9789179797522

Page 1

KARTAÖVERFARTYGET ORION

A Akvatiska avdelningen

B LĂ€rarrum

C Sjukstuga

D Mötesrum

E Klassrum

F ObservationsdÀck

G Bibliotek

H Kök/matsal (pÄ babordssidan)

I Laboratorier

J Kommandobrygga

K Helikopterplatta

L LÀrarnas hytter (pÄ babordssidan)

M SĂ€llskapsrum

N BesÀttningens hytter

O Utforskarnas hytter

P Mini-CAVE

Q LjusgÄrd

R FörrÄd/kontrollrum (pÄ babordsidan)

—Jacques Cousteau (1910–1997)

ETT HUVUD

NATIONAL HARBOR MARINA, MARYLAND, USA

runt hörnet till hytt 202. ”Har du inte packat upp Ă€n?”

”Snart klar.” Cruz log osĂ€kert. HjĂ€rtat hoppade över ett slag nĂ€r han strĂ€ckte sig efter den sista saken i resvĂ€skan: ett runt kolfiberpaket. Han hoppades att det som lĂ„g dĂ€ri inte var trasigt, men det var det antagligen. Hur skulle det inte kunna vara det?

Om globen inte hade skadats nĂ€r Lani plockade isĂ€r den hade den garanterat tagit skada av fĂ€rden med postdrönare frĂ„n Hawaii. Cruz petade varligt pĂ„ den skumplastliknande kolfiberbollen tills förseglingen gick upp och han kunde öppna den. Befriad frĂ„n sin kokong sĂ„g den handflatsstora silvergloben ut att vara oskadd. Fast det skulle Cruz inte veta sĂ€kert förrĂ€n han rörde vid den och hologramvideon med hans mamma och honom sjĂ€lv som litet barn pĂ„ stranden dök upp. Samtidigt som han nynnade ”Here comes the sun” stĂ€llde han globen pĂ„ nattduksbordet, mellan lĂ„dan med nĂ„gra av hans mammas saker och Mell, hans e gen bidrönare. Cruz tvekade. Det hĂ€r var nog inte rĂ€tt tillfĂ€lle att ta reda pĂ„ om videoinspelningen var förstörd. Om den var det skulle Lani sĂ€ga att det var ett dĂ„ligt omen, ett tecken pĂ„ att resan med Orion var dödsdömd. Cruz var inte skrockfull men han kunde Ă€ndĂ„ inte riktigt förmĂ„ sig att trumma pĂ„ globen med fingret. Hans kompis Sailor York, som var med i samma team som han, sĂ„g sig omkring i Cruz hytt. ”Ni fick ett hörnrum igen. Coolt! Bryndis och jag bor i andra Ă€nden av korridoren. Är inte hytterna som att man ser dubbelt?”

VIRGINIA

Det lĂ„g nĂ„got i det hon sa. I princip allt i den mysiga hytten fanns i tvĂ„ uppsĂ€ttningar – tvĂ„ breda sĂ€ngar, tvĂ„ identiska blĂ„vitrandiga tĂ€cken med prydnadskuddar pĂ„, tvĂ„ vita nattduksbord, tvĂ„ byrĂ„ar som stod intill varandra, ett par marinblĂ„ fĂ„töljer – med varsin pingvinkudde – och tvĂ„ smĂ„ skr ivbord med stolar till. Cruz Ă€lskade sitt skrivbord. Det var gjort av polerad blĂ„ lapisgranit, och den safirblĂ„ stenen med guldgula och vita prickar pĂ„minde Cruz om bilder av Vintergatan. PĂ„ bĂ„da skrivborden stod ett vikt papper, nĂ€stan som ett minitĂ€lt, frĂ„n Explorer Academys rektor Regina Hightower. Hon hade skrivit nĂ€stan exakt likadana meddelanden till Cruz och rumskompisen Emmett Lu dĂ€r hon önskade dem en sp Ă€nnande, lĂ€rorik och livsomvĂ€lvande resa. Men Cruz sĂ„g att hans meddelande innehöll ytterligare ett par rader som inte fanns i Emmetts. Under sin signatur hade Hightower lagt till sitt privata mobilnummer. Om du skulle behöva nĂ„got, hade hon skrivit bredvid det, och sedan: Var försiktig.

Skolans rektor var en av fĂ„ som visste om Cruz personliga uppdrag. Han var nĂ€mligen pĂ„ jakt efter en formel som hans mamma hade utvecklat strax innan hon dog. Petra Coronado hade upptĂ€ckt ett serum som kunde Ă„terskapa mĂ€nskliga celler – ett genombrott som kunde ha botat hundratals sjukdomar. Som forskare i Syntesen, SĂ€llskapets topphemliga forskningsavdelning, hade hon upptĂ€ckt formeln nĂ€r hon arbetade med en smĂ€rtstillande medicin pĂ„ uppdrag av lĂ€kemedelsföretaget Nebulosan. DĂ„ Nebulosan fick reda pĂ„ att hon skapat nĂ„got som gick lĂ„ngt utanför det de ville ha beordrade de henne att förstöra serumet och formeln. ”L Ă€kemedelsföretag tjĂ€nar miljarder pĂ„ att sĂ€lja mediciner, och det sista de vill Ă€r givetvis att folk inte ska behöva deras produkter”, hade hon sagt i den digitala hologramvideon.

Cruz mamma hade pressats att gÄ med pÄ Nebulosans villkor, men innan hon gjorde det graverade hon in formeln i en bit svart marmor och delade den i Ätta bitar som hon gömde runt hela vÀrlden. Eftersom hon var orolig att hennes liv kunde vara i fara gjorde hon sin anteckningsbok som ett hologram till Cruz med ledtrÄdar om hur han skulle kunna hitta delarna. Kort efterÄt dog hon i en mystisk brand i sitt laboratorium, ett dödsfall som man sa var en olycka. Det var först nyligen som Cruz

upptÀckte att hans mammas död inte hade varit nÄgon olycka. Och dessutom, vilket var vÀrre: att Nebulosan bar skulden.

NÀr Cruz följde den första ledtrÄden kom han fram till att den första formeldelen lÄg gömd i botten pÄ hologramprojektorn hemma pÄ Hawaii.

Hans bÀsta kompis, Lani Kealoha, tog bort bottenplattan pÄ globen och mycket riktigt lÄg stenbiten dÀr.

Den svarta marmorbiten, som hade delar av siffror och symboler inetsade med laser, hÀngde nu i en snodd runt Cruz hals. Stenen hade formen av en tÄrtbit och var inte bredare Àn ett par centimeter lÀngs den rundade kanten. Den sÄg ut som en pytteliten pusselbit frÄn ett runt pussel.

Med tvÄ knoppar pÄ den högra sidan och en rund inbuktning pÄ den vÀnstra var det uppenbart att den passade ihop med tvÄ andra delar. Det hade varit fantastiskt att hitta den men Cruz visste att det var en lÄng vÀg kvar för att fÄ ihop hela cirkeln med formeln. Och sÄ var det Nebulosan. De fanns fortfarande dÀr ute nÄgonstans och ville fortfarande se till att han inte lyckades. Som en extra försiktighetsÄtgÀrd hade Hightower förbÀttrat sÀkerhetsanordningarna ombord pÄ Orion, och bland eleverna var det bara Emmett och Sailor som visste om Cruz uppdrag.

Sailor sĂ„g sig omkring i hytt 202. Hennes mörka ögon svepte förbi dörren som gick till dĂ€cket utanför, vidare till garderoben och sĂ„ till den stĂ€ngda badrumsdörren. ”MĂ„r Emmett . . .?” Hon stack ut tungan och pekade pĂ„ munnen i en gest som alla visste betydde att man krĂ€ktes, oavsett varifrĂ„n i vĂ€rlden man kom.

”Illa? Nix. Än sĂ„ lĂ€nge gĂ„r det bra. Han gick upp pĂ„ dĂ€ck fyra för att kolla in tekniklabbet. Oss emellan tror jag att han behöver hjĂ€lp med Lumagine.”

VYKORT

Börja med Pearys följeslagares födelseÄr.

39-5-20-58-18-19-19–10-2 18-19-136-18–4–9

Cruz Coronado

Explorer Academy Orion

”Vet inte Ă€n. Du fĂ„r gĂ€rna hjĂ€lpa till att avkoda det om du vill.”

Hon himlade med ögonen. ”Om jag bara visste var jag ska börja.”

Cruz gick bort till balkongdörren och lĂ„ste den. ”Regel nummer 1: Börja alltid med bilden.”

Sailor vĂ€nde pĂ„ kortet. Bilden förestĂ€llde ett runt havsdjur. Det sprĂ€ckliga brunvita huvudet och de grĂ€ddvita tentaklerna stack ut ur ett runt skal med vĂ„giga ljusbruna och vita rĂ€nder. ”Det hĂ€r djuret kĂ€nner jag igen”, utbrast hon. ”Det Ă€r en blĂ€ckfisk av nĂ„t slag, men jag kommer inte pĂ„ namnet . . . Inte en eremitkrĂ€fta . . . ”

”Nautilus.”

Hon knĂ€ppte med fingrarna. ”Just det!”

Cruz flinade. ”Och vilken bok eller lĂ„t kan du som har en naut . . .”

”En vĂ€rldsomsegling under havet. Kapten Nemos ubĂ„t heter Nautilus.”

Han skrattade. ”Jag sa till Marisol att hon mĂ„ste göra ledtrĂ„darna svĂ„rare.” Cruz tog sin datorplatta och stack den under armen. Han nickade mot v ykortet. ”Ta med det.”

NÀr de lÀmnade hytten lÄstes dörren automatiskt bakom dem.

Cruz gick Ät höger och följde Sailor genom den trÄnga korridoren. En lÄng och kraftig sÀkerhetsvakt i svart overall stod vid hissen. PÄ hennes id-bricka stod det K. Dover. De hejade pÄ varandra, men hennes blick dröjde sig kvar lite lÀngre pÄ Cruz Àn pÄ Sailor. Dover nickade med sitt rödblonda huvud mot honom som för att sÀga: SÄ det Àr dig jag Àr hÀr för. Cruz hade trott att det skulle kÀnnas tryggare med den förstÀrkta sÀkerheten ombord, men Àn sÄ lÀnge kÀnde han sig bara utpekad.

Bortom hissen mynnade korridoren ut i en solig ljusgÄrd. PÄ andra sidan av fartyget lÄg lÀrarnas hytter. Hans faster Marisols hytt var den andra dörren pÄ vÀnster sida. Inte vÀnster, rÀttade han sig, babord. Han mÄste börja tÀnka i bÄttermer. Fören var framdelen pÄ bÄten och aktern var bakdelen. Man gick förut till fören och akterut till aktern. Om man stod med ansiktet mot fören kallades höger sida för styrbord och vÀnster sida för babord. I varsin Ànde av den runda ljusgÄrden snirklade sig tvÄ stÄtliga trappor med utmejslade mÀssingsrÀcken upp till sÀllskapsrummet pÄ dÀck tre. Det öppna sÀllskapsrummet hade gott om sittplatser: stora röda och blÄ fÄtöljer stod fyra och fyra sÄ att man kunde hÀnga dÀr med sina kompisar, men dÀr fanns Àven stolar med raka ryggstöd vid högre bord om man ville sitta och göra lÀxorna. En gigantisk teveskÀrm fyllde hela den bakre vÀggen. De andra tre vÀggarna var av glas och genom dem hade man en fantastisk utsikt över det omrÄde dÀr Orion befann sig för tillfÀllet. Just nu tog sig fartyget fram genom det dunkla blÄgröna vattnet i Chesapeake Bay. Citron-, lime- och apelsintrÀd stod i stora krukor pÄ var sida om dörrarna ut till fördÀck. Frodiga gröna grenar hÀngde tunga av mogen frukt. Cruz strÀckte sig efter en citron, helt sÀker pÄ att den var konstgjord.

”Se till sĂ„ att inte Kristos, kocken, ser att du gör sĂ„ dĂ€r. Annars lĂ€r du fĂ„ diska i flera mĂ„nader.”

Cruz snodde runt och fick syn pĂ„ en ung man i marinblĂ„ tröja och matchande byxor. ”Jag . . . Jag v ille bara kolla om de var riktiga”, hasplade han ur sig.

smeknamn – ’Pearys följeslagare’.” Han kastade en blick pĂ„ henne.

”LĂ€s ledtrĂ„den igen.”

”’Börja med Pearys följeslagares födelseĂ„r.’”

”Okej, alltsĂ„ mĂ„ste man ta reda pĂ„ vilket Ă„r Henson var född och sen gĂ„ till boken En vĂ€rldsomsegling under havet och leta upp första gĂ„ngen det Ă„ret nĂ€mns. NĂ€r man vĂ€l har hittat det mĂ„ste man börja rĂ€kna bokstĂ€verna enligt det som stĂ„r pĂ„ vykortet. Det Ă€r det raden med siffror betyder. Ser du att första siffran Ă€r trettionio?

Det betyder att bokstaven man vill ha ska vara den trettionionde efter födelseĂ„ret.”

”Jag fattar”, sa Sailor. ”NĂ€sta siffra Ă€r fem, sĂ„ dĂ„ ska man hitta den femte bokstaven efter det Ă„ret och sĂ„ vidare tills det har blivit ett ord.”

”Precis.”

”Och jag slĂ„r vad om att varje rad med siffror motsvarar ett ord i meddelandet.”

”Just det.”

Hon sken upp. ”FĂ„r jag avkoda det?”

Cruz sĂ„g att det var en kort fras och Marisol skrev aldrig nĂ„got personligt i sina vykort, sĂ„ varför inte. ”VarsĂ„god.”

Nu var de framme vid ingÄngen till köket. Cruz höll upp sitt guldfÀrgade Organisk synkroniserings-armband, OS-bandet, mot övervakningskameran för att öppna dörren. Precis innanför mat salsdörren stod det diverse korgar fulla med frukt, energibars och andra snacks pÄ ett sidobord. Sailor tog ett Àpple. Cruz valde en liten pÄse med torkad frukt och nötter. De tog sina snacks och gick vidare till mötesrummet lÀngre bort i korridoren. Emmett var redan dÀr. Han hade hÄllit tre platser Ät Sailor, Cruz och Bryndis. Cruz lÀt Sailor fÄ den första stolen och satte sig pÄ den andra, som ocksÄ rÄkade vara bredvid Dugan Marsh.

Trots att de hade trÀnat ihop pÄ skolan och var i samma team, Cousteau-teamet, sÄ höll Cruz lite distans till Dugan. Killen frÄn Santa Fe, som delade rum med Ali Soliman, hade redan frÄn början gjort klart att Cruz enligt hans Äsikt inte hörde hemma dÀr. Dugan

fĂ€llde ofta elaka kommentarer om att Cruz behandlades bĂ€ttre Ă€n de andra eftersom hans faster var deras antropologilĂ€rare. Det var inte sant. Om nĂ„got sĂ„g Marisol till att Cruz fick jobba hĂ„rdare sĂ„ att han kunde visa vad han gick för. Men det hindrade inte Dugan frĂ„n att pika Cruz sĂ„ snart han fick chansen. Inte hade det blivit bĂ€ttre heller av att Cruz vann över Dugan i Legrands hinderbanetĂ€vling – ARC:n – under lektionen i kondition och överlevnadstrĂ€ning. Men kanske kunde de fĂ„ en nystart nu nĂ€r de var pĂ„ bĂ„ten?

Cruz v ille gĂ€rna försöka. ”Hur Ă€r lĂ€get, Dugan?”

”Underbart”, sa Dugan lika entusiastiskt som en sjuk snigel.

Cruz öppnade pÄsen med frukt- och nötblandning och höll fram den mot sin lagkamrat.

”SĂ„ man fĂ„r Ă€ta hĂ€r inne nu?” snĂ€ste Dugan. ”Eller har du fĂ„tt din faster att Ă€ndra reglerna bara för dig?”

DĂ€r kom den andra spydigheten. Cruz behövde inte en tredje sarkasm för att inse att Dugan inte var intresserad av att börja om pĂ„ ny tt. Han vred stolen mot ett fredligare territorium, det vill sĂ€ga Emmett. NĂ€r Cruz sĂ„g sig omkring kunde han inte upptĂ€cka nĂ„gon skylt dĂ€r det stod FÖRBJUDET ATT ÄTA . Trots det la han pĂ„sen i knĂ€t och stoppade snabbt i sig en nĂ€ve frukt och nötter ifall Dugan Ă€ndĂ„ hade rĂ€tt.

Cruz försökte frĂ„ga Emmett om hur det gick i tekniklabbet, men med munnen full lĂ€t ”Hur gick det i tekniklabbet” mer som ”Hu ikte i tenibabbet?”

En förbryllad Emmett stirrade pĂ„ honom i nĂ„gra sekunder medan hans kĂ€nsloglasögon Ă€ndrades frĂ„n att vara som vanligt – gröna, tjocka och stabila ovaler – till en böljande ström av havsskum och safirblĂ„tt. ”Aha, nu fattar jag. Inte sĂ„ bra. Nanoprocessorerna synkar nĂ€r jag kör datorsimuleringarna, men nĂ€r jag testar det pĂ„ mĂ€nniskor kan jag inte fĂ„ tyget att svara mot hjĂ€rnbarkens funktionella rekonstruktionskommandon – eller ens grundlĂ€ggande pigmenteringsĂ€ndringar, för den delen.”

” Inget hĂ€nder, alltsĂ„?”

”Det var ju det jag sa.”

avslöjade att det var Renshaw McKittrick, en annan medlem i teamet, och inte Cruz som hade hackat sig in i trÀningsprogrammen till CAVE:en och Àndrat dem. Cruz hade Bryndis att tacka för mycket. Dessutom gillade han henne skarpt. Och nu började han tro att hon kanske gillade honom lite ocksÄ.

Emmett och Cruz sÄg pÄ varandra. Borde de sÀga nÄgot om Bryndis?

Tar yn harklade sig vilket var signalen att de skulle sÀtta igÄng.

”Jag har Ă€ran att Ă„ Explorer Academys lĂ€rarkollegiums, personals och besĂ€ttnings vĂ€gnar hĂ€lsa er vĂ€lkomna ombord pĂ„ Orion, skolans flaggskepp. Under den tid ni har kvar hos oss kommer det hĂ€r att vara ert hem. Och dĂ€rför förvĂ€ntar vi oss att ni behandlar det vĂ€l. HĂ„ll ordning i era hytter och i sĂ€llskapsrummet. Vi förvĂ€ntar oss ocksĂ„ att ni följer samma regler som pĂ„ sjĂ€lva skolan. Ingen fĂ„r lĂ€mna bĂ„ten utan tillstĂ„nd eller utan vuxet sĂ€llskap, inga besökare ombord om inte tillstĂ„nd har getts i förvĂ€g och alla frĂ„gor som rör rumskompisar, teammedlemmar, lĂ€rare, lĂ€xor, hĂ€lsa och vad det nu kan vara tar ni med mig. Ni har nĂ€stan hela fartyget till ert förfogande, sĂ„ om ni inte redan har hunnit gĂ„ runt överallt och trĂ€ffat b esĂ€ttningen rekommenderar jag att ni gör det nĂ€r vi Ă€r klara hĂ€r.

NĂ„gra frĂ„gor?” Taryn sĂ„g pĂ„ dem. ”Inte? DĂ„ fortsĂ€tter vi. Andra punkten pĂ„ dagordningen: Lektionerna börjar imorgon klockan Ă„tta i Manatklassrummet, som ligger tvĂ„ dörrar lĂ€ngre bort i korridoren.”

NĂ„gra stön hördes – det högsta frĂ„n Dugan.

Taryn snörpte pĂ„ munnen. ”Det hĂ€r Ă€r ingen semesterresa. NĂ€r vi Ă€r ute till havs förvĂ€ntas ni följa samma schema som pĂ„ skolan.

Första lektionen Ă€r naturskydd följt av antropologi, kondition och överlevnadstrĂ€ning, biologi, vĂ€rldsgeografi och journalistik. NĂ€r vi ligger i hamn Ă€r lektionerna instĂ€llda.” Alla började jubla, men Taryn höll upp ena handen. ”Bli inte alltför upphetsade – det Ă€r för att era lĂ€rare och gĂ€stinstruktörer kommer att ge er uppdrag som ni ska klara av pĂ„ land. Ni fĂ„r veta mer om det lĂ€ngre fram, men förvĂ€nta er inte sĂ€rskilt mycket fritid. NĂ„gra frĂ„gor? Inte? DĂ„ gĂ„r vi vidare.

Tredje punkten . . . ”

Cruz hajade till. Var det Quills? Hon som sÄg ut som en collegestudent pÄ vÀg till stranden och som Ät godis?

”SĂ€g Fanchon, Ă€r ni snĂ€lla.” Quills satte ner godispĂ„sen pĂ„ bordet sĂ„ att hon kunde gestikulera mot Bryndis. ”Er skoluniform anvĂ€nder sig av den allra senaste tekniken. Tyget Ă€r utvecklat av vĂ„ra egna forskare i SĂ€llskapet. Det Ă€r designat för att hĂ„lla er svala i varmt klimat och blockerar 99,9 procent av solens skadliga strĂ„lar. Det Ă€r vattenavvisande, insektssĂ€kert, reptilsĂ€kert och antibakteriellt. I den nedre vĂ€nstra fickan finns en liten laddningsport.” Bryndis drog upp fickans dragkedja och tog ut en liten kontakt. ”Den gör om kroppsvĂ€rmen till elektricitet för att ge ström till datorplattan, mobiltelefonen eller andra enheter.”

”SĂ„g du det dĂ€r?”

Cruz stötte till Emmett pÄ axeln.

”Jag sĂ„g. Jag sĂ„g.”

Emmetts glasögon var som ett kalejdoskop i hyperdrift.

”Notera EA-nĂ„len högst upp till höger”, fortsatte förestĂ„ndaren för tekniklabbet.

”Det hĂ€r Ă€r ert kommunikationssystem. Tryck bestĂ€mt pĂ„ den en gĂ„ng och me ddela sen vilka ni Ă€r och vem ni vill kontakta.

Ni kan nĂ„ en person i besĂ€ttningen, en utforskare, en lĂ€rare eller nĂ„n med en likadan nĂ„l inom en omkrets av fyra mil. Signalen kan förstĂ„s förstĂ€rkas om det behövs. Om ni trycker tvĂ„ gĂ„nger pĂ„ EA-nĂ„len kan den översĂ€tta det som sĂ€gs, vilket gör att ni kan förstĂ„ och tala mer Ă€n sextusen sprĂ„k. NĂ„len med jorden pĂ„ aktiverar ert personliga gps-system.” Bryndis tryckte pĂ„ den runda blĂ„gröna nĂ„len till

höger Àrm pÄ T-shirten nÄgra centimeter. Det lilla ovala mÀrket efter brÀnnsÄret pÄ höger överarm var nÀstan borta.

Nu stÀllde sig alla pÄ led för att fÄ sin skoluniform. Cruz reste sig ocksÄ och vÀntade bakom Emmett. Men samtidigt som hans tjugotvÄ klasskamrater bubblade av upphetsning var Cruz tyst. Han kÀnde sig orolig. Fanchon hade sagt att deras klÀder stod emot allt: vatten, sol, insekter, reptiler och till och med bakterier. Men hon hade utelÀmnat en vÀldigt viktig sak.

Den var inte skottsÀker.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.