FÖRORD
Låt mig vara tydlig direkt; boken du håller i din hand är inte ett försök att formulera en systematisk teologi om väckelse. Den strävar inte heller efter att ge en övergripande bild över kyrkans tvåtusenåriga väckelsehistoria. Boken är inte en teologs verk utan det du möter är evangelistens penna. Även om jag är medveten om, och uppskattar rikedomar i andra kristna traditioner än den jag själv tillhör, har jag medvetet valt att fokusera på den evangelikala och pingstkarismatiska delen av kyrkans historia. Boken presenterar nedslag i denna del, med huvudsakligen porträtt från 1700-talet och fram till vår tid. Men mitt syfte är inte främst att förse dig, som läsare, med historisk kunskap utan min bön är att berättelserna ska tända en eld och hunger i dig, en sorts helig avundsfriskhet, efter att få se mer av Guds rike bryta fram i vårt land och stärka din tro på att Gud vill och kan använda dig. I Gamla testamentet finns en berättelse om hur profeten Elia, en väckelsebärare för sin tid, kastade sin mantel över Elisa som ett tecken på att han skulle få fortsätta verka i en liknande tjänst som Elia själv haft (1 Kung 19:19–21). Jag tror att det finns fallna mantlar från tidigare väckelsebärare som väntar på att bli lyfta. Med risk för att låta förmäten, är min bön ändå att Gud ska använda denna enkla bok för att 7