Johan Anderblad Filippa Widlund
Bojan har fått post. Det är ett brev från farmor.
I ett stort kuvert ligger en liten bok. Bojan gillar böcker. Särskilt om de handlar om fordon. – Ska vi läsa tillsammans, som godnattsaga? frågar mamma.
– Jaa, säger Bojan. Men först ska jag slänga kuvertet. Och sortera soporna. Katten Tussan följer med till köket. Hon älskar att nosa runt bland skräpet under diskbänken.
– Ja, men det är klister på ett kuvert också. Och det förstör maskinerna som ska tillverka nytt papper av det gamla.
Bojan är noga med att sortera allt som ska slängas. Pappersförpackningar ska läggas på en plats. Plastbyttor på en annan. Tidningar på en tredje. Men ett kuvert … – Ska jag slänga kuvertet bland tidningarna? undrar Bojan.–Nä, säger mamma. Kuvert slänger man i soppåsen bland hushållssoporna. Där lägger man det som inte går att sortera och återvinna. Sen kommer sopbilen och hämtar det.
– Men det är ju papper. Som en tidning.
Bojan slänger kuvertet i soppåsen. Påsen är full, så han börjar knyta ihop den. – Det är svårt att knyta. Kan du hjälpa mig? – Javisst, säger mamma. – Undrar vad sopbilen gör av soppåsarna sen? säger Bojan. – Det vet jag. Jag har kört sopbil. – Har du? Berätta! – Men det är läggdags nu. Vi ska ju läsa farmors bok, säger mamma. – Du kan berätta medan jag sätter på mig pyjamasen.Mamma tittar på Bojan och ler. Och så börjar hon berätta. Mamma gillar att berätta om alla jobb hon haft, och hon har kört nästan alla fordon.
En sopbil ser ut ungefär som en vanlig täckt lastbil. Utom där bak. För där kan man haka på en soptunna och tömma ner soporna i lasten.
Sopbilen stannar många gånger för att hämta upp sopor. För att det inte ska bli slitsamt för sophämtarna att klättra upp och ner till förarhytten, kan sopbilen sänka framdelen. När sopbilen stannar och parkeringsbromsen dras åt sjunker bilen ner så hytten kommer närmare vägen.
