Vi Keeland Mötet
ĂversĂ€ttning: Susanne Nobel
Lovereads, Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se
Amerikanska originalets titel: Inappropriate
Copyright © 2020 Inappropriate by Vi Keeland Published by arrangement with Bookcase Literary Agency And Browser Literary & Management.
Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Omslagsfoto: Shutterstock
Tryckt hos ScandBook UAB, Litauen 2022 isbn 978-91-88803-32-0
Inget regn. Inga blommor.
KAPITEL 1
Ireland
Herregud, jag mÄr skit.
Jag lyfte huvudet frÄn kudden och grimaserade. Det hÀr var anledningen till att jag sÄ sÀllan drack. En otÀck baksmÀlla och larmet stÀllt pÄ halv fyra pÄ morgonen var ingen lyckad kombination. Jag vispade runt med handen pÄ nattduksbordet tills jag lyckades fÄ tag pÄ telefonen och stÀnga av det irriterande ljudet.
Tio minuter senare surrade telefonen igen. Jag stönade och klev motvilligt upp ur den sköna sÀngen och hasade in i köket för att tillfredsstÀlla mitt behov av koffein och ibuprofen. Jag skulle antagligen behöva lÀgga nÄgot kallt pÄ ögonlocken ocksÄ för att kunna se nÄgot sÄ nÀr ut i direktsÀndning den hÀr morgonen.
Jag höll pÄ att fylla upp muggen med rykande kaffe nÀr jag plötsligt mindes orsaken till gÄrdagkvÀllens berusning och efterföljande baksmÀlla. Hur i helvete hade jag kunnat glömma det?
7
Brevet. Det förbannade brevet.
âAj! Fan!â Det heta kaffet rann över kanten och brĂ€nde min hand. âFan.â âAj!â âFan!â
Jag stack in handen under kallvattenstrÄlen och blundade. Vad i helvete hade jag gjort? Jag ville krypa tillbaka in under tÀcket och fortsÀtta att glömma.
Men i stÀllet forsade hÀndelserna frÄn gÄrdagen över mig som en tsunami. En timme efter att jag hade dragit in resvÀskan genom ytterdörren, efter en vecka i paradiset, fick jag ett brev med bud. Sparkad. Genom ett opersonligt standardbrev. Dagen innan skulle jag börja jobba igen efter min semester.
Jag mÄdde illa. Det var första gÄngen jag var arbetslös sedan jag var fjorton Är. För att inte nÀmna att det var första gÄngen jag inte slutade pÄ egen begÀran. Jag stÀngde av vattnet och försökte minnas exakt vad det hade stÄtt i det dÀr jÀkla brevet.
BĂ€sta ms Saint James, Vi mĂ„ste tyvĂ€rr meddela er att er anstĂ€llning pĂ„ Lexington Industries har upphört med omedelbar verkan. Er anstĂ€llning har avslutats av följande skĂ€l: â Brott mot uppförandekod 3:4 â att begĂ„ handlingar som utgör sexuella trakasserier eller oanstĂ€ndig exponering.
8
â Brott mot uppförandekod 3:6 â att anvĂ€nda internet och/ eller andra medier för att bedriva sexuella aktiviteter eller oanstĂ€ndigt uppförande.
â Brott mot uppförandekod 3:7 â att Ă€gna sig Ă„t andra former av sexuellt omoraliskt eller anstötligt uppförande.
AvgÄngsvederlag kommer inte att betalas ut pÄ grund av orsaken till uppsÀgningen. Ni kommer inom trettio dagar att fÄ ett brev med information om era eventuella förmÄner. Ert försÀkringsskydd gÀller sÄ lÀnge det krÀvs enligt staten New Yorks anstÀllningslagar.
Personalavdelningen kommer att utfÀrda er slutliga utbetalning i samband med att ni hÀmtar era personliga tillhörigheter.
Vi beklagar den hÀr ÄtgÀrden och önskar er lycka till i framtiden.
VÀnliga hÀlsningar, Joan Marie Bennett Personalchef
I det vadderade kuvertet hade det legat ett usb-minne med ett trettio sekunder lÄngt videoklipp som en av mina vÀnner hade tagit pÄ stranden. En brÀnnande kÀnsla letade sig upp genom halsen och det berodde inte pÄ den eventuella alkoholförgiftning jag hade utsatt kroppen för.
Mitt jobb. Det hade varit mitt liv under de senaste nio Ären. Och nu hade en idiotisk, kornig film gjort att allt jag jobbat hÀcken för gÄtt upp i rök.
Puts vÀck. Hej dÄ, karriÀr.
9
Jag stönade.
âHerregud. Vad fan ska jag ta mig till?â
Att stÀlla mig upp var uppenbarligen inte svaret pÄ den frÄgan, sÄ jag tog min dunkande huvudvÀrk tillbaka till sovrummet och kröp ner i sÀngen. Jag drog tÀcket över huvudet och hoppades att mörkret skulle svÀlja mig hel.
Till slut lyckades jag somna om. NĂ€r jag vaknade nĂ„gra timmar senare mĂ„dde jag lite bĂ€ttre. Det varade dock inte lĂ€nge â bara tills jag insĂ„g att jag endast hade kommit ihĂ„g hĂ€lften av vad som hade hĂ€nt kvĂ€llen innan. âą
Min rumskamrat och bÀsta vÀn Mia hÀllde upp en kopp kaffe till mig och vÀrmde den i mikron. Hon sÄg rÀtt bakfull ut sjÀlv.
âHur har du sovit?â frĂ„gade hon.
Jag satt med armbÄgarna pÄ köksbordet och höll huvudet nÄgot sÄ nÀr i hÀnderna. Jag tittade pÄ henne med ett kisande öga.
âHur tror du?â
Hon suckade. âJag fattar Ă€ndĂ„ inte att de sparkade dig. Du har ett anstĂ€llningskontrakt. Ăr det verkligen lagligt att avskeda nĂ„gon för nĂ„got som hĂ€nde pĂ„ fritiden?â
Jag lĂ€ppjade pĂ„ kaffet. âTydligen. Jag pratade med Scott för nĂ„gra minuter sedan.â Jag hade svalt min stolthet och ringt mitt ex. Han var ett svin och den sista mĂ€nniskan i vĂ€rlden jag ville prata med, men han var ocksĂ„ den enda advokat jag kĂ€nde. Han bekrĂ€ftade tyvĂ€rr att det min arbetsgivare hade gjort var fullstĂ€ndigt lagligt.
10
âą âą
âJag Ă€r sĂ„ ledsen. Jag hade ingen aning om att en dag pĂ„ stranden skulle kunna leda till det hĂ€r. Allt Ă€r mitt fel. Det var jag som föreslog att vi skulle vara pĂ„ toplessdelen av stranden.â
âDet Ă€r inte ditt fel.â
âHur fan tĂ€nkte Olivia nĂ€r hon lade ut klippet pĂ„ Instagram och taggade alla?â
âJag skulle tro att piña colada-drinkarna som den dĂ€r gulliga servitören serverade oss med en extra shot rom gjorde att hon inte tĂ€nkte alls. Men jag fattar inte hur jobbet fick reda pĂ„ det. Hon taggade ju mitt privata konto, Ireland Saint James-kontot, och inte mitt offentliga Ireland Richardson-konto som jag har pĂ„ kanalen. Eller brukade ha, antar jag. SĂ„ hur kunde de se det? Jag dubbelkollade mina instĂ€llningar i morse för att se att jag inte av misstag hade rĂ„kat göra kontot offentligt, och det hade jag inte.â
âJag vet inte. NĂ„gon frĂ„n ditt jobb kanske följer nĂ„gon av oss som har ett öppet konto.â
Jag skakade pĂ„ huvudet. âJag antar det.â
âSvarade Ă„tminstone skitstöveln pĂ„ ditt mejl?â
Jag rynkade pannan. âVilket mejl?â
âKommer du inte ihĂ„g?â
âTydligen inte.â
âDet som du skickade till företagets vd.â
Jag spÀrrade upp ögonen. Helvete. Det hÀr blev visst bara bÀttre och bÀttre.
11
âą âą âą
Tydligen hade den absoluta botten en kÀllarvÄning.
Avskedad.
Inget avgÄngsvederlag.
Och det en vecka efter att jag hade betalat den andra och största inbetalningen för byggkontraktet pÄ min första egna bostad.
Chansen att fÄ bra referenser frÄn min arbetsgivare? Noll, efter att jag i berusat raseri talat om för killen som satt i elfenbenstornet vad jag tyckte om honom och hans företag.
Toppen.
Verkligen toppen.
Bra jobbat, Ireland!
Efter att ha lagt det mesta av mina besparingar pÄ handpenningen för tomten jag hade köpt i Agoura Hills och dessutom tagit pÄ mig spenderbyxorna och betalat för all alkohol som möhippetjejerna hade druckit under hela veckan i Karibien, hade jag ungefÀr tusen dollar kvar. Dessutom skulle min rumskompis gifta sig och flytta ut, vilket innebar att jag skulle fÄ stÄ för hela hyran sjÀlv framöver.
Men det ordnar sig, Ireland. Du fÄr ett annat jobb. NÀr helvetet fryser till is.
Mediebranschen var ungefÀr lika förlÄtande som mitt bankkonto efter en dag pÄ shoppingcentret.
Jag var körd. SÄ körd.
Jag skulle tvingas gĂ„ tillbaka till den osĂ€kra frilanstillvaron och skriva tidningsreportage för nĂ„gra ören per tecken för att kunna överleva. Det var ju tĂ€nkt att den delen av mitt liv skulle vara över. Jag hade nĂ€stan arbetat ihjĂ€l mig â lagt sextio
12
timmar i veckan i nÀstan tio Är för att komma dit jag var nu. Jag kunde inte bara ge upp allt det, inte utan att slÄss i alla fall.
Jag mÄste försöka rÀdda det som rÀddas kundes, Ätminstone fÄ skapliga referenser. SÄ jag tog ett djupt andetag, stÄlsatte mig och öppnade laptoppen för att friska upp minnet av vad jag hade skrivit till vd:n pÄ Lexington Industries, eftersom hÀlften fortfarande var lite dimmigt. Det kanske inte var sÄ illa som jag trodde. Jag klickade pÄ Skickat-mappen och öppnade mejlet.
BĂ€ste mr JongÂun, Jag blundade. Fan. NĂ„, dĂ€r flög önsketanken om skapliga referenser sin kos. Men han kanske inte fattar att jag var sarkastisk utan bara tror att jag stavade hans namn fel. Det skulle kunna vara sĂ„, eller?
Jag höll andan och fortsatte motvilligt att lÀsa.
Jag vill hÀrmed be om ursÀkt för min obetydliga indiskretion.
Okej, inte sÄ pjÄkig början. Det Àr bra. Det Àr bra.
Om jag bara hade slutat lÀsa dÀr.
Ni förstÄr, jag förstod inte att jag arbetade för en diktator. Hu. Herregud, jag Àr ett sÄdant arsel nÀr jag dricker för mycket. Jag slÀppte ut luften i en högljudd utandning och förberedde mig pÄ det vÀrsta.
Jag trodde att jag hade rÀtt att göra vad jag vill pÄ min lediga tid. Till skillnad frÄn din silverskedsröv jobbar jag hÀcken av mig. DÀrför förtjÀnar jag att fÄ lÀtta pÄ trycket nÄgon gÄng emellanÄt. Om det innebÀr att jag solar tuttarna lite nÀr jag
13
Ă€r pĂ„ semester med mina vĂ€ninnor, sĂ„ gör jag det. Jag bröt inte mot nĂ„gon lag. Jag var pĂ„ en nudiststrand. Jag kunde ha varit helt naken, men jag valde att bara vara topless. Det gjorde jag för att, om vi ska vara Ă€rliga, jag har fantastiska tuttar. Om du har tittat pĂ„ den âstötandeâ videon, som din överspĂ€nda personalchef tyckte var lĂ€mplig att ladda ner pĂ„ ett usbÂminne och skicka tillsammans med ett jĂ€vla uppsĂ€gningsbrev, Ă€r du lyckligt lottad som fick en glimt av dem. Du kanske ska lĂ€gga den i din runkmapp, jĂ€vla pervo. Jag har lagt mer Ă€n nio Ă„r pĂ„ att jobba hĂ€cken av mig för dig och ditt skitföretag. Ni kan dra Ă„t helvete bĂ„da tvĂ„!
Stick och brinn, Ireland Saint James
Okej. Det skulle bli betydligt svÄrare att slÀta över det hÀr Àn vad jag hade hoppats. Men jag kunde inte lÄta det avskrÀcka mig. Kanske el presidente inte hade hunnit lÀsa mitt första mejl Àn och jag kunde be honom att ignorera det.
Om jag skulle ha minsta chans att fÄ ett nytt jobb i branschen mÄste jag fÄ ett hyfsat rekommendationsbrev. Eftersom de hade krÀnkt mitt privatliv kunde de Ätminstone avhÄlla sig frÄn att ge mig dÄliga referenser. Jag greps av panik och började svettas och bita pÄ en nagel. Jag var inte för fin för att böna och be, sÄ jag kopierade och klistrade in vd:ns mejladress och öppnade ett nytt meddelande. Nu var det brÄttom.
Men precis nÀr jag började skriva plingade det till i datorn. Jag klickade pÄ det nya mejlet och hjÀrtat stannade nÀstan
14
nÀr jag lÀste vem avsÀndaren var: Grant.Lexington@LexingtonIndustries.com. Herregud. Nej. Jag försökte svÀlja, men munnen kÀndes som sandpapper. Det hÀr var inte bra, det förstod jag. Jag visste bara inte hur illa det skulle vara.
BĂ€sta ms Saint James, Tack för ert mejl, som den hĂ€r silverskeden fick klockan tvĂ„ pĂ„ natten eftersom jag fortfarande var pĂ„ kontoret och jobbade. Av tonen att döma i ert brev â ett brev fullt av grammatiska fel och det frĂ„n en kvinna med journalistutbildning â antar jag att ni skrev det nĂ€r ni var berusad. Om sĂ„ Ă€r fallet behöver ni i alla fall inte lĂ€ngre gĂ„ upp tidigt pĂ„ morgnarna. Ingen orsak. Upplysningsvis kan jag berĂ€tta att jag inte har tittat pĂ„ nĂ€mnda video. Men om min runkmapp skulle behöva fyllas pĂ„ kanske jag letar fram den i papperskorgen â tillsammans med det rekommendationsbrev som er chef hade tĂ€nkt ge er.
Med vÀnlig hÀlsning, Richie Rich Jag kÀnde hur luften gick ur mig. Fan!
15
KAPITEL 2
Grant
âMr Lexington, vill du att jag bestĂ€ller lunch? Personen du har ett möte med klockan tvĂ„ ringde just och sa att han Ă€r en halvtimme sen, sĂ„ du har en liten paus nu.â
âVarför kan folk aldrig vara i tid?â klagade jag och höll ner knappen pĂ„ snabbtelefonen för att tala med min assistent. âKan du bestĂ€lla en kalkon- och ostmacka pĂ„ fullkornsbröd frĂ„n Boarâs Head Ă€r du snĂ€ll? Och sĂ€g till att det rĂ€cker med en ostskiva. Förra gĂ„ngen vi bestĂ€llde dĂ€rifrĂ„n mĂ„ste killen ha fĂ„tt provision pĂ„ osten.â
âJa, mr Lexington.â
Jag öppnade laptoppen för att gÄ igenom mejlen nu nÀr mitt inplanerade möte hade blivit en icke inplanerad rast. Jag ögnade igenom inkorgen för att se om det var nÄgot viktigt, nÀr blicken fastnade pÄ ett visst namn: Ireland Saint James.
Den kvinnan var uppenbarligen ett fyllo eller en knÀppskalle, eller bÄde och. Fast hennes mejl hade varit mer under-
16
hÄllande Àn de flesta andra trista saker som vÀllde in. SÄ jag klickade pÄ det.
BÀste mr Lexington, Kan ni tÀnka er att mitt mejlprogram blev hackat och att nÄgon annan skrev det dÀr fÄniga brevet?
Jag antar att ni inte kan det, med tanke pĂ„ hur vĂ€lutbildad, intelligent, hĂ„rt arbetande och framgĂ„ngsrik ni Ă€r. Ăser jag pĂ„ för mycket?
UrsÀkta. Men jag har mycket ösande att göra. Finns det nÄgon chans att vi kan börja om frÄn början? Ni förstÄr, till skillnad frÄn vad ni kanske tror, sÄ dricker jag inte sÀrskilt ofta. Men nÀr ett mycket ovÀntat uppsÀgningsbrev dök upp krÀvdes det inte mycket för att jag skulle begrava alla mina sorger. Och tydligen Àven mitt sunda förnuft. Hur som helst, om ni fortfarande lÀser, tack. HÀr Àr brevet jag borde ha skrivit:
BĂ€ste mr Lexington, Jag skriver för att be om er hjĂ€lp med vad jag anser vara en felaktig uppsĂ€gning av min anstĂ€llning. Jag har varit en mycket engagerad medarbetare pĂ„ Lexington Industries i nio och ett halvt Ă„r. Jag började som lĂ€rling, blev befordrad till nyhetsskribent pĂ„ olika nivĂ„er och nĂ„dde slutligen mitt mĂ„l att bli tvÂreporter.
Nyligen Ă„kte jag pĂ„ en lĂ€nge efterlĂ€ngtad semester till Aruba med Ă„tta vĂ€ninnor för att ha möhippa. VĂ„rt hotell hade en privat nudiststrand. Ăven om jag inte vanligtvis betraktar mig som exhibitionist solade jag topless nĂ„gra timmar tillÂ
17
sammans med mina vÀnner. NÄgra oskyldiga foton togs, inget av dem lades upp av mig och mitt reporternamn taggades inte. Trots det vÀntade ett uppsÀgningsbrev nÀr jag kom hem dÀr det stod att jag hade brutit mot företagets regler om oanstÀndigt uppförande.
Ăven om jag förstĂ„r att det finns regler som förbjuder oanstĂ€ndigt uppförande Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„ att mitt uppförande under min privata semester, pĂ„ en privat strand, inte Ă€r det som reglerna ska skydda Lexington Industries frĂ„n. DĂ€rför ber jag er att se över och ompröva reglerna och min uppsĂ€gning.
Med vÀnlig hÀlsning, Ireland Saint James (Ireland Richardson i rutan)
Saint James. Varför lĂ€t namnet bekant? Eftersom jag hade kĂ€nt igen det redan nĂ€r det första mejlet kom kollade jag upp henne i personalregistret. Men hon jobbade pĂ„ nyhetsavdelningen, som min syster ansvarade för och som jag hade skytt som pesten sedan jag tog över som vd nĂ€r min pappa dog för ett och ett halvt Ă„r sedan. Politik, reklam och byrĂ„krati var inte min grej. Ăven om jag officiellt sett var vd brukade jag hĂ„lla mig till den ekonomiska sidan av Lexington Industries.
Jag letade fram det första mejlet jag fĂ„tt av ms Saint James och lĂ€ste om det. Ăven om det senaste definitivt var hövligare roade det första mig mer. Hon hade avslutat brevet med stick och brinn, vilket faktiskt hade fĂ„tt mig att smĂ„skratta. Ingen annan vĂ„gade tala sĂ„ till mig. Konstigt
18
nog fann jag det ganska uppfriskande. Jag fick en underlig lust att prata med ms Richardson över nÄgra drinkar. Hon hade definitivt vÀckt mitt intresse. Jag tryckte pÄ knappen pÄ snabbtelefonen igen.
âMillie, kan du ringa ner till Broadcast Media och prata med morgonens nyhetsproducent? Jag tror det var Harrison Bickman eller Harold Milton ⊠eller nĂ„gon annan.â
âJavisst. Ska jag boka in ett möte?â
âNej. SĂ€g att jag vill titta pĂ„ personalakten för en av hans anstĂ€llda, Ireland Saint James. Hennes reporternamn Ă€r Ireland Richardson.â
âDet ordnar jag.â âTack.â
Mitt eftermiddagsmöte varade bara en kvart. Killen dök inte bara upp en och en halv timme för sent, han kom helt oförberedd. Jag har inget tÄlamod med folk som inte respekterar min tid, sÄ jag avslutade mötet, sa att han kunde kasta mitt nummer och gick ut frÄn konferensrummet.
âĂr allt okej?â Millie tittade upp pĂ„ mig nĂ€r jag gick förbi hennes skrivbord med bestĂ€mda steg. âBehöver ni nĂ„got frĂ„n kontoret för mötet?â
âMötet Ă€r över. LĂ€gg pĂ„ om nĂ„gon hör av sig frĂ„n Bayside Investments, om de nu skulle vĂ„ga ringa igen.â
âĂh, javisst, mr Lexington.â Millie reste sig och följde med mig in pĂ„ mitt kontor med ett anteckningsblock i handen. âEr mormor ringde. Hon hĂ€lsade att de inte behöver nĂ„got sĂ€kerhetssystem och att hon har skickat ivĂ€g installatören.â
Jag gick runt till andra sidan skrivbordet och skakade pĂ„ huvudet. âToppen. Verkligen toppen.â
19
âJag har hĂ€mtat ms Saint James akt och skrivit ut den. Den ligger i en mapp pĂ„ ert bord. Personalavdelningen hade ocksĂ„ nĂ„gon sorts videofil, som jag har mejlat till er.â
âTack, Millie.â Jag slog mig ner bakom skrivbordet. âStĂ€ng dörren nĂ€r du gĂ„r Ă€r du snĂ€ll.â âą
Herregud. Nu kom jag ihĂ„g henne. Det var lĂ€nge sedan, men hennes bakgrund var inte nĂ„got man glömde i första taget. NĂ€r Ireland Saint James anstĂ€lldes var det fortfarande min pappa som var chef hĂ€r. Jag satt pĂ„ hans kontor nĂ€r Millie kom in med akten om henne. Han anvĂ€nde hennes levnadshistoria som ett exempel â exempel pĂ„ beslut man ibland mĂ„ste fatta för att skydda företagets image.
Jag lutade mig tillbaka i stolen. Det görs en bakgrundskontroll pĂ„ alla anstĂ€llda â hur omfattande den Ă€r beror pĂ„ befattningen. Ju mer offentlig nĂ„gon Ă€r, ju mer deras namn och ansikte skulle kunna skada företaget, desto djupare grĂ€ver vi. Det brukar vara personalavdelningen och ett externt företag som genomför granskningen. NĂ€r vi vet att en person inte har nĂ„gra skelett i garderoben Ă€r det en chef som sköter om anstĂ€llningen med avdelningschefens godkĂ€nnande. Den högsta ledningen brukar inte vara involverad â sĂ„vida det inte finns risk att nĂ„gon verkligen skulle kunna skada företagets namn men en avdelningschef Ă€ndĂ„ vill anstĂ€llda personen. DĂ„ gĂ„s akten igenom av flera chefer.
Ireland Saint James. Jag kliade mig i skÀggstubben som började breda ut sig pÄ hakan. Hennes förnamn var ganska
20
âą âą