Från död till liv - titta i boken

Rekommendationer

Markus älskar Bibeln passionerat och har under flera år varit en mycket uppskattad bibellärare i Missionskursen i Testa Mission. Han har en gåva att förklara och utlägga Skriften på ett sådant sätt att människors hjärtan öppnas. Den här boken är inget undantag.

Camilla Moberg, internationell ledare för Pingst samt pastor i Malmö Pingstförsamling

Ibland luras kristna av tanken att evangeliet bara är för nybörjare. Evangeliet är kristnas ABC. Men i denna fina lilla bok visar Markus Frid oss de ofattbart goda nyheterna som ryms i evangeliet — sanningar vi behöver marineras i oavsett hur länge vi vandrat med Herren. Det här är en bok du inte vill missa!

Joel MacInnes, doktor i Nya testamentet och lektor på Akademi för ledarskap och teologi

Markus är en av dem som ägnat sitt liv åt att studera Bibeln utan att för den skull bli obegriplig. Tvärtom använder han sin kunskap för att levandegöra, förklara och väcka en större längtan efter att gå djupare in i Ordet och förstå att det är vår främsta vägvisare för ett meningsfullt liv.

Simon Holst, huvudpastor i Bet:L Skövde

Evangeliet om Jesus Kristus är grunden som formar allt i den kristnes liv. Alla kristna känner till ordet evangelium, men alldeles för många känner inte till dess innehåll –varför de goda nyheterna är just goda, och betydligt bättre än vi ofta förstår. Därför är det med stor glädje jag ser att Markus Frids bok nu kommer ut. Där förklarar han, kärnfullt och kortfattat utan att förenkla, grunderna i evangeliet.

Detta är en bok som alla kristna både kan och bör läsa.

Joel Magnusson, missionspastor på Tjörn och ansvarig för Rotad

Vad innebär det att vara en Jesuslärjunge på riktigt? Detta är bokens ärende. Med djup biblisk insikt, vardagsnära exempel och pedagogisk tydlighet tas läsaren med på en resa in i Bibelns undervisning och lärjungaskapets utmaningar och möjligheter. De korta kapitlen och de avslutande reflektionsfrågorna ökar användbarheten för både enskilt bruk och gemensam läsning. En riktigt bra och viktig bok.

Ulrik Josefsson, rektor på Akademi för ledarskap och teologi

Markus Frid tar oss med till en av Nya testamentets viktigaste texter, Efesierbrevet 2. Som en god guide visar han på såväl bråddjupen som de storslagna höjderna, på såväl syndens allvar som nådens storhet. Jag fascineras över Markus förmåga att göra djupa andliga sanningar så tillgängliga och självklara. Läs, lär och låt dig utmanas. Såna här böcker behöver vi mer av!

Mikael Tellbe, docent i Nya testamentet och lektor vid Akademi för ledarskap och teologi

förord

Den här boken har två uttalade syften: Att slipa dig till att bli en noggrannare läsare av Bibeln som Guds ord och att på samma gång ge dig en större kärlek till Jesus Kristus som din Herre och Frälsare.

Det är inga små målsättningar, och det exakta utfallet antar jag att framtiden får utvisa. I viss mån avgörs det ju också av hur du som läsare förhåller dig till innehållet. Men jag tror mig ändå kunna säga att Från död till liv kommer att ge dig en knuff i rätt riktning!

Markus Frid är en duktig teolog av den skola jag själv gärna kallar för evangelikal. Samtidigt kom jag under läsningen att tänka på Lewi Pethrus klassiska citat från boken

En såningsman gick ut, där han beskrev pingstväckelsens lärouppfattningar som att de till stora delar sammanfaller ”med äldre ortodox luthersk uppfattning”. Samtidigt, skrev Pethrus, finns en metodistisk influens i fråga om helgelsen, en baptistisk i fråga om dopet och församlingssynen samt en för sin tid ny twist i fråga om Andens gåvor och verk.

Mycket av denna mix tycker jag mig finna också i den

här boken. Men förutom att Markus Frid visar prov på god reformatorisk teologi är bokens styrka att den hjälper oss att tränga djupare in i bibelordet än vad vi annars ofta gör. Att texten är kryddad med ett antal välfunna bilder och illustrationer gör förstås inte saken sämre. Med en bön om att Från död till liv ska hjälpa dig att se både vad evangeliet handlar om – och hur det för oss in i en betydligt större berättelse, där ingen mindre än Herren själv är författaren!

Olof Edsinger

Teolog, författare och generalsekreterare för

Svenska Evangeliska Alliansen

författarens förord

Under hösten 2022 fann jag mig under bara ett par månaders tid i tre olika sammanhang där jag hade blivit ombedd att undervisa eller predika från Efesierbrevet 2:1–10. Under denna tid av förberedelse kände jag på ett särskilt sätt hur mitt hjärta fäste vid texten, och jag har idisslat den sedan dess. Efter många varv av förädling och bearbetning är denna bok frukten av det som jag vill tro att Gud sådde i mitt hjärta då.

Jag vill ta tillfället i akt att uttrycka mitt största tack till de vänner och familj som har läst tidigare utkast av boken, gett konstruktiva kommentarer och uppmuntrat mig på vägen. Som debuterande författare finns det många lärdomar att göra i skrivprocessen. Även om du som läsare kommer att märka att det finns en hel del kvar hos undertecknad att lära, är jag tacksam för den förädlingsprocess som nära och kära har hjälpt mig med.

Jag vill tillägna denna bok till två människor. Först till Julia, min ”lilja bland törnen” (Höga Visan 2:2), som jag är så tacksam att ha som medvandrare i vår gemensamma

resa att synliggöra Kristus i ord och liv (Ef 5:32). Det är en förmån och glädje att dela livet med dig!

För det andra vill jag tillägna denna bok till minnet av Tim Keller, som med sitt liv och gärning på avstånd har öppnat mina ögon för så mycket mer av skönheten i Jesus Kristus. Den uppmärksamme läsaren kommer säkerligen urskilja inslag av Kellers inflytande i sidorna som följer.

All ära till Gud!

Ölmstad, april 2026

inledning

Jag minns exakt var jag befann mig när jag fick veta. Jag hade just kommit hem från skolan. Jag sprang genom trädgårdens små högar av de första fallna höstlöven, sparkade av mig skorna, rusade uppför trapporna och in i min storebrors sovrum där en TV stod påslagen. Då fick jag förskräckt se nyhetsinslaget som visade vad som nyss hade inträffat på andra sidan Atlanten. Två passagerarflygplan hade flugit rakt in i World Trade Center i New York. Nyheten om hur dessa kapare inom loppet av bara några minuter hade skördat uppemot tretusen människoliv.

Nyheter gör något med oss. De lämnar ofta ett avtryck. Nyheten om terrorismens frammarsch gör oss oroliga. Nyheten om häftiga svängningar i klimatet lämnar den ene skeptisk och gör den andre beslutsam att agera. Nyheten om att man inom ett antal månader har en ny familjemedlem att vänta gör en familj förväntansfull. Den kristna tron kan beskrivas som ett paket av nyheter. Och inte bara vilka nyheter som helst: evangelium. Evangelium (grekiska: to euangelion) betyder ordagrant

”goda nyheter”. Men vad handlar då dessa goda nyheter om? Aposteln Paulus gör det klart för oss i Romarbrevet 1:3–4: ”Evangeliet handlar om Guds Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre.”1

De goda nyheterna är alltså redogörelsen om den historiske personen Jesus från Nasaret; hur han föddes, levde, dog, blev begravd, uppstod från de döda och har uppstigit till himlen (1 Kor 15:3–4).

Men detta kanske lämnar dig frågande; hur kan nyheter om personen Jesus vara goda nyheter för dig och mig idag (om man nu ens kan kalla tvåtusen år gamla händelser för nyheter)? På vilket sätt är allt detta som handlar om Jesus gott för oss människor som lever idag? Med andra ord: vad gör nyheterna om Jesus Kristus med oss? Detta ska vi utforska tillsammans.

Denna bok är upplagd som en längre utläggning av Efesierbrevets andra kapitel, i synnerhet de första tio verserna. Men du kanske undrar, om nu vårt huvudfokus ska vara evangeliet, varför vi stannar upp vid en text där ordet evangelium inte ens förekommer. Men det är i själva verket inte särskilt märkligt, eftersom textens syfte inte är att utlägga händelserna kring Jesu liv, död och uppståndelse i sig. Snarare kommer vi snabbt märka att Paulus ärende är att rikta strålkastaren på mötet mellan dessa nyheter

1 Om inget annat anges är samtliga bibelreferenser hämtade från Svenska Folkbibeln 2015.

och oss människor. Hans ansats i Efesierbrevet 2:1–10 är inte ”Jesus”. Hans första ord är istället: ”Och ni…” (2:1). I denna text ser vi alltså inte bara vad de goda nyheterna är, utan framför allt vad goda nyheter gör när de drabbar oss människor. Under loppet av tio verser får vi se en färgstark beskrivning av en människa som utsätts för de goda nyheterna.

Min förhoppning med denna bok är att få väcka eller stimulera två passioner hos dig som läser. För det första så önskar jag att den ska få slipa dig till att bli en mer noggrann läsare av Bibeln som Guds ord. I en tid där frestelsen är stor att sy ihop egna samlingar av enskilda bibelverser för att styrka sin teologiska agenda, behöver vi återerövra en viktig princip för god bibeltolkning: att den helige Andes avsikt med en viss text är densamma som den ursprunglige mänsklige författarens (i detta fall Paulus).

Paulus har varsamt kommunicerat sitt brev genom enskilda ord, grammatiska konstruktioner och betoningar. Om vi vill veta Guds avsikt med texten vi har framför oss behöver vi därför vara uppmärksamma på just dessa. Du kommer märka att det ibland är i glaciärtempo som vi vandrar genom texten. Öppna därför inte denna bok utan att först också ha en öppen bibel nära intill!

För det andra – och viktigaste – är min längtan att du, när du läser, ska få en ännu större kärlek till Jesus Kristus som din herre och frälsare. Framför oss väntar en text med starka anspråk. Men där sanningens ibland obekväma strålkastare kommer lysa klart över våra hjärtan ser vi också

skönhetens ljus från Jesu ansikte så mycket klarare. Mitt huvudärende med denna bok är alltså att presentera och måla upp för dig den Jesus som har fängslat mitt hjärta. Jag skulle därför önska att du, inför varje gång du öppnar boken för att läsa den, ber en kort och tydlig bön om att du ska få upptäcka ännu mer av Jesus i din läsning.

Min tanke är att boken kan lämpa sig väl att användas som smågruppsmaterial eller i andra sammanhang för lärjungaträning. Därför finns det ett antal reflektionsfrågor i slutet av varje kapitel som du antingen enskilt eller tillsammans med någon annan kan reflektera över.

Utläggningen av Efesierbrevet 2:1–10, vilket utgör bokens huvuddel, ramas in av ett inledande kapitel om vad som är människans ursprung och syfte i skapelsen, och ett avslutande kapitel där vi reflekterar över hur evangeliet tar sig vidare i våra liv.

Kapitel 1

vad vi skulle vara

Min första erfarenhet av Marvel Cinematic Universe var när jag såg den första Avengers­filmen 2012. Då jag är pinsamt lättflörtad av överflödig action och pråliga specialeffekter blev det såklart en härlig upplevelse. Det dröjde dock inte långt in i filmen förrän jag började ställa mig själv en del frågor. ”Varför får jag inte veta något om huvudkaraktärerna? Förväntas jag veta vilka plåtniklas, gröna biffen och åskguden är, och varför de bara dyker upp i rutan?” Jag förstod ganska snabbt att jag hade blivit inkastad i en pågående berättelse utan att ha den rätta förkunskapen. För att förstå och följa storyn på bästa sätt skulle jag behöva veta vilka händelser som föregick filmen; hur allt började.

Mitt första intryck av Marvel­världen liknar i hög grad många människors första upplevelse av den kristna tron. Förlåtelse. Frälsning. Befrielse. Detta är klassiska ”kyrkord”. Med rätta! Men de är alla ord som förutsätter kunskap.

Kunskap om vad jag behöver förlåtelse för. Vad jag behöver räddning från. Från vems makt jag behöver bli befriad.

När vi dyker in i Efesierbrevet 2:1–10 möts vi direkt av att det är nyheter riktade till människor som är ”döda i sina överträdelser och synder” (Ef 2:1). Men om människan är död, då förutsätter detta också ett tillstånd som hon har dött bort från.

Först när vi har förstått vad vi genom våra överträdelser och synder har skilt oss själva från – det som är vårt ursprung – kan vi därefter börja uppskatta storheten i Guds nåd. Lika lite som en man kan jubla över att ha fått sin skuld efterskänkt om han inte vet hur djupt skuldsatt han var, lika lite kan vi mättas och tröstas av orden ”Mitt barn, dina synder är förlåtna” (Mark 2:5) om vi inte först har insett allvaret i vår synd.

Med andra ord; förlåtelse förutsätter tragedi, och tragedi förutsätter ett ursprung. Du kan inte uppskatta skönheten i Guds nåd förrän du har förstått djupet av din synd, och du kan inte förstå djupet av din synd förrän du först har insett vem du är skapad till att vara. Men vad är då vårt ursprung?

GUDS AVBILD – EN BILD AV GUD

I vårt hem har vi flera fotografier av våra söner Liam och Noel uppsatta på väggarna, tagna under deras första levnadsår. De är bilder av våra söner – och fina sådana! Men aldrig har varken jag eller min fru stannat upp vid och fängslats av det halvmatta fotopappret eller färgkontras­

terna i sig själva. Nej, det som gör bilderna så vackra är just att de framhäver och synliggör de som är avbildade; våra söner.

Tidigt i Bibelns berättelse läser vi om hur människan är skapad ”till Guds avbild” (1 Mos 1:27). Att vi är Guds ”avbilder” innebär huvudsakligen att vi är ”bilder av”

Gud. Precis som syftet med fotografierna i våra hem är att påminna oss om de som är avbildade, så är vårt syfte som människor att genom våra liv vara bilder av Gud som för tankarna till den som är avbildad.

Genom hela Bibeln ekar orden ”…för sitt namns skull…” som syftet till varför Gud väljer att handla som han gör. Dessa ord betyder inget annat än att Guds avsikt är att allt skapat oavbrutet ska synliggöra och hylla honom för den han är. På detta sätt är människan skapad till hans ära, och till och med frälst för hans ära!2

ATT ÄRA GUD…

”Men”, undrar du, ”betyder inte detta att Gud är väldigt självcentrerad?” Jo, det är faktiskt just vad det innebär! Men anledningen till att vi ryggar tillbaka för och upplever detta som ett osmickrande karaktärsdrag är att vi helt enkelt inte har förstått just hur stor Gud är.

Jag gillar Ernst Kirchsteiger. Så, nu var det sagt! Jag är en av de som med största glädje och intresse kan ägna en onsdagskväll framför TV:n för att ta del av hans mat­

2 Ps 25:11; 79:9; 106:8 samt Jes 43:7.

lagning och spännande inredningsidéer. Visst skulle jag också då – om jag någonsin skulle råka stöta på Ernst på stan – vilja uttrycka hur duktig och kreativ jag tycker han är. Men varför då?

Allt vad vi upplever som vackert väcker en iver hos oss att rikta uppskattning till dess ursprung. En välsmakande trerättersmåltid kommer bubbla över till att få be om att få tacka kocken personligen. Att som av en händelse springa på sin fotbollsidol på stan kommer göra att du naturligt vill brista ut ”Du är bäst!” Av ren intuition kommer du applådera orkestern när du har lyssnat till ett felfritt framförande av Beethovens nionde symfoni. Att förundran över det vackra väcker jubel hos oss är något djupt mänskligt.

Bibelns allra första ord lyder ”I begynnelsen skapade

Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1). Därefter följer en detaljerad utläggning om hur naturen med all dess skönhet, alla djur med dess mångfald och människan som kronan på verket har sitt ursprung i Gud. Om vi då gärna vill sätta ord på vår beundran för en man som råkar ha en begåv­

ning för att tillreda en god måltid, hur mycket mer bör vi inte ständigt hylla honom som är ansvarig för att ha skapat både maten och dess tillagare?

Så, är Gud självcentrerad när han uppmanar oss att ära honom? Ja! Är det rimligt av honom att begära detta? Ja!

Självcentrering är bara motbjudande när man tillskriver sig själv mer ära än vad som är rätt. Men detta gäller inte Gud, eftersom han är ursprunget till allt gott. Det är precis detta som är skälet till hyllningen i den eviga gudstjänsten:

Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat. (Upp 4:11)

…GENOM ATT NJUTA AV HONOM

Föreställ dig att du som passionerad supporter i hejarklacken för ditt favorithockeylag har fått den bästa platsen på den avgörande matchen. Du ser hur de skickligt rör sig över isen och lyckas sätta mål efter mål. Det finns bara en hake: du ombeds att vara fullkomligt tyst. Oavsett hur snygga passningar och skickliga fintar som spelarna än gör, oavsett hur många mål de sätter som gör segern i matchen än mer solklar, så får du alltså inte ge ifrån dig ett ljud. Visst skulle detta lägga locket på din njutning av matchupplevelsen? Och varför är det så? Jo, helt enkelt därför att uttryckningen av vår hyllning över något är inte ett tillägg till vår glädje. Att hylla det vi älskar är fullbordandet av vår glädje.

På samma sätt är det med Gud. Hittills har vi konsta­

terat att det är helt rimligt för oss att tillbe Gud. Men när Gud befaller oss att tillbe honom ser vi att det inte bara är rimligt, utan ljuvligt! Att Gud uppmanar oss att tillbe honom är inte ett tillägg till vår njutning; det är det naturliga fullbordandet av vår njutning av honom.

När vi njuter av något som vi finner för gott, kommer vi också spontant hylla det. Den sanna glädjen i att uppskatta något fullbordas därför genom att uttrycka glädjen i lovprisning. Gud ger oss sig själv och uppmanar oss att

prisa honom, inte som ett klandervärt patetiskt uttryck hos någon med bristande självinsikt, utan som ett sätt att fullborda vår njutning i honom.3

Är vi alltså skapade för att med en motvillig pliktkänsla

tillbe och hylla Gud? Ska vi sätta vår egen lycka åt sidan för att istället ägna oss åt tillbedjan av universums herre och skapare? Ska jag stundtals tillbe Gud för att sedan få koppla av och njuta av hans välsignelser? Nej, det kristna livet består inte i att ära Gud och njuta av honom. Snarare ska vi, som den amerikanske pastorn John Piper träffsäkert har sagt, ära Gud genom att njuta av honom!4 Kyrkofadern

Augustinus uttryckte vackert denna sanning när han inledde sitt största verk med orden: ”Du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig.”5

Innebär det kristna livet då att jag ska tona ned och dämpa mina begär som är riktade till annat än Gud?

Tvärtom! Att leva utan honom är att hopplöst försöka tillfredsställa de oerhörda begär som inte kan mättas av någon annan än Gud själv. Problemet med våra begär är inte att de är för starka, utan tvärtom för svaga. Jim Carrey, skådespelaren och komikern, har träffsäkert sagt: ”Jag tycker alla borde bli rika och berömda och göra precis allt de någonsin drömt om så att de kan förstå att detta inte är

3 C. S. Lewis, Reflections on the Psalms, Harcourt Brace Jovanovich 1958, sidorna 90–98.

4 John Piper, Desiring God, Revised Edition, Multnomah 2011, sida 12.

5 Augustinus, Bekännelser, Artos 1990, sida 37.

svaret.”6 Människor som har gått miste om Guds härlighet lever med en hunger som de söker tillfredsställa med något som omöjligt kan mätta.

Det är därför Paulus kan beskriva dessa människor som att de ”aldrig får nog”.7 Man söker bräcklig tillfredsställelse av begränsade gåvor istället för att mättas av den bestående glädjen som endast finns att hämta hos gåvogivaren. Här ser vi också, som C. S. Lewis sätter ord på, ett tydligt bevis för människans ursprung i Gud: ”Om jag hos mig känner en längtan, som intet i denna värld kan tillfredsställa är den mest sannolika förklaringen att jag föddes för en annan värld.”8

Det kristna budskapet har aldrig varit tänkt att undertrycka och förneka människans strävan efter glädje och tillfredsställelse. Tvärtom ska denna längtan flamma upp och få sin rätta plats i det som hon är skapad till att göra; att ära Gud genom att njuta av honom.9 Detta är vårt ursprung. Vi är skapade av Gud, till Gud, för att vår glädje ska bli fullkomlig.10

6 Engelska: ”I think everybody should get rich and famous and do everything they ever dreamed of so they can see that it’s not the answer.” Jay Stone. “Carrey’s Been Busted — Being Rich Not the Answer.” Ottawa Citizen, December 16, 2005, p. F2.

7 Ef 4:19, se även Pred 5:10–14.

8 C. S. Lewis, Kan man vara kristen?, Libris 1992, sida 129.

9 Piper, Desiring God, sida 15–16.

10 Joh 15:11 samt 1 Joh 1:3–4.

UNIVERSUMS REFRÄNG

Hittills har vi med ganska breda penseldrag börjat måla upp bakgrunden för att förstå vad det är Paulus vill säga i den text vi ska ägna oss åt framöver. Men även i Efesierbrevets inledning kan vi se hur detta vårt ursprung och syfte ligger till grund för att förstå vad det är som människan har gått miste om. Detta mål för hela skapelsen, att ära Gud genom att ha sin djupaste glädje i honom, ekar som en refräng i den lovprisning som inleder brevet:

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den älskade. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande

som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. (Efesierbrevet 1:3–14)

Att göra denna text rättvisa skulle kräva en hel bok i sig själv. För vårt ändamål just nu, att söka oss tillbaka till mänsklighetens ursprung och syfte, kan vi se hur Paulus här betonar Guds rättförtjänta ära på åtminstone två sätt. För det första, när vi läser igenom texten så återkommer ett uttryck som vi kan tycka blir upprepande, nästan lite tjatigt. Faktiskt så återkommer det i snitt en gång per vers, elva gånger i hela stycket. Det är uttrycket ”i Kristus”, eller ”i honom”. Vad betyder detta? Vi stannar upp vid 1:3: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen!” Lägg märke till att Paulus inte bara skriver: ”Välsignad är Gud som har välsignat oss…” Nej, själva förutsättningen för att vi ska kunna bli välsignade är att vi är i Kristus. Alltså, det är endast i och genom Kristus, det som är åstadkommet genom hans liv och ansträngning, som människan kan ta emot välsignelsen från Gud.

Men varför repeterar Paulus så pass ofta att vår välsignelse endast finns i Kristus? Jo, för att det ska vara bortom allt tvivel för oss att allt vi är och har är tack vare honom. Och, eftersom allt vi har är tack vare Jesus, så ska äran gå endast till hans namn!

För det andra ser vi hur Paulus som en återkommande refräng i denna majestätiska utläggning uttryckligen åter­

kommer tre gånger till anledningen till varför vi har alla välsignelser i Jesus:

1. ”…till hans nåds ära och pris…” (1:6)

2. ”…till hans ära och pris.” (1:12)

3. ”…till hans ära och pris.” (1:14)

Även här är det tydligt. Det barnaskap som Gud har förutbestämt för sitt folk syftar till att ge honom ära (1:5–6). Vi som har satt vårt hopp till Kristus ska med hela vår varelse bli till hans ära (1:12). Vår befrielse syftar till att ära honom (1:14). Refrängen i hela skapelsen ska eka ”Till hans ära och pris!”

När vi läser denna text kan vi lätt tänka att Gud avkräver en handling från oss som vi annars är främmande för.

Från att ha levt våra liv i ett vakuum vad gäller tillbedjan blir vi plötsligt ålagda att börja ge hyllning till Gud. Men, som vi redan har konstaterat, är människan i sitt väsen en tillbedjande varelse. Det ligger i vår natur att ära det vi uppskattar, vare sig det är kocken, hockeyspelaren eller Gud. Vi kommer alltid ge våra hjärtan till det som vi har vår glädje i. Frågan som vi bör ställa oss är alltså inte om vi tillber, utan vad eller vem vi tillber. Vem sitter på tronen i ditt hjärta?

Att ära Gud är att tillbe honom. Alla människor är skapade för att ära Gud genom att ha vår största glädje i att vara i hans gemenskap. Att ha vår glädje i att lyssna till hans ord och att älska honom av hela vår kraft och synliggöra honom för vår omgivning.11

11 5 Mos 6:4–9 samt Ps 1:2.

Men gör vi det? Har du älskat Gud mer än du älskar något annat? Har du varje dag, varje minut älskat Gud och det som han har sagt av hela ditt hjärta, hela din själ och med hela ditt förstånd?

Först nu, när vi har ställt våra liv framför den spegel som är det syfte vi är skapade till, är vi redo att röra oss in i de första orden av kapitel 2.

Reflektionsfrågor

• Vad skulle du säga är syftet med att vara människa? Vad säger Bibeln?

• Vad säger läran om att människan är skapad till Guds avbild om människans värde?

• Fundera över påståendet om att ”Gud är självcentrerad”. Tycker du det stämmer? Varför? Varför inte? Varför tror du att du reagerar som du gör?

• Synd definieras ofta som att ”missa målet”. Hur skulle du beskriva med egna ord vad synd är, när vi nu har gjort klart för oss vad människan skapades för?