9789189771093

Kapitel 1 1998 Hon drog åt sin vita huivi och tyget spände runt huvudet, d ­ olde hår och skulle hålla svetten från pannan. Finger­topparna gled efter tygkanten och vid tinningarna petade hon in hårstrån. Inte var huivi ett ord som låg rätt i munnen. Det var bara Ritva och Jaana som sa huivi med självklarhet. Men den ena tyckte sig vara bättre än den andra, för Jaana pratade finska, riktig finska, påpekade hon, inget mischmasch som tornedals­ finskan. Hon stötte till Ritva med höften och de flinade mot varandra. Det var utan tvivel dugliga och starka kvinnor Marina hade hamnat hos. Kraftiga överarmar som spände under ­arbetsrocken och stadiga lår som höll dem på fötterna från tidig morgon, när det ännu var mörkt utomhus, tills de gick hem i samma mörker. Hem till fortsatt matlagning. De b ­ eklagade sig över män som åt snabbare än hunden och kräsna nästan vuxna tonåringar som inte sa tack. Så hon stack ut. Närma sig trettio och vara utan både karl och barn. Klena armar och ben magra som på en renkalv. Hon hade sett sig själv i spegeln ovanför handfatet i köket. Hajat till när mamma tittat tillbaka. I fredags hade hon återvänt till Kiruna och nu var hon tre dagar in på första arbetsveckan. 5