Lina Hagelbäck & Ulrik a Nielsen
Ömhetsmarker
Schildts & Söderströms
Utgiven med stöd av FILI /Delegationen för den svenska litteraturens främjande.
ISBN 978-951-52-4142-9 © Lina Hagelbäck & Ulrika Nielsen 2017 Schildts & Söderströms, Helsingfors Grafisk form: Emma Strömberg Omslagsbild: Bailey Foster Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2017 sets.fi
Stryk dig mot det djupaste, mot det mest obegripliga i mig.
DEL I dialoger, rum eller älskling
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Underbara du. Min kära. Finns det katter med i dikten? Tre hittills, men det kan bli fyra. Och andra djur? En friterad hyena, några slitna höns. Abborren? Kylskåpskall. Ska vi gå på blyertsfesten? Först pratar vi om din dikt. Den blev hemsk. På ett bra sätt? Om jag säger »vildmark«. Som en halvt om halvt bedövad kropp. Ja. Du menar nötkött? I bästa fall? Ett hängmörat ramverk. Man får räkna med slakthusets roll. Poetisk vapensupport. De gånger vi skrev fram mardrömsregnet. »Att tyda mörkret«? »Mörker« är ju ett favoritord.
9
– – – – –
10
Ett problem kanske. Inte nödvändigtvis, »regn« … »HAV« Men ändå. Jo, havet är en rättighet.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Bara skrivandet kan rädda en. Och inte ens det kan rädda en. »Snö är inte snö om det snöar i juni.« Något är det som räddas. Vad? Det som prasslar underifrån. »Prasslar« är ett älsklingsord. Som rispapper i sängen. Lövhögar på isiga gator. Det prasslar till vänster. Otro? Ett stiligt ord. Ett lögnaktigt ord, fruktansvärt. Visst, ordets gamla skugga. Skuggor matar oron. Skuggorna i och omkring kroppen. Det är något som är sant i skuggorna. Friskt, djurdoften. Bordet skälver. Ja, mest i mitten. Här. Det verkar tillta i kraft.
11
– Men det går inte att tala om. – Att skriva går kanske. – Att skriva är något annat. Man tackar för sorgen.
12
– – – – – – – – – – – – – – – – –
Skriver vi nu? Jag tror inte det. Något fattas bordet. Lysande socker. När ska vi börja? Och hur ska vi fortsätta? Gå rakt in i det. In i det dubbla. Bokstäverna blir gravida. I livet ljuger man. Tillsammans. Och man gör det jämt. För att hålla ihop. Men det håller inte. Varifrån kommer skrivandet? Den del av kroppen som fortfarande lever. Den skrikbara delen.
13
– – – – – – – – – –
14
Hur skulle du beskriva mig? Som människa eller dikt? Välj du. Jag älskar dig. Du är min solmogna handgranat. Mer. Du vill in i det största och det minsta samtidigt. Mer. Du är den nya midnatten varje natt. Ännu mer. Råstekt hibiskus, nervernas närvaro, du håller om din storm. Och min storm.