ĂversĂ€ttning av Torun Lidfeldt Bager
den dolda kraften
Text copyright © De Ore Leonis 2022
Illustrations copyright © Two Dots 2022
Published by arrangement with Simon & Schuster UK Ltd
1st Floor, 222 Grayâs Inn Road, London, WC1X 8HB
A CBS Company
All rights reserved. No part of this book may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording or by any information storage and retrieval system without permission in writing from the Publisher.
Original English title: Skandar and the Unicorn Thief
ĂversĂ€ttning: Torun Lidfeldt Bager
Svenskt omslag och bildanpassning: RPform
Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2022
Tryckt av ScandBook, EU 2022
isbn: 978-91-7975-895-0
www.bonniercarlsen.se
Till Joseph
â vars osjĂ€lviskhet, kĂ€rlek och grĂ€nslösa godhet gav enhörningarna vingar
PROLOG
Kameramannen hörde enhörningarna innan han fick syn pÄ dem.
GÀlla skrik, mordiska morranden, blodiga tÀnder som gnisslade.
Kameramannen kÀnde lukten av enhörningarna innan han fick syn pÄ dem.
HÀrsken andedrÀkt, ruttnande kött, stanken av odödlig död.
Kameramannen kunde Àven kÀnna enhörningarna innan han fick syn pÄ dem.
NÄgonstans lÄngt inne i mÀrg och ben kunde han kÀnna deras ruttna hovar dundra, och paniken började stiga inom honom tills varenda nerv, varenda cell, sade Ät honom att springa. Men han hade ett jobb att sköta.
Kameramannen sÄg hur enhörningarna dök upp vid backkrönet.
De var Ätta stycken. Illvilliga onda andar kom galopperande över grÀsslÀtten. De bredde ut sina skelettvingar och sköt i höjden.
Svart rök virvlade runt dem, som om de befann sig mitt i en storm av skuggor. Det dundrade som av Äska i deras spÄr och marken lÄngt under deras skrÀckinjagande hovar trÀffades av blixtar.
à tta spöklika horn skar genom luften nÀr monstren ylade sitt
stridsrop.
Byborna började skrika, nÄgra försökte springa, men det var redan alldeles för sent.
Kameramannen stod pÄ byns torg nÀr den första enhörningen landade.
Den frustade gnistor och stampade med hovarna i marken, och vartenda skrÀllande andetag var ett löfte om skövling och förödelse.
Kameramannen fortsatte filma, trots att hÀnderna skakade. Han hade ett jobb att sköta.
Enhörningen sÀnkte sitt jÀttelika huvud och det rakbladsvassa hornet pekade rakt mot kameralinsen.
Mannen mötte enhörningens blick men sÄg inget annat Àn undergÄng i de blodsprÀngda ögonen.
Nu var hoppet ute för byn. Hoppet var ute för honom.
Men Ä andra sidan hade han alltid vetat att han inte skulle överleva en skenande hjord med vilda enhörningar.
Han hoppades bara att filmen i kameran skulle nÄ Fastlandet.
För nÀr man vÀl fÄr se en vild enhörning Àr man redan sÄ gott som död.
Mannen sÀnkte kameran och hoppades att han gjort sitt jobb.
För enhörningar hör inte hemma i sagor, de hör hemma i mardrömmar.
TJUVEN
Skandar Smith stirrade pÄ enhörningsaffischen mitt emot sÀngen. Nu var det tillrÀckligt ljust ute för att han skulle kunna se den flygande enhörningens utbredda vingar. En blÀnkande silverrustning tÀckte större delen av kroppen, och det enda som syntes var de vildsinta röda ögonen, en enorm kÀke och ett spetsigt grÄtt horn. New-Age Frost hade varit Skandars favoritenhörning Ànda sedan hans ryttare, Aspen McGrath, kvalade in till Kaoscupen tre Är tidigare. Och Skandar tÀnkte att i dag skulle de kanske kunna vinna Ärets kapplöpning.
Skandar fick affischen för tre mÄnader sedan, nÀr han fyllde tretton Är. Han hade tittat pÄ den genom bokhandelns skyltfönster och förestÀllt sig att det var han som var New-Age
Frosts ryttare, att han stod precis utanför affischen, redo för kapplöpningen. Skandar hade haft vÀldigt dÄligt samvete nÀr han bad pappa om den. De hade haft ont om pengar sÄ lÀnge han kunde minnas och han brukade aldrig be om nÄgot. Men
han hade verkligen velat ha affischen och âŠ
Det hördes ett brak frÄn köket. Vilken annan dag som helst hade Skandar hoppat upp ur sÀngen, livrÀdd för att en frÀmling skulle ha trÀngt sig in i lÀgenheten. Oftast var det han, eller hans syster Kenna som just nu lÄg och sov i sÀngen mitt emot hans, som ordnade med frukost. Skandars pappa var inte lat, det var inte det, han brukade bara ha svÄrt att ta sig upp ur sÀngen pÄ morgnarna, sÀrskilt nÀr han inte hade nÄgot jobb att gÄ till. Och det hade han inte haft pÄ ett tag.
Men det hÀr var ingen vanlig dag. I dag var det kapplöpningsdag och för pappa var Kaoscupen bÀttre Àn födelsedagar, till och med bÀttre Àn julen.
âTĂ€nker du nĂ„gonsin sluta stirra pĂ„ den dĂ€r dumma affischen?â stönade Kenna.
âPappa gör frukostâ, sade Skandar och hoppades att det skulle muntra upp hans syster.
âJag Ă€r inte hungrig.â Hon vĂ€nde sig mot vĂ€ggen. Det bruna hĂ„ret stack upp under tĂ€cket. âDessutom har Aspen och NewAge Frost inte en chans att vinna i dag.â
âJag trodde inte att du var intresserad.â
âDet Ă€r jag inte, men âŠâ Kenna vĂ€nde pĂ„ sig igen och kisade mot Skandar i morgonljuset. âDu mĂ„ste titta pĂ„ statistiken, Skar. Frost har ett medelmĂ„ttigt antal vingslag per minut för att vara en av de tjugofem tĂ€vlande. Ett annat problem Ă€r att deras element Ă€r vatten.â
âVarför skulle det vara ett problem?â undrade Skandar. Han blev glad, trots att Kenna envisades med att Aspen och Frost inte kunde vinna. Det var sĂ„ lĂ€nge sedan hon pratade om enhörningar att han nĂ€stan hade glömt hur det var. NĂ€r de var
â 4 â
yngre grÀlade de stÀndigt om vilket element de skulle ha om de blev enhörningsryttare. Kenna sade alltid att hon skulle bli eldutövare, men Skandar kunde aldrig bestÀmma sig.
âHar du glömt dina enhörningslektioner? Aspen och NewAge Frost Ă€r ju förbundna med vatten. Och det Ă€r tvĂ„ luftutövare bland favoriterna â Ema Templeton och Tom Nazari. BĂ„de du och jag vet att luft har fördelar framför vatten!â
Nu stödde sig Skandars syster pÄ ena armbÄgen. Det bleka ansiktet lyste av iver, det ljusbruna hÄret var rufsigt och hon hade fÄtt en vild blick i sina nötbruna ögon. Kenna var ett Är Àldre Àn Skandar, men de var sÄ lika att de ofta togs för tvillingar.
âDu ska fĂ„ seâ, flinade Skandar. âAspen har lĂ€rt sig av sina tidigare Kaoscuper. Hon kommer inte bara att anvĂ€nda vatten, hon Ă€r smartare Ă€n sĂ„. Förra Ă„ret kombinerade hon elementen.
Om jag red pĂ„ New-Age Frost skulle jag satsa pĂ„ Ă„skblixtar och strömvirvlar âŠâ
Kennas ansiktsuttryck förĂ€ndrades omedelbart. Ăgonen tappade sin lyster och leendet dog. Hon sjönk ner pĂ„ sĂ€ngen, vĂ€nde sig mot vĂ€ggen igen och drog det korallröda tĂ€cket över axlarna.
âFörlĂ„t, Kenna, jag menade inte âŠâ
Lukten av bacon och brÀnt rostat bröd letade sig in under dörren. Skandars mage kurrade högt i tystnaden.
âKenna?â
âLĂ„t mig vara, Skar.â
âTĂ€nker du inte titta pĂ„ tĂ€vlingen med mig och pappa?â
Inget svar nu heller. Skandar klÀdde sig i det skumma morgonljuset, med strupen hopsnörd av besvikelse och skuldkÀnslor.
Han borde inte ha sagt om jag red. De hade pratat sÄ som de brukade göra, innan Kenna gjorde enhörningsprovet, innan alla hennes drömmar gick i kras.
Skandar klev in i köket till ljudet av frÀsande Àgg och teven som visade reportage inför cupen pÄ hög volym. Pappa stod lutad över stekpannan och nynnade för sig sjÀlv. NÀr han fick syn pÄ Skandar log han brett. Skandar visste inte nÀr han sist hade sett sin pappa le.
Pappas glada min dĂ€mpades en smula. âIngen Kenna Ă€nnu?â
âSover fortfarandeâ, ljög Skandar, som inte ville förstöra pappans goda humör.
âDet Ă€r vĂ€l svĂ„rt för henne i Ă„r. Första kapplöpningen sedan âŠâ
Skandar behövde inte höra resten av meningen. Det var den första Kaoscupen sedan Kenna blev underkÀnd pÄ enhörningsprovet förra Äret och gick miste om alla möjligheter att bli enhörningsryttare.
Problemet var att de flesta inte klarade enhörningsprovet, men det hade pappa aldrig lĂ„tsats om. Han Ă€lskade enhörningar sĂ„ mycket och ville sĂ„ gĂ€rna att nĂ„got av hans barn skulle bli enhörningsryttare. Enligt honom skulle det lösa alla deras problem â med pengar, framtid och lycka, till och med de dagar han inte kunde ta sig upp ur sĂ€ngen. Enhörningarna var ju trots allt magiska.
SĂ„ i hela Kennas liv hade han stĂ€ndigt pratat om att hon skulle klara provet och sedan Ă„ka för att öppna dörren till Enhörningsredet pĂ„ Ăn. Att hon var ödesbestĂ€md för ett enhörningsĂ€gg som var inlĂ„st dĂ€r. Att hon skulle göra deras mamma stolt. Och det hade inte blivit bĂ€ttre av att Kenna
var bĂ€st pĂ„ enhörningskunskap i sin klass pĂ„ Christchurch Secondary School. Om nĂ„gon skulle fĂ„ Ă„ka till Ăn, sade hennes lĂ€rare, sĂ„ var det Kenna Smith. Sedan blev hon underkĂ€nd.
Nu hade Skandars pappa sagt samma sak till honom i flera mÄnader. Att det var möjligt, troligt, till och med oundvikligt att han skulle bli ryttare. Och trots att han visste hur ovanligt det var, trots att han hade sett hur besviken Kenna blev förra Äret, ville Skandar mer Àn nÄgot annat att det skulle vara sant.
âDet Ă€r visst din tur i Ă„r?â sade pappa och rufsade Skandar i hĂ„ret med en flottig hand. âDet bĂ€sta sĂ€ttet att rosta bröd
Ă€r âŠâ Medan pappa kom med instruktioner nickade Skandar
pÄ alla de rÀtta stÀllena och lÄtsades att han inte redan visste hur han skulle göra. Andra barn skulle kanske ha tyckt att det var irriterande, men Skandar blev bara glad nÀr pappa gav honom en high-five för att brödet blev precis lagom frasigt.
Kenna kom inte upp och Ät, men pappa verkade inte ha sÄ mycket emot det dÀr han och Skandar satt och mumsade pÄ korvar, bacon, Àgg, bönor och rostat bröd. Skandar var nÀra att frÄga varifrÄn pengarna till all den hÀr maten kom, men han lÀt bli. Det var kapplöpningsdag. Pappa ville sÀkert glömma allt det dÀr och det ville Skandar ocksÄ. Bara i dag. DÀrför tog han en splitter ny flaska majonnÀs, klÀmde ut innehÄllet över tallriken och log brett nÀr flaskan gav ifrÄn sig ett tillfredsstÀllande klafsande ljud.
âĂr Aspen McGrath och New-Age Frost fortfarande dina favoriter?â frĂ„gade pappa med munnen full av mat. âJag glömde sĂ€ga att om du vill bjuda över nĂ„gra vĂ€nner till tĂ€vlingen sĂ„ gĂ„r det bra. Det Ă€r det vĂ€l mĂ„nga ungar som gör? Vill inte att du ska gĂ„ miste om nĂ„got.â
Skandar stirrade ner pÄ sin tallrik. Hur skulle han kunna förklara att han inte hade nÄgra vÀnner att bjuda? Och, vÀrst av allt, att det pÄ sÀtt och vis var pappas fel?
Eftersom Skandar tog hand om sin pappa nĂ€r denne inte mĂ„dde bra, alltsĂ„ inte var sĂ„ glad, gick han miste om mycket av de ânormalaâ saker man mĂ„ste göra för att fĂ„ vĂ€nner. Han kunde aldrig stanna kvar efter skolan för att hĂ€nga i parken. Han hade ingen veckopeng, sĂ„ han kunde inte gĂ„ till spelhallen eller smita i vĂ€g och Ă€ta fish & chips pĂ„ stranden i Margate. Det tog ett tag innan Skandar förstod att det var vid sĂ„dana tillfĂ€llen man fick vĂ€nner, inte pĂ„ engelsklektionerna eller över ett torrt kex pĂ„ lunchrasten. Att ta hand om pappa innebar att Skandar inte alltid hade rena klĂ€der eller hann borsta tĂ€nderna, och sĂ„dant lade andra mĂ€rke till. Det gjorde de alltid och de glömde det inte.
Av nĂ„gon anledning var det inte lika svĂ„rt för Kenna. Förmodligen underlĂ€ttades det av att hon hade bĂ€ttre sjĂ€lvförtroende. NĂ€r Skandar försökte tĂ€nka ut nĂ„got smart eller roligt att sĂ€ga gick hans hjĂ€rna i baklĂ„s. Han kom pĂ„ det nĂ„gra minuter senare, men nĂ€r han stod öga mot öga med en klasskamrat var det bara ett egendomligt surrande i huvudet, en tomhet. Kenna hade inga sĂ„dana problem. En gĂ„ng hörde han henne konfrontera nĂ„gra tjejer som viskade om hur konstig deras pappa var. âMin pappa, mitt problemâ, hade hon sagt vĂ€ldigt lugnt. âLĂ€gg er inte i, för dĂ„ kommer ni att Ă„ngra er.â
âDe tittar med sina egna familjer, pappaâ, mumlade Skandar till slut och kĂ€nde hur han rodnade, som alltid nĂ€r han inte sade hela sanningen. Men pappa mĂ€rkte inget. Han hade börjat trava tallrikar, en sĂ„ ovanlig syn att Skandar fick blinka tvĂ„
gÄnger för att försÀkra sig om att det verkligen hÀnde.
âOwen, dĂ„? Han Ă€r vĂ€l en av dina bĂ€sta kompisar?â
Owen var vÀrst. Pappa trodde att de var vÀnner eftersom han en gÄng sett hundratals meddelanden frÄn honom i Skandars mobil. Skandar hade inte talat om att meddelandena var allt annat Àn vÀnskapliga.
âJavisst, han Ă€lskar Kaoscupen.â Skandar reste sig upp för att hjĂ€lpa till. âMen han ska titta med sin mormor och morfar, och de bor lĂ„ngt hĂ€rifrĂ„n.â Detta behövde han inte ens hitta pĂ„, han hade hört Owen beklaga sig för sitt gĂ€ng. Det var strax efter att han hade slitit ut tre sidor ur Skandars mattebok, skrynklat ihop dem och kastat dem i ansiktet pĂ„ honom.
âKENNA!â ropade pappa plötsligt. âDet börjar nĂ€r som helst nu!â NĂ€r han inte fick nĂ„got svar försvann han in i deras rum och Skandar satte sig i soffan. TeveutsĂ€ndningen var i full gĂ„ng.
En reporter intervjuade en tidigare Kaoscupryttare i huvudarenan, precis framför startbommen. Skandar höjde ljudet.
â⊠och tror du att vi kommer att fĂ„ se nĂ„gra vĂ„ldsamma elementarstrider i dag?â Reporterns ansikte var rött av upphetsning.
âSĂ€kertâ, svarade ryttaren och nickade övertygat. âDet Ă€r verkligen mĂ„nga olika förmĂ„gor bland de tĂ€vlande, Tim. De flesta tĂ€nker bara pĂ„ kraften i Federico Jones och Sunsetâs Bloods eldattacker, men vad sĂ€ger du om Ema Templeton och Mountainâs Fear? Visserligen har de luft som sitt element, men de kan mer Ă€n sĂ„. Folk glömmer ofta att de bĂ€sta ryttarna i Kaoscupen utmĂ€rker sig i alla fyra elementen, inte bara det som de Ă€r förbundna med.â
De fyra elementen. De var kÀrnan i enhörningsprovet. Skandar hade Àgnat timmar Ät att lÀra sig vilka berömda enhörningar och ryttare som var förbundna med eld, vatten, jord eller luft, och vilka attacker och försvar de skulle föredra i en luftstrid. Nu var hans nerver pÄ helspÀnn. TÀnk att provet var redan i övermorgon!
Pappa sĂ„g bekymrad ut nĂ€r han kom tillbaka. âHon kommer snartâ, sade han och satte sig bredvid Skandar i den slitna gamla soffan.
âDet mĂ„ste vara svĂ„rt för er att förstĂ„.â Han suckade och stirrade pĂ„ teven. âFör tretton Ă„r sedan, nĂ€r min generation fick se Kaoscupen för första gĂ„ngen, rĂ€ckte det att veta att Ăn existerade. Jag var alldeles för gammal för att bli ryttare. Men kapplöpningen, enhörningarna, elementen ⊠det var magiskt för oss. För mig, för er mamma.â
Skandar satt alldeles stilla och vÄgade inte vrida huvudet frÄn teven nÀr enhörningarna kom in pÄ arenan. Pappa pratade bara om Skandars och Kennas mamma pÄ Kaoscupdagen. NÀr Skandar fyllde sju Är slutade han frÄga om henne vid nÄgra andra tillfÀllen. Han hade lÀrt sig att det gjorde pappa arg och upprörd, att det fick honom att försvinna in pÄ sitt rum och stanna dÀr i flera dagar.
âHar aldrig sett er mamma sĂ„ kĂ€nslosam som nĂ€r den första Kaoscupen visadesâ, fortsatte pappa. âHon satt precis dĂ€r du sitter nu, log och grĂ€t och höll dig i famnen. Du var bara nĂ„gra mĂ„nader gammal.â
Skandar hade hört det förut, men det gjorde inget. Han och Kenna lÀngtade alltid efter att fÄ höra om sin mamma. Farmor brukade berÀtta om henne, men de tyckte bÀst om nÀr det var
pappa som gjorde det, han som hade Àlskat henne mest. Och ibland kom han med nya detaljer, som att Rosemary Smith alltid kallat honom Bertie och aldrig Robert. Eller att hon tyckte om att sjunga i badet eller att hennes Àlsklingsblommor var penséer eller att vatten var det element hon tyckte bÀst om att titta pÄ under den första och sista Kaoscup hon nÄgonsin fick se.
âJag glömmer aldrigâ, fortsatte pappa och sĂ„g rakt pĂ„ Skandar, ânĂ€r den dĂ€r första Kaoscupen var över och din mamma tog din lilla hand, drog ett mönster med fingret i den och viskade, tyst som en bön: Jag lovar dig en enhörning, lilla vĂ€n.â
Skandar svalde hÄrt. Det hade pappa aldrig berÀttat förut. Kanske hade han sparat det till det Är dÄ Skandar skulle ta sin enhörningsexamen. Kanske var det inte ens sant. Han skulle aldrig fÄ veta om Rosemary Smith verkligen hade lovat honom en enhörning eftersom hon mycket ovÀntat dog tre dagar efter att Fastlandet fick se en enhörningskapplöpning för första gÄngen.
Skandar skulle aldrig ha sagt det till pappa, eller ens till Kenna, men en av anledningarna till att han tyckte sÄ mycket om Kaoscupen var att den fick honom att kÀnna nÀrhet till sin mamma. Han sÄg framför sig hur hon tittade pÄ enhörningarna, hur spÀnningen spred sig i hennes bröst, precis som den gjorde för honom, och dÄ var det som om hon var dÀr hos honom.
Kenna kom inklampande i rummet med en skÄl med flingor balanserande pÄ handflatan.
âAllvarligt, Skar? MajonnĂ€s till frukost?â Hon pekade pĂ„ Skandars nedsmetade tallrik överst i traven. âJag har sagt det
förut och jag sĂ€ger det igen, lillbrorsan, det Ă€r inte en godtagbar Ă€lsklingsrĂ€tt.â
Skandar ryckte pÄ axlarna och Kenna skrattade nÀr hon klÀmde sig ner i soffan bredvid honom.
âTitta vad mycket plats ni bĂ„da tar upp. Jag kommer att fĂ„ sitta pĂ„ golvet nĂ€sta Ă„r!â sade pappa med ett skratt.
Skandar kĂ€nde hur hjĂ€rtat snördes Ă„t. Om han klarade examensprovet skulle han inte vara hĂ€r nĂ€sta Ă„r. Han skulle fĂ„ se Kaoscupen i verkligheten, pĂ„ Ăn, och han skulle ha en alldeles egen enhörning.
âKenna, nu mĂ„ste du berĂ€tta! Vilken Ă€r din favorit?â frĂ„gade pappa och lutade sig fram över Skandar.
Hon stirrade pÄ teveapparaten och mumsade dystert.
âNyss sade hon att Aspen och New-Age Frost inte kommer att vinnaâ, pĂ„pekade Skandar och vĂ€ntade pĂ„ en reaktion.
Det fungerade. âAspen kanske klarar det ett annat Ă„r, men det hĂ€r Ă€r ingen bra tĂ€vling för en vattenutövare.â Kenna stoppade in en hĂ„rslinga bakom örat, en gest som var sĂ„ vĂ€lbekant att den fick Skandar att kĂ€nna sig trygg. Det var som om den talade om att Kenna skulle klara sig, Ă€ven om Skandar lĂ€mnade henne ensam med pappa i soffan nĂ€sta Ă„r.
Skandar skakade pĂ„ huvudet. âJag sade ju Ă„t dig att Aspen inte tĂ€nker förlita sig enbart pĂ„ vattenelementet. Hon Ă€r smartare Ă€n sĂ„. Hon kommer sĂ€kert att anvĂ€nda sig av luft-, eld- och vindattacker ocksĂ„.â
âMen en ryttare Ă€r alltid bĂ€st pĂ„ sitt förbundna element, Skar. Det Ă€r ju dĂ€rför det heter förbunden! Om Aspen anvĂ€nde en eldattack skulle den vĂ€l Ă€ndĂ„ inte vara nĂ„got i jĂ€mförelse med vad en riktig eldutövare kan göra?â