Grindagrillen”, där Janne och hans kompanjon sålde hamburgare till båtfolk och sommargäster. Ett par år

Det är ett drömscenario att få lämna över till barnen. Men det är en komplex produkt, så vi potionerar ut det.

Den omgivande naturen är en självklar del av Grinda och en förutsättning för öns verksamheter och besökarnas upplevelse.

senare uppstod möjligheten att ta över arrendet från Stockholms stad. Janne och kompanjonen skrev en affärsidé och fick tre hyresfria år och ett tioårsarrende. ”Vi hade ju inte en spänn på fickan liksom. Vi var bara två glada och galna entreprenörer som tänkte att det här kan ju funka”, säger Janne och ler.

Ett arv att förvalta

Efter att affärskompanjonen lämnat verksamheten efter bara två år började Janne successivt att bygga upp Grinda. Gästhamn, restaurang, värdshus, hotell, konferenslokaler, stugby. Bit för bit växte verksamheten. Hans bakgrund inom resebranschen blev en tillgång. Han tänkte i koncept, helhetsupplevelser, målgrupper och internationell synlighet.

Janne och familjen bosatte sig permanent på Grinda som snabbt blev deras bas och trygga grund. Äldsta sonen Hugo föddes 2001 och var bara två dagar gammal när han kom ut till Grinda. ”Sen dess har man varit här. Det har ju varit väldigt många år här ute och en speciell uppväxt, men en väldigt fin uppväxt. Jag gick

i förskola och grundskola på grannön Svartsö. Vi var typ 20 elever i hela skolan”, säger Hugo och ler. Han berättar med stor entusiasm hur han under åren haft möjlighet att testa på olika roller i verksamheten – allt ifrån vaktmästeri, bokning, stugbyn, till restaurangen. Janne berättar: ”Jag är ju alltid runt överallt, och det är ju det jag försöker applicera på Hugo också. Att skynda långsamt. Jag har ju skyndat långsamt över 30 års tid, från lilla lanthandeln till vad det är idag. De kliver ju in där mycket redan är klart, och det handlar om att förvalta och att jobba vidare och inte tro att man är klar. Det har ju barnen i sig och det är väldigt kul.”

Hugos yngre bror Axel har precis gått ut gymnasiet där han utbildat sig till kock, och Hugo säger att det såklart vore fantastiskt kul att få driva Grinda tillsammans med brorsan i framtiden. ”Han vill vidga vingarna och samla på sig erfarenhet och jobba på lite olika krogar och resa först. Så vi får se. Men hoppet och drömmen är ju att han vill göra det här med mig i framtiden.”

Planen är att Janne lämnar över när han är runt 70, det vill säga om fem-sex år. "Det är ett drömscenario för mig och Annika att få lämna

I värdshusets rustika interiör samsas tradition med moderna krav på service och drift.

Hugo rör sig ständigt mellan uppgifterna och hoppar in där det behövs. Här vid Framfickan nere vid hamnen.

över till barnen. Men det är en komplex produkt, så vi portionerar ut det”, säger Janne. Och det verkar han göra. Samarbetet dem emellan är tätt. De bollar idéer, kompletterar varandra. "Jag får slänga ur mig saker och pappa bromsar eller boostar", lägger Hugo till.

Det märks att Grinda, inte bara ön utan hela verksamheten, är hem för Hugo som efter gymnasiet på allvar började fundera på att ta över efter sin pappa. ”Jag kände att jag ville fortsätta med det här och föra pappas fina arv vidare”, säger Hugo som blir 25 år i år.

Att driva en ö

Att driva verksamhet på en ö kräver både tålamod och kreativitet. Väder, logistik och säsong spelar in i varje beslut. Men för Janne och Hugo är det också det som gör det meningsfullt. Det finns alltid problem att lösa och ständigt något att utveckla.

”Man får aldrig tycka att någonting är ett problem, det finns en lösning på allt. Vi har verkligen försökt hitta lösningar, incitament och idéer och saker att göra även när man inte förväntar sig att folk ska vara i skärgården. Och det tror jag varit storheten.” säger Janne.

Under lågsäsongen stänger verksamheten från lucia i december fram till påsk. Det ger familjen tid till att vila och att återhämta sig. Som svar på när kompisarna frågar om han inte saknar att vara ledig på sommaren svarar Hugo: "Jag får ledigheten på vintern. Och om det är någon tid på året man faktiskt vill vara här ute och jobba så är det ju nu på sommaren”.

Finns något för alla

Det är alltid något som händer för Janne och Hugo, alltid något som kräver deras uppmärksamhet. Direkt efter intervjun ska Janne iväg och lämna ett gäng besökare på ön bredvid, och Hugo

Johnny Larsson (t.v) äger och driver Dalarö Måleriservice, här tillsammans med projektledare Peter Johansson. Företaget är specialiserade på arbeten i skärgården och använder båt och flakmoppe för smidig transport av verktyg och färg.

Vårdar kulturarv i skärgårdsmiljö

För målarna på Dalarö Måleriservice är det vardag att åka båt till och från jobben och forsla färghinkar med flakmoppe. När kunderna lämnar sina sommarhus för att leva vinterliv i stan passar företaget på att fräscha upp de invändiga miljöerna så att husen är i toppskick till våren.

Dalarö Måleriservices servicebåt glider fram över Östersjön mellan öarna i Stockholms södra skärgård. Här samsas klippor, bryggor och trähus med en lång kulturhistoria. I området finns många anrika fastigheter och än i dag befolkas öarna av personer med koppling till svenskt kulturliv.

Johnny Larsson, som startade Dalarö Måleriservice 1993, manövrerar båten vant och lägger till vid en brygga på Fiversätraön för att leverera

färg till ett pågående jobb.

– Många av våra kunder har fastigheter på öar dit skärgårdsbåtarna inte går. Utan egen båt hade det varit svårt att utföra jobben, säger han.

Det faluröda huset på ön är ett av flera objekt som företaget återkommit till genom åren. I vissa fall är man inne på tredje ommålningen. Väder och vind sliter hårt på fasaderna i skärgården och regelbundet underhåll är avgörande för att husen ska hålla över tid.

Till Dalarö, där kontoret och fönsterverkstaden ligger, går bilväg. Många av de mindre öarna saknar dock fasta förbindelser och till vissa går det bara att ta sig med egen båt. För att lösa logistiken lastas en flakmoppe ombord som körs i land och används för att transportera material till objekten.

– Det gäller att planera ordentligt så att man inte glömmer något, säger Johnny.

Företagets sju heltidsanställda målare utför allt från fasad- och inomhusmålning till våtrum, tapetsering och fönstermålning i egen verkstad.

Inte bara skärgård

Arbetena är inte begränsade till skärgården. Dalarö Måleriservice utför även uppdrag åt bostadsrättsföreningar, fastighetsägare och privatpersoner runt om i Stockholmsregionen, och servicebilar rullar dagligen i stan.

– Variationerna på jobben och att slippa bilköerna är några av fördelarna med att arbeta i skärgården, säger Johnny.

Kanalvägen 6, 137 71 Dalarö Kontakta: Johnny Larsson, 0708-50 11 33 eller Peter Johansson, 0735-15 85 02

E-mail: info@dalaromaleri.se www.dalaromaleri.se

Arkitekturkritikern Mark Isitt tillsammans med Hugo Pfister och Skärgårdsstiftelsens Amelie Reuterskiöld.

Jubileumsår på Grinda – 30 år av entreprenörskap och historia

Det händer mycket på Grinda i år! Jan Pfister firar 30 år som entreprenör på ön, och jubileet uppmärksammas med flera firanden under året. Dessutom lyfter Skärgårdsstiftelsens nya kortserie Våra Hus, med arkitekturkritikern Mark Isitt som programledare, bland annat den spännande historien bakom Grinda Wärdshus.

går för att hjälpa vaktmästaren med en fyrhjuling. Jag hänger senare på Hugo ner till den stora gästhamnen. Alla motor- och segelbåtar är ett givet inslag i den somriga skärgårdsmiljön, och det är häftigt att tänka på att hamnen inte existerade för dryga 30 år sedan.

Vi går mot den lilla restaurangen Framfickan som huserar i pittoreska röda stugor med vita trädetaljer. I samma byggnad ryms det lilla bageriet som bakar dagsfärskt bröd till hamnens gäster samt värdshusets och hotellens frukostserveringar. Det som blir över säljs under dagen i lanthandeln.

Det lyser i ögonen när Hugo talar om Grinda, hans entusiasm går inte att ta miste på när han förklarar att en av grundtankarna med Grinda är att det ska vara tillgängligt för många. Man kan välja på flera olika sorters logi: från tält till stugor till vandrarhem och hotell eller egen båt. Samma sak med maten där man kan välja mellan värdshusets fine dining och a la carte till enklare mat på Framfickan, eller varför inte en wrap i lanthandeln. Det ska finnas något för alla.

Det finns något enkelt men ändå så uttänkt med allt på Grinda. Systematiskt utvecklat. Man förstår att detta är ett livsverk, något att vara stolt över och något som nu förs vidare till nästa generation. Jag tar mig en tur upp till lanthandeln och det lilla caféet utanför lanthandeln. Här sitter familjer i olika konstellationer och äter varmkorv med bröd och glass om vartannat. Bredvid mig sitter en barnfamilj där barnen i 5-årsåldern högljutt protesterar när föräldrarna berättar att det är dags att åka hem. Och jag förstår känslan. Detta är ett ställe man gärna åker tillbaka till.

Tillsyningsteam på Högböte, skärgårdens trevligaste jobb.

Ett unikt arbetstillfälle för rätt personer, under sommarhalvåret på Högböte utanför Möja. Vi har tidigare haft två boende par halva säsongen vardera. Nu öppnar vi upp andra sätt att sköta arbetet. Par är naturligtvis fortfarande välkomna men även vänner, arbetskamrater eller ytterligare alternativ för de som har en bra lösning.

Det som är viktigt är att ni kan serva anläggning, medlemmar och gäster. Ansvaret omfattar även rollen som hamnkapten, vilket kräver erfarenhet av säker förtöjning och förmåga att upprätthålla regler på ett tydligt men trevligt sätt. Bostad ingår för tillsyningspersonerna. Arbetet på Högböte startar i slutet av april och slutar i mitten av oktober.

För rätt personer är det ett fantastiskt jobb, missa inte chansen. Kontakta oss snarast för mer information: Generalsekreterare Pelle Larsson E-post: kansli@kmk.se • Telefon: 08-661 23 03

POSTTIDNING B

POSTTIDNING B

Skärgårdsstiftelsen

Skärgårdsstiftelsen

t vå vackra sjötomter på stora sundsholmen mellan västra och östra lagnö - ljusterö samt gemensam fastighet drygt 2 ha med bastu & fina stränder från norr till söder på ön intill bussförbindelse - sommarlanthandel & café - båtmack - nära naturreservat

Gemensam fastighet 21 156 m² med fantastiska stränder vattenområde och storslagen utsikt bl a över Gälnan från bastu, brygga och sandstrand. Stora Sundsholmsvägen 1.

Charmigt välbevarat sekelskifteshus 58 m² + övre plan 4 r o k, dusch, öppen spis, vedspis. Naturtomt 4 233 m² med härlig udde och vattenområde. Stora Sundsholmsvägen 2.

Vi SÄLJER FRÅN ARHoLMA - TRoSA

ViLLoR - FRiTidSHuS - GÅRdAR

bastu - brygga - sandstrand sjötomt & kvällssol sjötomt - brygga - kvällssol - MER ÄN 35 ÅRS ERFARENHET -

Huvudbyggnad 80 m², 4 r o k, dusch, vedspis. Förrådshusen Ängsladan och Lyran, jordkällare. Härlig ängstomt 3 661 m² samt vattenområde. Stora Sundsholmsvägen 4. Kontakta Kjell Johansson 070-715 45 81 alt Lilian Essenberg 070-715 45 82 för information och visning

Vi har strandnära lägen samt sjölägen som specialité både på fastland & öar men vi söker alla typer av objekt Vårt stora kundregister samt mångsidiga marknadsföring ger effektiva och starka försäljningsresultat sälja? specialist sjölägen . .