9789189051041

1960 Vår Ett frö av oro. Som en liten, liten sten. Ständigt närvarande, men en bra dag stilla och knappt kännbar. Men så var det något som fick den att röra sig, växa och skava. Han hade ingen kontroll över den här känslan. Den kunde överraska honom när han var ensam eller bland folk, men sällan under arbetet. Balettsalen fick inte också bli ett problem. Det här kunde han. Allt följde en linje. En struktur. Allt var logiskt. Här var han oåtkomlig, sitt bästa jag. Det lät som en paradox. Men det var det inte. Operan var muren mot världen, hans skydd och pansar, trots prestationskrav och den krävande miljön. Det spelade ingen roll hur hårt han pressades. Hur kroppen än dunkade och tinningen ibland kändes som om den skulle sprängas. Kanske just därför. Den fysiska smärtan tog över. I arbetet fanns varken plats för rädsla eller lycka. Båda egentligen lika bedrägliga. Dansen var hundra procent fokus och hårt slit. Och just där låg någon enstaka gång också euforin. Belöningen och meningen med allt. Pianisten. Hasse hade inte sett henne förut. Hon måste vara ny. Eller ersättare för Gertrude. Man frågade inte. En svag nickning bara och ”god dag”, när man passerade pianot och placerade sig vid barren. Utsikten därifrån var 13