Inledning
D
et finns en gnista hos Carinette. Det är något särskilt med henne. En spänst i hennes steg. En lyster i hennes blick. På det haitiska barnhemmet är hon ett av femtiosju barn som allihop är mörkhyade, klarögda, har krulligt hår, talar kreolska och älskar att ha skoj. Varenda en av dem är dyrbar. Men den här sjuåringen sticker ut från mängden. Inte därför att hon har fått någon specialbehandling. Hon äter samma ris och bönor som alla de andra, och leker på samma lekplats där det inte finns ett enda grässtrå. Hon sover under samma plåttak som de andra flickorna, och hör samma regn smattra mot taket på nätterna. Hennes vardag är identisk med de andra barnens. Men ändå är hon annorlunda. Hur kommer det sig? Fråga henne. Fråga Carinette om besökarna som hade kommit från ett land långt borta enbart för att få träffa henne. De letade efter en flicka, en liten flicka, en flicka precis som Carinette. De vet vad hon heter. De vet vilken hennes älsklingssång är. De vet att hon älskar att titta i böcker och hoppa hopprep. Och en gång, i ett ögonblick som förvandlade henne för alltid, frågade de om hon ville komma 11