Prolog
”Nej, du har rätt, det är inte alls som förra sommaren”, säger kvinnan i rödprickig klänning och skakar på huvudet. Hon lassar in en sked till brädden fylld med tårta i munnen. ”Den här till exempel”, fortsätter hon utan att svälja, ”den ser ut och smakar precis som vilken prinsesstårta som helst som man köper på stormarknaden.” Hanna, som är på väg för att torka upp saft som en lite för sockerstinn pojke råkat spilla, fryser till is. Det här är ord hon inte vill höra. Trots det närmar hon sig försiktigt bordet där den prickiga klänningen sitter tillsammans med en annan kvinna. Bägge är i sjuttioårsåldern, väninnan är iförd en ljusblå, randig skjortblusklänning. Hanna ställer ner hinken med vatten och spetsar öronen. ”Ja, eller hur”, svarar den blå klänningen. ”De här små kakorna skulle lika gärna kunna komma från Ica.” Hon håller upp något. Hanna rätar på ryggen och slänger en snabb blick på kakan som svävar i luften. Jodå, det är deras brysselkex. Perfekt gräddat och lagom med rödfärgat strösocker på kanterna. Är det verkligen så? Skulle det kunna vara köpt på Ica? Hon böjer sig ner och börjar torka den kladdiga bordsytan medan hon fortsätter tjuvlyssna på samtalet. 7