Av mina fem underbara barn, Ă€r det tre som Ă€r âgravt utvecklingsstördaâ. Under nĂ„gra mĂ„nader efter födelsen av mitt första barn, Andreas, trodde lĂ€karna att han inte skulle överleva. Sedan, efter tvĂ„ friska barn, kom sĂ„ enĂ€ggstvillingarna, Erik och Markus, bĂ„da med samma svĂ„ra autism som Andreas hade. Erik kan inte tala. Han var över trettio Ă„r nĂ€r hans mor, Hilke, lĂ€rde sig att stödja honom sĂ„ att han kunde skriva. Numera sparar Erik inte in lĂ€ngre pĂ„ ord och Ă€r frikostig med sina goda rĂ„d. Han intresserar sig mer för andliga frĂ„gor Ă€n för vardagliga. Det Ă€r ofta förbryllande för oss vad han skriver om. I boken berĂ€ttar Erik om sina tydliga minnen frĂ„n tidigare liv, för att vi ska förstĂ„ betydelsen av evigt liv. Han skildrar hur hans uppgift varit att visa mer av de möjligheter till utveckling mĂ€nniskan har. Hur vi kan lĂ€ra oss att kommunicera med vĂ„r Ă€ngel om vad som Ă€r bra att göra och vad vi borde undvika. âVi blir alltmer lata och orkeslösa av den maten vi Ă€ter och av det myckna arbete vi tror vi mĂ„ste göra hela tiden. Men nĂ€r vi nu har alla dessa maskiner som jobbar Ă„t oss, dĂ„ skulle vi ha tid över för att bry oss om vĂ„ra medmĂ€nniskor. Bra vore om vi kunde hĂ„lla pĂ„ med detta den största delen av vĂ„r tid. Att vĂ„rda de gamla och barnen var för sig sĂ„ att man verkligen Ă€gnar sig Ă„t dem. DĂ„ skulle vi alla mĂ„ bĂ€ttre. Vi skulle hitta lugnet tillbaka och komma till bra insikter om livet och meningen med det. Nu vill jag sĂ€ga att alla skulle kunna veta sin karma om de vill försöka att komma till ro, och försöka att kĂ€nna efter vilka mĂ€nniskor de har lĂ€tt med och vilka som ger dem bekymmer. Men man kan inte skuldbelĂ€gga den andre för nĂ„got, annars blir det ett nytt skuldförhĂ„llande. Att kunna förlĂ„ta Ă€r det allra viktigaste. Mina förra fiender Ă€r nu mina bĂ€sta vĂ€nner. Men det fordrar en viss mogenhet.â
ISBN: 978-91-88097-35-4
ERIK OSIKA