En förtrollad vÀrld
KRISTIN LIDSTRĂM
InnehÄll
KÀra lÀsare!
PĂ MĂ RBACKA
Kortspelet Aline
Hemligheten
Balen i Sunne
TĂ„gresan
Vad Àr det för fel med Selma?
SlÀngkyssen och portrÀttet Fotografiet
En riktigt rar och trevlig flicka Daniels besök
En spökhistoria
DEL II. FĂRFATTAREN
Miraklet pÄ Malmskillnadsgatan
Gösta Berlings saga
SlÀdfÀrden och vargarna
BjÀllrorna
BlÄsipporna
Dammen brister
Författaren
En herrgÄrdssÀgen
Fiolspelaren
Getter
NÀstan död
à teruppstÄnden
Munkhyttan
Getabocken
SkridskofÀrden
En lycklig
En historia om ett brott
Herr Arnes penningar
Varför slipar de knivar pÄ Branehög?
De tre mÀnnen
Den utsÀnda
Förföljelse
Avslöjandet
Den fredlösa
Sir Archies flykt
VĂ„gornas brus
Tillbaka till MĂ„rbacka
Mer att lÀsa
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
Kejsarn av Portugallien
Bortbytingen
Löwensköldska ringen
MĂ„rbackatrilogin
KÀra lÀsare!
Boken som du hÄller i din hand handlar om Selma Lagerlöf och om hennes böcker. För oss bÄda som skrivit den har Selma Lagerlöf varit en författare som följt oss genom hela livet, frÄn sagorna och julberÀttelserna som vi lÀste som barn till romanerna som visar en ny sida av sin rikedom varje gÄng vi ÄtervÀnder till dem.
VÄr berÀttelse om Selma sjÀlv handlar framför allt om hennes tonÄrstid och de första Ären som ung vuxen. Det var under den tiden som hon drömde om att bli författare och skaffade sig de kunskaper och erfarenheter som hon behövde för att förverkliga sin dröm. Med sig hade hon ocksÄ alla sagor, legender och spökhistorier som hon hade hört under sin barndom pÄ slÀktgÄrden MÄrbacka i VÀrmland.
För att ge dig som lĂ€ser boken en första inblick i den romanvĂ€rld som Selma skapade bestĂ€mde vi oss för att Ă„terberĂ€tta tre av hennes verk i förkortad och lĂ€tt förenklad form. Vi valde just dessa tre berĂ€ttelser â Gösta Berlings saga, En herrgĂ„rdssĂ€gen och Herr Arnes penningar â dĂ€rför att vi sjĂ€lva Ă€lskar dem, men ocksĂ„ dĂ€rför att vi tror att de kan intressera dig som lĂ€ser vĂ„r bok. I alla tre Ă€r det unga mĂ€nniskor som stĂ„r i centrum för handlingen â ungdomar som söker kĂ€rleken och en vĂ€g i livet. Och i alla tre Ă€r det inte minst flickorna och de unga kvinnorna som mĂ„ste fatta avgörande beslut om gott och ont, rĂ€tt och fel.
Vi hoppas att du som lÀser ska bli lika fascinerad som vi, bÄde av den unga Selma och av de unga kvinnorna och mÀnnen i de tre berÀttelserna. Och om du dÄ vill lÀsa vidare i Selmas egna originalverk tipsar vi i slutet av boken om nÄgra andra av hennes böcker som kan passa.
Kanske kommer du precis som vi att lÄta dig dras in i Selma
Lagerlöfs förtrollade vÀrld och följa hennes gestalter i deras spÀnnande livsöden. Varje gÄng kommer du att upptÀcka nÄgot nytt, för Àven om det Àr mer Àn hundra Är sedan romanerna skrevs talar de fortfarande till oss om livet och kÀrleken, mÀnniskan och naturen.
Susanne Marko och Annika Thor
P.S. Selma Lagerlöf föddes Är 1858 och dog drygt Ättio Är senare. NÄgra av hennes böcker utspelas i hennes egen tid, andra Ànnu lÀngre tillbaka i tiden. Det Sverige som Selma levde i och som hon skildrar var pÄ mÄnga sÀtt annorlunda Àn nu. Det betyder att en del av de ord och uttryck som Selma anvÀnder Àr bortglömda idag. Om du stöter pÄ ett ord i texten som du inte förstÄr, titta i ordlistan pÄ sidan 222!
SELMA PĂ MĂ RBACKA
Kortspelet
Det Ă€r sĂ„ orĂ€ttvist! Lagt kort ligger, det vet vĂ€l alla som nĂ„gonsin har spelat kort. Men nu, nĂ€r Selma till slut hade chansen att vinna, struntar de i regeln allihop â till och med Daniel som Ă€r hennes medspelare och borde vara pĂ„ hennes sida. Selma begriper inte hur hennes storebror kan vara sĂ„ nedrig. Och farbror Carl Ă€r en riktig skurk, en falskspelare. Med sĂ„dana som dem kan ingen spela kort.
â Jag vill inte vara med lĂ€ngre! ropar hon och slĂ€nger alla sina kort pĂ„ bordet. Inte nĂ€r ni fuskar!
Hon blev ju sÄ glad nÀr faster Lovisa föreslog att hon, Selma, skulle fÄ vara med och spela, fast hon bara Àr tolv Är.
KvÀll efter kvÀll under julhelgen, medan farbror Carl varit pÄ besök, har han och faster Lovisa spelat priffe med Selmas tvÄ bröder som Àr hemma över jullovet. Selma har stÄtt och sett pÄ, och pÄ sÄ sÀtt har hon lÀrt sig reglerna. Hon Àr den enda av flickorna i familjen som förstÄr sig pÄ spelet. Anna som Àr tvÄ Är Àldre Àn Selma och Gerda som Àr Ätta kan bara spela barnsliga spel som Svarte Petter och SvÀlta rÀv.
IkvÀll har Selmas bror Johan följt med pappa i ett Àrende, sÄ nÀr det var dags att sÀtta sig vid spelbordet fattades det en spelare. Faster Lovisa mÄste ha lagt mÀrke till hur noga Selma har följt spelet, annars hade hon vÀl inte sagt emot farbror
Carl nÀr han sa att en liten flicka inte kunde klara av ett spel med sÄ invecklade regler.
EN FĂRTROLLAD VĂRLD
I början gick det bra och var sÄ roligt. Daniel Àr en skicklig spelare och var nöjd nÀr han och Selma tog hem den ena omgÄngen efter den andra. Han skrattade och skojade och blev
inte alls otÄlig nÀr farbror Carl, som har dÄlig syn, mÄste hÄlla upp korten alldeles framför ögonen för att se bÀttre.
Sedan fick Selma usla kort i flera omgÄngar och förlorade gÄng pÄ gÄng. Det var inte hennes fel, det berodde pÄ korten, men hon blev ÀndÄ rÀdd att Daniel skulle bli missnöjd med henne.
NÀr det snart var dags för kvÀllsmat fick Selma Àntligen bra kort i bÄde spader och hjÀrter och la ett högt bud. Daniel tittade lite frÄgande pÄ henne, men Selma nickade och log som tecken pÄ att han kunde lita pÄ henne.
Det var faster Lovisa som skulle börja, och som vanligt satt hon och nöp i korten utan att kunna bestÀmma sig. Till slut spelade hon ut ett klöver, och i den fÀrgen hade Selma inga kort alls, utan fick sitta och se pÄ hur faster Lovisa och farbror Carl tog hem vartenda spel. Hon blev lite orolig, men tÀnkte att om hon bara vann ett enda spel skulle det bli hennes tur att vÀlja fÀrg. DÄ skulle de andra minsann fÄ se att Selma visste hur man spelar priffe!
NÀr det Àntligen var slut pÄ klöver tog faster Lovisa hem ett spel med hjÀrter ess. Daniel sÄg arg ut och frÄgade Selma varför hon hade satsat sÄ högt nÀr hon hade dÄliga kort.
â VĂ€nta sĂ„ fĂ„r du se! sa Selma, men oron fick hennes hand som höll i korten att skaka sĂ„ att hon blev tvungen att gömma den under bordet.
Som tur var fortsatte faster Lovisa med hjÀrter knekt, och den rÀknade Selma med att kunna ta med damen, om bara inte farbror Carl hade kungen.
Farbror Carl la hjÀrter fyra och Selma andades ut. Hon strÀckte fram handen för att plocka upp korten sÄ snart Daniel hade kastat sitt. Men i stÀllet för att spela ut sitt kort vÀnde Daniel sig till farbror Carl.
â Varför tar farbror inte korten med kungen? frĂ„gade han. Det mĂ„ste ju vara farbror som har den.
Farbror Carl lyfte korten mot ögonen och synade dem genom sina starka glasögon.
â Javisst ja, sa han. Det har jag ju. Men lagt kort ligger.
â Nej dĂ„, sa Daniel. Farbror sĂ„g ju inte kungen, sĂ„ farbror har rĂ€tt att byta.
PÄ sÀtt och vis förstÄr Selma att Daniel gör rÀtt, nÀr han erbjuder farbror Carl att Àndra sig. Men hon vill sÄ gÀrna vinna att hon inte kan gÄ med pÄ det.
â Hör du inte att farbror sjĂ€lv sĂ€ger att lagt kort ligger? frĂ„gar hon, och hon lĂ„ter nog rĂ€tt arg pĂ„ rösten.
Daniel struntar i vad hans lillasyster sÀger. Han plockar upp fyran frÄn bordet och rÀcker den till farbror Carl.
â Kom hit med kungen nu! sĂ€ger han.
Farbror Carl lÀgger ut kungen och samlar ihop korthögen.
EN FĂRTROLLAD VĂRLD
Nu har han och faster Lovisa vunnit hela omgÄngen utan att Selma fÄtt nÄgon chans att anvÀnda alla sina höga kort. OrÀttvisan fÄr hennes blod att koka. Hon kastar korten pÄ bordet och skriker:
â Ni fuskar!
PÄ MÄrbacka brukar ingen skrika eller kasta saker omkring sig. Barnen brÄkar förstÄs med varandra ibland, men det dröjer aldrig lÀnge förrÀn de blir sams igen. Mamma och pappa grÀlar aldrig och anvÀnder inga hÄrda ord mot sina barn. VÀnlighet vinner alltid i lÀngden, brukar mamma sÀga.
Selma vet att hon uppför sig illa, men hon kan inte lÄta bli. Hennes mamma lÀgger sitt handarbete Ät sidan och kommer fram till spelbordet.
â Mamma, de fuskar! ropar Selma och slĂ„r grĂ„tande armarna om henne.
Mamma tar tag om Selmas handled och leder henne ut ur rummet, hela vÀgen upp till barnkammaren dÀr flickorna bor. Selma fortsÀtter att grÄta och skrika att de andra fuskar, men mamma svarar inte.
NÀr de kommit in i barnkammaren tÀnder mamma ljuset och gör i ordning Selmas sÀng för natten.
â KlĂ€ av dig nu och gĂ„ och lĂ€gg dig! sĂ€ger hon.
En gÄng till skriker Selma:
â Farbror Carl fuskade!
Men just nÀr hon sÀger det Àr det som om hennes ögon vÀnds inÄt i stÀllet för utÄt. Hon ser rakt in i sig sjÀlv, in i en stor, tom och mörk klipphÄla med drypande vÀggar och en botten som liknar ett trÀsk. Djupt nere i leran Àr det nÄgot som rör sig och försöker ta sig upp till ytan. Ett stort, hemskt huvud med öppet gap och taggar i pannan dyker upp ur djupet och efter det en fjÀllig kropp med taggig kam lÀngs ryggen.
Det Àr en drake och den bor inne i henne. Den har hÄllit
EN FĂRTROLLAD VĂRLD
sig nere i gyttjan, men nu nÀr hon lÄtit vreden ta makten över henne vÄgar den sig fram.
Selma blir lika rÀdd som om en verklig drake hade stÄtt mitt pÄ barnkammargolvet och öppnat gapet för att sluka henne. Om hon slÀpper odjuret löst finns det ingen grÀns för vilken förödelse det kommer att stÀlla till med. Hon mÄste tvinga det tillbaka ner i trÀsket dÀr det hör hemma. Aldrig mer ska hon lÄta det sticka upp sitt förfÀrliga huvud. Aldrig mer ska hon tillÄta sig att bli sÄ arg som hon varit ikvÀll.
Fort, fort börjar Selma klÀ av sig. NÀr hon kryper ner i sÀngen har hon slutat grÄta och Àr alldeles lugn. Mamma stoppar om henne och sÀtter sig pÄ sÀngkanten. Hon ser att Selma inte Àr rasande lÀngre och kanske förstÄr hon att Selma har blivit rÀdd för sig sjÀlv, för Selmas mamma Àr en sÄdan mÀnniska som förstÄr nÀstan allting.
â Imorgon ska du be farbror Carl om förlĂ„telse, sĂ€ger mamma.
â Ja, svarar Selma.
Mamma sÀger inget mer om det som hÀnt. Hon mÀrker nog att det inte behövs. Efter en stund frÄgar mamma om Selma vill ha nÄgot att Àta, men hon Àr inte hungrig.
â Be din aftonbön dĂ„, sĂ„ sitter jag kvar hĂ€r tills du somnar, sĂ€ger mamma.
Aline
I nÀstan fyra Är har Aline Laurell varit Selmas, Annas och Gerdas guvernant, och nu tÀnker hon sluta! Selma kan inte begripa varför. Anna tror att det Àr för att Aline Àr kÀr i flickornas morbror Christoffer, men att han inte vill gifta sig med henne. Det lÄter konstigt, men Anna som Àr femton Är förstÄr sig kanske bÀttre pÄ sÄdana saker Àn Selma som inte har fyllt tretton Àn.
Aline sjÀlv sÀger att nu nÀr flickorna börjar bli stora rÀcker hennes egna kunskaper inte till för att lÀra dem allt de behöver veta. Hon kan varken engelska eller tyska, bara franska, och det Àr hög tid att Anna och Selma fÄr börja lÀra sig flera sprÄk. Aline kan visserligen spela piano, men inte tillrÀckligt bra för att fortsÀtta undervisa dem i musik.
I stÀllet för Aline ska hennes kusin Elin Laurell bli flickornas guvernant. Hon kan bÄde engelska och tyska och Àr mycket duktig pÄ att spela piano. Alla i familjen tycker ÀndÄ att det Àr trÄkigt att Aline ska lÀmna dem, men Selma Àr nog den som Àr mest ledsen över det.
Hon minns ju hur det var nÀr hon lÀrde kÀnna Aline och de blev vÀnner. NÀr Aline först kom till MÄrbacka för fyra Är sedan var Selma sjÀlv inte dÀr. Hela hösten och vintern och lÄngt in pÄ vÄren bodde hon i Stockholm hos moster Georgina och morbror Oriel. Det var för att hon skulle gÄ pÄ gymnastik och fÄ hjÀlp med sin höft. NÄgot var fel med höften redan nÀr hon föddes, och dÀrför har Selma alltid haltat lite.
EN FĂRTROLLAD VĂRLD
Gymnastiken hjÀlpte faktiskt, och nÀr Selma skulle resa hem mÀrktes det knappt att hon haltade. Hon var glad att fÄ komma hem till MÄrbacka, men hon var ocksÄ lite orolig, för Selma trodde att alla guvernanter var gamla och fula och elaka.
TÀnk om guvernanten skulle ge Anna, Selma och Gerda sÄ mycket lÀxor att de aldrig hann vara ute och leka som de brukade? TÀnk om hon skulle sÀga Ät dem att det inte passade sig för flickor att rÀnna runt utomhus halva dagarna, utan att de borde sitta inne och sy och brodera i stÀllet? TÀnk om det var slut pÄ att gunga slÀnggunga och leka affÀr med skogshallon och Àppelkart pÄ sommaren och att Äka kÀlke eller skridsko pÄ vintern?
Moster Georgina hade gett Selma en blÄ sommarkappa med blanka knappar, en ny klÀnning i blÄtt och vitt och en strÄhatt med blÄ och vita band som hon hade pÄ sig pÄ hemresan. Hon hade ny frisyr ocksÄ, med en lÄng flÀta hÀngande lÀngs ryggen, och hon hade vuxit en bra bit och var inte sÄ blek och mager som hon hade varit nÀr hon for hemifrÄn. Alla sa att det var en helt ny Selma som hade kommit hem frÄn Stockholm.
Aline var inte alls sÄdan som Selma hade förestÀllt sig. Hon var ung och söt och glad och gÀrna med pÄ olika lekar och upptÄg tillsammans med sina elever. Men Selma mÀrkte ocksÄ att Aline inte var lika hjÀrtlig mot henne som mot Anna och Gerda. Det var inte bara det att de andra hade kÀnt varandra lÀngre, det var nÄgot annat som Aline verkade ha emot Selma, och efter ett tag förstod hon vad det var.
Den nya Selma var inte bara lÀngre och friskare och starkare Àn den gamla, hon var ocksÄ annorlunda pÄ andra sÀtt. Hon var klÀdd som en liten stockholmska och pratade hela tiden om allt mÀrkvÀrdigt hon hade varit med om i storstaden: om teaterbesök och stora barnkalas och affÀrer fulla av leksaker, och om att hon hade sett kungen och drottningen och den lilla prinsessan, och att huset dÀr hon hade bott hos sin morbror
SELMA PĂ MĂ RBACKA
och moster Àgdes av en Àkta hertig frÄn Frankrike. Och det vÀrsta var nog att hon pratade om allt detta pÄ stockholmska, inte pÄ vÀrmlÀndska som alla andra pÄ MÄrbacka talade. SÄ det var nog inte konstigt om Aline Laurell tyckte att den hÀr lilla flickan var ganska bortskÀmd och tillgjord.
Selma var ledsen över att Aline inte verkade tycka om henne, men hon visste inte hur hon skulle Àndra pÄ det. Hon hade kommit hem i slutet av vÄren, och eftersom det bara var nÄgra veckor kvar till sommarlovet tyckte pappa och mamma inte att det var nÄgon idé att hon började lÀsa för Aline förrÀn till hösten.
Först tyckte Selma att det var roligt att bara vara ledig och sitta i köket och lyssna pÄ den gamla hushÄllerskans historier och leka med hundar och kattungar och hjÀlpa faster Lovisa i trÀdgÄrden. Efter nÄgra dagar gick hon ÀndÄ till barnkammaren dÀr Aline undervisade Anna och Gerda för att höra vad de höll pÄ med.
Hon kom in mitt i en lektion i kristendomskunskap. Anna hade fÄtt lÀsa upp en text som handlade om samvetet och om moralens lagar. Det var en svÄr text att begripa, men Aline förklarade den sÄ bra att barnen förstod allting.
â Vi ska alltid göra det som vĂ„rt samvete sĂ€ger Ă€r det rĂ€tta, sa Aline. DĂ„ slipper vi ocksĂ„ samvetskval.
Sedan slog klockan elva och Anna och Gerda fick tio minuters rast, men Selma stannade kvar i barnkammaren. Hon stÀllde sig bredvid Aline och frÄgade med sÄ lÄg röst att den knappast hördes om Aline kunde hjÀlpa henne med att skicka pengar till en banvaktsfru vid LaxÄ station.
â Ja, det skulle jag vĂ€l kunna, sa Aline, om du bara vet vad hon heter. Men varför vill du skicka pengar till henne?
DÄ talade Selma om för Aline vad som hade hÀnt pÄ resan hem frÄn Stockholm. PÄ LaxÄ station hade tÄget kört över en banvakt som stod pÄ spÄret.
SELMA PĂ MĂ RBACKA
â Jag sĂ„g det inte, berĂ€ttade hon, men de sa pĂ„ tĂ„get att han blev skuren mitt itu. Sedan kom hans fru springande och skrek sĂ„ hemskt, hon bara skrek och folk sa att hon var fattig och hade mĂ„nga barn.
â Det dĂ€r lĂ€ste jag visst om i tidningen, sa Aline. Men gjorde de inte en insamling för att hjĂ€lpa henne?
â Jo, viskade Selma. Det kom en konduktör in i vagnen och frĂ„gade om vi ville hjĂ€lpa banvaktsfrun. Och nĂ€stan alla gav honom pengar, men jag gav honom ingenting.
â Hade du inga pengar dĂ„?
â Jo.
Och sÄ berÀttade hon för Aline allt det som hon gÄtt och tÀnkt pÄ Ànda sedan hemresan: att hon hade tvÄ mynt i kappfickan som hon hade tÀnkt anvÀnda för att köpa brÀnda mandlar till Anna och Gerda nÀr hon bytte tÄg i Karlstad, men allt gick sÄ fort och konduktören tittade aldrig Ät hennes hÄll och dÄ kom hon sig inte för att ge honom pengarna, fast hon borde ha gjort det. Sedan skÀmdes hon och tyckte att alla i kupén tittade pÄ henne och undrade varför hon inte hade velat hjÀlpa banvaktsfrun, och nÀr de kom till Karlstad köpte hon inga mandlar, sÄ pengarna fanns kvar, och nu ville hon sÄ gÀrna att Aline skulle hjÀlpa henne att skicka dem till banvaktsfrun i LaxÄ.
â Varför har du inte berĂ€ttat det hĂ€r för din mamma? frĂ„gade Aline.
â Jag skĂ€mdes för mycket. Jag ville inte berĂ€tta det för nĂ„gon, men nu nĂ€r jag hörde vad du sa om samvetet mĂ„ste jag sĂ€ga det i alla fall.
â JasĂ„, sa Aline. Det Ă€r klart att jag ska hjĂ€lpa dig med det. Sedan hĂ€mtade Selma de tvĂ„ mynten och Aline tog reda pĂ„ banvaktsfruns namn och skickade pengarna till henne. Och efter det har Selma alltid vetat att Aline tycker minst lika mycket om henne som om Anna och Gerda, och att hon kan berĂ€tta vad som helst för henne utan att skĂ€mmas eller vara rĂ€dd.