Stannfåglarna Inger Henricson De stod i små klungor. Det var flickorna från Tåsjöedet och Mon, från Karbäcken och Brattbäcken, och så förstås från själva kyrkbyn. Pojkarna svepte som myggsvärmar fram och tillbaka och sneglade på dem i smyg, medan hon och de andra flickorna låtsades vara helt oberörda. Som om ingen såg dem. Efteråt åt de middag i gästgivaregården, bara de två. Så lycklig hon var! Så svindlande lycklig. * *
