Hoppetsgryning
Anders Nilsson
Hoppetsgryning
MÄRKT AV SJUKDOMENS MÖRKER
OCH
NÅDENS LJUS
till Camilla
mitt stöd min trogna och älskade
PsaltartexternaärhämtadeurThe Message på svenskaochpubliceras medtillståndavLibris.
COPYRIGHT ©2025AndersNilsson
FORMGIVNING & ILLUSTRATION:AndersNilsson
TRYCK:ScandinavianBook,Danmark2025
ISBN:978-91-990137-4-9
www.narinforlag.se info@narinforlag.se
EN BERÄTTELSE
EN BETRAKTELSE
ETT VITTNESBÖRD
En Davidspsalm
Det räcker, GUD –
du har struntat i mig länge nog.
Jag har stirrat dig i nacken
länge nog. Länge nog har jag släpat på tonvi med bekymmer, levt med en mage som värker av oro.
Länge nog har mina självsäkra fender sett ner på mig från sina höga hästar.
Ta dig en ordentlig titt på mig, GUD, min Gud; jag vill se livet i vitögat, så att inga ovänner kan överlista mig eller skratta när jag snubblar och faller.
Jag kastar mig raklång i din famn –och jublar över att du tar emot mig.
Jag sjunger för full hals, så många besvarade böner har jag att fra.
psaltaren13
Prolog
EN TIDSRESA
det är lätt att förlora hoppet och fastna i tankar av missmodnärtydligbättringlåterväntapåsigochutgångeninteär given.Osäkerhetenomkringennysjukdomärsvårattförhålla sigtill.Jaghållerpåattblibraigen,mendetharpågåttganska längenu.Fråganträngersigpå.Ärjagintefrisksnart?
Denna bok har växt fram när jag har kikat tillbaka på de senaste åren av mitt liv, samtidigt som jag har fortsatt att sträcka mig mot det som ligger framför. Jag har gått igenom dikter jag skrivit, böner jag bett och tankar jag haft under en period i mitt liv som har varit långt ifrån något annat jag har varitmedom.
Aldrigtidigareharjagvaritlångtidssjukskriven.Mittlivhar präglatsavstortengagemangiminfamilj,påjobbetochikyrkan.Jagharintefunderatsåmycketpåminegenork.Alltsom oftastharjagbarakörtpå.Sällanharjagsagtnejtillnågot,vilketförståsintealltidvaritsålyckat.Detsomhändeisamhället när covid-19slog till – det faktum att det mesta kom avsig –hände också mig personligen. Men pandemin tillhör redan
historien. I samhället lever vi nu i stor utsträckning som om pandemin aldrig hade ägt rum. Så är det dock inte för mig.
Sjukdomen har satt sina spår, och jag har lärt mig ett och annat. Trots det jag har varit med om har jag mycket att vara tacksamöver.
Bokenduharframfördiginnehållerenberättelseiformaven samling dikter, teckningar och korta reflektioner. Jag har valt ut dikterna och delat in dem i kapitel med bibehållen kronologi,vilkethargettberättelsenenramiformaventidsresadär varjediktärettnedslagpåtidsaxeln.
Detärframföralltenbetraktelseöverminegenresadärjag har fått känna av sjukdomens mörker men också har erfarit nådensljus.Nådenattfåupptäckagåvormittilivetsomständigheter, till och med i det mörka och jobbiga. I bakgrunden finnsminberättelseomhurcovid-19kominochdröjdekvari mitt liv, men det som framträder är erfarenheten av en slags närvarosomjagdelarmedmänniskorfrånallatider.
Några böner ur Psaltaren figurerar som färdkost på min resa,ochminerfarenhetär,liksomkungDavids,attGudfinns näraidemörkastelivsförhållandena.Jagharintevaritutelämnadtillmigsjälvutansnarareblivitguidadgenomdennatuffa period.
Denfrämstaanledningentillattjagharskrivit bokenäratt jagvillsättaordpådettaochstämmainipsalmistensbön:
Jag vill vittna om din trofasthet, ständigt vittna om den hjälp du ger, fast jag aldrig förmår det till fullo.
Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud, den trofasthet som endast du kan visa.1
Meddennainledningvilljagocksågedigsomläsarefrihetatt väljahurduvillnärmadigtexterna.Mininramningochreflektiongerdigenmöjlighetattgöramigsällskappåminresamen skaintesessomnödvändigföratttadelavdikterna.
Kanske vill du rent av kasta dig rakt in bland dikterna lika förutsättningslöst som de en gång blev skrivna. Gör då gärna det.Låtbetraktelsernaväntaochtameddigdetsomberörpå din egen resa. Det kan visa sig vara värdefullt att stanna upp ochlevamedenochsammatextunderenlängretid.
Hursomhelst,jagberfördigsomläserdetta,attminadikter ochreflektionerskablitillglädjeochhosdigväckahopp.Oavsett hur din resa ser ut önskar jag att du i varje situation och för livet i stort blir funnen avdensom kanleda dig på vägen hem–hemtillfrihetensvidder.
Alltgottpådinresa!
LillaMjärdevi,iljusetstid2025
En Davidspsalm
Gud, lyssna när jag ropar; vänd ditt öra till min bön.
När jag är långt från allt och alla, utan ett uns ork kvar i kroppen, då ropar jag: »Visa mig vägen upp på Höga berget!«
Alltid har du gett mig andrum, en skyddad plats att fy till, ett livstidsvisum till skyddat område, en stående inbjudan hem till dig.
Du har alltid tagit mig på allvar, Gud, och välkomnat mig bland dina nära och kära.
Låt kungens dagar bli många; låt honom styra väl i många långa år. Ställ hans tron mitt i Guds åsyn; sätt Osviklig kärlek och God tro på vakt.
Själv är jag poeten som besjunger din härlighet –och lever som jag sjunger, dag efer dag.
Psaltaren61
Höga bergets perspektiv
TIDEN FÖRE
Enplatsattvilaut
oktober2020
tröttochsliten lyssnarjagtillCohen tagenavrytmenochlyriken
demörkatonerna fårlivetattkännaspåriktigt jaglängtartillentid dåkampenärförbi
Gud,minGud förmigdit
ochmedanjagväntar upppåHögaberget tillskyddatområde enplatsattvilaut
Högabergetsperspektiv
året2020
DET VAR ÅRET dåvifickläraossatthållaavståndochuppmanades att vara uppmärksamma på minsta förkylningssymptom. Det nya decenniet inleddes med nyheter om ett farligt virus somficksjukvårdenistäderpåandrasidanjordklotetattkollapsa.
Jagminnshurjagtittadepåettreportageomdenkinesiska staden Wuhan som stängdes ner och isolerades från omvärlden. Journalister som nekades att åka därifrån började istället rapporteraföromvärldenomutegångsförbudochsjukamänniskor som blev inlåsta i sina hem. De som lyckades ta sig till sjukhusetmöttesavhemskascenerdärutanför.Sjukhusetvar överfulltochmänniskorlågilångaraderutmedgatan,ochde somvaristörstbehovavhjälptogdärsinasistaandetag.Alltihopvarsomtagetfrånendystopisksciencefiction-film.
Först kändes detta tal om ett farligt nytt virus så avlägset, men det dröjde inte många veckor innan smittspridningen blev global och pandemin utlystes av Världshälsoorganisationen.Därefterkomåtgärdermotsmittspridningenpålöpande bandävenivårtland.Tempotisamhälletbromsadesuppoch pandeminladesigsomentungfiltöverallasvåravardagsliv.
Ettstortallvarochenallmänoroöversituationficksnartfäste i vårt land. Trots detta tror jag det var många med mig som
välkomnadedennatydligainbromsningavtempotisamhället. Ibland är det som om vi behöver hjälp att stanna upp och reflektera över det liv vi lever. Men en samhällsekonomi som bygger på att allt hålls igång är förstås oerhört sårbar om det mesta stannar upp. Regeringen tvingades presentera en rad ekonomiska stödåtgärder för att hjälpa företag att hantera konsekvensernaavpandemin.Tillexempelinfördesreglerför att underlätta för arbetsgivare att behålla sina anställda, och som arbetstagare i vissa branscher fick vi lära oss ett nytt ord: korttidspermittering.
Denna tillfälliga arbetstidsförkortning exponerade effektivt det som tidigare saknats i våra vardagsliv. Tiden i marginalen förlorassålättikampenomatthållajämttempomeddetständigtaccelererandeekorrhjulet.Attalltidvarapåsprånggördet svårtattmötamänniskormednärvaroidetoplanerade.Plötsligtfannsdärtidförannatänmåsten.Attfåihopdetberömda livspusslet kom av sig något och vi fick smak av att bara »hänga«medvåranärmaste.Iavskildhetenkundemanskaffa den efterlängtade hunden eller fiska upp en hobby tillsammansmedbarnensomfallitdjuptiglömskanshav.Menorsakerna till dessa livgivande konsekvenser var förstås allt annat änpositiv.Ochförendelöverskuggadesallauppsidoravattfå meraluftikalendernavoronöveratttillslutmistasittjobb. Förminegendelvarjaginteoroligöver detta.Undervåren togjagsjälvettbeslutattförändraminarbetssituation.Detvar som att pandemins konsekvenser hjälpte mig på traven. Jag fick tid att stanna upp och reflektera över hur jag fördelade min tid mellan olika engagemang. Jag minns hur jag fick syn
För full hals ropar jag, GUD:
»Var god mot mig! Svara!«
Mitt hjärta viskade: »Sök Gud«, och hela min varelse svarade:
»Jag letar!«
Göm dig inte för mig!
Psaltaren27:7–8
Hopplöshetens återvändsgränd
FÖRSTA ÅRET
Tidenversusorken
Tidenärenmärkliggåva
Såoftaenbristvara
Närorkenärstor
Menvadärtidenutanorken
Plötsligtfinnsdendäriöverflöd
Ochhurtarmanemotensådangåva
Närbristenharflyttattillandrasidanmyntet
Sålättattföljamed
Fixerablickenvidbristen
Ochmissagåvan
Gud,hjälpmigattflippaperspektivet
Vilanshemlighet
oktober2021
saktabörjarjagana jagtrorjagförstår detkrävsdagarochveckor veckorsomblirår ochändåvetjagintesäkert omtankenmåletnår
NEJ,jagtrorjaggår
utenstund jagflyrenblund kvävsimittförnuft gemintankerum jagbehöverluft
vila,ochåtervila vadärdetvärt
balansochåterhämtning detärvadjaglärt vileverförmödan ochtänkerstort mennärskajagtänka påalltsomjaggjort jagläseromvilan
ochförsökerförstå
menkanmanläsasig tilldettaändå detkrävsdagarochveckor veckorsomblirår
NEJ,jagtrorjaggår
utenstund jagflyrenblund kvävsimittförnuft gemintankerum jagbehöverluft
isoffanmedmusiken finnerjagrum kännerheltplötsligt atttankenärstum vilanhartagitöver ochjagharbyttplats jagägerintevilan behöverejtasats somomjagfunnitstill fördennaendasak attfyllasav FÖRUNDRAN isoffanpåminbak
Annanlängtan
november2021
hållerjaghelavägen
serintevartjaggår hörbararösten
kanjaglitapådetjagsår
detärmörktnu minakonturerärdu detsvartnaribland stannarupp ochfastnarisand
ropardittnamn
det,ärdetendajaghar förbarmadigövermig ochdetsomärkvar
duhargettmignyttvin detsprickerochdrar vadskajaghälladeti minafrågorsaknarsvar
Hopplöshetensåtervändsgränd
året2021
»HUR LÄNGE SKA vihadetsåhär?«varenåterkommandefråga ispårenavallaåtgärdermotsmittspridningenisamhället.När denandravågenavcovid-19komvardetsvårtattsenågonljusning.Dennavintervarstarktpräglad avisoleringpåolikasätt ochidefalldärverksamhetenrulladepå,såvardetframförallt pådistans.Dethelaformadestillenstorkollektivövningiatt hållasigpåsinegenkant.
Det var förödande det som hände som en direkt följd av den sociala distanseringen. Den ofrivilliga ensamheten bland utsattagrupperivårtlandficksigenknuffifelriktning.Och dettaientydligorostiddåvibehövdevarandrasombäst.Hos osssomintevarensammaökaderiskenattodlatendensenatt varaosssjälvanogochattintesedebehövanderuntomkring oss.
Även om det gick långsamt att få bukt med smittspridningenvardetannatsomgickdestosnabbare.Godkännandet av ett nytt vaccin gjordes på rekordfart. Redan under våren kundemantydligtseeffekternaavvaccinet–smittspridningen minskade. Dock så kvarstod vissa åtgärder i samhället, till exempelrekommendationenattjobbahemifrån.
Själv befann jag mig i en egen liten värld, där frågan om hur lång tid saker och ting tar blev väldigt personlig. De första
månadernagicktillfrisknandetmerbakåtänframåt.Trotsmin deltidssjukskrivning hade jag svårt att hantera tillvaron. Jag blev gradvis sämre, så min läkare rekommenderade att jag skullevaraheltsjukskrivenettparveckor.Därefteråtergickjag tillarbetetienlugnaretakt.Jagarbetadedrygttretimmarom dagenikortarepassvarvatmedmycketvila.
För mig var möjligheten att jobba hemifrån i mångt och mycket en förutsättning för återgången till arbetet. Hemmiljön hjälpte mig att portionera ut min ansträngning med långa pauser för vila. Mitt största bekymmer var då, liksom under hela min sjukdomstid, huvudvärk och hjärntrötthet i kombination med att jag ville mer än jag orkade. Jag hade en tydligtbegränsadkapacitetochuthållighet,särskiltkopplattill synen men även till hörselintryck och kognitiv ansträngning. Symptomen ökade och minskade i relation till min aktivitet menkomäveniskovsomvarsvåraattförutsäga.
Ovissheten var nog värst och frågorna var många. Mycket energigickåttillläkarbesökochandravårdkontakter.Detvar bådeundersökningaravolikaslagförattutredaorsakernatill minhuvudvärkochhjälpattåtergåtillvardagen.Jagvaritydligt behovav rehabilitering menhade i det korta perspektivet svårt att se några resultat. Hur långsamt fick det gå? Var befann jag mig på denna resa? Var det senaste bakslaget den sistauppförsbackenellerskulledetkommaentill?
Vägen har gått upp och ner hela tiden. Den har kantats av sjukvårdsbesök som visserligen har varit till stor hjälp, men
Hur länge tänker ni gadda ihop er mot mig?
Hur länge ska ni ränna runt med våldsmän?
Det är inget bevänt med er, inte med någon av er –ruttna golvplankor, maskätna taksparrar, myrstackar som smider planer på att riva ner berg och har gått vilse i önskedrömmen.
Ni talar vackra ord, men alla era »välsignelser« anda förbannelser.
Gud är den ende för mig –så länge han vill väntar jag.
Varför inte? Allt jag behöver får jag ju av honom.
Han är fast mark för mina fötter, ett andrum för min själ, en ointaglig borg för resten av mitt liv.
Psaltaren62:4–7
Överlämnandets passage
ANDRA ÅRET
Kampenomlivet
februari2022
Skadetvarasåhärnu, ellerfinnsdetenvägurdettaskal? Jagstöterikantengångpågång, kännsintesomjagharnågotval.
Attföljamedochgåitakt medlivetsåsomdetvisarsig–därfinnsenskattgömd. Jagsöker,kämparochansträngermig.
Mentänkomdetinteärminuppgift atthittanågotsomgårattfinna, utansnarareattsläppataget omallt,förattlivetsjälvtvinna.
