1. En mÀstersmed lÄter sig övertalas
Rademachersmedjorna
Karl X Gustavs korta period som Sveriges kung i mitten av 1600-talet prÀglades av krig. TillgÄng till jÀrn och kompetenta smeder var avgörande för framgÄng och att rikets jÀrnmanufaktur i huvudsak fanns i Livland, nÀra den ryska grÀnsen, ansÄgs riskabelt. Kungen inledde dÀrför en övertalningskampanj för att fÄ manufakturens förestÄndare, Reinhold Rademacher, att flytta verksamheten till Eskilstuna. Rademacher var motstrÀvig och gav inte med sig förrÀn han erbjöds ett generöst avtal med tullfrihet, ensamrÀtt pÄ tillverkning av flera varor och löften om tillgÄng till markomrÄden. De utlÀndska smeder han tog med sig fick inte del av privilegierna och Àven om smidesproduktionen snabbt kom upp i volym gjorde Rademachers hÄrdföra arbetsledning att flera smeder rymde eller hamnade i tvist med förestÄndaren.
NÀr Karl X Gustav dog 1660 drogs större delen av finansieringen in och till Rademachers förtret fÀrdigstÀlldes bara tjugo av hundratjugo utlovade smedjor. Rademacher avled 1668 och under en period leddes manufakturen av hans Ànka, innan den i början av 1700-talet övergick i privat Àgo. Trots att produktionen aldrig kunde mÀta sig med Rademachers ambitioner var hans inflytande stort och han gÄr till historien som en av fÄ som har lyckats grundlÀgga en varaktig svensk nÀringsgren. NÄgra av de tidigare smedjorna Àr bevarade och inhyser idag hantverkare och serveringar.
2. En fristad etableras
Rademachersmedjorna
I mitten av 1700-talet började det skrÄmÀssiga hantverket och dess tillhörande regelverk att ifrÄgasÀttas. Inspiration hÀmtades frÄn England, dÀr verkstÀderna samarbetade med varandra för samhÀllets vÀl och en betydligt större nÀringsfrihet rÄdde. Idén vÀcktes om att skapa en fristad för att frÀmja de svenska jÀrn- och stÄlmanufakturerna och Eskilstuna, med metallarbetartradition, vattenvÀgar för transporter och sÀkerhetsavstÄnd frÄn kusten, ansÄgs vara en lÀmplig plats. BergsrÄdet Samuel Schröderstierna var en av de som pÄverkade riksdagen att 1771 besluta om Fristadens grundande. I Fristaden
var metallarbetare som startade smidesverksamhet skattebefriade och man behövde inte gÄ med i ett skrÄ eller ha mÀstarbrev för att vara tillÄten att bedriva verksamhet. MÄnga smeder lockades till staden och Eskilstunas metallindustri blev landets ledande.
Schröderstierna fortsatte att ha en central roll i planeringen av Fristaden, Àven om han tillbringade större delen av sin tid i Stockholm. Vid sina besök i Eskilstuna bodde han i Stora Fristadshuset, dÄ placerat i korsningen mellan Kungsgatan och Kriebsensgatan. I juli 1777 slog blixten ner i huset och trÀffade Schröderstiernas fru pÄ benet, men mirakulöst nog klarade hon sig utan skador.
Fristaden hade stor betydelse för Eskilstunas utveckling och det dröjde till mitten av 1800-talet innan resten av Sverige fick samma nÀringsfrihet. Inför byggnationen av Domus flyttades Stora Fristadshuset och det utgör idag en del av det öppna friluftsmuseet Rademachersmedjorna.
3. Ett legendariskt band sÄgas
Hamngatan 17
I oktober 1963 klev fyra britter med lÄnga luggar upp pÄ Sporthallens scen.
Idag framstĂ„r det som nĂ€rmast osannolikt att vĂ€rldens största band har spelat i Eskilstuna, men spelningen var en del av the Beatles första utlandsturnĂ©. I Sporthallen upptrĂ€dde ocksĂ„ Jerry Williams och Trio meâ Bumba, innan engelsmĂ€nnen klev pĂ„ och spelade Ă„tta lĂ„tar.
För mÄnga Eskilstunabor var The Beatles relativt okÀnda. De svenska tidningarnas recensenter var tveksamma och menade att musiken var skrÀnig och scenkunnandet begrÀnsat. Hur mycket beatlarna sjÀlva minns av besöket i Eskilstuna Àr oklart, men kanske kommer i alla fall George Harrison ihÄg att han bet av en tand som fick lagas akut innan konserten.
4. Ett badhus övertrÀffar Mallis
Hamngatan 15
Runt sekelskiftet saknades badrum i hemmen och den som inte ville tvÀtta sig i Än kunde besöka nÄgot av stadens kall- eller varmbadhus. NÀr Än blev allt mer förorenad restes krav pÄ en större anlÀggning och 1930 utlystes en arkitekttÀvling för att skapa en byggnad som förutom badhus ocksÄ skulle inrymma gymnastik- och tennishall. Prislappen blev dock för hög och staden valde att fokusera pÄ badhuset.
TÀvlingen vanns av arkitekten Paul Hedqvist, som ritade en byggnad i den dÄ moderna funktionalistiska stilen. NÀr Vattenpalatset invigdes i januari 1933 var det Sveriges största varmbadhus och den avskalade, kvadratiska byggnaden med stora fönsterytor vÀckte uppmÀrksamhet. PÄ badhuset fanns möjligheter till vattensport, rengöring och olika sorters medicinska bad, som tallbarrsbad och saltbad.
NĂ€r Ă€ventyrsbadet invigdes i en tillbyggnad 1985 var det Sveriges första och med sloganen âVarför Ă„ka till Mallorca nĂ€r man kan bada i Vattenpalatsetâ, marknadsfördes rutschkana och vĂ„gmaskin. Med tiden blev badhuset slitet, men att rusta upp det skulle bli dyrt. I maj 2016 stĂ€ngdes dĂ€rför Vattenpalatset och ersattes av det nya Munktellbadet. Idag Ă€r Hedqvists byggnad en del av campus för MĂ€lardalens universitet.
5. En gitarrist lackar ur
Hamngatan 17
Den numera rivna sporthallen var hemvist för flera konserter och mÄnga inhemska och internationella stjÀrnor besökte byggnaden. Förutom The Beatles, som höll en spelning 1963, har bland annat Tommy Steele, Ulf Lundell och Kent stÄtt pÄ Sporthallens scen. NÄgra som inte var sÀrskilt nöjda med besöket var den brittiska rockgruppen The Who, som kom till Eskilstuna för en spelning i maj 1967.
The Who, med frontfigurerna Roger Daltrey och Pete Townshend, var vÀlkÀnda för att deras konserter ofta slutade i förtid med sönderslagna instrument. FramtrÀdandet i Eskilstuna blev ocksÄ kort, men av en annan anled-
ning Àn trasiga gitarrer. Arrangörerna hade byggt upp en trÄng scen nÀra taket i Sporthallen och lÀt bandet upptrÀda utan möjlighet till publikkontakt.
Townshend uppges ha varit rasande och bandet spelade bara fem lÄtar innan de tackade för sig och lÀmnade Eskilstuna för att aldrig ÄtervÀnda.
6. Ett vallöfte infrias
Hamngatan 15
Högskolereformen 1977 innehöll flera förÀndringar av utbildningsvÀsendet, bland annat införandet av högskoleprovet. För Eskilstuna var det mest pÄtagliga att Högskolan i Eskilstuna och VÀsterÄs grundades. Redan frÄn start uttalades att det lokala nÀringslivet var av stor betydelse och flera lÄngvariga samarbeten med privata företag i MÀlardalen etablerades.
Högskolan vĂ€xte och var snart en av landets största. ĂndĂ„ var det mĂ„nga som höjde pĂ„ ögonbrynen nĂ€r statsminister Stefan Löfven i valrörelsen 2018 gav löftet att högskolan skulle bli ett tekniskt universitet. Kritiken lĂ€t inte vĂ€nta pĂ„ sig. Ett ogenomtĂ€nkt valflĂ€sk, tyckte vissa, och pekade pĂ„ att UniversitetskanslersĂ€mbetet hade uppmĂ€rksammat brister i högskolans arbete. Trots invĂ€ndningarna fastslog riksdagen förĂ€ndringen i april 2021 och frĂ„n och med nĂ€stföljande Ă„rsskifte bytte högskolan skrud till MĂ€lardalens universitet, MDU. Universitetet har idag campus i bĂ„de VĂ€sterĂ„s och Eskilstuna och Ă€r mest kĂ€nt för sina tekniska utbildningar.
7. En sköterska slÄr larm
Hamngatan 15
FĂ„ svenskar har fĂ„tt ett sĂ„dant omedelbart genomslag som Sarah WĂ€gnert. I oktober 1997 vittnade hon om vanvĂ„rd pĂ„ Ă€ldreboendet PolhemsgĂ„rden i Solna, dĂ€r hon jobbade som undersköterska. PĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid beskrev hon hur de Ă€ldre pĂ„ boendet inte fick duscha pĂ„ flera veckor och att liggsĂ„r sköttes sĂ„ illa att patienterna drabbades av kallbrand. Nyheten slog ner som en bomb och en intensiv debatt följde. VisselblĂ„saren WĂ€gnert blev en folkhjĂ€lte och utsĂ„gs till Ă
rets svensk.
Det modiga agerandet fick konsekvenser i lagstiftningen. För att göra det lĂ€ttare att anmĂ€la sin arbetsgivare infördes 1999 den sĂ„ kallade lex Sarah, som en del av SocialtjĂ€nstlagen. Lagen innebĂ€r att anstĂ€llda inom bland annat Ă€ldreomsorgen Ă€r skyldiga att rapportera eventuella missförhĂ„llanden till den som bedriver verksamheten. Ăr missförhĂ„llandet sĂ€rskilt allvarligt ska det anmĂ€las till Inspektionen för vĂ„rd och omsorg, IVO.
UngefÀr samtidigt som lagen trÀdde i kraft flyttade WÀgnert till Eskilstuna och 2010 utsÄgs hon till hedersdoktor vid MÀlardalens högskola, som en viktig förebild för verksamheten inom omrÄdet HÀlsa och vÀlfÀrd.
8. En smed slipar kniven
Rademachergatan 37
Tack vare de gynnsamma förutsÀttningar som Fristaden erbjöd frÄn slutet av 1700-talet, blev Eskilstuna ett nav för metallbearbetning. En av de produkter som tillverkades i staden var av knivar. NÀr bryggerinÀringen i mitten av 1880-talet övergick till en standardiserad knoppflaska, uppstod ett behov av en fickburen korkskruv och stadens knivtillverkare, som rÀknades i hundratal, utvecklade nu sin produkt ytterligare.
Eskilstuna kallades ibland för Knivstaden och Eskilstunaknivar blev ett begrepp som kunde anvÀndas som synonym för fÀllkniv, Àven nÀr den inte kom frÄn staden. Knivarna exporterades till stora delar av vÀrlden, men att tillverkningen var hantverksbetonad och smÄskalig gjorde att den med tiden fick svÄrt att stÄ emot konkurrensen. En av de mer vÀlkÀnda tillverkarna var Heljestrands Knivfabrik, vars produkter fick uppmÀrksamhet pÄ flera vÀrldsutstÀllningar pÄ 1800-talet. En annan var Erik Anton Berg, som under sin storhetstid hade en fabrik pÄ Rademachergatan och fanns kvar som varumÀrke inom rakknivar Ànda in pÄ 1980-talet.
9. En brand skakar staden
Hamngatan 11
Natten till den tjugofemte februari 2009 utbröt en brand i Stadshotellets restaurangdel. Elden spred sig snabbt och över hundra gÀster fick evakueras. NÀr brandkÄren lyckats fÄ kontroll över situationen stod det klart att ingen hade skadats allvarligt, men att stora delar av byggnaden var förstörd. Det snabba förloppet gjorde att polisen misstÀnkte att branden var anlagd och dagen efter anhölls en man misstÀnkt för dÄdet. NÄgra dagar senare slÀpptes han, dÄ DNA-analyser visade att det inte var hans klÀder som hittats i en nÀrliggande soptunna och som antogs tillhöra gÀrningsmannen.
TvÄ mÄnader senare anhölls en ny man misstÀnkt för branden. Hans DNA matchade med klÀderna och tingsrÀtten dömde honom till arton Ärs fÀngelse. Mannen medgav att klÀderna var hans, men hÀvdade att han varit hemma vid tidpunkten för brottet och i maj 2010 frikÀndes han av hovrÀtten.
Stadshotellet Äteruppbyggdes och öppnade i september 2012. Brottet Àr Àn idag ouppklarat och för mÄnga Eskilstunabor Àr branden ett outplÄnligt minne.
10. En servitris skriver historia
Hamngatan 11 z
Sigrid Ekendahl vÀxte upp i början av 1900-talet som ett av Ätta barn i en fabriksarbetarfamilj. Hon försörjde sig tidigt som vÄrdbitrÀde och servitris pÄ Stadshotellet. Sedermera flyttade hon till Stockholm och tog jobb pÄ ett ölkafé, dÀr hon ocksÄ blev fackligt aktiv. Hon avancerade inom den fackliga rörelsen till att bli ombudsman och invald i Hotell- och restaurangfackets förbundsstyrelse.
Nu fick det Socialdemokratiska partiet upp ögonen för Ekendahl och 1940 valdes hon in i riksdagen, dÀr hon fick uppmÀrksamhet som den första servitrisen som blivit ledamot. Hon engagerade sig i kvinnofrÄgan och deltog i de centrala avtalsförhandlingarna, dÀr hon sÀgs ha bidragit till att den sÄ kallade kvinnolönelistan slopades. Ekendahl satt totalt tjugo Är i riksdagen
och nÀr servitrisen frÄn Stadshotellet avled 1996 var det en fackföreningspionjÀr som gick ur tiden.
11. En chefredaktör stÄr upp för det fria ordet
JA Selanders gata
Johannes Anton Selander, ofta kallad JA Selander, inledde sin journalistiska bana pĂ„ Ăstersunds-Posten innan han 1920 tilltrĂ€dde som chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren. Han var liberal och engagerad i flera samhĂ€llsfrĂ„gor, men det var hans agerande under andra vĂ€rldskriget som gav honom nationell uppmĂ€rksamhet. Selander vĂ€grade acceptera de inskrĂ€nkningar i pressfriheten som infördes och kritiserade bĂ„de Nazityskland och Sovjetunionen i sina texter. Ordet mĂ„ste stĂ„ fritt, var hans paroll, men efter en artikel i slutet av november 1939, dĂ€r han varnade för det hotande sovjetiska anfallet pĂ„ Finland, Ă„talades han för att ha smĂ€dat frĂ€mmande makt.
Selander frikÀndes och tillsammans med Torgny Segerstedt pÄ Göteborgs Handels och Sjöfartstidning var han den ende som vÄgade publicera författaren Vilhelm Mobergs kritik mot statsmaktens censur. NÀr uppgifter om massförintelse av judar framkom ökade intensiteten i Selanders kritik av Nazityskland och han var en stÀndig nagel i ögat pÄ den svenska regeringen, som fruktade tyska repressalier.
Selander fick stort genomslag och efter kriget tilldelades han utmÀrkelser frÄn Norge, Danmark och Storbritannien. Det uppdagades ocksÄ att han hade stÄtt högt upp pÄ Gestapos lista över svenskar som skulle oskadliggöras vid ett eventuellt maktövertagande. Idag har Selander en gata uppkallad efter sig, dÀr han ocksÄ stÄr staty, tillverkad av skulptören Richard Brixel.
12. En sprÀngare talar i tungor
Kungsgatan 36
Karl Dufberg vÀxte upp pÄ Gotland, men flyttade snart till Stockholm dÀr han blev medlem i metodistförsamlingen. Under en bönenatt fick han en uppenbarelse som uppmanade honom att arbeta för Guds vilja.
Han tjÀnstgjorde som kapten i FrÀlsningsarméns krigsskola och förflyttades mellan stÀder, innan han 1893 kom till Eskilstuna. DÀr mötte han sin blivande fru Julia Dahlgren och tillsammans intensifierade de engagemanget i rörelsen. Dufberg predikade om andedop och höll vÀckelsemöten dÀr deltagarna föll till golvet och talade i tungor. FrÀlsningsarmén uppskattade inte tilltaget och redan efter ett Är avskedades han frÄn sin tjÀnst. I mars 1894 uppstod istÀllet den sÄ kallade SprÀngbataljonen, dÀr Dufberg var ledare och Dahlgren hans bitrÀde.
SprÀngbataljonen anvÀnde uniformer med mörkblÄtt tyg och blev omtalad, Àven om medlemsantalet var blygsamt. Dufberg ledde sprÀngarna, som de ibland kallade sig sjÀlva, fram till 1901, dÄ han ska ha begÄtt en svÄr synd med en kvinna som gjorde att han avsattes som ledare. Verksamheten fortsatte, men utan den karismatiske ledaren tynade rörelsen bort. I efterhand ses SprÀngbataljonen som en föregÄngare till pingströrelsen och Dufberg som en pionjÀr. För honom personligen slutade dock livet olyckligt, dÄ han dömdes till straffarbete för otuktsbrott mot minderÄriga och avled i fÀngelset pÄ LÄngholmen i Stockholm.
13. Ett varuhus förÀndrar stadsbilden
Kungsgatan 24
I mÄnga svenska stÀder byggdes varuhus pÄ 1960-talet som satte stor prÀgel pÄ stadsbilden. SÄ skedde ocksÄ i Eskilstuna, dÀr anrika byggnader jÀmnades med marken för att göra plats Ät det moderna köptemplet Domus. Ett hus som bevarades var Stora Fristadshuset, som flyttades till omrÄdet vid Rademachersmedjorna, dÀr det stÄr Àn idag.
Domus invigdes med pompa och stĂ„t 1965 och fem Ă„r senare öppnade ett varuhus i samma kedja vid Ăstra torget i TorshĂ€lla. TorshĂ€llabutiken blev lĂ„ngvarig och efter en renovering 1984 blev man först med datoriserade kassor och sĂ„gs dĂ€rmed som föregĂ„ngare för hela landets kooperativa verksamhet. Ăven i Eskilstuna stoltserade Domus med nymodigheter. HĂ€r fanns stadens första rulltrappa och i en tillhörande byggnad det första parkeringshuset. Vid tioĂ„rsjubileet 1975 firades ordentligt och en jubileumstallrik i porslin togs fram. Efterföljande decennium var tongĂ„ngarna dock inte lika positiva.
Domus tappade i attraktionskraft och fick ocksÄ kritik frÄn kooperationen för att de lÀt storkapitalistiska McDonalds ta över Eskilstunavaruhusets restaurang.
I början av 1990-talet byggdes lokalerna om till galleria och idag finns inga spÄr av Domus i det som numera heter Cityhuset. Stadsbildens förÀndring Àr dock ett bestÄende arv frÄn tiden dÄ varuhusen kom till de svenska stÀderna.
14. NÄgra damer tar fram synÄlen
Rademachergatan 23
Efter andra vÀrldskriget vÀxte föreningslivet och sociala aktiviteter blev allt vanligare. En sÄdan var syjuntor, dÀr kvinnor samlades för att sy, sticka och virka tillsammans. TrÀffarna var inte bara till för textilarbete, utan fungerade ocksÄ som ett sÀtt att utbyta nyheter och knyta nya bekantskaper.
Ă
r 1958 anordnades en jÀttesyjunta pÄ Folkets hus i Eskilstuna. En film dokumenterade evenemanget dÀr Ättahundra kvinnor deltog. PÄ syjuntan arrangerades ocksÄ lekar och underhÄllning frÄn scenen, bland annat i form av Folke Henrys dansorkester. Folkets hus har sedan lÀnge lÀmnat de centrala lokalerna och idag finns istÀllet en restaurang i huset.
15. En tidning tar stÀllning
Rademachergatan 14â16
Den 8 december 1890 utkom det första numret av Eskilstuna-Kuriren. Tidningen var bara fyra sidor lÄng, men ambitionerna var stora. EskilstunaKuriren skulle vara ett sprÄkrör för de frisinnade partierna i staden och omutligt bevaka arbetarnas och smÄfolkets intressen. Chefredaktör Erik Wahlberg lovade att avslöja maktmissbruk och fostra sin lÀsekrets till upplysta och rÀttÀnkande mÀnniskor. Han tog ocksÄ stÀllning för allmÀn röstrÀtt, yttrandeoch församlingsfrihet samt den absoluta nykterhetens grundprinciper. Vissa av stÀllningstagandena var djÀrva för sin tid, men tidningen hittade en lÀsekrets och i början av 1900-talet utökades utgivningen till fyra dagar i veckan.
