1
Kapitel 1 En tvåa i Majorna för mig och en tvåa för mitt ex i Johanneberg. Av vår vackra fyra på tredje våningen i Majorna med utsikt över Göteborgs hamn blev det två tvåor på första våningen i olika stadsdelar. Jag var glad över att bo kvar i Majorna, där trivdes jag och där bodde flera av mina kompisar. Resten av kompisarna bodde utspridda runt om i Göteborg. Alla har familj nuförtiden, utom Karl som alltid har varit ensam och kommer säkert så förbli. Han är lite egen, lite för blyg för att skaffa sig en tjej, tror jag. Man måste vara självsäker, gå på lite, annars blir man aldrig intressant för en tjej, det går inte att vara blyg. Gustav Oskar Fredrik Stensson heter jag, men kallas Fredde av kompisarna, utom av mitt ex som alltid envisades med att kalla mig Fredrik, mitt tilltalsnamn. Hon tyckte att Fredde lät som en kanin. Trettionio år gammal är jag nu och separerad sedan ett halvår tillbaka. Det här är inte vad jag hade tänkt mig när jag träffade Margareta. Jag trodde faktiskt att vi skulle hänga ihop och att vi skulle skaffa barn så småningom, men Margareta ville något annat. Hon ville arbeta några år, sedan göra en långresa och något annat efter det. Åren gick och hon blev mer och mer besviken på mig, jag fattade aldrig varför. Det sista året, innan vi separerade, suckade hon så fort hon såg mig. Hon suckade inte för att jag var odräglig eller för att jag inte hade städat toaletten eller för att jag hade glömt handla, utan för att jag var tråkig, tydligen. Det kändes inte kul. Jag är inte den typen som det lyser om på fester eller som dricker sig redlös eller gör en massa dumheter, alltså jag sticker inte ut på något sätt. Hon tyckte säkert att jag hade varit mer intressant om jag hade vänsterprasslat eller diskuterat svårlösta, filosofiska problem eller utvecklat en intressant politisk diskussion om något totalt meningslöst. Jag är rätt och slätt en helt vanlig kille som inte gillar att diskutera i det oändliga något som det inte fanns någon lösning på. Jag är mer praktisk och inriktad på att lösa problem, inte att diskutera det som snart visar sig omöjligt. Margareta avskydde när jag försökte lösa hennes problem och jag fick heller inte komma med förslag. Istället skulle jag lyssna, bara ställa frågor och inte kläcka ur mig något som innebar att jag löste det hela. Det här var svårt för mig. Sedan var det detta med mitt jobb, som inte dög för henne. Jag var inte en försäljare, inte datasnille, inte heller ekonom och hade heller inget eget företag. Jag var bara en elektriker, anställd hos en liten firma och det fattar ju alla vad en