Förlagshuset Siljans MÄsar www.siljansmasar.com
ISBN: 978-91-89773-08-0
© Tetta Nolander, 2023 www.tettanolander.se
Materialet i denna bok Àr skyddat enligt upphovsrÀttslagen.
Omslagsbild: Bildkollage Kathleen Graphic Design
Foto omslag och sidan 269: Eve fotografi
Grafisk form: Kathleen Graphic Design www.kathleen.se
Tryck: ScandBook, Sverige, 2023 www.scandbook.com
âGe upp mina ord om du inte kan ta dem till dig.
Ta mina ord om dessa skapar rörelse i ditt bröst. De orden Àr inte mina.
De tillĂ€gnas dig.â
Lotsen
âDet finns tvĂ„ sĂ€tt att se pĂ„ livet.
Ett Ă€r att tro att mirakel inte existerar, det andra att tro att allt Ă€r ett mirakel.â
Albert Einstein
Sedan barndomen har jag kunnat förnimma saker som legat i det fördolda för andra. Mina upplevelser har haft stor pÄverkan pÄ mig under hela mitt liv. De har starkt pÄverkat mina vÀrderingar. De har varit avgörande för mÄnga av de val jag gjort och Àr fullkomligt avgörande för de val jag gör frÄn denna dag, genom denna turbulenta tid i mÀnniskans historia. Upplevelserna av liv frÄn en annan dimension har fÄtt mig att bÄde söka samt nÀrma mig svaret pÄ frÄgan om vem jag egentligen Àr. Det svar jag anar fÄr mig att vÀlja hjÀrtats vÀg oavsett hur den vÀgen ser ut.
Hela mitt liv har jag lÀngtat och sökt kÀrleken och de kÀrleksfulla sammanhangen. MÄnga Àr de gÄnger dÄ jag har misslyckats och mitt hjÀrta har frusit till is. Min lÀngtan har bÄde stelnat och krackelerat.
Vid flertalet av dessa tillfÀllen har mina vÀnner frÄn himlen lösgjort sig ur skuggorna och kommit till min undsÀttning. Ibland i form av rent fysiska fenomen som jag har kunnat se som en bekrÀftelse pÄ deras nÀrvaro. Andra gÄnger har de sÀnt sin kÀrlek genom att transparent bryta slöjan mellan vÄra vÀrldar och endast lÄtit mig ana deras nÀrhet. Tilliten har dÄ fÄtt prövas men samtidigt utvecklas.
Mina upplevelser med vÀnnerna frÄn skyarna och dimensionerna har gett mig ett liv som inte liknar mÄnga andras. Ofta har jag kÀnt mig ensam med mina oförklarliga upplevelser. Mitt mÀnskliga sammanhang har ofta lÀmnat mig utanför men med dessa vÀnner har jag alltid rest mig pÄ nio och fortsatt mitt liv med ett hjÀrta fyllt av ödmjukhet och tacksamhet.
Den sanning jag presenterar hÀr kommer frÄn livets djupaste lager. DÀr det mystiska och obegripliga bor. Det mystiska som i sina starkaste ögonblick kan kÀnnas lika fysiskt som en kÀftsmÀll men som i andra stunder endast lÄter sig anas och dÄ Àr lika lÀttfÄngad som den egna skuggan. Skönjbar men flyktig.
Jag vet att min lÀngtan efter förstÄelse och inre fördjupning alltid kommer fÄ vandra sin ensamma vÀg tills den en dag slÄr sin panna mot den Stora SjÀlen.VÀl dÀr vet jag att jag endast kan ödmjuka mig, gÄ ned pÄ knÀ och stÀlla frÄgan om vad jag kan hjÀlpa till med. Vad kan jag ge tillbaka? NÀr min bÀgare Àr full behöver jag lÄta dess droppar falla dÀr torkan Àr som vÀrst eller dÀr nöden Àr som störst.
Jag har valt att dela med mig av ett axplock av de upplevelser som starkt pÄverkat mig och fÄtt mig att förundras över den jordiska tillvaro jag landat i. Jag skriver inte för att övertyga nÄgon om min sanning. Jag skriver för dig som vÄgar tro pÄ en vÀrld bortom denna fysiska verklighet. Som kan se det jag berÀttar om som en bekrÀftelse pÄ egna upplevelser.
Tetta
Mars 2023
Denna del Àr upplevelsebaserad och ger en inblick i det jag varit med om. Jag kommer att lÀmna dig utan förklaringar till det upplevda. Jag bjuder var och en att sjÀlv fundera eller spekulera.
âOm din intention Ă€r att beskriva sanningen, gör dĂ„ det med enkelhet och lĂ€mna elegans Ă„t sömmerskan.â SĂ„ uttryckte sig Albert Einstein om sanningen. Som jag tolkar honom kan man genast utesluta försöken att beskriva det som Ă€r nĂ€stintill omöjligt för förstĂ„ndet att greppa.
Hur kan man ens nÀrma sig en förklaring pÄ det som upplevs bortom allt det vi lÀr oss i skolan? Vi Àr frÄn den allra första stunden av vÄrt liv omgivna av experter inom ditten och datten som hjÀlper oss att förstÄ att ingenting kan existera, eller ges epitetet sanning, om det inte gÄr att vÀga och mÀta eller om det inte rör sig mellan de parametrar som utgör ramen för den bedrivna forskningen.
NÀr jag nu ska skriva ned mina abstrakta upplevelser kÀnns det som att jag behöver vÀga mina ord pÄ guldvÄg. Jag kommer frÄn en vÀrld dÀr den evidensbaserade sanningen Àr den enda man kan ta i beaktande. Som sjuksköterska och senare chef inom psykiatrin valde jag att under mÄnga Är sÀtta munkavle pÄ mig sjÀlv.
MÀnniskor med mina upplevelser kunde psykiatrin sÀtta en diagnos pÄ. Att se och höra nÄgot man inte fysiskt kan ta pÄ eller bekrÀfta kan vara lika med en hjÀrna som skapar hallucinogena inre bilder och upplevelser.
Men nu Àr jag pÄ en plats i livet dÀr jag inte lÀngre behöver förhÄlla mig till andra mÀnniskors tyckande och tÀnkande runt min person. DÀrför vÀljer jag att berÀtta om det mÀrkliga och obegripliga som varit
en följeslagare och ett naturligt inslag i mitt liv. Jag vÀljer att vara den mÀnniska som jag sjÀlv önskade finna i en tid nÀr jag behövde bekrÀftelse pÄ mina upplevelser.
I denna polariserade vĂ€rld kommer jag nu att lĂ€gga ved pĂ„ den brasa som brinner för förstĂ„elsen av det oförklarliga. Min tro eller âsanningâ Ă€r, precis som din sanning, egentligen ingen sanning alls. Sanningen Ă€r inte statisk. Det finns ingen sanning som kan rymma allas hopp, tro, vilja och förestĂ€llningsvĂ€rld. Det finns ingen sanning som klarar att hĂ€rbĂ€rgera all forskning, vetenskap eller beprövad erfarenhet. Det finns alltid nĂ„got mer att lĂ€gga till sanningen. En ny infallsvinkel eller ett nytt perspektiv.
Sanningen rör sig och dansar mellan de olika referenser man vÀljer att mÀta och vÀga sina tolkningar emot. Ju mer jag fördjupar mig i olika Àmnen desto mer mÀrker jag hur sanningen rör sig med mig i det nya som upptÀcks.
Sanningens minsta bestÄndsdel Àr en tolkning, endast och alltid en tolkning. En tolkning av det jag vÀljer att tro pÄ. Av det jag vÀljer att se och ta till mig.
Du har tolkningsföretrÀde pÄ din sanning. Jag har tolkningsföretrÀde pÄ min.
SÄ sanningen kan aldrig vara nÄgot annat Àn en vag presentation av mig sjÀlv och mina upplevelser. Den Àr en vibration jag lever mer Àn en kamp för att övertyga vÀrlden om min tillfÀlliga tolkning.
Vi gÄr alla samma vÀg mot visshet och kunskap. VÄr vandring gÄr bara i olika takt.
Jag bÀr det i minnet pÄ min vandring mot förklaringens berg.
Mina tankar har orÀkneliga gÄnger under livet snurrat runt kring varför jag kom ned just till den hÀr kroppen, den hÀr platsen, till detta fysiska liv. Lika mÄnga gÄnger har mina tankar endast landat i Ànnu ett frÄgetecken.
FrÄgorna har varit sÄ mÄnga att de stockat sig i bröstet. De har radat upp sig som smÄ tennsoldater bakom tungans band, men svaren har lyst med sin frÄnvaro.
Jag har med tiden slutat förvÀnta mig svar pÄ det obegripliga. Om jag vill nÀrma mig det mystiska behöver jag vÀlja bort kravet att förstÄ allt. Dit kommer jag aldrig. Livet kommer aldrig att lÄta sig avmystifieras.
Ăven om nĂ„gon aldrig upplevt nĂ„got paranormalt sjĂ€lv sĂ„ betyder det inte att det inte finns. Det berĂ€ttar bara att den mĂ€nniskan inte upplevt det eller att den mĂ€nniskan vĂ€ljer att inte tro pĂ„ det hon upplevt. Hennes rationella hjĂ€rna har förmodligen klivit in för att vidmakthĂ„lla den sinnebild av verkligheten som hon vill och kan greppa.
Jag kommer inte Àgna stor tid Ät att försöka förklara vad det Àr jag upplever. Att berÀtta om det abstrakta fÄr rÀcka hÀr och nu. För det var ju just det dÀr med sanningen. Vem vet hur och vad det Àr som interagerar med oss och hur det fungerar? Jag vÀljer att se och tro pÄ mina upplevelser oavsett hur, vad och varför.
Ingen kyrka kan bÀra min tro. Min tro finner inte sin plats i dogmernas vimmel. Jag följer inga lÀror, ledare eller experter. Andras sanningar Àr inte min vÀg. Sökandet Àr min vÀg.
I min förestÀllningsvÀrld kan jag inte nÄ sanningen i min mÀnskliga gestalt. Sanningen Àr mer komplex Àn jag kan gripa tag om. Sanningar upplöses likt en dimma och tvingar mig att stÀlla frÄgorna gÄng pÄ gÄngalternativt omformulera dem. Ofta mynnar svaren ut i en ny följdfrÄga. Av det skÀlet behöver jag lÀmna de sanningar som fjÀrmar mig frÄn essensen av det jag just nu behöver förstÄ.
De svar jag söker och talar om bÀr den existentiella valören. Vad Àr meningen med mitt liv? Vem Àr jag? Vad Àr jag? Vad Àr livet? Vad gör jag hÀr? Vad kom jag hit för att göra? Dessa frÄgor Àr exempel pÄ de existentiella frÄgor som famlar efter svaren inom mig. Djuplodande och genomgripande frÄgor som Àr större Àn livet sjÀlvt.
Vad skulle bli kvar av mig om jag frÄnsÀger mig min förmÄga att sjÀlv reflektera och göra min tolkning av det jag Àr och upplever? Det Àr ju via mina sinnen livet möter upp mig. Jag upplever. Jag tror. Jag landar i djup vördnad och tacksamhet. NÀr jag skriver bÀr jag i minnet att aldrig försöka övertyga nÄgon om att det jag skriver skulle vara en sanning.
Var och en av oss har sin egen resa att göra. Sina sanningar att upptÀcka.
I mitt vÀsen vilar sanningen om mig och mitt liv. Min tro kan aldrig bli nÄgot annat Àn min tro. Din tro kan aldrig bli nÄgot annat Àn din tro. SÄ mÄste det fÄ vara.
Genom ett litet nĂ„lsöga â ja, sĂ„ Ă€ntrar vi vĂ€rlden. Via en liten port, eller portal, lĂ€mnar vi den eteriska domĂ€nen.Vi skjuter oss ut frĂ„n den himmelska sfĂ€ren för att landa och ta form i den fysiska realiteten. Skapelsen som jag vĂ€ljer att kalla den. VĂ„r fysiska form i rummet och tiden.
Livet i den fysiska realiteten Ă€r starkt sammankopplat med just tiden. Detta trots att tiden egentligen endast Ă€r en illusion. âDin tid Ă€r det sammanlagda vĂ€rdet av din eviga sjĂ€l.â SĂ„ fick jag tiden beskriven frĂ„n den kĂ€lla jag kallar Lotsen. Jag berĂ€ttar mer om denna kĂ€lla lĂ€ngre fram i min berĂ€ttelse.
Oavsett hur lÄngt livet blir i den specifika inkarnationen sÄ kan livet inte rÀknas i nÄgot annan Àn i de erfarenheter och i det lÀrande som blivit utkomsten av det genomlevda.
Jag sitter uppkrupen i soffan i vÄrt vardagsrum i det nybyggda huset. Huset vi byggde ett kvarter ifrÄn mitt barndomshem. Platsen som bÀr mina tidiga minnen men Àven den plats jag lovade mig sjÀlv att aldrig ÄtervÀnda till. Mitt tjugoÄriga jag bestÀmde det nÀr jag flyttade till grannstaden. Nu har fyrtio Är passerat och idag tÀnker jag att det hÀr huset ska vara det som omhuldar mig resterande tiden av mitt jordeliv.
I en meditation fick jag till mig att det Àr hÀr jag Àr starkast sammankopplad med Moder Jord. Det skulle bli en viktig komponent genom de resterande levnadsdagarna.
Jag fann ett lite kantstött fotoalbum och började blÀddra i det. Minnen strömmar till mig i takt med att min blick vandrar över de svartvita
bilderna. Ett foto visade en bild av mig som barn. Mina ben var bara under den blÄrandiga klÀnningen. KlÀnningen hade rÀnder pÄ bredden i olika blÄ nyanser och skÀrningen var typiskt 60-tal. Lite Twiggy-kÀnsla sÄ dÀr. Minns att jag kÀnde mig fin nÀr jag bar mina vita lÄgskor till klÀnningen.
Jag kom ihÄg just det hÀr tillfÀllet och sÄg för min inre syn hur jag sprang runt i trÀdgÄrden med blicken riktad mot himlen. KÀnslan i mig var frihet och bekymmerslöshet. SÄ oförstörd jag var i min tro pÄ det goda dÀr och dÄ. Möjligheterna var uppradade som ett pÀrlband i handen. Det var bara att vÀlja den pÀrla som sÄg vackrast ut i varje ögonblick.
Ett annat foto i albumet fick mig att minnas ett ögonblick som kom att prÀgla min sjÀlvbild under hela mitt liv. En Àldre kusin gifter sig. Bröllopsmiddagen intogs hemma hos mormor. Jag sÄg pÄ fotot hur de satt i mormors vardagsrum runt hennes fina matsalsbord. Den de valde som brudnÀbb var slÀktens söta och Ànglalika flicka. Den söta var en jÀmngammal kusin. Hennes hÄr var blont och lockigt. Hennes ögon var blÄ som himlen sjÀlv. Minns hennes mun som ofta leende. Hon gjorde sig onekligen bra som brudnÀbb. Bröllopsbilderna skulle bli extra fina med henne pÄ plats. Det visste jag med sÀkerhet. SjÀlv minns jag att jag smög mig ned till mormors hus som lÄg pÄ andra sidan gatan. Kikade försiktigt in pÄ bröllopsfesten genom fönstret. Jag sÄg dem prata, skratta och ha en mysig gemenskap. Deras klÀder var sÄ fina. Utanför gemenskapen stod jag med lite skrubbsÄriga knÀn och röda trÀtofflor.
DÀr planterades ett av de tidigaste minnena av att vara den fula. Den som inte kunde nÄ upp till samma vÀrde som min vackra kusin, eller andra vackra för den delen. KÀnde mig som trollet man funnit under stenen i den djupaste skogen. Trots kÀnslan av att ha blivit ratad kÀnde jag inte att jag var arg pÄ mina kusiner för deras val eller skönhet. De var bÄda tvÄ fina mÀnniskor som jag pÄ riktigt tyckte om.
Under en lÄng rad av Är skulle jag komma att bÀra den hÀr kÀnslan. Vuxenlivet byggde sina Är pÄ en grund av det jag upplevde under barnoch ungdomen. De tidiga Ären var den plattform jag utgick ifrÄn i mitt
mÀnskliga bygge. I formandet av min mÀnniska. Det jag inte visste dÄ var att det skulle komma in ansvar och allvar och grusade drömmar. Det oÀndliga pÀrlbandet av möjligheter skulle med tiden försvinna bakom höga hinder och till synes omöjliga förutsÀttningar.
Vilken tur att jag ÀndÄ till slut skulle förstÄ att dessa hinder ofta var byggda av egna antaganden och skapade med rÀdslan som byggmaterial.
Jag slöt mina ögon, fortfarande med fotot i min hand. För min inre syn omslöt jag den lilla flickan med min varmaste och mest kÀrleksfulla famn. Den dÀr flickan var vÀrd sÄ mycket kÀrlek. Jag viskade orden om hur fin hon var in i hennes öra. PÄ hennes böjda nacke placerade jag mina kyssar som bekrÀftade orden jag förmedlade. Jag visste att det aldrig var för sent att lÀka det som gÄtt sönder.
Redan som liten upplevde jag en vĂ€rld jag inte hörde andra mĂ€nniskor relatera till. Jag uppfattade nĂ€rvaron av varelser som andra inte kunde se. Under en ganska lĂ„ng period runt fyraâfem Ă„rs Ă„lder brukade jag stĂ€nga in mig i mina förĂ€ldrars sovrum för att vara sĂ€ker pĂ„ att fĂ„ vara helt för mig sjĂ€lv. DĂ€r gjorde jag en övning som tog mig in i ett förĂ€ndrat medvetandetillstĂ„nd.
Jag utgick frÄn de streck som hörnet av rummet utgjorde. TvÄ golvstreck samt det uppÄtgÄende strecket dÀr de tvÄ olika sidorna av vÀggarna förenades. Punkten dÀr de tre strecken möttes blev en fokuspunkt. Jag kröp lÄngsamt genom rummet in mot hörnet. Blicken var helt fokuserad pÄ platsen nere vid golvet som utgjorde hörnet. NÀr jag kom sÄ nÀra fokuspunkten att mitt ansikte snuddade vid vÀggen var jag redan inne i ett förÀndrat medvetandetillstÄnd, eller ett transtillstÄnd. DÀr stannade jag kvar sÄ lÀnge jag behövde det. Mitt unga sinne fylldes av en stillhet som grÀnsade till tomhet. NÀrheten till mitt sanna ursprung var pÄ ett ögonblick dÀr.
Jag sökte ofta upp det hÀr tillstÄndet.
Vill du följa med pÄ en resa genom portalerna som sammankopplar dimensionerna? BÀr du sjÀlv pÄ tankar eller upplevelser av det slag som mer kan anas Àn beskrivas? Kanske finner du en lÀnk till dina funderingar via författarens generösa beskrivningar av de andliga mötena och situationerna.
Författaren lever sitt liv med en fot i vardera vÀrlden. Den ena Àr den fysiska och vardagliga dÀr livets olika glÀdjeÀmnen, behov och mÄsten blir tillgodosedda. Den andra Àr en andlig, mystisk, mÀrklig vÀrld som ger henne upplevelser hon fram till nu valt att vara tyst om.
I arbetet som sjuksköterska och senare chef inom vÄrd och omsorg slöt hon lÀnge sina lÀppar om upplevelserna. Detta för att inte störa de rationella sammanhangen hon var verksam i. Nu har hon tagit av sig bÄde hÀngslen och livrem samt kapat sÀkerhetsbÀltet och delar oavkortat med sig av sina resor i den andliga sfÀren. Hennes upplevelser i den vÀrlden har skapat kontaktytor till vÀnner frÄn olika dimensioner, vilka har gett handfast och konkret hjÀlp till hennes liv.
VÀlkommen att för en stund dela livsutrymme med det mystiska och magiska!
ISBN 978-91-89773-08-0
