Kanske har du någon gång fått tag i ett gammalt minne som härrör från tidigare liv, men inte förstått vad det ville säga dig. Vi behöver öva oss i att prata med varandra för att lära oss komma ihåg de här liven, menar Andreas Osika. Vi har alla ansvar gentemot varandra. Andreas har svår autism, kan inte tala och lärde sig kommunicera med omvärlden först när han var 45 år gammal. Hans mor, Hilke, har sedan dess följt honom på hans resor för att besöka platser som han minns från andra inkarnationer. Nu vill han inspirera oss att komma ihåg våra tidigare liv, för att därmed ge kärleken större plats i vår gemensamma framtid. Det var en förvånad Hilke som följde Andreas i Rembrandts spår under deras resa till Amsterdam. Det visade sig att han hitta de till Rembrandts hus på egen hand, kunde berätta om vad varje rum hade använts till, samt tala om när målningarna var äkta eller inte. Allt Andreas berättade för Hilke visade sig senare stämma. Han minns även sitt liv som medicinman bland Inkaindianerna långt före Kristi födelse. Det här är tredje brodern Osika med svår autism som ger ut en bok via Förlagshuset Siljans Måsar. Med sina egna ord och utan korrigeringar av texten, uttrycker Andreas här sina tankar om re inkarnation och om den intelligens i kärleken som löper genom alla våra liv, och som väver oss alla samman.
ANDREAS OSIKA
Rembrandt som jag minns honom