Fredag den 1 oktober
Louise Olsen såg otåligt på klockan samtidigt som ena foten studsade mot golvet. Snart var det hennes tur. Väntrummet hon satt i var inte stort, mer som ett avlångt utrymme med ett bord och några fåtöljer. Plötsligt uppfattade hon ett skrapande ljud och skärpte hörseln. Sedan en hård klirrande smäll. Adrenalinet sköt ut i ådrorna. Hon tvingade sig att andas i fyrkant. In ut. In ut. Långa inandningar följda av långa utandningar. Hon var så förbannat känslig. Minsta oväntade ljud kunde få hennes kropp att gå upp i beredskapsläge på en hundradels sekund. Hon stängde ögonen och räknade till tio medan hon kramade stenen hon höll i handen. Flyttade den fram och tillbaka mellan händerna. Den släta ovala formen passade perfekt i hand flatan. Slappna av, sa hon till sig själv. Lugna ner dig. Hon tittade på klockan igen. Det hade bara gått två minuter sedan hon sist kollat. Varför gick tiden så sakta? Hon sträckte sig mot tidningskorgen på golvet. Drog den till sig. Behövde skingra tankarna. Till hennes besvikelse var det bara kvällstidningar. Aftonbladet allihop. Gamla till och med. Hon skulle just lägga tillbaka dem när blicken fastnade på en rubrik. Det sög till i 7