M i t t h i Mitt mmelska
himmelska uppvaknande
! En sann ber채ttelse om brustenhet, himlen och ett nytt liv
Crystal McVea E n sann och be Alex r 채ttelTresniowski se om br u ste nh et, hi ml e n o ch ett nytt liv
C ry s ta l M c V e a o c h a l e x t r e s n i ow s k i 1
3
Introduktion
E
n dag kommer någon av mina fina treåriga tvillingar att ställa frågan: ”Mamma, vad var det som hände när du dog?” Vid något tillfälle kommer de att höra när jag berättar om det för någon annan och vilja veta mer om det. De kommer att se på mig med sina stora, oskuldsfulla ögon och försöka förstå vad de hör. Det är inte alltid enkelt att förklara vad som hände ens för vuxna, så hur ska jag kunna förklara det för mina barn? Det finns så mycket jag vill dela med dem, så mycket jag vill att de ska veta. Du förstår, min berättelse handlar om hopp, förlåtelse, frälsning och den mäktiga helande kraften i Guds närvaro. Det är berättelsen om vad jag såg och vad jag lärde mig när jag under en sjukhusvistelse lämnade min kropp i nio minuter och stod inför Gud i himlen. Och det är berättelsen om att mitt liv efter det, för alltid och i grunden, har förändrats – ända in till kärnan av min varelse. Men det är också en berättelse som jag under en lång tid inte ville dela med andra. Jag bor i en underbar småstad i södra Oklahoma, i ett samhälle med vänliga och gudfruktiga människor, en plats där passionen för Jesus är påtaglig. Trots det vet jag hur stor skada 13
skvaller kan orsaka. Jag är lärare – en person som har fått förtroendet att undervisa och ta hand om andras barn – och jag var rädd att jag skulle bli utfryst, förlöjligad eller till och med avskedad om de fick höra min berättelse. Jag var rädd att folk skulle tro att jag var spritt språngande galen. Och även om Guds instruktioner inte hade kunnat vara tydligare – ”Berätta det du kan minnas” – kämpade jag med att förstå varför jag hade blivit utvald och exakt vad Han ville att jag skulle göra. Jag kämpade med det eftersom jag är den minst sannolika personen att berätta för människor om Gud. För att uttrycka mig enkelt kommer jag aldrig att hamna på listan över helgonförklarade människor. Redan tidigt i mitt liv var jag en syndare och jag är rätt säker på att jag har brutit mot vartenda ett av de tio budorden. Det stämmer, inte bara några av dem – utan alla tio. Till och med det allvarligaste – du skall icke döda. När jag var yngre begick jag en synd som jag var övertygad om var så svår och så oförlåtlig att Gud aldrig skulle kunna älska mig, om Han överhuvudtaget existerade. Och det var den andra orsaken – när det gällde Guds existens var jag en skeptiker. Jag hade vuxit upp i bibelbältet, blivit döpt inte bara en utan fyra gånger, gått till kyrkan regelbundet och hört en miljon predikningar om Gud. Trots det var jag inte övertygad i djupet av mitt hjärta. Om och om igen utmanade jag Gud att bevisa sin existens, och Han gjorde det varje gång. Jag ställde upp nya hinder för Honom, nya utmaningar att överbrygga. Jag såg prövningarna i mitt liv som bevis på att Gud inte hade något intresse av att bevara mig från smärta. Jag ifrågasatte 14
Honom och förbannade Honom. Och stundvis svor jag på att aldrig mer ha något med Honom att göra. Trots det – trots det – sökte, uppvaktade, älskade och utvalde Gud mig, och sedan sände Han tillbaka mig till den här världen för att förmedla ett budskap. Så, till slut, började jag berätta vad som hänt. Jag berättade för restauranggäster, för kunder på Walmart och personer som åt glass på Braum's – var och när helst jag kände att Gud manade mig att göra det. ”Ursäkta”, sa jag. ”Jag heter Crystal McVea och 2009 dog jag och kom till himlen.” Vad sägs om den inledningsfrasen? Och det som hände när jag började berätta om när jag kom till himlen är i sig en otrolig, mirakulös berättelse. Nu ska jag dela den berättelsen med dig, i den här boken. Tro mig, att skriva en bok är inte något jag någonsin hade trott att jag skulle göra. Det var inget jag hade på min lista över saker jag vill göra i livet (som att ta med barnen på teater på Broadway eller att åka till Grand Canyon), och varje dag som jag arbetade med den här boken fick jag nypa mig själv för att försäkra mig om att det var på riktigt. Men så snart jag hade övervunnit min rädsla och började vittna, visste jag att Guds plan för mig var att dela det som hänt mig med så många människor som möjligt. Och ärligt talat kan jag bara ägna ett begränsat antal timmar om dagen åt att gå fram till människor som står i kön på Walmart. Att skriva en bok kommer att ge mig mycket mer tid över för att laga mat åt mina barn. Kommer det att finnas människor där ute som tror att jag är en bedragare, en religiös knäppgök eller en galning? Det kommer det säkert. Kanske en del personer som öppnar den här boken 15
kommer att kasta den rakt över rummet efter halva och tycka att det bara är påhitt. Vem är den här mamman från Oklahoma som påstår att hon stod inför Gud? Varför ska vi tro på något av det hon säger? En respons jag får ibland är: ”Åh, Crystal, jag tror säkert att du tror att du såg Gud. Jag vet bara inte om jag kan tro på det.” Det är egentligen bara ett artigt sätt att säga att de tror att jag antingen ljuger eller är galen utan att säga det rakt ut. Sanningen är den att jag vet att min berättelse är svår för en del människor att tro på. Jag vet att det jag var med om går bortom det vi kan få uppleva här på jorden. Om någon hade kommit fram till mig innan det här hände och sagt att de dött och sedan stått inför Gud hade jag förmodligen också varit skeptisk. Men jag vet också att den här boken tar upp de största och viktigaste frågorna som finns: Existerar Gud? Finns det en himmel? Vad har Gud för plan för oss? Varför är vi ens här? Jag tänker definitivt inte låtsas att jag har alla de svaren. Faktum är att jag fortfarande har många frågor. Jag påstår inte heller att det är något speciellt med mig. Jag är en helt vanlig amerikansk mamma. Jag ägnar mina dagar åt att övertala mina tvillingar att sova middag, köra mina äldre barn till deras aktiviteter och försöka gå ner lite i vikt genom att äta bättre (det är inte alltid jag lyckas). Innan det här hände älskade jag mitt liv som mamma, hustru och lärare, ett liv som kändes djupt meningsfullt. Men det som hände mig hände faktiskt och nu vet jag – efter att ha ägnat en livstid åt att inte veta det – att Gud verkligen existerar. Han existerar på ett underbart, vackert och strålande sätt. Och eftersom Gud sa till mig att dela hela min berättelse tänker jag göra det – även om stora delar av min berättelse är smärtsamma och inte alltid så fina. När du läser den här bo16
ken kommer du få reda på att jag under en stor del av mitt liv levde med fruktansvärda skamkänslor och hemska hemligheter. Under en lång tid avskydde jag mig själv och trodde att jag var värdelös, och som ett resultat av det gjorde jag många dåliga val. Men det är viktigt att inse vem jag var för att kunna förstå vem jag har blivit. En del av det jag kommer att beskriva om himlen kanske är välbekant för dig för att du har hört om andra personer som har dött och kommit tillbaka – det starka ljuset, den skimrande vägen in och närvaron av änglar – men en del av det är antagligen inte bekant. Allt som jag beskriver är helt och hållet, till hundra procent, så som jag minns det. Det har alltid varit min enda regel för att dela med mig av mitt vittnesbörd. Inget är förskönat eller överdrivet, inte ens lite grand. ”Om jag skulle ha hittat på det här själv, skulle jag ha gjort det mer dramatiskt”, brukar jag säga till folk. Det jag beskriver är det jag upplevde, varken mer eller mindre. Det jag kan säga är att de saker som Gud visade mig var förbluffande i sin makt och härlighet, och nu känner jag det verkliga i Guds närvaro i mitt hjärta varje dag. Sanningen är den att jag var mer levande under de där nio minuterna än jag någonsin har varit under alla mina år på jorden. Och nu kan jag bara hoppas att du genom mina beskrivningar, oavsett hur otillräckliga de är, ska känna åtminstone en liten del av den makt, kraft och fullkomliga härlighet som jag upplevde.
< För inte så länge sedan läste jag en nationell undersökning som visade att allt fler unga amerikaner tvivlar på Gud. 2007 var det 17
bara 17 procent av folk under 30 år som sa att de tvivlade på att Gud är verklig. 2012 hade den siffran gått upp till 32 procent. Det innebär att ungefär en tredjedel av de unga amerikanerna i undersökningen tvivlar på Guds existens. Nyligen gjorde professor Stephen Hawking, den kände vetenskapsmannen från Cambridge, ett uttalande: ”Det finns ingen himmel och inget liv efter detta”, sa han i en intervju 2012. ”Det är en saga för mörkrädda människor.” Undersökningen och professor Stephen Hawkins uttalande kanske borde göra mig upprörd, men det gör de inte. Och orsaken till att de inte gör det är att jag själv var en tvivlare. Jag förstår skepticismen, för det rinner fortfarande en skeptisk ådra i mig. Som barn ifrågasatte jag allting och som vuxen letar jag fortfarande svar. Och även om jag inte har några tvivel när det gäller Gud och Hans makt längre, inser jag också att jag är lyckligt lottad eftersom jag fick möta Honom. För de flesta andra handlar tron om att tro på en Gud de inte kan se. Och för en del innebär det att tro på en Gud de har frågor kring. Bara för att du har frågor betyder det inte att du inte kan tro. Min poäng är att jag inte kan bevisa att det som hände mig verkligen hände. Att läsa den här boken kräver ett visst mått av tro. I slutändan kommer det du tar till dig av min berättelse bero på vad du tror. I vår hall här hemma, precis utanför sovrummet där min yngsta dotter leker med sin lila gosedjursåsna och min yngste son hittar på äventyr med sin trärobot, inte långt från rummen där min äldste son lyfter vikter och min tonårsdotter skickar sms till sina vänner, finns en bibelvers tryckt på väggen i svart färg. Såhär står det: 18
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Hebreerbrevet 11:1 På grund av det som hände mig vet jag att Gud är verklig. Men du behöver inte dö och stå inför Gud för att veta det jag vet. Det som gör Gud verklig för människor är tron. Så vad ska jag säga när mina tvillingar kommer fram till mig och frågar om min berättelse? Jag antar att jag kommer sätta mig ner med dem och börja såhär: ”Mina barn, det finns en himmel och den är underbar.”
19
Gud ä r v er k lig. Him len ä r v er k lig. Och Guds k ä r lek till oss ä r stör r e
Mitt
ä n va d v i någonsin k a n för estä lla oss .
T
himmelska
rettiotreåriga mamman Crystal McVea var en skeptiker. Hon hade en kristen uppväxt men år av övergrepp som barn, en svår tonårstid och ett stormigt vuxenliv gjorde att hon kände sig övergiven, brusten och ovärdig. Hon längtade desperat efter att kunna tro på Gud. Men inte kunde väl Gud älska henne, efter allt hon varit med om? Allting förändrades den 10 december 2009 när hon fick vara med om en livsförvandlande upplevelse. När Crystals hjärta stannade under 9 minuter, och sjuksköterskor och läkare arbetade frenetiskt med att återuppliva henne, vaknade hon upp på en plats som hon visste var himlen. Och hon fick möta Gud. Från den stunden smälte hennes tvivel och hon blev fylld av en överväldigande upplevelse av Guds oerhörda kärlek till henne.
uppvaknande
!
© LORRAINE STUNDIS
© SPLENDOR PHOTOGRAPHY
Mitt himmelska uppvaknande innehåller det inspirerande budskap av hopp, helande och medkänsla som Crystal McVea fick med sig tillbaka efter sitt möte Enensann berättelse brustenhet, med Gud. Det är också modigt berättad om livsberättelse om förlorade år av skuld och skam, men där hennes oväntade möte med himlen och ett nytt livGud förvandlade allting.
Crystal MCVea är lärare och bor i Oklahoma tillsammans med sin man Virgil och deras fyra barn.
Crystal McVea och Alex Tresniowski
a lex t resniowski har tidigare skrivit för bland annat People Magazine och är författare till flera bästsäljande böcker.
1