Gullstigen av Jan Eric Arvastson roman om ett brott Utkom 2017, 210 s Storpocket Förlag: Publit.se, ArvasText
Några år har Stina Olsson, Vibo-Stina, varit gift. Hon känner alltmer att, för att hon själv och sönerna ska få tillbaka sitt liv, måste hon göra sig av med plågoanden, maken, Olov. Av en slump har Stina nyligen kommit över en kraftig dos arsenik, avsedd för råttbekämpning. --Kapitel 17 Tillfället
Sedan en liten tid hade Stina vetat att vid midnatt mot den 14 februari skulle maken ge sig av på en körning till Upsala. För att sälja en vagnslast ved på Vaksala torg. Att han sagt 14 februari berodde på att han räknade med att ha veden klar då (det hade sölats mycket med sågning och huggning). Anledningen till att resan inleddes vid midnatt hängde ihop med att vägen var fem och en halv mil lång. Han behövde natten för att hinna fram tills torghandeln öppnade. En sak till var att Olov räknat ut att det skulle vara fullmåne. Han tyckte att resan var mindre farlig för liv och lem när det inte var nermörkt. Men anslag mot Olov Olssons liv den natten skulle inte komma från branta stup längs forvägen eller rövare i skogen. Utan från mycket närmare håll. Stina steg upp samtidigt. Hon satte i gång med att laga frukost åt maken. Bastant skulle den vara. Hon var klarvaken. Hade inte sovit en blund på förnatten. Men inte för att hon plågats av ångestfyllda tankar. Inte en svettdroppe fanns i hennes panna. Ingen darrning av ångest drog genom hennes bröst. Hade hon någon gång känt så, låg det bakom henne nu. Hon hade varit vaken allenast av spänd förväntan. Stina hade en plan. Ifall den gick i lås, skulle allt sluta lyckligt. Om hon väntade kunde en olycka inträffa, som betydde katastrof. Att Olov Olsson slog henne eller barnen till kroppsmen. Att han till exempel av våda tände eld på huset när han låg i höet och drack och rökte sin stinkande pipa. Eller av sig själv blev så illa sjuk att han blev sängliggande. Beroende av hennes vård. Blotta tanken på något sådant fick Stina att känna kväljningar. Hon hade förberett en ordentlig frukost åt maken. Hon hämtade in ett fat lutfisk från skafferiet. Satte fem-sex potatisar på kokning. Hon tog fram annat också, som Olov Olsson ville ha för att stå sig den långa vägen. Pigan Anna Greta Kratz kom in. Stina sa åt henne att gå i säng; det här klarade Stina själv. Kratz svarade att hon skulle göra det, så fort hon hade fått mäsken att