Issuu

Varje kyrksal kan fyllas

MATS NYHOLM

www.semnos.com

Av Mats Nyholm har tidigare utkommit: Ta upp Davids slunga Dina relationer

Där inget annat anges är bibelorden hämtade från Bibel 2000.

INNEHÅLL Förord........................................................... 7 Har du en tom kyrksal? . . ................................ 9 Vill du fylla din kyrksal?................................ 21 Med vilka motiv fyller du din kyrksal?........... 31 Hur fyller du din kyrksal?.. ............................. 41 Konsten att samla människor....................... 49 Bön – det mest avgörande i en kyrka . . ......... 65 Diakoni – det som behövs överallt............... 91 Mission – att gå ut varje dag . . ..................... 107 Gudstjänst – Guds initiativ. . ......................... 125 Former och musik för alla åldrar . . ................ 147 Tjänstegåvorna i funktion............................ 155 Fotnoter...................................................... 166

Jag blev glad när man sade till mig: ”Vi skall gå till Herrens hus.” psaltaren 122:1

Förord Medan Sverige i oktober 2020 har en maxgräns på att 50 personer får mötas, drömmer jag om att varje kyrksal kan fyllas. I ungefär 200 dagar, sedan coronapandemin drabbade världen, har vi haft svårare att samlas i grupp. I ungefär 2 000 år har kyrkan burit missionsuppdraget, att ge tron på Jesus vidare genom att göra lärjungar. Men visst har utmaningar historiskt både hjälpt och stjälpt spridningen av evangeliet? Pandemier och katastrofer är inte något ovanligt i världshistorien. Den brittiske predikanten och bibelläraren Charles Spurgeon (1834–1892) fortsatte att betjäna sina medmänniskor och valde ett förhållningssätt han sammanfattade i fem punkter: 1. Prioritera din lokala tjänst. 2. Gör rimliga anpassningar men fortsätt att mötas. 3. Besök de sjuka. 4. Håll ögonen öppna för nya evangelisationsmöjligheter. 5. Lägg ditt liv och din kyrka i Guds händer. Inga konstigheter, på liknande sätt har väl mänskligheten genomlevt många sorger? Men ibland kan man bli paralyserad när det väl drabbar en själv och det inte längre handlar om ett teoretiskt studium. Hela vår familj insjuknade i coronaviruset i våras. Det var mycket tufft, men barnen var fantastiska. Första gången jag orkade gå ut med soporna kändes som en stor seger, för att inte nämna när jag lyckades klippa gräsmattan igen! 7

Parallellt med covid-19 spreds evangeliet digitalt, kanske som aldrig förr i vårt land! En vän till mig jobbade med kristna sändningar som totalt nådde en miljon visningar. Varje kyrksal kan fyllas och kanske kan kyrkornas Youtube-kanaler, digitala Alphakurser och öppna samtalslinjer nå nya människor i dessa tider? Denna bok är inte skriven utifrån pandemin, men en person som läste mitt bokmanus hittade en krock. Hon hade en god poäng gällande krocken mellan bokens titel och begränsningen i att överhuvudtaget få träffas. I min barnatro är jag ändå övertygad om att varje kyrksal i Sverige kan fyllas. I bokens elva kapitel ställer jag inledningsvis frågan om kyrksalen är så gott som tom och om du längtar efter att den ska fyllas? Först kan du se till motiven, sedan göra en plan och undersöka hur det går att samla människor. Ofta fylls kyrksalen genom äkta och lokalt anpassad bön, diakoni, mission och gudstjänst. Förpackningen på det hela kan hjälpa nya besökare att kunna ta emot. Med tjänstegåvor i funktion ser vi vad allt i slutändan handlar om, Jesus och människor. Jag hoppas att detta lilla förord är irrelevant när du läser det, då betyder det troligtvis att pandemin är över. Jag hoppas dessutom att titeln är irrelevant i bemärkelsen att kyrksalarna redan blivit fulla, i så fall har boken tjänat sitt syfte. Det vore ju roligare att skriva en uppföljare med titeln ”Så kan vi hinna bygga ännu fler kyrksalar i Sverige för att lyckas bemöta folkets Jesuslängtan”. I din vardag kan du spela stor roll i att fylla våra kyrksalar igen. Anledningen till varför det är en ödesfråga för vår nation, skriver jag om i den här boken … Stockholm 20 oktober 2020 Mats Nyholm Präst och direktor i S:ta Clara kyrka 8

KAPITEL 1

Har du en tom kyrksal? Har du en tom kyrksal? Eller snudd på? Det är du inte ensam om nuförtiden. Från 1990 till 2019 har till exempel gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan mer än halverats. År 1990 registrerades 9 014 636 gudstjänstbesök på söndagsförmiddagar, år 2019 var siffran 3 396 183. Det som tagit drygt 1 000 år att bygga upp kan alltså till 62 procent försvinna på 29 år 1! En högt uppsatt kyrklig ledare blev ställd till svars inför pres�sen för ett tag sedan. Presstalesmannen frågade honom vad han trodde om kyrkans framtid. Den kyrkliga ledaren fick ta emot en statistiklektion gällande de senaste årens siffror. Medlemssifforna hade rasat, dop- och konfirmandstatistiken hade mer än rasat och gudstjänststatistiken var allra sämst. Utifrån den dragningen kom den givna följdfrågan: ”Vad tror du om kyrkans framtid?” Den kyrklige ledaren gungade lite så där som bara högt uppsatta kyrkliga ledare kan mysgunga och svarade med ett lugn i rösten: ”Kyrkans framtid är god.”

Presstalesmannen undrade om han hade gjort sig själv förstådd. Statistiken var ju i botten och det fanns inga tendenser till vändning. Frågan om kyrkans framtid upprepades från samme frågeställare till samme svarskandidat och svaret blev detsamma, att kyrkans framtid är god. Då började istället presstalesmannen bli den svettige. Han la på känslorna, undrade vart intellektet hade tagit vägen och tog i från tårna med samma fråga för tredje gången och denna gång fick han ett annat svar, den kyrklige ledaren svarade: ”Kyrkans framtid är god, eftersom kyrkans framtid är Kristus.”

Ja egentligen var det ju samma svar, fast nu var förklaringen inkluderad. Herren själv kommer att fullgöra sin del för kyrkans framtid, precis som han gjort genom hela dess historia. Frågan är hur hans församling, alltså hans samlade grupp människor, kommer att göra sin del. Problemet för kyrkans framtid är ju inte Guds förmåga, den är fullkomlig. Inte heller är djävulen problemet, det är han alldeles för svag för att kunna vara. Människorna som ännu inte fått höra om Jesus och ta emot hans oemotståndliga kärlek, de är inte heller bekymret utan istället en stor del av anledningen till hela arbetet. Problemet och lösningen är istället kyrkan själv. Dess slöhet, rädsla, förvirring, förmåga att vända kappan efter vinden och bli uppäten av sin egen organisation är delar av problemet samtidigt som kyrkans bön, hjälp för fattiga, dess mission, kärlek, barmhärtighet och gudstjänst är lösningar på problemet ”en tom kyrksal”. Tänk om kyrkan egentligen inte väntar på väckelsen utan väckelsen väntar på att kyrkan skall bli redo?

Jag har bara varit kristen i 26 år och levt i tre kyrksalar så det finns många med betydligt mer erfarenhet. Men en annan sak är hur mycket man kämpat för att fylla kyrksalarna. Det är väl ett ganska outforskat ämne, inte är det ofta det talas om att tillsammans fylla dem, inte ens på kyrkkaffet? Kanske är vi lite rädda för det, lite för oroliga? Rädda för att man inte brukar prata om det, rädda för att verka näsvisa och egentligen rädda för att misslyckas. Rädslan är ju vår sämsta kamrat, som bäst upprätthåller man status quo med rädslan som samarbetspartner men oftast blir det faktiskt en brakförlust, framförallt långsiktigt. Vasakyrkan i Kalmar Den första kyrksal jag fick leva i med församlingstjänst var Vasakyrkan2 i Kalmar. Den blå lilla kyrkan på vackra Stensö bredvid Vasaskolan skolgård. Vasakyrkan är enligt mig känd för vänskap, en väckelsebärande sanningssägare för alla åldrar. Även enligt många andra känd för att ha startat barngudstjänsterna ”Draget”, jobbat med scouter och lovsång och genom dem ofta fyllt kyrksalen. Under början av 2000-talet fick jag först som ungdomspräst och sedan som församlingsföreståndare försöka bidra i den saliga röran, bland annat med Alphakurser3, kursen som över en procent av Sveriges befolkning har gått och som undrar vad som är ”viktigt på riktigt”. Ett tjugotal kurser hann vi väl med i den vevan. Jag minns min vän som var smygalkoholist i tredje generationens led och blev fri! Han fick Jesus, fru och barn, det var inte dumt. Han kom till kyrkan och frågade om han via högskolan fick ”studera” Alphakursen. Av alla svepanledningar jag hört genom åren var det en av de charmigare, att liksom kunna gå kursen genom att ”studera studiet”. De första kurskvällarna var han vänlig, iakttagande och som väntat studerande. Han satt längst bak med bevakar-översikt, tog anteckningar och tog ingen annans plats. 11

Men den femte kvällen handlade om bön och då kom han fram till mig och sa att han (i studiesyfte) skulle be om en möjlig sak och en omöjlig, kanske hade jag råkat nämna att allt är möjligt för Gud. Nästa vecka kom han tillbaka och hade sin vanliga kvällrutin tills det brast för honom i slutet av kvällen då han berättade att Gud inte alls hade gjort det enkla och möjliga men däremot det omöjliga. Både hans farfar och hans far hade varit alkoholister och därför bröts deras relation. Av samma anledning hade han själv även mist relationen till sin far. Men han berättade för mig att suget efter alkohol försvann när han i bönen sa namnet Jesus. Allt annat tänkbart och otänkbart av tekniker och taktiker hade provats men när han sa namnet Jesus … Jag minns också en annan vän som så starkt erfor den andliga kampen, den som du och jag sällan vågar prata om men som vi båda någonstans djupt där inne vet är en verklighet, inte bara i Sagan om ringen och Game of Thrones, utan på riktigt. Han utryckte det som att Gud satt på ena axeln och, ja du förstår, satt på andra och att båda önskade hans odelade uppmärksamhet. Via fruns påtryckningar hade kursanmälan kommit in, ja frun hade halvt tvingat honom (heja fruarna tänker jag varje gång)! Efter att övernaturligt blivit döv under en tid av en gudstjänst (ja du läser rätt, Paulus blev ju blind4) och sedan fått hörseln tillbaka, kunde han inte välja längre utan förstod att han var vald. Den tredje vännen jag tänker på var den utåt sett starke polisen som sa att han gärna filosoferade och efter kurskvällarna myste hemma i fåtöljen över tanken att vara Alphadeltagare … Om du redan i kapitel ett vill ha ett kort förslag på hur du kan fylla din kyrksal så kommer det här i konkret format till dig – starta en Alphakurs. Gör den i så fall i detalj enligt instruktionerna5, ju mer man avviker från konceptet desto sämre brukar det bli och ju mer du håller man håller sig till konceptet desto … Alphas ledare 12

hävdar inte att Alpha är det enda sättet att dela evangeliet, inte ens att det är det bästa sättet. De menar att det är det bästa sättet de hittat för sitt lokala sammanhang och nu har 30 miljoner människor provat den lilla kursen. Ett sätt att prova fylla en kyrksal. Man kan till och med ha hela kursen i kyrksalen. Mingel, mat, föredrag på film och samtalsgrupp med fika. Bäckbykyrkan i Västerås Min andra kyrksal tjänstemässigt var min första kyrksal som jag försökte börja fylla (även) innan jag blev präst. Det var Bäckbykyrkans kyrksal i Västerås. Bäckbykyrkan6 har ett starkt barn- och ungdomsarbete som arv, många vänner i området och staden och är bra på mycket genom frivilligverksamhet och öppenhet. En av de saker vi försökte göra under 2010-talet var att försöka höja de kortaste brädorna i tunnan, om man tänker sig en tunna med vertikala brädor. Det är en bild hämtad från Naturlig församlingsutveckling, ett redskap som ”är ett processverktyg som används för att genom ett långsiktigt arbete förnya och utveckla lokala församlingar till att bli hälsosamma gemenskaper som växer, gör nya lärjungar och påverkar samhället på ett positivt sätt.”7. Kvalitet ger långsiktig kvantitet och en huvudlinje är att kunna identifiera svaga områden och gemensamt förbättra dem. Kyrkan når ofta sin reella kapacitet likt en tunna som når sin kapacitet via höjden på sin lägsta bräda. Höj höjden på den kortaste brädan och hela tunnan kan behålla mycket mer vatten! I Bäckbykyrkan fanns det enligt mig så mycket bra, men också flera områden som med ganska enkla åtgärder kunde höja vattennivån rejält. Att gemensamt be på morgonen och evangelisera med torgkaffe runt lunchen blev varje vardag ett DNA nära Jesus och människor. Vi växte genom inbjudningar, bibelskola och genom att stå på kyrkgolvet och välkomna nya och gamla. På fem år fördubblades snittet i kyrkan från 74 till 149 i 13

söndagmässorna. Kyrksalen var fylld och en vägg fick avlägsnas. En man jag tänker på från Bäckbykyrkan var världsberömd fotograf men inte så känd i Västerås. Han fotade kungligheter och rockstjärnor världen runt och kom sedan anonym hem till stan, rätt så coolt. Jag sa till honom att han kunde bo var han ville i världen och gå till vilken kyrka som helst. När jag frågade varför han valde att vara med i vår lilla kyrka sa han att ”You know Mats, there is a sense of happiness here – that’s why I come”. Han lärde mig hur avgörande den enkla vardagsglädjen är i hur man sätter värde på människor man möter. Nyligen begravde jag honom. En annan som fick del av den fulla kyrksalen eller snarare fulla cafeterian, för han vägrade oftast att gå in i kyrksalen, var en högljudd vän med längd, cigariller och attityd. Varje dag började han komma in i kyrkan med att klaga på någonting. Han lärde mig jargongen i att klaga, dricka kaffe och skoja. Vid ett tillfälle sa han till och med till biskopen ”du biskopen, tro inte för mycket på Gud nu”. Det var när biskopen precis var på väg att åka för ett viktigt möte med ärkebiskopen i Uppsala men biskopen samlade sig så väl i sin erfarenhet och kärlek till sin nästa att han tittade min vän rakt in i ögonen och sa ”vet du vad, jag tror att Gud tror på dig”. Sedan skakade de hand, var tysta och tittade varandra djupt in i ögonen. En helig stund. En tredje vän jag tänker på var damen som när hon gick undan för förbön brast ut ”det här är ju så bra så att alla borde få veta det”. Gudsmötet förvandlade hennes liv, från en enkel barnatro till ett möte, identifikation och uppdrag från den helige Ande. Damen är svårtystad nu och jag är så glad för det. Hon står inte ut med att kyrkan inte delar ut Jesus till människorna. Ett återkommande drag hos dem som fyllts av Anden. Ett andra öppningsförslag på hur du fyller din kyrksal är NFU = Naturlig församlingsutveckling.

S:ta Clara kyrka i Stockholm city Den tredje kyrksalen jag fått spendera mycket tid i och se bli fylld är S:ta Claras kyrksal8. Redan när jag som nykristen på 90-talet fick börja se vad som hände där har jag både från avstånd och mer och mer nära fått se hur kyrksalen fyllts. Hur den kyrksalen blivit full svarar Carl-Erik Sahlberg bäst på i boken Den kyrka växer som … 9. Bokens nio nycklar för tillväxt börjar med att en kyrka ska vara öppen för alla men inte för allt och slutar med att en kyrka som växer är beroende av den helige Ande. Inte bara Bäckbykyrkan utan även S:ta Clara har gynnats av sina klagomål genom åren. På 90-talet kom en koreansk bibelskolestudent för att praktisera i kyrkan. Innan hon skulle åka hem sa hon att hon hade ett klagomål och det var att det bads för lite i kyrkan. När Carl-Erik frågade henne vad de skulle kunna göra åt det svarade hon ”Pray more!” Be mer, helt enkelt. Sällan har klagomål varit så guldkantat som detta. Kristina Tosteberg som tidigare var musiker i S:ta Clara sa att om man ville få det lugnare kunde man skära ner på bönen. Även om hon inte ville det så stämde det hon sa. I bönen föds så mycket av vision. I bönen ges enhet, kraft och vishet. I bönen tar vi emot den helige Ande och Herren verkar i det fördolda. Ett tredje uppstartstips för en full kyrksal är alltså att starta bön i kyrkan. Jamen, säger du, i vår kyrka har vi bett i flera hundra år. Det stämmer nog men skillnaden på att tillsammans be varje dag jämfört med att mest sneluta sig på gamla tider är obeskrivligt stor. Det lättaste att starta i en kyrka är bön, det är ju bara att börja be. Vem skulle kunna hindra det? Men bön verkar vara bland det svåraste att kontinuerligt fortsätta med i en verksamhet – annars skulle väl våra kyrkors dagar vara fyllda av bön? Det säger något om kampen om bönen i vår tid som så överbetonar arbete och underbetonar bönen. Inte konstigt att vi kan bli trötta! 15

Genom bönen och diakonin i Stockholm City togs stora steg mot en full kyrksal. Visserligen har vi ett bra läge för diakoni mitt i Stockholm city där många fattiga och orättvist behandlade samlas, men vi har aldrig sagt att kyrkor ska göra diakoni som vi gör. Det vi egentligen har gjort är ju att i bön och diakoni försöka göra det som passar bäst i vårt lokala bostadsområde. Just det vill jag uppmuntra varje kyrka till, att be för och anpassa hjälpen för varje lokalt område. Som diakon och numera kyrkoherde i Svenska kyrkan, Los Angeles, har Hasse Hernberg10 lärt mig: ”Be alltid för bönen Mats, be alltid för bönen.” Där började jag förstå dess avgörande kraft. En av de vänner jag tänker på från bönen i S:ta Clara kom in en eftermiddag och frågade mig om jag var en riktig präst. När någon frågar det vill man ogärna svara nej. Inte heller vill man för starkt uttrycka ett ja med jantelagsrisk att verka självsäker. Jag svarade ”ja, det vill jag vara” kanske ett lite fegt mellanting men sant i varje fall! Ok, svarade mannen som också undrade om jag gjorde det jag gjorde för pengarna eller inte, ”kan du be för mig nu då”? Jag tänkte att det var lika bra att fortsätta på ja-spåret men han undrade även om jag trodde att vi skulle få det vi bad om. Jag kunde inte annat än att behålla den tidigare inslagna jariktningen. Vi satte oss på varsin stol, jag bad enkelt om befrielse men kraftfullt drog något som liknande en våg, nästan ett slag till i mannens mage. Jag tänkte nog inte utan sa bara spontant ”kände du det där?” På ett år gick min vän från 20 år av drogmissbruk till församlingsliv och lärartjänst i Stockholm. Jesus. En annan av mina vänner11 som vi skulle spela in för claravintern.nu hade kommit från en tuff bakgrund. Hon hade fyra barn, var så vänlig och hjälpsam men det var först vid inspelningstillfället som jag förstod omfattningen av vad mötet med Jesus betytt 16

för henne. Jag stod vid mitt skrivbord och försökte avsluta mina administrativa uppgifter när hon i intervjun säger ”och ikväll ska jag få gå på föräldramöte” och hon lyste som en solstråle! Föräldramöte, är inte det ett sådant möte som man inte har tid med, som alla säger är så förutsägbart och som det suckas över redan på förhand? Nej, inte om man på rätta eller på felaktiga grunder fråntagits rätten att få umgås med sina barn. När man tack vare Jesus får ordning i sitt liv och kan agera förälder igen, då smakar varje föräldramöte salt. En tredje vän jag tänker på skulle ha en vanlig arbetsdag, trodde han, men han mötte vår församlingssyster Inga Pagréus12 i taxin och mötte Jesus13. Ett spontant samtal under en taxiresa kan leda till ett förvandlat liv. ”När Inga klev in i bilen och började berätta om sin tro på Jesus var det som att det strålade av ljus och godhet”, säger Daniel. Påsken 2020 firade han påsk första gången som kristen. Daniel styrde taxin under färdtjänstresan men märkte genom Inga hur en vanlig kristen som ber varje morgon och vill hjälpa andra kan få bli till så stor glädje! Vems kyrka är det? En kyrka som ber visar också vem man vill tillhöra. Jesus hus är ju ett bönens hus. Han är väl dessutom beredd att driva ut allt och alla som hindrar att kyrkan blir ett bönens hus? Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste. (Matteus evangelium kapitel 21 vers 12–13) 17

Vi försöker inte trycka ner varandra med dåligt bönesamvete utan ställer bara frågan: Hur stor del av din kyrkas verksamhet tycker du ska vara bön respektive arbete? Vad vore en bra balans för ora et labora, kyrkofädernas arv av bön och arbete? En röd tråd i mödrarnas och fädernas undervisning är ju att för mycket av något bra kan resultera i något dåligt. Undrar om det är applicerbart på hur vi arbetar? Sätt först en procentsiffra. Tycker du att 20 procent vore bra, 40 procent eller 4 procent? Ja, visst kan man be medan man arbetar. Ja, visst kan arbete och bön, likt evangelisation och bön gå hand i hand. Men ja, visst behöver vi också bara be. Tänk om en biskop till exempel skulle förankra att 10 procent av en kyrkas verksamhet ska vara bön och 90 procent arbete och sedan utvärdera efter tre år. Det skulle väl bli en timmas bön om dagen ungefär? Vilken spännande kyrka att vara med i … Ramar med konst Jag är så naiv, dum eller trosviss så att jag tror att varje kyrksal kan fyllas. Jag har även sett det på 2000-talet, ute på landsbygden i annars rätt öde trakter. Både i Närke och i Östergötland har människor berättat för mig vad det betyder för dem att se kyrksalarna fyllas, om inte varje söndag, så varje sommar i varje fall! Då är det bara att följa några instruktioner från mig och så är allt klart? Knappast. De flesta fyllda kyrksalarna i Sverige har blivit fyllda utan att jag ens känt till dem. Att fylla en kyrksal är snarare som att måla en tavla, en del går att lära sig i kunskap, uthållighet och kamp men det är också unikt varje gång en sal fylls. Ofta ett tecken på att ledarna på orten sökt Gud tillsammans och ödmjukat sig. Förhoppningsvis är jag bättre på att fylla kyrksalar än på att måla tavlor så min liknelse är inte hundraprocentig. Gällande 18

målningar brukar mina konfirmander bara skratta åt mina försök till illustrationer, så förhoppningsvis minns de dem med ett skratt. Min mamma brukar visst antyda, att jag i min längtan efter fotboll på rasten, valde att måla en grå sten i skolan när vi fick välja att måla valfritt motiv. I bästa fall kan jag dela några guldkorn som kan bli till nytta för dig och din församling, men verket är upp till Gud och er själva. Det ni gör kan få betydelse i 100-tals eller 1000-tals människors liv genom generationernas gång. Ni kanske bara ser toppen av isberget, ert arbete kan få evighetsvärde. Evighetsvärde Jag kan inte med mina ord beskriva hur viktig ert arbete och framtid är för kyrkan i Sverige. Kyrkan kan faktiskt reformeras, komma tillbaka till sin grund i bön, diakoni, mission och gudstjänst. När Jesus får första plasten i bön, diakoni, mission och gudstjänst och människor samlas och bidrar med allt man har av gåvor, talanger och svagheter, då är allt möjligt. Guds styrka + vår svaghet = allt är möjligt! Vi kan inte ge upp detta uppdrag. ”Kära nån” brukar en diakon jag jobbat med ofta säga med charmig brytning. Kära nån, Sverige vi får, kan och ska inte ge upp detta. När 14-årige kung David skulle gå fram mot gatiten Goliat14 sa David ”Låt ingen tappa modet”. Det skulle jag vilja säga till Sveg, Malmö och Robertsfors. Ingen skall tappa modet. Vi kan bara inte ge upp uppdraget att återigen se fyllda kyrksalar i Sverige. I de kommande två kapitlen kommer jag att berätta varför. Följ med du som håller med om det jag skrivit i första kapitlet. Följ också med du som bara håller med delvis i det jag skrivet och välkommen du som av flera motiv ser att vårt land behöver fulla kyrksalar. Vad kan skillnaden vara på 10 000 tomma eller fulla kyrksalar?