Inledning Jag har ju lust att skriva och ännu mer en gång för alla grundligt och fullständigt få lätta mitt hjärta om både ett och annat. Anne Frank
Kära lilla dagbok, nu har jag något att berätta för dig igen. Jag gör en tillbakablick i mitt dagboksarkiv. Långt ifrån alla finns kvar, men tillräckligt många för att jag idag, trettio år senare, kan se hur innerligt och hur ofta jag anförtrodde mig åt dagboken under barndomen. Det var så det började, någon gång på 80-talet i en bruksort i min barndoms Blekinge. Mitt eget läkande skrivande. Fast det visste jag inte då, förstås, att det var ett expressivt skrivande jag ägnade mig åt. Pennan blev tidigt min vän och ventil i en vardag som stundvis kändes outhärdlig och kaotisk, där jag navigerade mig själv igenom en uppväxt i en dysfunktionell familj. Det fanns ingen som lyssnade på djupet eller såg min sorg, men däremot fanns min dagbok där för mig, liksom mina brevvänner. I dessa kanaler flödade min sorg, vrede och förvirring ut på pappret. Många, långa frågeställningar och ibland detaljerade rapporter om det jag hade sett och känt, det jag önskade att jag kunde förändra. Men också det som jag drömde om, hoppades på och längtade efter. På sätt och vis började jag förbereda mig redan då inför vad som komma skulle, genom dagboksföring.
13
