Guds närvaro

Introduktion

J

ag hörde någon ringa på dörren vid Castle Lane entrén till Westminster Chapel och fann Billy Graham stå vid dörren. Under de följande två timmarna samtalade vi oavbrutet inne i min sakristia. Jag var tvungen att nypa mig själv för att kunna tro på det faktum att jag befann mig i närvaron av en av de mest berömda och beundrade männen på jorden. När jag kom hem, frågade min fru Louise: ”Hur kändes det att träffa Billy Graham?” Jag stannade till och funderade över detta. Mina ögon fylldes av tårar när jag sa: ”Han är så okomplicerad, så enkel.” Har du någonsin befunnit dig inför någon storhet? Vare sig det handlat om en känd person eller en okänd människa, har du någonsin känt att du varit med någon vars närvaro upplevts som imponerande och oförglömlig? Vad betydde denna persons närvaro för dig? Jag skulle också kunna fråga: Vad skulle mitt möte med Billy Graham betyda för mig om jag aldrig fick berätta om det för någon? Sanningen är den, att jag faktiskt kände mig uppbyggd av hans besök. Han delade med sig av saker som jag har haft användning av i mitt liv många gånger sedan den dagen då vi träffades för över trettio år sedan. Med detta sagt, brukade jag fråga medlemmarna i Westminster Chapel: ”Hur många av er skulle vilja dricka te med Hennes Majestät Drottningen om ni aldrig fick berätta det för någon?” Att vara i kända människors närvaro har vanligtvis ingen mening förutom glädjen att få berätta om

14

det – och imponera på dina vänner. Men att vara i Guds närvaro är meningsfullt i sig självt, även om du aldrig berättar om det för en enda människa. En god vän och pastor berättade för mig om en extraordinär händelse i hans liv som hade varat i ”mindre än tio sekunder.” Han hade befunnit sig på ett hotell i Brasilien. ”Medan jag gick från ett rum till ett annat, fick jag en plötslig känsla av Guds närvaro.”Glädjen var ofattbar. Han sa: ”Under detta mycket korta ögonblick, skulle jag kunna ha uthärdat vad som helst.” Han syftade på olika prövningar som han hade gått igenom under årens lopp, bland annat att han och hans fru fått vårda en handikappad dotter som varken kunnat gå eller tala och som dog när hon bara var sexton år gammal. ”Vad som helst” betonade han. Det fick mig att undra: ”Hur kommer himlen att vara?” Det fick mig att tänka på en vers från E.E. Hewitts psalm ”When We All Get to Heaven”: ”Just one glimpse of Him in glory will the toils of life repay.” (Ungefär: “Blott en skymt av Hans härlighet kommer att gottgöra för alla mödor i livet”, översättarens anmärkning). En skymt kommer att vara tillräckligt då. En skymt kommer att vara tillräckligt nu. Jag vill klargöra att denna bok först och främst inte handlar om att se Gud, även om man inte bör utesluta den möjligheten. Gud har en förmåga att dyka upp på de mest överraskande sätt! Men den här boken handlar snarare om känslan – medvetenheten om Guds närvaro. Min vän såg ingenting i det där hotellrummet; men under några sekunder kände han Guds närvaro. Så man undrar, hur kommer det att bli när vi kommer till himlen? Jag antar att våra nuvarande lidanden inte kan jämföras med den härlighet som kommer att uppenbaras (Romarbrevet 8:18). Det sista kapitlet i denna bok kommer att handla om Guds närvaro i himlen. Ändå kan vi uppleva Guds närvaro nu därför att 15

vi är satta med Kristus ”i den himmelska världen” (Efesierbrevet 2:6). Därför handlar boken om Guds närvaro på jorden – här och nu. Jag skriver om samma Gud som bor i himlen, som väljer att manifestera Sig för ringa varelser på jorden. För Herrens härlighet fyller hela universum. I vilken utsträckning kan du och jag känna Guds närvaro idag? Det är frågan. Och svaret är, långt mer än många av oss inser. Första Korintierbrevet 2:9 säger: ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” Denna vers brukar citeras när man talar om hur det kommer att vara när vi kommer till himlen. Och ändå säger versen som följer: ”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande” (v.10). Den helige Ande kan föra himlen till oss. Vissa puritaner kallade denna upplevelse för himlen på jorden. Som en annan underbar psalm uttrycker det: ”Jesus, the Very Thought of Thee”, skriven av Bernard av Clairvaux, ”The love of Jesus, what it is, none but His loved ones know.” (Ungefär: ”Vad Jesu kärlek är, vet ingen annan än Hans älskade”, översättarens anmärkning). Vad är skillnaden mellan att känna Guds närvaro nu och att vara i Hans närvaro i himlen? Svaret är att när vi kommer till himlen, kommer vi att förvandlas. ”Vi ska alla förvandlas.” Vi kommer att bli ”oförgängliga”, och våra förvandlade kroppar kommer att vara odödliga (Första Korintierbrevet 15:51-53). En skymt av Jesu ansikte kommer att göra oss lika Honom (Första Johannesbrevet 3:2). Vår förvandling kommer att innebära frånvaro av synd, frestelse, sorg, tårar, död, smärta, osäkerhet och oro. Det ”som förr” varit kommer att vara ”borta” (Uppenbarelseboken 21:4). Att stå ansikte mot ansikte med Jesus kommer att få detta att ske. Att känna Hans närvaro nu är endast en försmak av den härlighet som ska komma. Denna bok handlar därför om Guds närvaro innan vi kommer 16

till himlen, medan vi bor i våra dödliga, förgängliga och bräckliga kroppar och medan vi fortfarande är osäkra, sårbara varelser som drivs av våra kroppsliga begär och därför syndar (Filipperbrevet 3:21). Kan sådana människor verkligen uppleva Gud innan de kommer till himlen? Ja. Syftet med denna bok är inte enbart att förklara hur det är möjligt att uppleva Guds närvaro. Jag hoppas även kunna visa dig hur du själv kan uppleva detta, i både hjärta och sinne. Jag vill berätta hur du kan uppleva Guds närvaro på ett sätt som gör att du vet att du inte har blivit lurad eller fantiserat ihop saker. Med detta sagt, skulle min bok inte vara komplett om jag inte inkluderade märkliga manifestationer av Guds närvaro. Jag har ofta fått höra att den helige Ande är en gentleman. Detta låter bra och får en del att känna sig lugna, men jag är inte säker på att Gud är ”sökarvänlig”. Vare sig du vill det eller inte, så händer det att Gud förolämpar de mer sofistikerade människorna genom de sätt på vilka Han ibland väljer att dyka upp. Han förolämpar oss genom våra sinnen för att avslöja det som finns dolt i våra hjärtan. Han kan manifestera sig själv på sätt som ibland upplevs som totalt oacceptabla för många traditionella kristna. Han kan även välja att pröva vår tro genom det otraditionella sätt på vilket Han kan uppenbara Sig. Men kom ihåg följande: ingen gudsupplevelse – vare sig det handlar om mirakler, helande, tecken eller under – kommer helt och hållet att avlägsna behovet av tro i detta liv. Tro inte att Gud kommer att höja någons känsla av Hans närvaro till den grad att han eller hon inte längre har något behov av sin tro. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser” (Hebreerbrevet 11:1). Det som får tro att vara just tro är att man förlitar sig på att något finns utan att man ännu har sett det. 17

Och trots detta, tvivlade några av de elva lärjungarna som såg den uppståndne Jesus. ”När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade” (Matteusevangeliet 28:17). Och ändå ska jag erkänna att ibland kan Gud göra Sig själv så verklig att du för en stund inte känner att du behöver någon tro. Men den känslan kommer så småningom att ta slut. Men minnet av den kommer att finnas kvar och hålla dig uppmuntrad. Ett exempel, som jag tar upp i denna bok, handlar om att jag för många år sedan, under en kort stund, fick jag uppleva att den uppståndne Kristus befann sig på Guds högra sida och medlade för mig. Jag minns att detta var lika verkligt för mig som allt jag någonsin sett under mitt liv, och minnet av denna stund är mycket uppmuntrande för mig. Jag ber Gud om att den här boken ska vara ett medel som motiverar dig att vandra nära Gud och att denna vandring ska resultera i att du får uppleva Hans underbara närvaro.

18

KAPITEL 1

Guds icke förnimbara närvaro Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte. – Första Moseboken 28:16 Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss? – Lukasevangeliet 24:32

A

tt känna Guds närvaro är underbart. Jag kommer inte ens i närheten av att beskriva hur den känslan är i denna bok, för Hans närvaro är större än något som kan kläs i ord. Varje försök att beskriva Guds närvaro kommer som bäst att vara som att titta på bilder av en plats du aldrig varit på. När jag har tittat på fotografier av Londons Big Ben, Niagarafallen, Grand Canyon, Galileiska sjön, Olivberget, Golden Gate bron, Empire State Building, Hong Kong Harbor, de schweiziska Alperna, Kremlin, Eiffeltornet och Yankee Stadium, har jag aldrig riktigt kunna förstå hur det skulle vara när man fick besöka dessa platser. Att föreställa sig något är en sak, men att uppleva något på riktigt är något helt annat. Samma sak gäller när du hör talas om kända personer eller ser fotografier på dem och sedan träffar dem personligen. I

19

mitt fall, var det som att personligen få möta min baseballhjälte Joe DiMaggio eller stora teologer och pastorer som exempelvis Martyn Lloyd-Jones, J.I. Packer eller John Stott. Jag har även haft privilegiet att möta en del andra välkända personer utanför kyrkans sfär. Jag minns hur det var att träffa var och en av dessa personer för första gången. Min föreställning om hur det skulle kännas att möta dessa människor var en sak, men att stå ansikte mot ansikte med dem var något helt annat. Folk frågar mig ibland: ”Har du någonsin träffat drottningen?” Svar: nej. Men en gång fick jag möjligheten att komma mycket nära – ungefär en meter ifrån henne – när jag var i Oxford. Du tilltalar inte Hennes Majestät såvida inte hon talar till dig. Hon sa inget till mig, så jag såg bara beundrande på Henne. Jag var inte förberedd på hur extraordinärt vacker hon var. Det finns inga fotografier som gör henne rättvisa. Vilka förväntningar har du inför vad du skulle känna – eller tänka – om du fick uppleva Guds närvaro? Tror du att du omedelbart skulle känna igen Hans närvaro? Tänk om Gud dök upp på mer än ett sätt? Och tänk om Han dök upp på ett sätt som Han aldrig gjort förut? Vad skulle hända om Gud valde att manifestera Sig för dig på ett sätt som du tidigare inte trott varit möjligt? Denna bok kommer mestadels att handla om Guds förnimbara närvaro och de överraskande sätt på vilka Han kan välja att dyka upp.

Bönekampanj När jag tjänstgjorde vid Westminster Chapel, införde jag en Bönekampanj. Över trehundra personer anmälde sig för att be dagligen över ett antal specifika böneämnen, och där man även inkluderade följande bön: ”Vi ber om att Gud ska manifestera sin härlighet mitt ibland oss och att vi ska få en ständigt ökande 20

öppenhet inför de sätt på vilket Han väljer att uppenbara sig på.” Varför valde jag att formulera mig så? Därför att Gud kan dyka upp på många olika sätt. Jag hade hört talas en hel del om väckelsen i Cane Ridge i Bourbon County, Kentucky, 1801. Min största rädsla var att Gud kanske skulle upprepa den sortens saker med de stela och självbehärskade Britterna i Westminster Chapel. Hundratals människor föll till marken under väckelsen i Cane Ridge, och förblev så under flera timmar. Därför kände jag att det var nödvändigt att förbereda vägen för de mest extrema typer av manifestationer som kan tänkas komma till oss. Kanske skulle Hans närvaro verka konstig, bisarr eller till och med generande för vissa medlemmar i Westminster Chapel. Eller också skulle Gud kanske skydda oss från att hamna i kontroverser och ge oss en känsla av Hans närvaro som skulle vara självautentiserande, ungefär som att se Grand Canyon för första gången. Det jag var rädd för – eller ville – hände aldrig. Men vi fick se Guds härlighet manifestera sig! Gud är härlighet är precis lika närvarande de gånger Han inte väljer att ge Sig till känna som när Han öppet manifesterar Sig. Guds icke förnimbara närvaro är precis lika verklig och sann som när vi förnimmer Hans närvaro. De två männen på väg till Emmaus trodde att de talade med en helt främmande människa när den uppståndne Jesus visade sig för dem. Det var efter att de känt igen Honom och Han försvunnit som de insåg, vid närmare eftertanke, att de faktiskt hade känt Hans närvaro: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” (Lukasevangeliet 24:32). Ibland ser jag tillbaka på våra tjugofem år vid Westminster Chapel och drar slutsatsen att jag misslyckats i min tjänst. Men det händer även att jag ser tillbaka på vissa stunder då Guds när21

varo har manifesterat sig på ett obestridligt sätt. Det finns något spektakulärt över människor som blir frälsta, helade eller upplever stor glädje inför Herren. Vad jag hoppades på – eller till och med fruktade – hindrade mig från att se det Gud faktiskt gjorde inför våra ögon. Sanningen är den att Gud kan vara verksam under tider då vi är omedvetna om Hans närvaro på samma sätt som när Han manifesterar sig på ett tydligt sätt! Man kan se Herren men ändå inte känna någonting i just det ögonblicket – precis som de två männen på vägen till Emmaus. Och ändå skrev Johannes följande ord: ”När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter” (Uppenbarelseboken 1:17). Gud har en förmåga att dyka upp på mångsidiga, oförutsägbara och aldrig tidigare skådade sätt. Men vi behöver lära oss att uppskatta Hans icke förnimbara närvaro för att vi verkligen ska kunna njuta av Hans förnimbara närvaro. Jag skulle göra dig en otjänst om jag enbart skrev om Guds förnimbara närvaro i denna bok. En av mina målsättningar är faktiskt att få dig att uppskatta Guds icke förnimbara närvaro lika mycket som Hans förnimbara närvaro. Det är så tron byggs upp. När Petrus, Jakob och Johannes såg Jesus förvandla sig inför dem på förklaringsberget – när de såg Hans härlighet och hur Han stod och samtalade med Mose och Elia – sa Petrus omedelbart: ”Herre, det är gott för oss att vara här” (Matteusevangeliet 17:4). Det måste det verkligen ha varit! När Gud uppenbarar Sig på ett sådant sätt, vill man inte att den stunden ska ta slut. Men de var tvungna att komma ner från berget (v.9). De hade så mycket mer att lära sig. En glimt av Herrens härlighet här på jorden kommer nästan alltid att åtföljas av kamp, undervisning, smärta, lärdomar, lidande och strävan efter mer kunskap om Gud. ”Mitt folk går under av brist på kunskap”, sa en gammal profet (Hosea 4:6). ”Vi måste gå 22

igenom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apostlagärningarna 14:22). Jag kommer aldrig att glömma kommentaren som en nittioårig gammal kvinna – en av min mors mentorer i Springfield, Illinois sa: ”Jag har tjänat Herren så länge att jag knappt märker skillnaden mellan en välsignelse och en prövning.” Detta är anledningen till att Jakob kunde säga: ”Räkna det som ren glädje” när vi möter alla slags prövningar (Jakobs brev 1:2). Paulus sa: ”Vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet” (Romarbrevet 5:2). Ja, det gör vi verkligen! ”Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss” (vv. 3-5, tillagd kursivering). Att ta det onda med det goda är något som får vår tro att växa. Och det som vi först uppfattar som något ont kan visa sig vara gott när vi blir villiga att komma ner från berget för att se vad som är nästa steg som Gud vill att vi ska lära oss att ta. ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut” (Romarbrevet 8:28, tillagd kursivering).

Jakob Först kände Jakob ingenting. Han hade precis lämnat sitt hem och var på flykt undan sin bror, Esau, som ville döda honom. Han växte upp i vetskap om att han var barnbarn till den store Abraham, men han kunde inte mäta sig med Abraham. Han kunde aldrig leva upp till samma status som en sådan legend. Inte nog med det, Jakob visste dessutom att han hade gjort allting fel: han hade lurat sin bror, Esau, till att sälja sin förstfödslorätt, och han hade lurat sin far, Isak, till att ge honom den välsignelse som tillhörde Esau, den förstfödde i deras familj. Nu var han på flykt för sitt liv. Var fanns Gud i allt detta? Jakob kom till ”en plats” (Första 23

Moseboken 28:11). Som vi ser i de verser som följer, så bad Jakob. Han kände ingenting när kom till denna plats. Det fanns inget spektakulärt med den. Det fanns inga skyltar som sa: ”En dag kommer du att sätta ett högt värde på denna plats.” Jakob var utmattad och rädd. Han behövde sova. Han förväntade sig absolut ingenting. Han tog en sten för att ha som huvudkudde, satte den under sitt huvud och la sig ner för att sova. Då uppenbarade sig Gud för honom – i en dröm. Det var en dröm som visade att Abrahams Gud nu var Jakobs Gud. De ord som Jakob fick höra var nästan för bra för att vara sanna. Jakob skulle aldrig mer bli sig lik (vv.11-15). Detta var den ”plats” på vilken Jakob först inte känt någonting alls; han hade inte haft någon förnimmelse av Gud, inget hopp och inget syfte med sitt liv. Men denna plats kom att bli central, inte bara för Jakob utan även för miljontals människor under de århundraden som följde. Den platsen kallas för Betel, vilket betyder ”Guds hus”. Betel kom att bli en symbol för både Guds icke förnimbara närvaro såväl som Hans förnimbara närvaro. Efter att Jakob vaknat upp ur drömmen sa han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte” (Första Moseboken 28:16). Detta innebär att Betel – Guds hus är enormt, så stort att det har plats för alla de sätt som Gud väljer att uppenbara sig på – det rymmer både Hans icke förnimbara närvaro såväl som Hans förnimbara närvaro. Guds icke förnimbara närvaro innebär helt enkelt att vi inte känner något trots att Han faktiskt är närvarande. Hans närvaro är mycket verklig – verkligen mycket verklig! Men känslan av Hans närvaro hålls ifrån oss. Vi känner ingenting överhuvudtaget, men Han är precis lika närvarande som de gånger då vi upplever Hans närvaro. Vi måste lära oss att respektera Gud när Han inte tycks visa 24

Sig. Vi måste hedra Honom när vi inte känner någonting. Vi måste tillbe Honom när vi känner oss trötta och rädda. I våra svagaste ögonblick – ja, till och med under de mest genanta stunder då vi känner att vi har gjort allting fel och ingenting känns rätt – är Gud ändå alltid hos oss. Gud har lovat: ”Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig” (Hebreerbrevet 13:5). Eller som Jesus uttryckte det: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matteusevangeliet 28:20). Kan du acceptera detta? Tror du på detta? Det innebär att Gud är med oss vare sig vi känner av Hans närvaro eller inte – tjugofyra timmar om dygnet, trehundrasextiofem dagar om året. Vi behöver komma ihåg detta i alla skeenden i våra liv. Det kan vara under en tid av bön eller en tid av förströelse. Det gäller även i de stunder då vi har svårt att höra från Gud eller när livet leker. Det gäller även när vi har trasslat till det för oss och våra närmaste vänner eller familjemedlemmar missförstår oss och avvisar oss. Under 1956 tog jag en del beslut som skulle komma att ändra mitt liv helt och hållet. Dessa beslut innebar att jag fick ett nytt perspektiv, en ny teologi, ett nytt samfund och nya vänner. Mina släktingar – min far, min mormor, mina mostrar och farbröder – var oroliga för mig; de var övertygade om att jag hade spårat ur fullständigt och var på väg mot en oundviklig katastrof. Bara en av mina släktingar stod upp för mig – min morfar McCurley (av någon anledning har han alltid varit min favoritsläkting). Han sa: ”Jag står på hans sida, vare sig han har rätt eller fel.” Detta var precis vad jag behövde. Jag behövde någon som kunde stå upp för mig. Gud är en sådan person. Han står på vår sida – vare sig vi gör rätt eller fel. Därför, behöver vi inte få panik när vi inte känner Guds närvaro. Vi ska inte ge upp när vi inte känner någonting. För när vi inte känner någonting, är Gud verksam ändå. När vi inte känner Hans närvaro, finns Han ändå där. Detta är Guds icke förnimbara 25

närvaro. Lär dig att känna igen den, och hedra en sådan stund, oavsett hur länge den varar. Guds icke förnimbara närvaro kan vara den bästa förklaringen till många olika aktiviteter som du dagligen väljer att ägna dig åt: att du ber eller läser din Bibel ensam; att du gör allt du kan för att behaga Honom; att du är engagerad i och noggrann med Herrens verk. Gud finns vid din sida i alla typer av roller du kan tänkas ha, exempelvis juridik, omvårdnad, medicin, föräldraskap, bokföring. I mitt fall, att predika. Jag har upplevt detta mer än en gång. Vid ett tillfälle då jag predikade, upplevde jag en kamp när jag försökte framföra mitt budskap, istället för känslan av frihet och smörjelse från den helige Ande. Min mun var torr, och jag kunde känna svettpärlorna som bildades på min panna. Men jag fortsatte, och höll ut. Jag kände mig lättad när predikan äntligen var över. Jag gick ner från den berömda talarstolen vid Westminster Chapel, och skyndade mig till sakristian för att vara ensam. Jag sa till mig själv: ”Om det här är det bästa jag har att ge, borde jag sluta som pastor”. Jag kände mig övergiven av samma Gud som jag tidigare upplevt hade kallat mig till att vara pastor i denna församling. Men Gud i sin oändliga nåd gav sig till känna en stund senare. Efter gudstjänsten knackade någon på dörren till sakristian. En av våra diakoner sa att någon ville träffa mig. En man kom in i sakristian. Ser man på, han hade just blivit frälst genom den ynkliga predikan jag hade hållit för en stund sedan! Han hade ingen aning om hur jag kände angående min predikan den dagen; inte heller hade han någon aning om den glädje jag kände mig över att Gud hade haft överseende med min brist på tro och frälst den här mannen. För drygt tjugo år sedan predikade jag inför ett stort auditorium i Bournemouth, England. Detta event hade arrangerats av 26

en grupp som kallas för Easter People, och jag kände mig hedrad av att vara där. Jag predikade inför kanske två tusen människor vad jag trodde skulle vara en passande predikan. Men efter att ha avslutat den, var tystnaden total. Varje pastor jag känner i denna värld älskar att få ett uppmuntrande ord efter att ha gett sitt yttersta i en predikan. Man vill åtminstone höra ett ”Tack för ditt ord” (vilken kan kamouflera den personens sanna känslor), ”Det där var bra”, eller någonting liknande. Vad fick jag höra under den kvällen? Ingenting. Generad, stannade jag kvar ungefär tio minuter trots att jag hade en två timmar lång bilfärd tillbaka till London. Jag ville bara få ett uppmuntrande ord om att jag inte hade gjort bort mig. Inte en enda människa kom för att säga något bekräftande, så jag åkte tillbaka till London. För några veckor sedan – precis innan jag började skriva denna bok – kom en kvinna fram till mig. Hon berättade att hon hade hört mig predika på ett Easter People event i Bournemouth och att hon hade blivit frälst just den kvällen. Jag var inte alls beredd på att få höra denna underbara nyhet. Hon hade ingen aning om hur utom mig jag hade känt mig den kvällen – för tjugo år sedan. Herren hade varit närvarande, men jag hade inte känt någonting. Har du någonsin känt dig övergiven av Gud? Det bibliska uttrycket för denna känsla kallas för att Gud döljer sitt ansikte. ”Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare” (Jesaja 45:15). Detta är en vanlig företeelse som vi kommer att titta närmare på i kapitel 2.

Två sätt att förstå Guds närvaro Som jag redan nämnt, kan Guds närvaro förstås på två sätt: Guds icke förnimbara närvaro och Hans förnimbara närvaro. Många av oss tenderar att inte uppskatta Guds icke förnimbara närvaro; 27