louise lin D blom
DE BESVĂRLIGA
skyddshemmets
vanartiga flickor
© Louise Lindblom 2024 www.louiselindblom.se
Denna utgÄva Àr en reviderad nyutgivning av titeln frÄn 2016. Omslagsfotografi: Karl Josefsson-Björk, »BÀrplockande flickor i Lingatans trÀdgÄrd 1933«, nu i BohuslÀns museums arkiv. Bilden Àr redigerad. Tryck: Scandbook AB , Falun 2024
Blue Publishing www.blue.se
ISBN 978-91-89205-90-1
Boken Àr till de omhÀndertagna flickornas minne
InnehÄll
föror D 9
Ett tillÀgg ⊠11
1. en början ⊠13
SamhÀllets verksamhet för vanartade i Sverige 15
Fostran och utbildning i vÀlfÀrdssverige 20
BarnavÄrd och filantropi i Göteborg 23
Henrika Widmark â Lingatans byggherre 26
2. flickornas tillvaro pÄ lingatan 33
Lingatans institution 35
Preciserade intagningskriterier 37
Lokala reglementet 38
Ăppnandet 44
Att vistas pÄ Lingatan 50
Utskrivning 53
HĂ€lsa 58
Straffjournal â disciplinĂ€ra Ă„tgĂ€rder 62
3. flickorna 1922â1945 69
Varje flicka har en historia 71
1. Ella 74
2. Maria 76
3. Sofia 78
4. Rut 83
5. Viola 85
6. Eva 89
7. Göta 92
8. Maj 93
9. Lisa 95
10. Edit 96
11. Tutta 98
12. Ragnhild 100
13. Sigrid 102
14. Gunvor 103
15. Britta 105
16. Marta 108
17. Eleonora 109
18. Helga 111
19. Natalia 115
20. Ellen 118
21. Emma 123
22. Linnea 127
23. Lydia 129
24. Rakel 133
25. Astrid 135
4. början pÄ slutet ⊠141
Staten gör kön 143
Statens rasbiologiska institut 147
5. D e sista Ären pÄ lingatan 155
Lagar, utredningar och vanvÄrd 158
VanvÄrdsutredningen 160
reflektioner och slutor D 165
Efterord 170
KĂ€llor och litteratur 172
Tryckta kÀllor 172
Otryckta kÀllor 173
Statens offentliga utredningar samt lagar 174
Digitala kÀllor 175
Muntliga uppgifter 175
Fotografier 176
föror D
Denna berÀttelse som nu tar vid handlar om den tid dÄ det i Europa, inte minst i Sverige, skedde stora förÀndringar inom den sociala vÀlfÀrden. I Sverige klev barnavÄrdsnÀmnden fram som den aktör som skulle verka för barnens bÀsta. Inom politiken drogs riktlinjer fram över hur det svenska folket skulle nÄ framgÄng och vÀlmÄende. Tidigare författare och VanvÄrdsutredningen har pÄvisat att mÄnga for illa av vÀlfÀrdssamhÀllets sociala strategi. Barnen var de som frÀmst for illa, trots goda intentioner och ÄtgÀrder frÄn statens och kommunernas sida. Utredningar pÄbörjades 2006 och före detta omhÀndertagna intervjuades. Resultatet visade tydliga brister inom svensk socialvÄrd. Hunger, krÀnkningar frÄn fosterförÀldrar eller frÄn personal Àr nÄgot flera av de omhÀndertagna berÀttat om.
Hur vanartiga flickor under första hÀlften av 1900-talet i Sverige danades inom institutioner har sÀllan lyfts. Arkivmaterialet Àr omfattande och mycket ÄterstÄr att berÀtta efter den magisteruppsats jag skrev om pedagogiken pÄ Göteborg stads skyddshem pÄ Lingatan i Lysekil. Det blev boken du hÄller i din hand. Historien om unga kvinnor som inte ansÄgs passa in i det svenska samhÀllet trollband mig. Vilken behandling fick de, var kom de ifrÄn och vilket syfte fanns frÄn samhÀllets sida nÀr det omhÀndertog flickorna?
Varje kapitel inleds med en fiktiv berÀttelse om Elsa, med syftet att lyfta berÀttelsen om flickorna nÀrmare lÀsaren. Det Àr en litterÀr illustration, men bygger pÄ faktiska hÀndelser. Sedan följer den större berÀttelsen. Boken bygger frÀmst pÄ handlingar frÄn Lingatans arkiv som finns pÄ Regionarkivet i Göteborg. I det första kapitlet ges en kort bakgrund om barnavÄrdsinstitutioner i Sverige och deras historia innan vi övergÄr till skyddshemmet pÄ Lingatan. I bokens tredje kapitel finns de personliga portrÀtten. HÀr beskrivs hur hemförhÄllandena sÄg ut, varför flickorna blev satta pÄ institution och hur det gick sedan. Utefter aktuell sekretesstid har jag lÀst alla akter och valt ut flickor som ger en symptomatisk bild av vilka som blev klassade som vanartiga och intagna. De avslutande kapitlen Àr om hemmets avslutande Är, lagar och utredningar, samt Rasbiologiska institutet, en skugga i svensk historia som faller in Àven över denna berÀttelse och över flickornas liv.
Louise Lindblom Göteborg, maj 2016
SamhÀllets verksamhet
för vanartade i Sverige
Ordet vanartig har funnits i svenska sprÄket sedan 1500-talet, och nÀr Lingatans skyddshem öppnade i november 1922 var ordets betydelse en person som visar pÄ ett oönskat, omoraliskt, klandervÀrt beteende, kontra de givna normer och sociala förhÄllningsregler som fanns. Det som frÄn början var meningen att hysa pojkar blev ett hem för vanartiga flickor. SamhÀllet hade börjat se Àven arbetarklassens flickor som problematiska. Flera flickor omhÀndertogs av barnavÄrdsnÀmnden (Bvn). AnmÀlningar dit kunde komma frÄn grannar till familjen, polis eller lÀrare som ansÄg barnet vara misskött eller uppstudsigt. De kunde Àven agera direkt dÄ vanskötsel upptÀcktes vid besök hos en familj. Det förekom ocksÄ att familjer sjÀlva valde att anmÀla sitt barn, för att be om att barnavÄrdsnÀmnden skulle omhÀnderta dottern eller sonen, dÄ de sjÀlv inte ansÄg sig kapabla som förÀldrar.
Makt över eget liv eller makt över andras liv har historiskt sett olika ut, och teorier om hur ett samhÀlle ska ta hand om sina medborgare har skiljt sig Ät genom tiden och nationer emellan. Tiden som föregick öppnandet av Lingatans skyddshem var en politisk aktiv tid i Sverige. Stora samhÀllsförÀndringar kom under 1800-talet i rörelse. Det svenska folkhemmets tillsynes trivsamma vrÄ var en process sprungen ur upplysningstidens teorier. Tankar om rationella
mÀnniskor och utopiska idéer om samhÀllets utformning vÀgdes av och an hos teoretiker och politiker, som utifrÄn olika stÄndpunkter hade tankar om hur den goda staten skulle ta hand om mÀnniskorna. Deras samhÀllsteorier mynnade sÄ smÄningom ut i politik, och vidare till makthavares styrande lagar. I Sverige började arbetarrörelsen ta plats pÄ den politiska arenan i slutet av 1800-talet. Nya steg togs för en socialistisk politik. MÀn och kvinnor bröt ny politisk mark, men kvinnorna fick stanna hemma frÄn den offentliga politiken fram till 1921, dÄ den kvinnliga röstrÀtten togs i bruk. Men maktens korridorer kom alltjÀmt att befolkas av till största delen mÀn. Kvinnor fick delta i frÄgor som ansÄgs vara av sÄ kallad kvinnlig art. Ett av dessa omrÄden var barnavÄrd. Att ta hand om barn som for illa eller var ute och sprang var inte nÄgon ny företeelse pÄ 1920-talet dÄ Lingatan planerades. I Sverige fanns sedan lÄngt tillbaka bÄde barnhem för förÀldralösa och institutioner för barn vars förÀldrar ej kunde ta hand om dem enligt gÀllande normer.
FrÄn 1700-talets mitt och hundra Är framÄt fördubblades befolkningen i Sverige. Den ökade i takt med att sjukvÄrd, fattigvÄrd samt hushÄllning blev bÀttre. Industrin i landet började att vÀxa. Runt mitten av 1800-talet fanns det ungefÀr 3,5 miljoner medborgare och mÄnga flyttade frÄn landsbygd till stad, dÀr arbete fanns. Men stadens utrymme var trÄngt, bÄde i hem och i grÀnd. FattigvÄrd kom att 1847 bli en medborgerlig rÀttighet och fattigvÄrdsstyrelser kom att inrÀttas pÄ flera stÀllen i landet. Tiggeri förbjöds. Kraftfulla disciplinÀra ÄtgÀrder pÄ hemmen för frivillig vÄrd kom att införas i ett led att tukta mÀnniskan som inte kunde försörja sig sjÀlv. Obligatorisk fattigvÄrd fanns ocksÄ dit sinnessjuka, gamla eller fysiskt handikappade fördes.
Folkskolan hade redan startat 1842. FrÄgan om allmÀn skola hade lyfts i riksdagen 1779, dÄ av prÀster, men ingenting hÀnde. Förslaget togs Äter upp av politiker under reformrörelserna 1809, och en del skolor kom att starta, men inget övergripande ansvar fanns. Det blev först 1842 Är som folkskolestadgan slogs fast och godkÀnda folkskollÀrare fick till uppgift att undervisa barn. En stadigvarande skola skulle finnas i varje socken samt i var stad. Folkskolan blev ingen succé hos befolkningen. MÄnga i landet sÄg inte vinsten med det hela, och hemundervisning fortsatte hos de mer besuttna. InrÀttningen sÄgs inte heller med blida ögon av kyrkan och de lÀroverk som dÄ fanns. Den tolkades av mÄnga som en form av fattigvÄrdsinrÀttning, vilket inte var lÄngt frÄn sanningen. Folkskolan kom bland annat som en av mÄnga andra lösningar, vilka landets styrande fann pÄ för fattiga och socialt missanpassade barn. Men barnen blev fler och behovet ökade. För de omhÀndertagna barnen innebar det bland annat att en del blev satta i fosterhem i stÀllet för att hamna pÄ institution.
Det var en billigare lösning och lÀttare att administrera.
BarnavÄrdsnÀmnden inrÀttades 1902, och samma Är kom Àven en ny lagstiftning angÄende social barnavÄrd. Vidare reviderades och utvidgades barnavÄrdslagen 1924. DÄ skrevs det bland annat till att barn som ansÄgs vanartiga kunde stÄ under barnavÄrdsnÀmndens kontroll tills de fyllt 18 Är. Man började nu Àven skilja pÄ vilka barn och ungdomar som man tog hand om. Den ena kategorin var sedligt försummade barn och den andra var barn som till exempel skolkade eller uppförde sig opassande enligt dÄtida normer. NÀr det kom till frÄgan om vem som var orsak till barnets beteende fick förÀldrarna skulden för de barn som var sedligt försummade. Det var barn som inte fick mat och omvÄrdnad i hemmet.
Under de första decennierna av 1900-talet kom förÀldrars kompetens ifrÄgasÀttas. Modern och fader, som tidigare ansetts vara de viktigaste personerna runt ett barn, kom under seklets början att ses som eventuellt olÀmpliga. Detta gÀllde inte de bÀttre bemedlade medborgarna utan de förÀldrar som levde under ekonomiska umbÀranden, med fattigdom och sjukdomar. Kanske frÀmst ensamstÄende förÀldrar med tung försörjningsbörda, i en tid med utbredd arbetslöshet och med barn att försörja. HÀr Äterfinns Àven den andra kategorin barn som omhÀndertogs. Det var de vanartiga barnen, och hÀr lade staten skulden pÄ barnen sjÀlva. DÄliga anlag kom frÄn mor och far, den sÄ kallade arvsynden. Det ansÄgs att de dÄliga anlagen skulle föras vidare till nÀsta generation. En förutfattad mening var att de sÄ kallade svagare i samhÀllet Àgde en oförmÄga att pÄ egen hand bli goda medborgare.
Staten skilde inte enkom pÄ barn utefter deras sociala bakgrund. Skillnader gjordes pÄ grund av deras biologiska kön. Pojkar blev oftast omhÀndertagna dÄ de utfört nÄgon brottslig handling. Det kunde röra sig om att de antingen hade hamnat i slagsmÄl, startat ett brÄk, eller att de snattat i butik och pÄ marknader. Pojkar blev gripna pÄ grund av nÄgot de aktivt gjort, och som bröt mot lagen. Flickor omhÀnder togs pÄ grund av hur de hade uppfört sig. De rÄdande normerna under 1900-talets början för hur flickor skulle upptrÀda och bete sig, utgjorde ramar för vad samhÀllet ansÄg vara vanartigt. UmgÀnge med killar, sexuell aktivitet, sena utekvÀllar eller utmanade uppförande hemma eller i skolan lÄg mÄnga gÄnger till grund för att sÀtta flickor pÄ institution. NÀr det kommer till hur fostran av barn skulle te sig, var det en allmÀn uppfattning att pojkar tÄlde hÄrdare tag, flickor skulle behandlas varsammare. Det var ocksÄ flest
pojkar som frÄn början hamnade pÄ uppfostringsanstalt. Det fanns sÀrskilda hem för vanartiga, sÄ kallade skyddshem. 1923 fanns det 26 skyddshem och skyddshemsliknande barnhem. Totalt fanns det i Sverige plats för 1392 barn. Det var 1163 platser för pojkar och 229 för flickor. Dessa platser utformades efter en viss gradering efter vanartighet. Det fanns sÀrskilda skyddshem för svÄrartad vanart, och vidare specialskyddshem för de som klassades som kropps- eller sinnessjuka.1 KÀrt barn har som bekant mÄnga namn. Den uppdelade könsstrukturen inom socialvÄrd och omhÀndertagande skedde efter ett tydligt mönster, som Àven kan ses under en lÄng utvecklingslinje i vÄr historia.2 Flickor och pojkar blev uppdelade och omhÀndertagna pÄ grund av olika saker. Satta i tukt och förmaning pÄ hem, och kom sedan dÀr att fostras pÄ olika sÀtt.
1 Uppgifterna har jag fÄtt muntligt den femte november 2014, samt skriftligt av Ola Karlsson Ruhmkorff, utredare pÄ Statens institutionsstyrelse. LÀs gÀrna mer i boken FrÄn tukthus till behandlingshem: ett mörkt eller ljust kapitel i Socialsverige?, Nordjem, Helsingborg, 1992, s. 298.
2 Lindblom, Louise, FrĂ„n vanartig till vĂ€lartad: Lingatans institution för flickor 1922â1954 , Inst. för historiska studier, Göteborgs universitet, 2014, s.12.
Varje
flicka har en historia
Med fakta frĂ„n personakter, straffjournal och de anteckningar i arkivets Dagbok som finns för varje flicka bygger följande kapitel pĂ„ historierna om varför flickor kom till Lin gatan. Via barnavĂ„rdsnĂ€mnders anteckningar, polisrapporter, arkivets dödbok, lĂ€rares noteringar och personliga re flektioner av flickor samt av Lingatans rektor vĂ€xer en bild fram om flickan bortom administrationen. BerĂ€ttel sen som följer om respektive flicka Ă€r sann, och nedskriven utifrĂ„n det som arkivmaterialet gett mig. Dock finns den 70-Ă„riga sekretessen att förhĂ„lla sig till. Det medför att av de totalt 339 flickor som mellan 1922â1954 kom att bo pĂ„ Lingatan, kan jag enligt 70-Ă„rssekretessen bara förhĂ„lla mig till det personliga materialet fram till och med Ă„r 1945. De nio sista Ă„ren behandlar jag bara övergripande och utan personuppgifter. UngefĂ€r 160 flickor satt mellan Ă„ren 1922 och 1945 pĂ„ Lingatan. Att berĂ€tta varje flickas historia hade blivit en för lĂ„ng och mĂ„hĂ€nda trĂ„kigt upprepande berĂ€ttelse. Jag fick göra ett urval. Det har skett genom lĂ€sning av alla de personliga mappar som finns för aktuella Ă„r. DĂ€refter plockade jag ut de biografier som gav en tydlig historia, vilken kan fungera kĂ€nnetecknande för alla de 160 flickorna. Jag har sett till den socioekonomiska bakgrunden och livssituationen innan livet pĂ„ Lingatans institution. I mitt urval har jag tagit hĂ€nsyn till
olikheter gÀllande intag sÄ att berÀttelsen ska ge en bred men rÀttvis bild av det som skedde flickorna. Dokumenten visar varför det blev som det blev, pÄvisad vanart eller nÀr tendenser till vanart upptÀcktes och befarades att utvecklas. Ord och brev frÄn skolpersonal och barnavÄrdsnÀmnd i kontakt med familjerna ger en tydlig bild av barnet bakom straff och poÀng. Flickorna Àr presenterade utan inbördes ordning, inte heller efter orsak till omhÀnder tagandet. Myndighetspersoner och lÀrare med flera figurerar med sina riktiga namn. Men flickorna har fingerade förnamn i sina respektive berÀttelser, i respekt för deras efterlevande, men framför allt i respekt för kvinnan, barnet, som kom att bli stÀmplad som vanartig flicka av samhÀllet.
De första flickorna som anlÀnde till Lingatans hem för vanartiga flickor 1922 var unga flickor som redan suttit pÄ institution. De kom frÄn KragenÀs institution utanför Tanumshede i BohuslÀn. I alla flickors akter finns Äterkommande dokument som behövdes för inskrivning, intyg frÄn lÀkare till exempel. I det stÄr om flickan hade nÄgot lyte, alltsÄ var funktionshindrad, eller om hon bar pÄ nÄgon smittsam sjukdom. Uppgifterna togs för att fÄ vetskap om den omhÀndertagna flickan kunde delta i ordinarie skolundervisning och i det arbete som hon skulle genomföra pÄ institutionen. LÀkare undersökte varje flicka bÄde pÄ utsidan och insidan.
Könssjukdomar samt graviditeter eller av lĂ€karen pĂ„stĂ„dd sexuell aktivitet nedtecknades. Ăven Ă„ldersbetyg Ă„terfinns i var akt över flickorna. DĂ€r stĂ„r födelsedatum, församling, förĂ€ldrars namn och om flickan har konfirmerats. DĂ€refter finns olika handlingar i varje akt. Det Ă€r papper frĂ„n lĂ€rare, rektorer och lĂ€rarinnor. Rapporter och utredningar frĂ„n barnavĂ„rdsnĂ€mnder och i mĂ„nga akter Ă€ven polisrapporter.
Men det Àr nog ett papper som Äterfinns i nÀsta alla flickornas akter som berör mig mest. Det Àr det pappret dÀr var förÀlder skriver under att de godkÀnner omhÀndertagandet av sitt barn till Lingatans vÄrd och omsorg pÄ oviss tid. Men det finns Àven de förÀldrar som frÄn början önskar detta. De vill fÄ dottern hemifrÄn. BÄda anledningarna lika sorgesamma. De första femton flickorna som flyttade in pÄ Lingatan hösten 1922 Àr frÄn KragenÀs. Dessa kommer jag hÀr inte att behandla nÀrmare utan nÀmner bara tvÄ av dem, dÄ de följer mönster jag sett nÀr jag behandlat materialet och akterna över flickorna. Mönster jag upptÀckt Äterkommer jag till. De tvÄ flickorna jag valt att ta med i Lingatans berÀttelse, trots att deras historia började pÄ KragenÀs, Àr Bebé född i Göteborg 1906 och hennes medsyster frÄn Uppsala, Sofia, född 1909. De skrivs in pÄ Lingatan tillsammans. I handlingarna stÄr det att de skrivs in den 28:e juni 1921, men vi vet ju att Lingatan inte öppnade förrÀn 1922. Vad denna administrativa miss kan bero pÄ i ett annars gediget och nogsamt skött arkiv
vet jag inte. Bebé var fjorton Är och Sofia tolv Är dÄ inskrivningen blev noterad. Det Àr Göteborgs barnavÄrdsnÀmnd som stÄr som anmÀlare till Lingatan. BÄde Bebé och Sofia Àr omhÀndertagna pÄ grund av osedligt leverne. NÀr jag lÀser polisrapporter lÀmnar de en historia dÀr de bÄda tvÄ, vid skilda tillfÀllen och pÄ skilda platser, rÄkat ut för pedofiler. BÄda flickor var frÄn vÀl fungerande arbetarfamiljer, men blev utsatta av mÀn i sin nÀrhet innan omhÀndertagandet. MÀn pÄ gÄrden eller boende i samma trappuppgÄng. I polisrapporter framkommer det att bÄda dessa mÀn blev dömda och satta i förvar. Flickorna som varit vÄldtagna och sexuellt trakasserade togs frÄn sina familjer och sattes pÄ institution miltals hemifrÄn.
Nu till de flickor som för första gĂ„ngen blev satta pĂ„ institution, och hamnade pĂ„ Göteborg stads Skyddshem för vanartade flickor Ă„ Lingatan, vid Gullmarsfjordens strand. Alla presenteras med fakta och orsak till intag i Lingatans dagbok, sedan följer varje flickas historia, vilken Ă€r i arkivet nedtecknad av dem som hade makten över henne. Vissa flickor finns det mĂ„nga uppgifter kring, andra har fĂ€rre detaljer i sin akt. Tyngdpunkten ligger i de handlingar som utgör barnavĂ„rdsnĂ€mndens beskrivning och grund till omhĂ€ndertagandet. Det Ă€r brev, polisrapporter, lĂ€raromdömen samt ibland personliga rader om alla de flickor som blev flyttade frĂ„n sin familj till svensk samhĂ€llsvĂ„rd pĂ„ Lingatans skyddshem 1922â1945. Varje presentation som nu följer ger en orsaksbild till varför flickan blev tagen hemifrĂ„n.
1. e lla
Inskrivning: januari 1923
11 Ă„r gammal
Orsak: vanart
Göteborg
Ella registreras som u.À, vilket stÄr för utomÀktenskapligt barn, en dÄtida viktig detalj om familjekonstellationer. Pappan var sÄgverksarbetare och mamman hemmafru. Hon döps och vaccineras i Masthugget i Göteborg, och nÀr Ella Àr i skolÄldern flyttar de till mormodern i SannegÄrden, pÄ Hisingen. Den lilla familjen bestÄr av mor och barn. Ellas far finns inte med i pappren. Fadern betalar dock underhÄll varje mÄnad à 25 kronor, vilket Àr nÄgot som barnavÄrdsnÀmnden har sett
till. De flyttar till Ellas mormor pÄ grund av bostadsbrist, stÄr det i rapporten.
Om dagarna har Ellas mamma börjat arbeta pÄ Pripps bryggeri. Ella gÄr kvar pÄ BagaregÄrdens skola, sin gamla skola. Den ligger en bra bit ifrÄn hennes mormors bostad i SannegÄrden, sÄ efter skoldagen fÄr Ella gÄ pÄ St. Pauli barnhem. DÀr fÄr hon vara tills klockan Àr sÄ mycket att det Àr nÄgon hemma nÀr hon vÀl tagit sig den lÄnga vÀgen hem.
Ellas lĂ€rare hette Jenny Rahmn, och hon skrev i december 1922 ett utlĂ„tande om sin elev. Det Ă€r nĂ€mligen sĂ„ att Ella ett flertal gĂ„nger blivit pĂ„kommen att snatta frĂ„n sina kamrater i folkskolans klass fyra. Hon har tagit gymnastikskor, en bibel som var skolans, böcker ur en kamrats vĂ€ska och en badmössa tillhörande Lödöseskolan. Hon nekar till alla anklagelser. Ăven frĂ„n St. Pauli barnhem kommer signaler. DĂ€r har hon gjort sig skyldig till ett flertal smĂ„stölder.
I januari 1923 Àr det dags igen. Snatterierna har fortsatt och nu erkÀnner Ella Àven att hon tagit frukt och godsaker frÄn ett antal butiker. Kontakt med barnavÄrdsnÀmnden (Bvn) har funnits under tiden, och Ella verkar till synes vara ledsen över sitt upptrÀdande. Hon fÄr bÄde varning och förmaningar, och i hemmet utsÀtts hon för aga stÄr det i personakten. Men inget fÄr henne att sluta med snatterierna. John Hallin vid Bvn. anser nu att fröken ska hÄlla uppsikt över Ellas uppförande. Hon fÄr dÄ vistas heltid pÄ St. Pauli barnhem under tiden utredning pÄgÄr om familjens hemförhÄllande. I slutet pÄ januari konstateras att mamman inte kommer skaffa eget boende, och Ella kan i sin tur inte stanna pÄ barnhemmet.
IntrÀde begÀrs nu pÄ Lingatan pÄ grund av fara för vanart, lögnaktighet och pÄvisande av en ovanlig förestÀllningsförmÄga. Ella Àr bara elva Är nÀr hon den 30:e januari 1923 skrivs
in pĂ„ Lingatan. Moderns ord om sin dotter till Bvn. innan omhĂ€ndertagandet Ă€r inte vackera. Hon klagar pĂ„ Ellas »[âŠ] hĂ„rda sinnelag och lögnaktighet « o ch hon Ă€r tacksam för att dottern tas in pĂ„ skyddshem.
PÄ Lingatan blir Ella boende i nÄgra Är. DÀrefter finns uppgifter att hon gifter sig sommaren 1938. Men det Àktenskapet verkar inte ha varit sÄ bra, för de skiljer sig redan efter tvÄ Är.
Ella Àr sedan ogift till 1942. I det andra Àktenskapet fÄr hon tvÄ döttrar, en född 1945 och en född 1950. De sista tjugosex levnadsÄren Àr Ella ogift efter andra skilsmÀssan, vilken gick igenom i slutet pÄ 1960-talet. à ret Àr 1994 nÀr hon fÄr gÄ till sista vilan, dÄ Àr Ella 82 Är. Hon levde ett lÄngt liv efter att hon blev utskriven frÄn Lingatan. Ett liv vars barndom bjöd pÄ ett sorgesamt öde under tidigt 1900-talet.
En ny chans â med tvĂ„ng
De vanartiga flickorna skulle med hjĂ€lp av utbildning, arbete och straff formas till goda medborgare. Detta Ă€r berĂ€ttelsen om flickorna pĂ„ Lingatans skyddshem i Lysekil med nationellt intag. Boken bygger pĂ„ arkivhandlingar frĂ„n skyddshemmet, och skildrar Ă€ven flickornas personliga historier. HĂ€r beskrivs hur hemförhĂ„llandena sĂ„g ut, varför de blev satta pĂ„ institution och hur det gick sedan. Vi fĂ„r ocksĂ„ bakgrunden till svensk socialvĂ„rd och hur Rasbiologiska institutet nyttjade situationen och flickorna för sin forskning pĂ„ 1950Âtalet.
Med den utvidgade barnavÄrdslagen 1924 fick kommunerna nya möjligheter och skyldigheter att ingripa med omhÀnder tagande för att skydda barns och ungas liv och hÀlsa. För flickor kunde skÀlen vara sexuell aktivitet, sena utekvÀllar eller utmanande uppförande hemma eller i skolan. För en del intagna kunde skyddshemmet sannolikt vara en fristad frÄn svÄra hemförhÄllanden eller sexuellt utnyttjande. Men livet blev prÀglat av disciplin och hÄrt styrda och noggrant dokumenterade aktiviteter. Straffen dokumenterades i en straffjournal.
Verksamheten pÄ Lingatan stÀngdes Är 1954. DÄ hade 339 flickor varit intagna sedan 1922.
Denna upplaga av De besvĂ€rliga â skyddshemmets vanartiga flickor Ă€r en bearbetad och utökad nyutgĂ„va av titeln som utkom 2016, ett Ă„r före Metoo. Idag kan boken lĂ€sas med delvis ny blick.