Issuu

Levande skärgårdsnatur 2011 – med rapporter från 2010

Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Naturskyddsföreningen

I skärgårdsnaturens tjänst 2010 var av FN utlyst som det internationella året för biologisk mångfald. Det handlade om att öka förståelsen och kunskapen om mångfaldens betydelse för jordens alla djur- och växtarter. Projekt Levande skärgårdsnatur har under många år arbetat med att övervaka och förvalta naturens ekosystemtjänster i Stockholms skärgård – ett område som liksom andra delar av Östersjön utsätts för mycket stora påfrestningar. Arbetet med Levande skärgårdsnatur började för Skärgårdsstiftelsens del redan för över 30 år sedan med att rädda havsörnen som riskerade utrotning på grund av miljögifter till att några år senare även omfatta inventeringar av kustfågel och gråsäl. Inventering av andra djur- och växtarter tillkom under årens lopp.

Foto: Roine Karlsson

Genom att noga och under många år följa de olika arternas utveckling ökar kunskapen om samband och faktorer som påverkar dess utbredning. I det sammanhang som projekt bedrivs går det också att ibland

vidta direkta åtgärder som kan gynna förekomsten av en enskild art som är utsatt för hot. Som tydligt exempel tjänar just arbetet med havsörnen, men även lyckade utsättningar av enstaka berguvar från hägn kan ha betydelse för att på sikt hålla fågeln kvar som art i skärgården, och för att hålla bestånden av strandhäckande fåglar intakta är den ständigt pågående jakten på mink av stor betydelse. Det gäller till exempel för den sällsynta skräntärnan, en art som drabbats mycket hårt av minkens framfart. I detta nummer av Levande Skärgårdsnatur lägger vi lite extra fokus på ejdern som tyvärr blivit en ovanlig syn bland skären. Ejdern har sedan 1990-talet minskat kraftigt vilket både forskare och våra lokala observatörer uppmärksammat. Fågeln är sedan förra året klassad som Nära hotad (NT) i Artdatabankens rödlista. På bilden, ejderhona med unge. Projekt Levande skärgårdsnatur är en viktig del av Skärgårdsstiftelsens arbete för bevarande av den ursprungliga skärgårdsmiljön med dess biologiska mångfald. Som stor markägare, cirka 12 % av skärgårdens yta, är stiftelsen också på många andra sätt engagerad i skärgårdens miljöfrågor, till exempel genom jordbruk, skogsvård och arbete med de marina miljöerna. Detta arbete med att säkerställa naturvärdena i ”vardagslandskapet” är ett viktigt komplement till den mer vetenskapliga inriktningen som präglar Projekt Levande skärgårdsnatur med deltagande från forskarvärlden. Flera av stiftelsens tillsynsmän och övrig fältpersonal med lång erfarenhet deltar i projektarbetet med ringmärkning av fågel och inventering av både mark- och vattenlevande arter ute i skärgården. Hemma väntar jobb vid datorn med sammanställningar av uppgifterna från arbetet på fältet som ofta sker under besvärliga förhållanden. Resultat av tusentals timmars arbete fördelat på många engagerade personer sammanfattas i denna rapport.

Trevlig läsning!

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Innehållsförteckning Projekt Levande skärgårdsnatur

2010 - ett sammandrag av året som gått

Korta utdrag från årets resultat

Projektrapporter 2010

Kustfågelinventering Rapport linjetaxering av kustfågel i Söderarm Ringmärkning av kustfåglar Åtgärdsprogram för skräntärna Utvecklingen av storskarvkolonierna Berguv Havsörn Gråsäl Sjöfågelskydd - mink Blåstång

8 13 14 17 18 20 22 24 26 27

Florainventering Guckusko Majviva Gulyxne Hartmansstarr

28 28 29 29

Övriga naturvårdsprojekt i Skärgårdsstiftelsens regi Havstulpaner Gäddprojekt

30 31

Levande Skärgårdsnatur 2011 Produktion: Anna Björkman, Karin Strandfager, Cecilia Wibjörn och Ulrika Palmblad © Skärgårdsstiftelsen 2011 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Postadress: Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel: 08-440 56 00, Fax: 08-440 56 19 E-post: kansliet@skargardsstiftelsen.se Hemsida: www.skargardsstiftelsen.se

På omslaget: ejder, foto Roine Karlsson. Ejdern har sedan 1990-talet minskat kraftigt vilket både forskare och våra lokala observatörer uppmärksammat. Därför fokuserar vi lite extra på ejdern i denna rapport. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Projekt Levande skärgårdsnatur Projekt Levande skärgårdsnatur startade 1985 med inventeringar av kustfåglar som sedan dess har genomförts varje år. Det var upptakten till projektet som kom till efter diskussioner mellan Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län. Tanken med projektet var att få en bättre miljöövervakning och dokumentation av växt- och djurlivet i Stockholms skärgård. Det skulle fungera som en snabb och obyråkratisk väckarklocka för miljöfrågor i skärgården. Skärgårdsstiftelsen hade goda förutsättningar att, genom sina tillsynsmän, samla in material och sköta fältarbetet. Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande Skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare det arbetet kan förändringar snabbt upptäckas, vilket gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Genom ett gott samarbete med forskare och sakkunniga bidrar detta långsiktiga arbete till ökade kunskaper om många arter i skärgårdsmiljön. Levande skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behåller sina väl inarbetade inventeringsmetoder och naturvårdsinsatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort antal delprojekt enligt följande: • inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter • inventering och märkning av alkfågelbestånden • inventering av ejderbon i Lygne skärgård var fjärde år • märkning och bevakning av havsörnsstammen • inventering, märkning och utsättning av berguv • inventering av mellanskarvens boplatser • inventering och bevakning av gråsäl • uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt även skyddsjakt på mink • undersökning av havstulpaner • inventering av blåstång • inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade växtarters överlevnad; guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne Projektet drivs idag av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen och Stockholms Universitet, vilka även svarar för en stor del av sammanställningen och utvärdering av data. Ekonomiskt stöd har under året erhållits från Stockholm Adventures, Waxholmsbolaget, Filmlance International, Bokförlaget Max Ström, Swedbank Roburs kunder, Breviks båtsällskap, Väddö Centerkvinnor samt från privatpersoner till vilka vi framför vårt varma tack! Ett särskilt tack och en tanke till minne av Per Rinman! Projektledningen har under året bestått av: Karin Strandfager, Skärgårdsstiftelsen; projektledare Gunnar Hjertstrand, Skärgårdsstiftelsen; samordnare samt inventerare Karin Strandfager, Skärgårdsstiftelsen; havstulpaner Alar Broberg, konsult; berguv Björn Helander, Naturhistoriska riksmuseet/Naturskyddsföreningen; havsörn Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet; gråsäl Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län; kustfåglar Hans Kautsky, Stockholms Universitet; blåstång Roland Staav, ornitolog; ringmärkning kustfåglar, skarvboinventering, skräntärna

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

2010 – ett sammandrag av året som gått januari

Vind och snöbyar råder i skärgårdslandskapet, så här kallt och snöigt har vi inte haft det på flera år. En underkyld dimma bildar kraftig rimfrost och vi har inte en enda dag med plusgrader. Rådjuren håller tiderna bättre än SJ när de varje dag kommer för att äta på utfodringsställena. Fjällugglan ses jaga i skymningen på Svenska högarna.

februari

augusti

Flyttfåglarna förbereder sig och leker i de kraftiga vindbyarna. Det plötsligt ostadiga vädret räddar många områden från algblomningen.

september

Det blir en mycket blåsig höst och gott om kantareller, fjällskivling och karljohansvamp i markerna.

oktober

Spår av älg som gått ned sig i isen vittnar om att det tjocka snötäcket hindrar isens påbyggnad. En del fjärdar och sund är trots kylan snarare mos än tjockis. På andra ställen går det bra att ta sig över med snöskoter och spark. Många vilda djur stryker med en vinter som denna trots en hel del stödutfodring. Blåsten formar snövallar på mer eller mindre lämpliga ställen och skottningen blir tung både på mark och på tak.

Första snön lägger sig den 22 oktober. Den vita skogsharen eller svenskharen som den också kallas spanas på i höstens färgrika skärgårdsnatur.

mars

Is och vinter igen…

november

Nu stormar det ordentligt. Vintern kommer tidigt i år, så tidig isläggning har det inte varit sedan 1965.

december

Foto: Roine Karlsson

Skidföret är fint. De flesta båtar ligger fortfarande infrusna men en del tar första turen mot slutet av månaden. Smältvattnet rinner rakt ner i marken då tjälen aldrig fick en chans tack vare snötäcket. Havsörn och räv tycks ha haft en bra vinter med gott om kadaver.

april

Snön ligger kvar och ute på isen syns sälkutar här och var. När sista isen äntligen ger sig är det dags för sälräkning och strandstädning. Häckningen är i full gång men var är ejdern?

maj

Nya minkfällor sätts ut i den torra försommaren. Nu är vintern glömd för denna gång och inventeringarna börjar.

juni

Midsommarafton blev lugn på de flesta håll, kanske höll det vackra vädret folk nöjda och glada. Det är dock tråkigt att många fortfarande inte förstår att man inte ska elda på bergen, skadorna repareras inte förrän vid nästa istid och tänk om folk var bättre på att koppla sina hundar. Ejderkullarna är små och sällsynta.

juli

Månaden börjar lika varmt som föregående, senare smyger det in rejäla åskskurar med kraftiga urladdningar och i slutet av juli drar dimman in och överraskar en del båtägare. Den 15de börjar det ryka om det 21-gradiga vattnet och dagen efter är det bara 9 grader. Älg i Fredlarna, bäver i Mörkviken och inblåsta kanotister på Svenska högarna. Eldningsförbud råder.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Korta utdrag från årets resultat Kustfågelinventeringarna visar att ejdern fortsätter att minska och riskerar att försvinna från delar av Stockholms skärgård. Vad detta beror på vet vi idag inte svaret på. Forskningsprojekt har startats för att se om svaret ligger i tiaminbrist som är en av teorierna kring minskningen av ejdern. Ejdern är en välkänd fågel och skärgårdsbor och fågelintresserade hör av sig till oss med reflektionen av att ejderkullarna är mindre och färre. Andra teorier om att ejderhonorna är i så dåligt skick på grund av matbrist att de inte häckar förs också fram. I årets Levande Skärgårdsnatur ägnar vi extra fokus på ejdern trots att vi egentligen bara har frågor och inga svar rörande artens nedgång i Stockholms skärgård. Vi hoppas att inom en snar framtid kunna komma med svar som gör att trenden kan vändas i framtida inventeringar. Läs Roine Karlssons jämförande studie på ejder i norra skärgården. Ringmärkningen inom projekt Levande Skärgårdsnatur fokuserar under 2010 på alkfåglarna sillgrissla och tordmule i ytterskärgården samt åtgärdsarten skräntärna. Läs om det spännande arbetet som leds av Roland Staav och som ger kunskap om förflyttning och ålder hos respektive arter.

2010 var det 25:e året som berguven följts inom projektet. Under dessa år har 34 olika revir varit aktiva, av de elva som var aktiva 1985 vid projektstart är sex fortfarande aktiva. Totalt ligger antalet ungar för året på ca 16 st vilket är ca 10 mindre än snittet de senaste 3 åren. Troligen är det den kalla vintern 2009/2010 med mycket snö som gjort att de flesta paren bara fått en unge. Havsörnen hade ett något svagare år än vad som varit vanligt sedan 1994 när fortplantningen stabiliserades på normala nivåer efter 40 års stark påverkan av miljögifter. Troligen har den stränga vintern och det faktum att vinterutfodringen inom Projekt Havsörn upphört bidragit till detta. Totalt sjönk produktiviteten med drygt en fjärdedel med året innan. Det är trots allt inga alarmerande resultat och fullt tillräckliga nivåer för att upprätthålla beståndet. Gråsälarnas tillväxt i Stockholms skärgård har inte bara lett till att sälarna blivit en allt vanligare syn för oss som vistas mycket i skärgården. Det har också lett till att de metoder som använts inom projektet Foto: Staffan Kyrk

2010 års räkning av skarvbon visar att beståndet av storskarv är stabilt i Stockholms skärgård. Sedan

toppnoteringarna 2006-2007 har en utplaning skett. Den lilla ökningen i faktiska tal är orsakad av en omflyttning där en koloni som tidigare var belägen i Uppsala län nyligen flyttat över till vårt län.

Sillgrisslefångsten kräver sin man. En grissla tittar undrande på fångstmännen, medan andra försiktigt dras fram ur grottans mörker. 6

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Roine Karlsson

Björn Helander ansvarig för Naturhistoriska Riksmuseet och Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn går iland med kameran i högsta hugg, redo för inventering och ringmärkning av havsörn. Läs hans rapport på sidorna 22-23.

behövt förändras. Idag kan det på vissa populära skär en vacker försommardag ligga nästan 2000 sälar, vilket naturligtvis är svårt att räkna från en båt. Därför har sälövervakningen förändrats och sedan 2006 används flygbilder tagna från helikopter för att räkna sälarna, denna metod är numera så etablerad att de båtbaserade räkningarna inte längre behöver genomföras i Stockholms län. Men även om de årliga räkningarna upphört, innebär det förmodligen inte slutet för arbetet med säl inom projekt Levande Skärgårdsnatur. Säl kommer alltid att vara en viktig symbol för en levande skärgård och fortfarande finns det många områden där våra kunskaper behöver förbättras.

Du kan även under 2011 anmäla dig för sms-tjänsten när det är dags att tvätta båten för att undvika havstulpaner på båtskrovet.

Minkjakten i syfte att skydda fågellivet fortsätter inom projektet. Minken fortsätter att gäcka oss genom att försvinna på ett ställe och istället dyka upp på ett annat. Trots alla insatser verkar det inte möjligt att bli av med minken i skärgården utan den har blivit ett inslag i vår fauna.

Majvivan har de två senaste åren visat en minskande trend men har under åren varierat ganska kraftigt. Årets räkning visar 64 individer mot 95 st. år 2009 och 113 st år 2008.

Havstulpanprojektet växer ytterligare och har under de senaste åren med hjälp av ekonomiskt stöd från naturvårdsverket kunnat utvidgas och gälla Östersjökusten mellan Umeå och Trelleborg. Hela 137 havstulpanobservatörer var aktiva inom projektet under 2010. Glädjande är också att antalet båtbottentvättar har blivit fler för de som hellre tvättar än målar. På www.båtmiljö.se hittar du allt du behöver för ett mer miljövänligt båtägande.

Årets blåstångsrapporter antyder att inget dramatiskt hänt, förutom att vi fortsatt ser en mer frisk tångskog i skärgården. På vissa håll tar återkomsten av tång en längre tid, men inga data i rapporterna tyder på att den skulle minska i vissa områden. Årets inventering av guckusko visar fler blommande individer än föregående år (411 st) 2010 mot (368 st) 2009 däremot var det totala antalet individer (438 st) 2010 lägre än 2009 (502 st).

Gulyxne och hartmanstarr har nu ingått i projektet under 10 år. Trots att variationen mellan vissa år är ganska stor så kan man ändå glatt konstatera att båda arterna har utvecklats positivt på de inventerade lokalerna. Under två år kommer vi följa ett EUprojekt som går ut på att få upp gäddbeståndet i ytterskärgården. Läs om det spännande gäddprojektet längst bak i rapporten.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Delprojektrapporter 2010 Kustfågelinventering 1985 - 2010 RESULTAT Ejder (Somateria mollissima) Det totala antalet räknade gudingar i vårt material har sedan 2008 minskat med ganska precis 50 %. Den stora delen av detta (40 %-enheter) skedde mellan 2008 och 2009. Minskningen har skett i nästan samtliga områden. I Biskopsö där endast 6 gudingar räknades kan man befara att arten snart helt försvinner. En särdeles kraftig minskning skedde i Lygne där bara 60 gudingar räknades, vilket utgör endast en fjärdedel av 2009 års rekordlåga antal. Av de områden som under senare år hyst större antal ejdrar har minskningen sedan 2009 varit kraftig i Lynge, Svenska Högarna och Stora Nassa, medan Bullerö och StoröBockö-Lökaö haft en mer måttlig minskning. Svärta (Melanitta fusca) Antalet räknade svärthannar var 2010 det lägsta under de 25 år räkningarna pågått. Sedan det för senare år goda året 2002 har det totala antalet räknade hannar minskat med 50%. Innan dessa 8 år hade svärtan en mycket stabil period på 8 år. Av de områden som under senare år hyst större mängder svärtor har Svenska Högarna och framför allt Lygne (-75%) minskat påtagligt sedan 2009. I Svenska Högarna har dock antalen varierat kraftigt mellan åren och 2010 ligger strax under medelvärdet för de senaste 10 åren. Bullerö och Stora Nassa har legat mer stabilt kring 40 respektive 20 räknade hanar. Tordmule (Alca torda) Tordmulens kraftiga ökning de senaste åren bromsades i år upp något, men arten fortsätter öka och 2010 noterades det högsta antalet räknade fåglar under vår tidsserie. Det har som vanligt under senare år skett betydande omflyttningar mellan kolonier med bland annat ökning om 25% på Svenska Högarna och 20% på 8

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

F ig . 2

Ejder

Ejder 14000

Nåttaröfladen Fjärdlång

12000

Biskopsö 10000

Bullerö Björnö

8000

Träskö Storö-Bockö

6000

Stora Nassa

4000

Lygne

2000

Röder

Skarv Sv Högarna

Söderarm

19971998199920002001200220032004200520062007200820092010

Håkanskär

Den stora minskningen av ejder har skett i nästan samtliga områden. I Lygne har den varit särskilt stor med endast 60 räknade gudingar.

400

Svärta

350 Nåttaröfladen Fjärdlång Biskopsö Bullerö Björnö Träskö Storö-Bockö Stora Nassa Lygne Skarv Röder Sv Högarna

300 250 200 150 100 50 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

Även antalet räknade svärtor har minskat betänkligt. Aldrig sedan räkningarna påbörjades för 25 år sedan har så få svärtor kunnat räknas in.

Gunnarstenarna samt en minskning om 20% på Grän. De små kolonierna tillsammans ligger i princip på samma nivå som de senaste fem åren. Sillgrissla (Uria aalge) Efter tre år av mycket kraftig tillväxt av antalet räknade sillgrisslor i Stockholms skärgård skedde

2010 ett kraftigt trendbrott med en minskning om 45% sedan 2009. I de tre större kolonierna har minskningen sedan toppåret 2009 varit 62% i Storskär, 48% i Grän men bara 12% i Svenska Högarna. Den i antal mest betydelsefulla minskningen har skett i Grän som 2009 hade ett extremt högt antal, med mer än

Foto: Staffan Kyrk

I motsats till ejder och svärta ökar tordmulen, även om 2009 års mycket kraftiga ökning bromsats in något.

Tordmule 9000

Gunnarstenarna Grän Nåttaröfladen, Rödkö 1 Nåttaröfladen, Klovskär 4 Storskär (utanför Utö) Torrmulen-Norsten Björkskärs mellkobbar Viksharorna Sv Högarna tot Lygne Skarv, Stor-Flyttjan Skarv, Söderskär Röder Längden, Söderarm Tjärven fyr Söderarm Hållskär Abborren Stridsbådan, Understen

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

hälften av alla räknade sillgrisslor i Stockholms skärgård. Sett över en längre tid är 2010 års antal sillgrisslor i Grän fortfarande mycket högt. Den lilla, men under 20 års tid tämligen konstanta, kolonin Abborren i Ålands hav har sedan 2009 minskat med 89%. Här har under de 10 senaste åren en svagt nedåtgående trend setts, främst genom större mellanårsvariation. Den extremt stora minskningen

mellan de två senaste åren beror delvis på att 2009 tillhörde ett av de bättre under senare år, men värdet 2010 ryms ändå inte inom för kolonin normal mellanårsvariation. Tobisgrissla (Cepphus grylle) För tobisgrisslan var 2010 det bästa av de fyra senaste åren, men sämre än samtliga fyra föregående. Årets resultat kan alltså sägas

påtagligt bromsa den nedåtgående trenden. Ökning har främst skett i de två största kolonierna, framför allt med en dryg fördubbling i Svenska Högarna. I den tredje största kolonin, Simpnäs klubb i södra Ålands hav, skedde 2010 en påtaglig minskning och sedan dess toppår 2008 har antalet tobisgrisslor här halverats. Den är dock fortfarande den tredje största kolonin. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

DISKUSSION Ejder Förra årets mycket kraftiga minskning tycks inte ha varit någon tillfällig räknarteknisk svacka utan minskningen fortsatte 2010 om än i lägre takt. I några områden ser ejdern ut att inom kort helt kunna försvinna. De iakttagelser som säger att ejdern ökar längre in i skärgården är svår att se i vårt material. I de två längst in liggande områdena av dem vi räknar, Träskö-Storö och Björnö, har vi sedan 2009 haft en viss ökning i Träskö-Storö och en minskning i Björnö. Av områdena med större antal ejder under senare år tycks årets minskning i högre grad ha drabbat ytterskärgårdarna Lygne, Svenska Högarna och Stora Nassa medan Storö-Bockö-Lökaö och Bullerö som ligger lite längre in och har större öar inte drabbats lika hårt. Minskningen i Lygne avviker från den allmänna trenden med att just 2010 ha minskat mycket kraftigt. I Lygne har trenden under de senaste 5-6 åren varit måttligt minskande, men 2010 skedde plötsligt en mycket drastisk minskning som utmärker sig bland de räknade områdena. Nu räknades bara 60 gudingar att jämföra med över 1000 årligen fram till 2002. I Lygne utfördes i år också den var tredje år återkommande boräkningen. Den gav samma katastrofala resultat, med 27 räknade bon. Samma mönster finns för svärta i Lygne, med en mycket kraftig minskning just 2010. Det skulle ju kunna ha en gemensam lokal orsak, men vad det skulle kunna vara är svårt att se.

Tordmule På Gunnarstenarna gör Nynäshamns ornitologer ofta flera räkningar per år, vilket ger oss referensmaterial för hur stor del av variationerna mellan åren som egentligen beror på variationer i antal närvarande tordmular vid olika besök. Det visar sig att samma personer under samma häckningssäsong kan få mycket olika resultat. Det är också deras bedömning att bara en mindre del av tordmularna i ögruppen verkligen häckar. Tidigare har ornitologerna ofta räknat mycket fler tordmular än våra siffror. I år är situationen omvänd och årets mycket höga resultat i våra siffror är flera gånger högre än vad Nynäshamns ornitologer räknat. Födoresursen i Stockholms skärgård har antagligen under många år kunnat föda betydligt fler tordFoto: Roine Karlsson

Svärta Resultatet från 2010 är ca hälften av vad som räknades de första åren på 2000-talet. Då kan vi

jämföra våra siffror med Kustfågelgruppens räkning i hela Stockholms skärgård. Våra områden hyste då ca en tredjedel av skärgårdens svärtor. Om utvecklingen i våra områden sedan dess är representativ för hela skärgården fanns det i hela skärgården år 2010 ca 450 par svärta, 6 % av vad som fanns vid den första kustfågelinventeringen vid mitten av 1970-talet. Åtminstone i Stora Nassa skedde de 10 åren efter 1975 en ökning med ca 25%. Minskningen kan alltså varit ännu större sedan toppår kring 1985. Helt klart är att vi under 25 års tid haft en mycket kraftig minskning i Stockholms skärgård och det verkar också som att minskningen fortsätter efter en utplaning 1996 - 2003. Liksom för ejdern tycks något specifikt ha skett i Lygne där en mycket kraftig minskning skedde mellan 2009 och -10. Före häckningssäsongen sågs dock liksom de flesta år goda antal svärtor i Lygne.

Ejderns minskning har i högre grad drabbat ytterskärgårdarna Lygne, Svenska Högarna och Stora Nassa medan Storö-BocköLökaö och Bullerö som ligger lite längre in och har större öar inte drabbats lika hårt. 10

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Staffan Kyrk

I Östersjön som helhet är nog många år av mycket rik tillgång på skarpsill orsak till stark expansion för sillgrisslan.

mular än vad som kan hitta fungerande häckningsplatser. Många år av framgångsrik häckning och god vinteröverlevnad gör att bara en liten del av populationen får plats att häcka. För de båda andra stora kolonierna, Grän och Svenska Högarna, finns mycket få ornitologräkningar att jämföra med, men troligen är en betydande del av den mellanårsvariation vi ser bara slumpvariation i hur många ”övertaliga” icke häckare som besöker kolonierna vid räkningstillfället. I värsta fall kan det ibland röra sig om samma fåglar som räknas i flera kolonier. Två faktorer skulle kunna förväntas leda till färre tordmular än 2009. Den hårda vintern skulle kunna öka vinterdödligheten och torskens återhämtning borde leda till att det finns mindre skarpsill, som kan antas varit den dominerande födan under tordmulens långsiktigt mycket kraftiga ökning. Några sådana minskningstendenser ses dock inte i årets siffror. Sillgrissla I Östersjön som helhet är nog många år av mycket rik tillgång på skarpsill orsak till stark expansion för sillgrisslan. Om ökningen i Stockholms skärgård består av inflyttare från Karlsöarna eller om det främst består av fåglar födda i eller nära länet är kanske svårt att veta, men en intressant faktor är att mycket få platser tycks duga för framgångsrik häckning. De häckar nästan bara i djupa sprickor in i berget. I och med skarvens etablering på Grän kunde dock massor av sillgrisslor häcka på öppna hällar i skydd av skarvarna. Därmed kunde Stockholms skärgård under ett antal år ge betydligt fler sillgrisslepar möjlighet att häcka, vilket kan ha inneburit ett betydande lokal bidrag till populationstillväxten. Skarvkolonin

på Grän har under några år minskat kraftigt och under 2010 övergavs den helt. Grän var den enda skarvkolonin i ytterskärgården och det är mycket osäkert om det kommer att uppstå nya möjligheter för sillgrisslorna att häcka i skydd av skarvkolonier. På sikt skulle detta kunna bidra till minskande antal sillgrisslor i Stockholms skärgård. Den mycket kraftiga minskningen i antal räknade sillgrisslor sedan 2009 måste dock förklaras på annat sätt. Möjligheten att den bistra vintern skulle ha kraftigt ökat dödligheten verkar inte särskilt trolig eftersom tordmulen som övervintrar i ungefär samma område inte tycks ha påverkats. Troligare är väl att det mycket stora antal sillgrisslor som besöker häckningsöarna i Stockholms skärgård till största del inte har plats att häcka. Troligen vistas de därför mycket oregelbundet i kolonierna och är på samma sätt som tordmulen omöjliga att räkna på ett mellan åren jämförbart sätt. Tobisgrissla Bland grisslorna är tobisgrisslan den som har rykte om sig att vara svårast att räkna. De ägnar så mycket tid åt fiske långt från kolonin och samlas sällan vid häckningsöarna. Det är alltså extra svårt att pricka in rätt räkningstillfälle. Kanske är det därför bara den generellt minskande trenden som är att lita på. Spekulationerna kring enskilda områden nedan kan alltså mycket väl bero på slump lika gärna som på verkliga förändringar. Kanske beror en del av ökningen på Svenska Högarna på att fåglar från de ganska små, men näraliggande, kolonierna i Röder, Lynge, Skarv och l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Svenska Stenarna flyttat till Svenska Högarna. I dessa fyra kolonier har en påtaglig minskning skett. I Röder fanns ingen koloni alls 2010. En sådan omflyttning förklarar dock bara knappt hälften av ökningen på Svenska Högarna. Det verkar inte särskilt troligt att konkurrens om utrymmet från de andra två grisslorna förklarar tobisgrisslans antalsvariation på Svenska Högarna. Tobisgrissla och tordmule tycks på ett ungefär följa varandras antalsutveckling. De hade sina bästa år kring år 2000, med betydande minskning sedan dess. Under de allra sista åren har båda arter ökat igen. Sillgrisslan har ett annat mönster. Under de sista 8 åren har den svängt enormt, men utan samband med de båda andra arterna. Tobis¬grisslan hade sina sämsta år på Högarna under 2006-2009 med årligen ca hundra tobisgrisslor. Under dessa fyra år hade sillgrisslorna på Högarna både det sämsta året (2006) sedan 1993 och det i särklass bästa året någonsin (2008).

Mönstret med stark koncentration till Ålands hav kvarstår dock om man plockar in siffror från kolonier som inte ingår i våra räkningar. I rapporteringssystemet Svalan finns för 2010 data från ett antal ytterligare kolonier. Två av dem sticker ut som riktigt stora och båda dessa ligger i Ålands hav. Det är 120 exemplar vid Bysholmen ungefär mitt på Väddökusten samt länets största koloni på Understen, längst upp i norr vid länsgränsen mot Uppsala, med som mest 420 räknade tobisgrisslor. Det är 1,5 gånger så många som årets mycket höga antal på Svenska Högarna. I Svalan finns också ett flertal kolonier med mer än 10 tobisgrisslor i den södra delen av Stockholms skärgård. Även om vi inte ser detta i de av oss räknade kolonierna verkar det alltså som om tobisgrisslans minskning i söder har planat ut eller möjligen vänt lite uppåt igen. Mats Nordin Länsstyrelsen i Stockholms län Foto: Roine Karlsson

I förra årets sammanställning presenterades funderingar om olika födotillgång i Ålands hav och egentliga Östersjön till följd av olika vattenmassor med olika övergödningssituation. Det skulle kanske kunna vara bakgrunden till att de kvarvarande tobisgrisslorna i Stockholms skärgård främst häckar i den norra ytterskärgården, från Svenska Högarna upp till länsgränsen. Årets ökning har dock skett i den mer näringsbelastade Östersjön medan det skett en påtaglig minskning i det klarare Ålands hav. De två kolonier där de största antalsförändringarna skett,

Simpnäs klubb och Svenska Högarna, ligger dock nära gränsen mellan de två havsområdena och kanske är de marinbiologiska skillnaderna inte så stora. Tångbältets djuputbredning på Svenska Högarna är dock undersökt och ungefär samma som i undersökta områden i Stockholms södra ytterskärgård. De marinbiologiska förhållandena vid den stora och i år starkt ökande kolonin på Svenska Högarna borde alltså vara jämförbara med den södra ytterskärgården.

Årets resultat bidrar till att påtagligt bromsa tobisgrisslans nedåtgående trend. Bland annat räknades mer än dubbelt så många tobisgrisslor på Svenska Högarna som året före. 12

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Skrämmande tillbakagång i Wibecks kölvatten Rapport från Roine Karlssons linjetaxering av kustfågel i Söderarms skärgård år 1994 - 2010 En viktig pusselbit i Widbecks kölvatten Edvard Wibecks linjetaxering av Stockholms skärgård från 1937 och 1938 är indelad i 63 områden. Varje område representerar en ögrupp som kördes igenom enligt en förutbestämd rutt på sjökortet, det är den vi följer. Två av dessa områden täcker vi upp i dag. Det är område nummer 60 - med öarna HåkanskärVattungarna-Sten-Mjölskären och område nummer 61- Söderarm-Krykjan-Gadboskär. En yta som är lite större än en kvadratmil. Material, metod Tidpunkten för inventeringen är förlagd till den tid då ejdern, storskraken och gräsanden tydligast visar att den hör hemma och häckar i området. För andfåglar är tiden för värpning veckorna 16-17. Vi har aldrig räknat i vecka 16 men vid sen vår har vi varit ute vecka 18. Ombord har vi varit två personer i en öppen styrpulpetbåt.

Foto: Roine Karlsson

Det är utomordentligt viktigt att räkningen sker under gynnsamma väderförhållanden. Räkningen ska genomföras tidiga mornar och ska vara klar klockan tio. Vi är på plats nordost på Gisslingö klockan sex, där vi börjar och färdiga öster om Stora Ramskär före klockan tio. Vi använder handkikare för att på längre håll kunna bestämma arten, vilket kan vara nog så svårt i motljus en tidig vårmorgon i slutet av april eller första veckan av maj. Föraren svarar så att båten framförs efter den planerade rutten och håller reda på de sju zonerna vi delat in rutten i. Zonerna är till för att få en mer detaljerad information. Även ett nollresultat redovisas. Den som kör båten hjälper den

I jämförelse; Wibecks resultat 1937-38 från Söderarm 1 013 ejder, 24 storskrake, 1 gräsand, 0 grågås

som räknar att hålla reda på fågel som förflyttar sig i zonen så att dubbelräkning inte sker. Räknaren under våra tretton år har varit Bo Granberg som fört protokoll och gett mig angivelser till hur fort båten bör gå för att hinna med och räkna. Det är bara hanfåglar av nämda arter som räknats. Hanfåglarna uppehåller sig vid den här tiden utanför häckningsskären. Resultat: När vi började vår linjetaxering i mitten på 90-talet var det en fantastisk naturupplevelse att komma ut i Söderarmsskärgården en tidig vårmorgon. Och få vara med om det rika fågellivet av framförallt ejder. Det var ett liv och ett kiv utan dess like. Idag bara tio år senare får man en känsla att en epidemi eller farsot dragit fram över arkipelagen. Nu är det skrämmande tyst och stilla. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig denna utveckling på bara tio år.

“Nu är det skrämmande tyst och stilla. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig denna utveckling på bara tio år”. Vi har sett en kraftig minskning av ejdern de senaste åren från rekordåret 1999 med 1 803 gudingar till 2010 års ynka 193. En minskning med hela 1 610 hanar. Minskningen började märkas redan 2005 då vi var nere under 1 000 stycken. Sedan minskade det med cirka 100 gudingar per år till 2010 års katafstrofala 193. Minskningen kan bero på B-vitaminbrist men orsaken är fortfarande oklar. Edvard Wibeck räknade in 1 013 ejder på 30-talet. Då fortfarande vårjakt var tillåten (vårjakt på sjöfågel förbjöds 1955). Vi bidrar med en viktig pusselbit av ett lokalt område.* Räkningen sker från en öppen styrpulpetbåt så det är viktigt att den sker under gynnsamma väderförhållanden. Här är det Bo Granberg som räknar.

* Den här rapporten är ett resultat av en kurs i inventeringsmetodik för ornitologer vid Uppsala universitet. Robert Ekblom har varit handledare. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Ringmärkning av kustfåglar - 2010 Ringmärkning har kallats den ornitologiska forskningens lyckokast. Individmärkning med numrerade ringar och en adress har gamla anor i Sverige. 2011 fyller denna forskningsmetod 100 år och med hjälp av den har vi varje år fått allt bättre kunskaper om våra fåglars levnadsförhållanden. Fundamentala kunskaper om flyttning, trohet till boplats, könsmognad och ålder skulle aldrig ha kunnat samlas in utan ringmärkningen som bas. Sedan 1960 administreras all vetenskaplig ringmärkning i Sverige av Ringmärkningscentralen (RC) på Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm. Inom projekt Levande skärgårdsnatur har vi under 2010 koncentrerat oss på två viktiga projekt, dels alkfåglarna sillgrissla och tordmule i ytterskärgården, dels Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för skräntärna, en i Sverige hotad art.

Alkor

Sillgrisslan har en ganska kort historia som häckfågel i Stockholms skärgård och den första kända häckningen upptäcktes av Nynäshamns ornitologer på Grän 1973. 1981 började Björn Hjernquist på Länsstyrelsen i samarbete med Skärgårdsstiftelsen grissleringmärkning i två kolonier och det var upprinnelsen till projektet Levande skärgårdsnatur med inventering och ringmärkning av vissa arter på programmet. Märkning har således nu pågått i cirka 30 år, men på Stora Karlsö hade ringmärkning av ungar kommit igång ännu tidigare och det skulle visa sig att Karlsögrisslor regelbundet vandrar ut till bl a Stockholms skärgård för att bosätta sig där. Fågelbergen på Stora Karlsö har alltid fungerat som spridningscentrum för sillgrisslan i Östersjön. Vi har hittills i Stockholms skärgård ringmärkt nära 6400 sillgrisslor (1973-2010) fördelade på 3090 ungar och 3277 adulta fåglar. Foto: Staffan Kyrk

Sillgrisslan blir äldst bland svenska fåglar och det krävs mångåriga studier för att få en uppfattning om hur gamla individerna kan bli och förflyttning mellan kolonierna. Vi kan genom vårt unika projekt bidra till denna kunskap. För varje år som går ökar möjligheterna till att få värdefulla fynd och

kontinuiteten är viktig. Under året har vi koncentrerat ringmärkningen till sillgrisslorna, som bara häckar på de yttersta öarna i fyra områden, Understens skärgård i Ålands hav, Svenska Högarna samt ögrupperna Grän och Gunnarstenarna utanför Nynäshamn. Expeditionerna har genomförts i samarbete med Gunnar Hjertstrand med flera tillsynsmän samt volontärer.

Tordmular med inventeringsfartyget Sefyr i bakgrunden. Under 2010 kunde vi kontrollera både den äldsta och näst äldsta tordmulen i svensk ringmärkning, minst 28 och 27 år gamla. 14

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Staffan Kyrk

Färdigmärkt! Äntligen får jag tillbaka friheten! Inspirerad ringmärkare studerar tekniken - kanske dags att ta en egen flygtur...

Inventeringar har visat sillgrisslans ökning i vårt län under senare årtionden. I mitten av 1970-talet inräknades bara 52 par, strax efter sekelskiftet (20012003) fanns nästan 500 par och 2010 minst 600 par, en ökning på mer än 1000 % de senaste 25 åren. Vi hittar nu nya boplatser varje år. Med största sannolikhet har uppgången med den rikliga tillgången på skarpsill (grisslornas huvudföda) att göra. Det är också utmärkt att genomföra studier av en fågelart som är i stark tillväxt!

Årets arbete

En för oss tråkig upptäckt var att sillgrisslekolonin på Västerskär (Grän), där ett stort antal grisslor häckade tillsammans med skarv hade spolierats. Anledningen var att den stora skarvkolonin havererade under säsongen och skyddet var därmed borta. Alla grisslornas ägg var krossade och hundratals äggskal täckte marken vid vårt besök i början av juli. Vi lyckades emellertid mycket bra med kontroller av redan märkta fåglar 2010 . Vi fångade omkring 175 redan märkta sillgrisslor och flera tordmular, varav två var de äldsta hittills i svensk ringmärkning. Ringmärkning av fåglar som kan bli äldre än 40 år är inte problemfri. Mäter vi ringarnas eller fåglarnas ålder? Under årens lopp har vi bytt ut många slitna ringar, som inte kunde avläsas. I år kunde vi med ny teknik undersöka dem. Gamla ringar kunde syrabehandlas av Lina Jansson på RC, som lyckats ta fram ”osynliga siffror” och därmed identifiera många individer.

Genomgång av kontroller i olika kolonier Understens skärgård besöktes 3 juli. På ön Abborren häckade en 20-årig tordmule. På Stridsbådan fångades en 23-årig sillgrissla, född på Abborren, som märkligt nog år 2000 kontrollerades på Lillö, Svenska Högarna, men 2009 var tillbaka på Stridsbådan. Grän besöktes 7 juli. På Bodskär fångade vi och bytte ring på Sveriges äldsta tordmule, minst 28 år gammal, märkt på samma ö 10 juli 1982. En sillgrissla på Bodskär var född på Stora Karlsö som unge 2004. På Västerskär hittades ett skelett av en 11-årig sillgrissla sannolikt slagen av havsörn. På Österskär kontrollerades en 20-årig och en 33-årig sillgrissla födda på Stora Karlsö. En ny häckplats hittades i en spricka i norr och här fångades den första sillgrisslan med polsk ring. Den visade sig vara märkt under sitt första levnadsår den 29 oktober 2007 fångad i ett fisknät i Gdanskbukten utanför floden Vislas mynning. Den var en av 12 sillgrisslor och 55 tordmular som fångades av en fiskebåt under natten. Det finns inget tidigare fynd av någon polskmärkt grissla från boplatserna längre norrut i Östersjön. 11 juli gick färden till Svenska Högarna. På ön Kalken fångade vi 4 sillgrisslor födda på Stora Karlsö 1973 (37 år), 1976 (34 år) och 2008 (2 år). 37- åringen är den hittills äldsta fågeln i vårt projekt och en av Sveriges äldsta kända sillgrisslor. En annan sillgrissla var född på ön Bonden i Ångermanland 1996. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foton: Staffan Kyrk

Invasion av ringmärkare på Svenska Högarna. En grissla med ring ABA 800 kunde avbildas i flykten av Staffan Kyrk. Den visade sig vara 19 år gammal och född på Kalken 1991.

En boplats är liksom gjord för grisslefångst och här kan vi fånga samtliga individer som finns hemma. En av grisslorna har vi lyckat fånga 10 gånger under årens lopp. Den märktes som adult häckfågel här redan 1987 (för 23 år sedan). En grissla med ring ABA 800 kunde avbildas i flykten av Staffan Kyrk (se foto). Den visade sig vara 19 år gammal och född på Kalken 1991. På Lillö bytte vi ringen på en häckande tordmule, som föddes på samma ö 1983, alltså 27 år gammal

och näst äldst av Sveriges märkta tordmular. En annan hemortstrogen tordmule på Lillö var 24 år gammal. På Skvimparskär fångade vi en 10-årig sillgrissla från Stora Karlsö. 14 juli besökte Jan Ohlsson Gunnarstenarna och kunde även där kontrollera en sillgrissla från Stora Karlsö, född 2006. Den var alltså 4 år gammal och är också den första i vårt projekt som bar en färgring. Vårt projekt kan ses som ett komplement till sillgrissleprojektet på Stora Karlsö. Här ringmärkts ungar i stor skala, men där är det svårt att komma åt de gamla fåglarna. I vår mångåriga studie har vi samlat in data om åldersfördelningen hos fåglarna i häckningskolonierna, troheten mot boplatserna och förflyttning mellan kolonierna. Det finns inget annat svenskt projekt som under så lång tid varit aktivt. Det är vår förhoppning att kunna fortsätta det unika projektet under flera år till. av Roland Staav

Inte kan man tro att denna lilla silvertärneunge om några veckor påbörjar sin långa resa till Antarktis. 16

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Åtgärdsprogram för skräntärna

Häckning kunde verifieras på 19 boplatser och på ytterligare några syntes par eller enstaka fåglar. Kolonin som etablerades 2009 bedömdes innehålla cirka 25 par och 22 ungar kunde märkas här den 21 juni. I övrigt häckar skräntärnorna i enstaka (solitära) par. Totalt märktes 40 ungar vilket är det högsta antalet på flera år och häckningsresultatet kan betecknas som gott. Nordeuropas bästa rastplats upptäckt Under hösten fick vi rapport från Carsten Rodhe i östra Tyskland, som upptäckt Nordeuropas bästa rastplats för skräntärnor. Han räknar med att mellan 600 och 800 skräntärnor passerar Kummerower See norr om Berlin. På en betongbrygga rastar en stor tärnflock under perioden 30.7-15.9. Med tubkikare lyckades han läsa av 10 tärnor med svenska ringar och 20 med finska.

Foto: Carsten Rodhe

Skräntärnan, världens största tärna häckar i norra Europa enbart i Östersjön och i Sverige finns det bara omkring 500 häckande par 2010. Då arten visat en vikande tendens under flera år har ett åtgärdsprogram igångsatts genom Naturvårdsverket 2007. Trots detta fortsätter minskningen i landet och det är därför speciellt viktigt att följa utvecklingen av det häckande beståndet i Stockholms skärgård. Tack vare Skärgårdsstiftelsen och Gunnar Hjertstrand har jag kunnat besöka alla kända boplatser, inventerat beståndet och kunnat ringmärka ett antal av årets ungar.

På rastplatsen i Tyskland. Svensk skräntärna från Skrakskären född 2002 och den högra fågeln kommer från Dragsfjärd i Finland.

En av tärnorna märktes som unge i juni 2002 i Skrakfjärden, den yttersta häckplatsen i Stockholms skärgård, numera övergiven. Märkningen finns dokumenterad på en film om Skärgårdsstiftelsens verksamhet som tagits av Britten Hjertstrand. På bilden ser vi samma tärna 9 år gammal till vänster tillsammans med en annan ringmärkt tärna från Dragsfjärd, Finland och en omärkt ungfågel. En av ungfåglarna föddes i kolonin vid Svartlöga 2010 och matades av en adult 4-åring från norra Uppland. Därmed kunde vi slå fast att den norduppländska tärnan 2010 flyttat till den nya kolonin vid Svartlöga och genomfört sin häckning där. Skräntärnorna matar nämligen sina ungar i flera månader under höststräcket.

Foto: Roine Karlsson

Några fynd av andra tärnor

Andra kustfåglar märks också i mindre omfattning under expeditionerna och under året har två intressanta fynd rapporterats till muséet. Silvertärna Världens mest långflyttande fågel är silvertärnan, som varje år flyttar ner till drivisbältet i Antarktis för att övervintra. Den 1 juli ringmärktes en unge på Bytta Salkobbar i södra skärgården. Silvertärnorna börjar sin flyttning under juli månad och redan under första flyttningsetappen den 7 augusti infångades tärnan på Ottenby fågelstation på Öland. Det var under nattfångst i fyren kl 23 som tärnan kontrollerades och mättes. Fisktärna En nära släkting till silvertärnan är fisktärnan, som också är en långflyttare men ”bara” flyger till södra Afrika för övervintring. En fisktärna, märkt som unge den 24 juni 1999 vid Torö kontrollerades den 13 mars i sitt 11:e levnadsår på en välkänd tärnlokal nära Swakopmund i Namibia, belägen över 900 mil fågelvägen från födelseplatsen. Den var i god kondition och släpptes välbehållen. Tärnan fick också en sydafrikansk ring på andra benet som verifikation.

Silvertärnan vistas bara knappt tre månader hos oss och lever då mest på spiggar.

Båda tärnorna har alltså fångats av forskare och bidragit till ökad kunskap om våra tärnors flyttning. Björn Lundberg och Jan Ohlsson har kompletterat ringmärkningarna i skärgården utanför Nynäshamn. av Roland Staav l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Inventering av skarvens boplatser 2010 För att beräkna skarvbeståndets storlek använde vi samma metodik som under tidigare år. Samtliga kända kolonier har besökts, även sådana koloniöar som övergivits tidigare. Vi beräknar antalet använda bon som ett mått på genomförda häckningar, men kan inte uttala oss om häckningsframgången. Vi kan däremot få en uppfattning om den långsiktiga utvecklingen. Utplaning konstaterad Vi fann aktiva kolonier på 24 öar. Det häckande beståndet av storskarv är stabilt i Stockholms läns skärgård. Noteringarna för 2006-2007 är ännu de högsta för området varefter en minskning och utplaning skett. Den lilla ökningen i faktiska tal som konstaterats 2010 är orsakat av en omflyttning i norra delen av skärgården, där en koloni som tidigare var belägen i Uppsala län nyligen flyttat över gränsen till vårt län. Fem av kolonierna, Björkholmen, Fälöv, Västerskär (Grän), Marskärsgrundet och Alören med sammanlagt 452 bon har av olika skäl övergivits under säsongen. Andra kolonier har kraftigt minskat i storlek, till exempel Äggskären., Våmklubben och Doftskärshällar var helt övergiven. Man kan notera att i flertalet av dessa kolonier har ägg oljerats i stor omfattning under många år. Störningar ger omflyttning Till detta har i år konstaterats olika slag av störningar från örn. Stora omflyttningar och nyetableringar har ägt rum sedan 2009. Eftersom många skarvar numera häckar närmare bebodda öar kan man förledas att tro att skarvbeståndet ökat, men i själva verket beror dessa omflyttningar på olika störningar.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Skarvkolonier i Stockholms läns skärgård 2010 Plats

Antal bon

Käringholmen Björkholmen Grän Västerskär Skorvan Fälöv Våmklubben Västra Pjukan Äggskären Skraken Delö Bolvik Rödkobb St. Värtan Råholmen St Värtan Västerskär Småholmarna S Småholmarna N Ryssmasterna N Ryssmasterna S Korsgrundet Bergskäret Marskärskobben Marskärsgrundet Alören Singö, Själgrundskallen

173 42 158 345 49 47 325 154 761 47 44 411 22 366 238 434 289 162 9 629 151 84 119 454

Summa

5513 bon

Kommentar: Björkholmen, Fälöv, Västerskär, Marskärsgrundet och Alören med sammanlagt 452 bon har övergivits under sommaren.

Foto: Roine Karlsson

Havsörnars påverkan Årets inventering av skarvbon visar att havsörnarna i allt större omfattning påverkar kolonierna. Detta har varit känt sedan flera år men påverkan har accentuerats. Perifera bon både på marken och i träd har i olika omfattning rensats i flera kolonier. En utsatt koloni är den nordligaste vid Singö.

Foto: Staffan Kyrk

Aldrig tidigare noterat Under inventeringsarbetet hittades här hundratals slagna skarvungar. Sådan kraftig predation har vi aldrig noterat tidigare. Det är frågan hur länge skarvarna kan stanna kvar här innan de är tvungna att flytta till annan ö. Alla kolonier är i olika grad påverkade av havsörn, speciellt Bergskäret och Västerskär (Grän) besöks ständigt av havsörnar och påverkan är tydlig. Denna företeelse bör ägnas större uppmärksamhet i framtiden och måste beaktas i förvaltningen av skarvbeståndet.

“Sådan kraftig predation har vi aldrig noterat tidigare.” Vi vet också att det häckande skarvbeståndet i Uppsala län praktiskt taget slagits ut på grund av havsörnspredation. Intressant framtid Det ska bli intressant att följa den häckande skarvpopulationens utveckling i Stockholms skärgård under kommande år. Roland Staav

Havsörnen påverkar i allt större omfattning skarvens utbredning vilket följs med intresse.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Berguv - 25-års jubileum av inventeringarna Berguv (Bubo bubo) Inventering har skett på öar utan fast landförbindelse från Gräsö till Landsort dock ej i Nynäshamns kommun.

har inte hittat någon ny häckplats. Ungefär 34 olika revir har varit aktiva under åren. Vi känner till minst två gamla lokaler som har blivit återbesatta efter att ha varit berguvsfria i cirka 50 år.

25 år med Skärgårdsstiftelsen Det gångna året var det 25:e året vi har följt berguvar i Stockholms skärgård tillsammans med Skärgårdsstiftelsen. Vi tillbringar 2-3 dagar per år i skärgården, det räcker för att följa de flesta uvrevir på ett bra sätt. Eftersom vi gör likadant år från år blir också resultaten jämförbara.

När uvarna hittat ett bra revir kan man ofta följa paret under lång tid. Cirka 20 revir har varit aktiva i mer än 10 år. Om man släpper kontakten med ett revir kan uvparet var väldigt svåra att hitta igen efter några år. Flera av våra par har alternativa häckplatser och det brukar ta några år innan man återupptäcker de nya häcklokalerna. Ofta är sträckorna mellan de alternativa häckplatserna kilometerlånga i ett enda revir.

Redan första året (1985) kunde vi konstatera tio aktiva revir. De regelbundna besöken varje år ökar vår kunskap om uvarna och deras revir i skärgården. Vi har kunnat följa förändringar över tiden. En av de tydligaste är att nästan alla kända revir norr om en linje vid Möja i Värmdö kommun har försvunnit. För tillfället har vi en känd aktiv häckplats i området. Vi kunde även följa den ökningen i antalet uvrevir som skedde från mitten av 80-talet (samma trend konstaterades på fastlandet), det blev närmast en dubblering. Tyvärr verkar det som om det skett en liten minskning sedan 2007. Möjligen hade fågelinfluensan en påverkan. Ett av de kända reviren försvann och hanen hittades död med fågelinfluensa. Det tar några år innan ett revir blir tomt när den ena vuxna uven dör. Den andra stannar kvar och försöker locka till sig en ny partner, om det misslyckas lämnar uven reviret. Normalt ser vi under den tiden spår av uv. Inventeringen under några få dagar ger inga helt säkra siffror utan mer indikationer och trender.

Inventeringsmetodik Vi lyssnar efter uv i skymningen och besöker speciellt utvalda områden som ser ut att kunna härbärgera berguv. Lyssningen genomförs under en timmas tid per lokal. Huvudsyftet är att söka efter nya revir. Berguvar ropar mest frekvent under de första åren i reviret och aktivast i månadsskiftet februari/mars.

Foton: Alar Broberg

Av elva revir från 1985 är sex stycken fortfarande aktiva. 1-2 individer kan finnas kvar i området, men vi

Jag uppskattar att cirka 230 ungar har fötts under tiden 1985-2010, vi har ringmärkt cirka 160 stycken. Det är inte så ovanligt att vi missar någon häckning, ofta ser vi spåren efter bon eller ungar året efter. När vi hittar nya revir kan vi uppskatta antalet häckningar genom att se spår av gamla häckningar. Som mest har vi ringmärkt 17 ungar under 2004, och som minst bara två ungar år 2006. Variationen mellan åren beror nog mest på tillgången av byten för honan under senhöst till vår. Är det dåligt med mat orkar hon inte producera ägg till häckningen. Långa perioder med snö kan också påverka häckningsresultatet.

Uvhona attackerad av silvertärna som skyddar sitt bo. Här kan man verkligen se hur stor uven är i förhållande till tärnan, vingspannet kan bli upp till 170 cm! 20

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Upprop genomförs genom vädjan om att människor rapporterar sina berguvobservationer. Vi vill gärna ha information om äldre häckningsplatser. Vi har sett flera fall där öar har blivit återbesatta efter årtionden. Häckplatsinventering eftersök av häckning och spår av berguv på kända häcknings lokaler. Vi försöker söka igenom hela området som är aktuellt för häckning och det medför ofta att vi måste klättra i branterna. Det är tidskrävande och en brant kan ta flera timmar att söka igenom. Vi letar även nya lokaler, speciellt när vi har fått information om observationer av berguv. Vi gör även några besök på öar och platser som ser bra ut. Om ungar påträffas så ringmärks

dem. För att minska störningen så försöker vi lägga besöket till att ungarnas ålder har nått minst 3 veckor (i skärgården från 10 juni och framåt). Ingen av metoderna garanterar att vi hittar alla uvar. Kombinationen av inventeringssätt ökar chanserna men vi får acceptera att det alltid kommer att finnas uvrevir vi inte känner till.

Resultat 2010

Lyssna efter uv Inga större insatser gjordes under våren, enstaka tillfällen som inte resulterade i någon ny information. Ringmärkning och häckplatsinventering Totalt i Stockholms län ligger antalet ungar strax över 16 stycken år 2010, vilket är ca 10 mindre än snittet de senaste 3 åren. Vintern 2009/2010 var kall med mycket snö och de flesta paren fick bara en unge. Antalet kända revir ligger ganska konstant sedan några år. • Häckplatsinventeringen genomfördes under 3 dagar i juni/juli via båt. • Sju ungar ringmärktes på sex olika häckningslokaler. Antalet häckningar är bara en mindre än 2009. Däremot fanns det bara en kull med två ungar, det är förklaringen till att vi ringmärkte cirka dubbelt så många ungar på samma antal häckningar förra året. Troligen är den stränga vintern med en sen snösmältning förklaringen. Överraskande i år var en häckning norr om linjen vid Möja. • Vi fann 15-17 aktiva revir. Antalet ligger väldigt stabilt, något revir försvinner och något tillkommer. Fortfarande är området norr om Möja väldigt fattigt på uv. • Totalt besökte vi som vanligt ca 25 öar. Av dessa var tio nya öar för oss eller gamla lokaler där uvarna har försvunnit. • Under hösten släppte vi ut två berguvsungar som var födda på Skansen. Som vanligt släpptes ungarna ut i norra skärgården. Den ena återfanns i december, i Södertälje med bruten vinge och avlivades. • Fortfarande får vi enstaka observationer av några uvar i områden där vi har släppt ut ungar under de senaste tre åren. Återfynd Samma uvpar, vars ena unge blev funnen död i Oxelösund, en av de första konstaterade fåglarna med aggressiv fågelinfluensa har nu även mist en unge av 2007 års kull. Den hittades död i Hallsberg, Närke, på rangerbangården. Det är svårt att veta var den blev påkörd av tåget, den kan ha suttit fast en bra bit och fallit av när tåget stannade. Genom åren har vi följt paren för att se hur framgångsrika de är som häckare. Självklart har vi säkerligen missat någon enstaka kull. På fastlandet vet jag att vi missar cirka en kull var 6:e år på en lokal som är välbevakad.

Uvhona och unge bor under skarvarnas häckningssten.

Här är resultaten för årets häcklokaler Lokal 1: 16 ungar sedan 1998 Lokal 2: 24 ungar sedan 1984, här har vi missat några kullar, men hittat alternativa öar för häckning. Lokal 3: 21 ungar sedan 1984, här har vi troligen också missat några kullar, paret har häckat på minst tre olika öar. Lokal 4: 9 ungar sedan 2004, har häckat varje år, väldigt ovanligt. Lokal 5: 9 ungar sedan 2001, varav några döda ungar i början juni ett år. Lokal 6: 1 unge sedan 2010, har häckat minst ett år före 2010, enligt spår i bo-området. Uv i skarvkoloni… Vid skarvinventeringen under senvåren hittade man en uvhäckning i en skarvkoloni. Man såg både hona och unge från sjön men steg inte iland för att låta bli att störa uvarna. Även förra året under sensommaren när man räknade skarvbon såg man en uv på en av öarna. Den 16 juni steg vi iland bland häckande skarvar. Ungen var kvar vid boet och skarvarna reagerade knappt på att uvhonan flög iväg när vi skrämde iväg henne från området. Vi kunde inte konstatera att någon skarv hade blivit ett byte för berguvarna. En skarvkoloni i en skogsbevuxen skärgård blir en utmärkt häckö för uvarna eftersom många stenar friläggs och undervegetationen blir begränsad. Då dyker det upp en hel del lämpliga häckplatser för uven. Uvens krav är att det är ganska öppet, helst en skyddad häckplats under ett överhäng eller bakom stenar. Så vi bör nog hålla mer utkik på dessa öar i framtiden. Jag har inte hört talas om att uv häckat i skarvkolonier förut. All rapportering om berguv i länet hjälper oss att skydda fåglarna, deras häckningslokaler och att övervaka berguvsstammens utveckling som en del i miljöövervakningen av skärgården. Alla rapporter tas emot med glädje!

Alar Broberg, xbror@swipnet.se

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Havsörn - ett något sämre år för havsörnen Havsörn (Haliaeetus albicilla) När samarbetet mellan Skärgårdsstiftelsen och Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn inleddes i början av 1970-talet fanns det bara runt ett tiotal havsörnspar kvar på kuststräckan Arholma-Landsort - det vi brukar kalla Stockholms skärgård. Som läsare av tidigare årsrapporter från Projekt Levande Skärgårdsnatur kunnat se så har mycket hänt sedan den tiden!

1.4

1.2

1.0

30 % Bon m. ungar 20

.4 .2

En stor framgång för natur- och miljövården Havsörnens återkomst under 1990-talet och till nu är en stor framgång både för natur- och miljövården i Sverige. Det var miljögifter som var orsaken till den katastrofalt dåliga fortplantningen och som var anledningen till att arten höll på att försvinna. Förbuden under 1970-talet mot användning av DDT och PCB är det som till slut gjorde att fortplantningen kunde fungera igen. Men det tog lång tid, hela 20 år innan skadan var reparerad. Under denna långa tid kunde beståndet bevaras med omfattande naturvårdsinsatser i form av vinterutfodring och boplatsskydd. Havsörnens återkomst är en verklig arbetsseger där många krafter samverkat.

Inventeringarna 2010

Under våren kontrollerades som vanligt alla kända tillhåll i Stockholms skärgård med hjälp av flyg. Alla bebodda boplatser besöktes sedan under försommaren för att registera häckningsresultaten, ringmärka och provta ungar och samla in döda ägg och fjädrar för undersökning. Efter att vi nu haft många milda vintrar ända sedan slutet av 1980-talet fick vi en ganska hård vinter 2010 med mycket is och snö. Det var med viss spänning vi gjorde vårinventeringarna i april, hur hade den hårdare vintern påverkat örnarna? Det visade sig att den nog påverkat en del – fler örnpar än vanligt hade inte lagt ägg utan bara

Antal kontrollerade havsörnspar (röd) och antal ungar i Stockholms skärgård 1964 – 2010. Data från Projekt Havsörn (sedan 1964) och Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning (sedan 1989). 22

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Produktivitet

.0 10

pia - 11.01.18 17:56, prod_proc_2011

Andel lyckade havsörnshäckningar i Stockholms skärgård (röd linje) och antal ungar per kontrollerat par (produktivitet, blå linje), 1964-2010. Observera att det är olika skalor på y-axlarna. Den gröna linjen markerar referensnivåer (72 % respektive 1,3 ungar) från tiden före 1950.

byggt på sina bon men sedan avbrutit häckningsbestyren. Det hör också till bilden att vinterutfodringen nu upphört inom Projekt Havsörn. Detta i kombination med en tuffare vinter borde kunna påverka. Kontrollerna av häckningsresultaten i Stockholms skärgård genomfördes planenligt i maj och juni. Totalt på både fastlandskusten och i skärgården kollades 68 bebodda revir på den aktuella kuststräckan, varav 29 i samverkan med stiftelsen i skärgårdsområdet. Resultaten visar på ett sämre år än vad som varit vanligt sedan 1994, när fortplantningen stabiliserades på ungefär normala nivåer efter 40 års stark påverkan av miljögifterna. Fyrtio par (59 % av kollade) lyckades få ut någon unge, medan 28 par (41 %) inte fick några ungar. Fler än vanligt (55 %) av de lyckade häckningarna innehöll bara en unge, och totalt sjönk produktiviteten med drygt en fjärdedel jämfört med året innan - som var ett bra år. Men detta är ändå inga alarmerande resultat. Sedan 1994 har andelen lyckade häckningar i Stockholms skärgård pendlat mellan 58 och 80 %, och produktiviteten mellan 0,9 och 1,3 ungar per kontrollerat par i beståndet. Detta är strots allt inte särskilt stora variationer, och fullt tillräckliga nivåer för att upprätthålla beståndet under normala betingelser. Rasade bon Två bon rasade under pågående häckning i juni med ungar och allt. I det ena fallet överlevde den ena av de två ungarna från boet och fördes till Djurkliniken Roslagstull för undersökning. Det visade sig att den hade brutit lårbenet i fallet och att benet börjat läka ihop med benpiporna omlott. Örnungen var medtagen efter några dagar på marken utan vätska och mat i junivärmen, men var i övrigt i skapligt skick och vi bestämde oss för att försöka rädda den. Vetrinärena på Djurkliniken lyckades med konst-

Foto: Anders Bouvin

Havsörnen blir en allt vanligare syn i Stockholms skärgård. Dock visade resultaten på ett sämre år 2010 än vad som varit vanligt sedan 1994, när fortplantningen stabiliserades på ungefär normala nivåer efter 40 års stark påverkan av miljögifterna.

Det gamla boet var inte påbyggt men mycket spillning vid boträdet visade att boet varit flitigt besökt av örn. Men det var inget försök till häckning. En vanlig bild när den ena i ett par försvinner är att den andra är platsen trogen, och man kan kanske misstänka att det är så det var på denna lokal. Men detta är inte säkert – det kan också vara så att paret finns kvar och stod över att häcka, på samma sätt som fler andra par gjorde under året. Framtiden får visa om paret trots allt fortfarande finns kvar.

Gammelörnar Det ringmärkta gamla havsörnsparet som jag berättat om i tidigare årsrapporter kunde inte bekräftas 2010.

av Björn Helander Naturhistoriska Riksmuseet och Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn

Det första mötet mellan den rehabiliterade havsörnsungen (närmast) och dess nya adoptivsyskon.

Övergivet bo med ett dött ägg i juni i Stockholms skärgård.

Foton: Björn Helander

stycket att få tillbaka benpiporna i normal position och stifta benet i detta läge. Läkningen lyckades och efter två veckors rehabilitering hos Ewa Kirkegaard, Viltjouren, kunde vi adoptera ut örnungen till ett bo som innehöll en unge i lämplig ålder. Ett kort ställningskrig uppstår mellan boets ursprungliga unge och ”inkräktaren” som placeras dit, men det brukar lugna ner sig snabbt. Vi har gjort liknande adopotioner vid ett antal tillfällen under åren och hittills ser samtliga ut att ha lyckats.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Gråsäl - 2010 sista året sälarna räknades från båt Gråsäl (Halichoerus grypus) Räkningar av gråsäl på kobbar och skär i Stockholms Skärgård har i årtionden varit en del av projekt Levande Skärgårdsnatur. Att följa beståndets utveckling har varit en av arbetsuppgifterna för både tillsynsmän och sälforskare vid Naturhistoriska Riksmuseet. När projektet inleddes såg framtiden mörk ut för Östersjöns sälar. Miljöforskare uppmärksammade tidigt att rovfåglar som havsörn, berguv och fiskgjuse hade svårt att få ut några ungar ur äggen och småfåglar bundna till jordbrukslandskapet minskade dramatiskt i antal, utan synbar anledning. Problem kunde senare kopplas till den ökade kemikalieanvändningen i samhället. Kvicksilverbetat utsäde, bekämpningsmedel innehållande DDT och industrikemikalier som PCB påverkade hela ekosystemet. På Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm visade man att även den ökande andelen sjuka sälar i Östersjön kunde kopplas till höga halter av miljögifter, främst PCB i sälarnas föda. Sälarna drabbades av ett problemkomplex som innebar, skador på bland annat käkben och klor och nedsatt fruktsamhet beroende på skador på honornas reproduktionsorgan. När situationen var som värst uppskattades att upp mot 90 % av alla vikaresälshonor var sterila och att det gällde även en mycket stor andel av gråsälshonorna.

Tog tio år innan effekterna syntes I slutet av 1970-talet var det största antalet räknade gråsälar i området kring Svenska Björn under försommaren mindre än 200. Trots att både förbud mot de farligaste kemikalierna och skyddsåtgärder för sälarna infördes under mitten av 1970-talet tog det nästan 10 år innan man kunde börja avläsa effekterna av insatserna. Men i mitten av 1980-talet skedde ett trendbrott, sälarna som räknades under de årliga inventeringarna blev nu långsamt fler. Även sälhälsan förbättrades, unga djur drabbades allt mer sällan av skador på reproduktionsorganen och sälarna kunde fortsätta att reproducera sig även i relativt hög ålder. Detta, i kombination med fridlysning och skyddsområden, ledde till att sälstammarna började tillväxa igen. Den positiva utvecklingen har fortsatt och 2010 räknades enbart i området kring Svenska Björn drygt 3000 djur och totalt i Stockholms län knappt 5000 gråsälar. På 1970-talet var det totala antalet räknade sälar i Östersjön som helhet färre än det vi observerar enbart i Stockholms Län i dag. Historiskt sett är antalet sälar fortfarande begränsat Det är viktigt att vara medveten om att trots att gråsälarna vid Svenska Björn mer än tiofaldigats sedan slutet av 1970-talet är antalet sälar i Östersjön i ett historiskt perspektiv fortfarande relativt begränsat. Under pälsbytesperioden 2010 räknades det drygt 23000 gråsälar i Östersjöområdet vid inventeringar i

“I början av 1900-talet fanns också betydande mängder med tumlare i svenska vatten.” Foto: Magnus Rietz

Skyddsåtgärder vidtogs för att rädda sälarna Problemen hos fågel och säl uppmärksammades inte bara i forskarvärlden, opinionen i samhället fick till stånd politiska beslut som ledde till förbud mot användningen av de farligaste kemikalierna samtidigt som skyddet för djuren förstärktes. Sälarna fridlystes och viktiga uppeliggningsplatser avsattes till säl-

skyddsområden för att försöka skydda den spillra av sälarna som fanns kvar i Österjön.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Foto: Magnus Rietz

Sverige, Finland, Ryssland och Estland. Antalet vikare 2010 uppskattas samtidigt till ca 10.000. Det ska jämföras med uppskattningen, baserat på jaktstatistik, från början av 1900-talet på 80-100 000 gråsälar och 200-300 000 vikare. I början av 1900-talet fanns också betydande mängder med tumlare i svenska vatten, en art som idag är extremt ovanlig. En färd med båt i ytterskärgården i början av 1900-talet måste varit mycket spännande för den naturintresserade. Mer begränsade levnadsvillkor i Östersjön idag Även om antalet sälar under början av 1900-talet var betydligt vanligare betyder det inte automatiskt att Östersjön skulle ha utrymme för lika många sälar idag. Hur många sälar som kan leva i Östersjön är beroende av tillgången på bytesdjur och lämpliga livsmiljöer. Övergödningen av Östersjön och den förhöjda primärproduktion den leder till medför förmodligen att den totala biomassan är större idag än den var för 100 år sedan. Samtidigt har exploateringen av skärgårdarna, dels i form av byggnationer men också i form av ett ökat utnyttjande, färjetrafik, fritidsbåtar och rörligt friluftsliv, förmodligen begränsat tillgången på exempelvis lämpliga kutningsplatser. Människans påverkan enorm Samtidigt som fiskbiomassan förmodligen ökat på grund av övergödningen har också vårt eget uttag av fisk ökat markant. Uppskattningar anger att människans fångster av fisk i Östersjön mer än tiofaldigats de senaste 100 åren. Vissa år fångas mer än 1.000.000 ton fisk i Östersjön av oss människor. En grov uppskattning för samtliga sälarter i Östersjön ger en fiskkonsumtion av ca 70 000 ton/år alltså endast ca 7 % av vad vi människor fångar. Alltså är knappast sälarna ansvariga för bristen på fisk i Östersjön. Övergödningen och överfisket påverkar inte bara mängden fisk i havet utan även artsammansättningen,

“Samtliga sälarter i Östersjön ger en fiskkonsumtion av ca 70 000 ton/år, alltså endast ca 7 % av vad vi människor fångar.” vissa arter som karpfiskar gynnas av övergödning och andra missgynnas. Hur sälens födoval förändrats under 1900-talet vet vi väldigt lite om, men om vi jämför de få studier som finns, kan vi se att sedan slutet av 1960 och början av 1970-talet fram till idag har gråsälarnas diet blivit mer ensidig. Strömming och skarpsill utgör idag ett betydligt större inslag i dieten än tidigare och arter som torsk har minskat kraftigt. Även om torsken de senaste åren återigen blir vanligare i gråsälarnas föda, som ett resultat av den ökande tillgången på torsk i Östersjön. Tillväxten påverkar metoderna Sälarnas tillväxt i Stockholms skärgård har inte bara lett till att sälarna blivit en allt vanligare syn för oss som vistas mycket i skärgården. Det har också lett till att de metoder som använts inom projektet behövt förändras. Idag kan det på vissa populära skär en vacker försommardag ligga nästan 2000 sälar, vilket naturligtvis är svårt att räkna från en båt. Därför har sälövervakningen förändrats och sedan 2006 används flygbilder tagna från helikopter för att räkna sälarna, denna metod är numera så etablerad att de båtbaserade räkningarna inte längre behöver genomföras i Stockholms län. Men även om Skärgårdsstiftelsens årliga räkningar upphört innebär det förmodligen inte slutet för arbetet med säl inom projekt levande skärgård. Säl är en viktig symbol för en levande skärgård och det finns fortfarande finns det många områden där våra kunskaper behöver förbättras. av Olle Karlsson Naturhistoriska Riksmuséet l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Sjöfågelskydd - minken en listig överlevare Minken (Mustela vison) Anledningarna till att minken klarat sig så bra i Stockholms skärgård är flera. Den är mångsidig i sitt födoval och äter det som är lättast tillgängligt allt ifrån små däggdjur till fågel, fisk, kräftor, musslor och allt däremellan. Tamminkar som suttit i bur dör dock nästan alltid svältdöden eftersom de drivs upp med gröt, de vet inte hur man dödar vilda djur. Hur stor del som överlever finns det inga siffror på. Minken är också en mycket god simmare och når öar där andra landlevande rovdjur inte kan ta sig. Den saknar i princip naturliga fiender i Östersjöns ekosystem. De vildminkar som finns idag i skärgården härstammar troligen från stora utsläpp av mink som gjordes under andra världskriget. Även oss människor överlistar den. I minkfällorna går nästan aldrig honor, därför måste fångst av mink även ske med hund och bössa vilket är kostsamt för projektet.

av Karin Strandfager Foto: Britten Hjertstrand

Viktigt att hålla nere beståndet Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän bedriver en viss jakt med både fällor och bössa. Kanske har de två senaste vintrarna ändå tagit en del på stammen? Inte för att de inte tål en rejäl vinter men i delar av skärgården där is och snö legat tjock har det nog inte ens för

minken varit en lätt match att hitta mat. Minken må vara en främmande art för Sverige men Sverige har inte på länge varit en främmande plats för minken. Djuret överraskade i Stockholms skärgård i början på 1980-talet när man fann en hel Tordmulekoloni utplånad. Det var då debatten kom i gång i skärgården och det var också då man bestämde sig för att i största möjliga mån hålla nere beståndet av mink åtminstone på fågelskyddsområdena. En total utrotning är inte möjlig, däremot är det viktigt att hålla ner beståndet. Från 1998 har ca. 14 000 minkar fångats eller skjutits i skärgården. Glädjande nog visar många exempel på att öar vars fågelpopulationer som blivit helt utslagna av mink har kunnat återkoloniseras efter att man målmedvetet satt in fällor och jakt på mink.

Tillsynsman Gunnar Hjertstrand gillrar en minkfälla. I minkfällorna går dock nästan aldrig honor, därför måste fångst av mink även ske med hund och bössa vilket är kostsamt för projektet. 26

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Blåstång - allt friskare tångskog i skärgården Blåstång (Fucus vesiculosus) Början av året som gått var ovanligt isrikt och vi befarade att blåstångruskorna närmast ytan skulle ha varit bortskrapade. I Asköområdet såg jag detta endast på ett fåtal lokaler. På några utsatta ställen av is fanns stumpar av blåstång närmast ytan till någon meters djup. Djupare ner sågs inget som tydde på isskrap. Men vad som var vanligare, och som flera tillsynsmän rapporterat var att tången hade kvastbildningar i topparna, fr.a. nära ytan. Det kommer alldeles säkert från att tången blivit skadad av isen. Topparna frös fast i isen. Sedan när våren kom släppte isen utan att röra sig för mycket och topparna blev skadade. Kring skadan på de tillväxande delarna av plantan bildas dessa kvastar. Ser vi till protokollen var detta dock inte så vanligt, förutom vid Ägglösen där rapporterade kvastbildningar var fler än tidigare år.

Årets rapporter antyder att inget dramatiskt hänt, förutom att vi fortsatt ser en mer frisk tångskog i skärgården. På vissa håll tar återkomsten av tång en längre tid, men inga data i rapporterna tyder på att den skulle minska i vissa områden. av Hans Kautsky Stockholms universitet

Skador från isen i topparna på tången Vad som däremot kan skönjas i rapporterna var en ökning i bitskador på årsskott och 1-2 åriga skott rapporterades. Detta brukar ju var ett tecken på betning från växtätarna, men i år tror jag att det beror på skador från isen. Det rapporterades att havsgråsuggorna var vanligare i år. Även data tyder på att detta var fallet på flertalet av lokalerna, där kurvorna visar en liten uppgång 2010- se trendlinjen i figuren för havsgråsuggorna. Den generella trenden är dock att det var fler i mitten av 2000-talet. Då rapporterades i allmänhet färre bitskador. Till gråsuggorna är frekvensen bett kopplade, fr.a. på de äldre partierna. Havsgråsuggor föredrar de fintrådiga algerna (påväxten) på blåstången och äter tång bara om de därtill är nödda och tvungna (har inget annat att välja på). Andelen havsgråsuggor på sensommaren är betydligt fler än på våren. Tången tämligen fri från påväxt Vid karteringen noterade Sarah Anderin på Svenska Högarna riklig förekomst av Blåstång i sitt område med 2-3 plantor per kvm. Även vid Genböte rapporterade Caroline Lindblom ingen större förändring. Hon såg en hel del nate etablera sig, vilket också Petter Lundgren och andra sett i sina områden. Caroline skickade in en tuss brunslick (Pylaiella) vilken man enklast skiljer från grönslick (Cladophora), att när den tas upp ur vattnet är den sladdrigare, som en blöt bomullstuss. Grönslick kan man trycka ut vattnet och då syns fina grenar. Färgen kan var svår- båda kan vara halvt genomskinliga blekgråbruna närmast ytan, man får titta noga. I Villinge-Boskapsö har Åke Fjärdhäll rapporterat att det inte är mycket tång, bara enstaka observationer av plantor i ett av områdena och inga i andra. Genomgående har flera sagt att tången är tämligen fri från påväxt. Man har heller inte upplevt någon påfallande planktonblomning på sommaren.

Figur: Havsgråsuggornas antal per kg tångruskor åren 1998 till 2010. I figuren har en trendlinje ritats in för att tydliggöra trender över flera år. Vår- och höstrapporteringen har skiljts åt. l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Florainventeringar Guckusko (Cypripedium calceolus) I Sverige finns det idag 44 arter av orkidéer och alla är fridlysta. Guckuskon är flerårig och det kan tio år innan den går i blom. Den är kraftig och högrest och kan inte förväxlas med någon annan orkidé. Artnamnet calceolus betyder liten sko, andra dialektala namn är toffelblomma och ormskalle. 2010 noterades totalt 438 individer varav 411 blommande. Det totala antalet är något färre än för 2009 när antalen var 502 varav de som var i blom var 368, alltså färre än årets blommande. Guckuskon uppmärksammades av Skärgårdsstiftelsens personal när den kraftigt minskade under 1970 och -80 talet. Problemet var att tidigare öppna marker började växa igen. Genom ett samarbete med markägare påbörjades en restaurering av dessa marker som fortsatt och gett positiva effekter på guckuskon i området. Rapporterat av Jan-Ola Öding och Björn Sundberg. Inventeringar och naturvårdsarbete utförs av tillsynsmännen Jan-Ola Öding och Björn Sundberg

Majviva (Primula farinosa)

Majvivan hittar man på kalkrika fuktängar och stränder men trivs också på betade marker. Arten finns sparsamt upp till Jämtland och är vanlig på Öland och Gotland. Skärgårdsstiftelsen har följt majvivan på Utö sedan mitten på 1990 talet och försökt ta reda på vilken markskötsel den föredrar. En gräsbrand utplånade en lokal helt 1999 men en ny hittades och har följts sedan 2001. Den nya lokalen har ökat årligen med en topp notering för 2008 med 113 individer. Förra rapporten visade en liten backning till 95 och i år endast 64 majvivor. Rödsysslan (sällsynt orkidé) har setts i området men lyste med sin frånvaro 2010. Bengt Söderlund har besökt beståndet 13 juni 2010.

Inventeringen utförs av tillsynsman Bengt Söderlund

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Gulyxne (Liparis loeselii) Orkidén gulyxne klassas som sårbar i den svenska rödlistan för hotade arter. Arten växer i kalkrika rikkärr så kallade extremrikkärr. Arten kräver en god vattentillgång och kärren är oftast relativt blöta. De flesta lokaler där gulyxne växer kräver en viss hävd för att arten inte ska slås ut. Den blommar i juni-juli med mycket speciella gulgröna blommor som sitter i ett glest ax. 2010 är tionde året som inventeringen av gulyxne har utförts av Norrtälje Naturvårdsstiftelse på uppdrag av Skärgårdsstiftelsen. Dagens slitage av betesdjuren bedöms vara så pass lågt att det inte äventyrar gulyxnebeståndet. Området var markant blötare åren 2009 och 2010 än under åren 2006-2008. Under sommaren 2010 förekom en värmeperiod med mycket liten nederbörd som under sensommaren ändrades till en period med stora mängder nederbörd. Trots att det aktuella beståndet var mindre 2010 än föregående år så har hela beståndet utvecklats positivt sedan starten av inventeringen 2000. Inventeringen 2010 utfördes av Maria Pettersson, Norrtälje Naturvårdsstiftelse den 13 september.

Hartmanstarr (Carex hartmanii) Halvgräset hartmanstarr klassas som sårbar i den svenska rödlistan för hotade arter. Den blir cirka 20-70cm hög och blommar från maj till juni. Arten växer i fuktängar och kärrkanter, är kalkgynnad och hittas på friska, ogödslade slåtter- eller beteshävdade ängsmarker. Sedan 1998 har området Eknäset, Riddersholm hävdats genom slåtter vilket har motiverats av närvaron av hartmanstarr. Sedan år 2000 (med undantag 2002) har inventeringen av hartmanstarr utförts av Norrtälje Naturvårdsstiftelse på uppdrag av Skärgårdsstiftelsen. Antalet axbärande strån varierar mycket mellan olika år, liksom utbredningen i provområdet. Det aktuella beståndet tycks dock utvecklas i positiv riktning eftersom arten går att finna i fler och fler provrutor för varje år. Inventeringen 2010 utfördes av Maria Pettersson, Norrtälje Naturvårdsstiftelse den 20 augusti.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Övriga naturvårdsprojekt i Skärgårdsstiftelsens regi

Havstulpaner - nu ökar antalet båtbottentvättar

Vet ej vad som styr förökningen Problemet är att vi ännu inte vet exakt vad som styr dessa djurs förökning. Flera faktorer spelar in som temperatur, salthalt och surhetsgrad men lokala variationer kan vara mycket stora.

“Har du ingen båttvätt där du har din båt kan du tvätta själv med hjälp av en borste.” Skärgårdsstiftelsen har nu drivit havstulpanprojektet i nio år vilket går ut på att informera båtägare om hur man kan minimera påväxt av havstulpan genom att tvätta sin båt vid rätt tidpunkt och därmed slipper använda sig av dyr och giftig bottenfärg som påverkar våra grunda havsvikar negativt. I samarbete med Informationscentralen för Egentliga Östersjön vid Länsstyrelsen i Stockholm och senare även Stiftelsen Håll Sverige Rent har olika tjänster tagits fram som gör att båtägare kan få en personlig påminnelse om att det kan vara dags att tvätta båten just där du bor.

Foton: Christer Engqvist

Havstulpan (Balanus improvisus) Havstulpanen är ett litet kräftdjur med ett hårt skal av kalk. Den lever av att filtrera plankton ur salt och bräckt vatten. Så här långt är det en beskrivning av en marin art som funnits hos oss i ca 150 år. Problemet är att detta djur gäckar båtägare genom att sätta sig fast på skrovet. Den förökar sig flera gånger per år på västkusten men oftast bara en gång per år i Östersjön. Efter befruktning kläcks små frisimmande larver som kan driva med vattnet långa sträckor för att sedan sätta sig fast på en hård slät yta och växa till sig. Bilden visar tydligt skillnaden i påväxtmängd mellan en icke rengjord yta jämfört med en yta som är rengjord endast en gång under sommarsäsongen.

Stort tack till havstulpansobervatörerna! Projektet startade med att Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och frivilliga privatpersoner i Stockholmsskärgård blev så kallade havstulpanobservatörer. Genom att studera en svartplastplatta varje vecka som hängs ut före midsommar på 1 meters djup kan observatörerna rapportera när havstulpanerna börjar växa till i just deras vik. Sedan kan denna information spridas till båtägare. Genom ekonomiskt stöd från Naturvårdsverkets havsmiljöfond har projektet kunnat växa och sedan sommaren 2010 sträcker sig våra observatörer från Umeå i norr till Trelleborg i söder. Tack vare att länsstyrelserna ekonomiskt stöttade båtbottentvättar har dessa ökat i antal de senaste åren. Dock är de fortfarande lätträknade. Har du ingen båttvätt där du har din båt kan du faktiskt tvätta själv med hjälp av en borste. Andra sätt är att lyfta upp båten för att sedan högtryckstvätta den. Mer tips och information får du på den matnyttiga hemsidan www.båtmiljö.se där kan du hitta bra information för att på ett miljömedvetet sätt ta bort eller slippa påväxt av havstulpan och andra organismer. Där kan du även registrera dig för ett SMS när det är tid att tvätta båten! Cicci Wibjörn

Varningsmärken på en miljögodkänd båtbottenfärg, den ena står för hälsofarlig produkt och den andra för miljöfarlig produkt. Att en färg är miljögodkänd innebär inte att den är miljövänlig utan bara att den inte innehåller ämnen som är klassade som bekämpningsmedel. Skärgårdsstiftelsen förespråkar därför andra metoder för att hålla båtbotten ren från påväxt. 30

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Utnyttja SMS-tjänsten så får du reda på när det är dags att tvätta båten! - Läs mer om projektet på Båtmiljö.se - För att anmäla dig till SMS-tjänsten finns en direktlänk på Båtmiljö.se och stiftelsens hemsida

Gäddprojektet - nytt projekt för att återintroducera gäddan Med syfte att återintroducera gäddan i ytterskärgården har ett projekt startat som sträcker sig från 1 december 2010 till sista december 2012.

Foto: Ulf Bergström

Fiskvård och Friskvård Finansieringen kommer av EU-pengar som Fiskeriverket delar ut till Länsstyrelserna.

Huvudmän för detta projekt är Östra Svealands Fiskevattenägarförbund och Skärgårdsstiftelsen. Eftersom Skärgårdsstiftelsen är den största fiskevattenägaren i Stockholms skärgård och värnar om ett rikt friluftsliv, känns det viktigt att vara med och arbeta för att öka förekomsten av gädda.

Årsyngel av gädda i Liåkersviken.

Hur går det till? Vild avelsfisk fångas och rom och mjölke sätts samman. Sen är det bara att hoppas att befruktningen visar resultat. Efter några dagar får de ägg som är befruktade i sådana fall ”ögon”. De sätts då ut i fiskodlingsbehållarna som kommer att placeras i Ramsmoraån på Möja. Äggen kläcks när det tillströmmande åvattnet har rätt temperatur. Varje litet yngel krokar då fast i de granruskor som lagts ut och

där hänger de tills gulsäcken är tom och de är redo att simma. Vid detta skede är det dags att flytta ynglen till Stora Nassa och Gillöga och släppa dem fria. Allt beror på vädret men är det tillräckligt varmt så blir det nog gäddyngel redan före midsommar. Man hoppas då på att cirka 500 000 nya små gäddor ska börja sina liv som yttre skärgårdsbor.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Stöd projekt Levande skärgårdsnatur! Stockholms skärgård utgörs av en mosaik av öar och vatten som skapar unika livsmiljöer både ovan och under ytan. För att skydda och bevara skärgårdens växt- och djurliv och dess naturvärden är det framförallt viktigt att snabbt kunna upptäcka förändringar. Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om ett antal olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare detta arbete kan förändringar snabbt upptäckas. Det gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Vill du ge ett ekonomisk bidrag kan du göra det på Skärgårdsstiftelsens hemsida, www.skargardsstiftelsen.se. Där kan du också läsa mer om stiftelsens naturvårdsarbete.

l e va n d e s k ä r g å r d s n a t u r

Postadress Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel 08-440 56 00 Fax 08-440 56 19 kansliet@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se

Levande skärgårdsnatur