En katt-anka
NÀr Stortrut, Sigge, Musse och Helium stod omringade av Bulldozers fladdermössvakter, kunde de konstatera att Bulldozers ö inte direkt bjudit pÄ nÄgot mysigt vÀlkomnande.
Bulldozer, som ocksÄ stod inne i ringen, tittade skeptiskt pÄ dem innan han Äterigen, högt och ljudligt, ropade:
â DANTELANTE !
Sedan blÀngde han irriterat pÄ fladdermusledaren som genast flaxade upp i luften, flög bort mot berget, in i dödskallemunnen och försvann. Bulldozer stod kvar och tittade iskallt pÄ dem. Han slÀppte inte sina nyanlÀnda gÀster med blicken för en sekund.
â Det verkar som om ledaren flög ivĂ€g för att hĂ€mta nĂ„gon, viskade Helium.
13
â Förmodligen nĂ„gon som heter Dantelante, jamade Sigge och försökte se om nĂ„gon dök upp dĂ€r borta vid bergsgapet.
Musses ben skakade som kokt spagetti.
â Det kommer sĂ€kert ut en jĂ€ttefarlig varelse för att Ă€ta upp oss till middag, pep han nervöst. Jag har sett det hĂ€nda pĂ„ film. Det Ă€r det absolut bĂ€sta sĂ€ttet att bli av med nĂ„gon utan att lĂ€mna avslöjande spĂ„r efter sig. Jag tror att det Ă€r dĂ€rför de flesta djur och varelser som tar sig till den hĂ€r ön aldrig kommer hĂ€rifrĂ„n!
Helium la en lugnande tass om sin brors axlar och sa:
â Inga katastroftankar nu, Musse, det Ă€r onödigt att förestĂ€lla sig dĂ„liga hĂ€ndelser innan de ens har intrĂ€ffat.
OM det skulle hÀnda nÄgot trÄkigt sÄ rÀcker det med att uppleva det dÄ, alltsÄ bara en gÄng. Andas lugnt nu, sÄ tar vi en sak i taget.
Musse nickade och höll med henne. Det stÀmde. Just nu hittade han ju faktiskt bara pÄ en massa hemska saker i sina tankar. Han hade verkligen ingen aning om vad som var pÄ vÀg att hÀnda. Och om inget jobbigt hÀnde, dÄ hade han ju bara mÄtt dÄligt helt i onödan. Han hade verkligen en klok syster.
14
Bulldozer, som hörde vad de tvÄ smÄtassarna pratade om, log nöjt. Han verkade road över att de nyanlÀnda gÀsterna var sÄ rÀdda.
Plötsligt hörde de en massa klampande steg inifrÄn dödskalletunneln. Fladdermusledaren kom utflygande med en hiskelig fart, och efter honom kom nÄgot som liknade en stor ⊠struts! Nu strÀckte Stortrut lite extra pÄ halsen. En till stor fÄgel? Intressant, tÀnkte han. Sedan sÄg han nÄgot mycket mÀrkligt.
â Ă
h, herregud, dÀr Àr de ju! gapade han mÀrkbart förvÄnad.
â Vilka dĂ„? undrade Helium nyfiket.
â Ministrutsarna! utbrast Stortrut och pekade med hela vingen mot tvĂ„ smĂ„ lustiga djur som sprang bakom den stora strutsen.
â VĂ€rst vad du verkar intresserad av mina ministrutsar, sa Bulldozer och tittade misstĂ€nksamt pĂ„ Stortrut.
â NÀÀÀÀ ⊠alltsĂ„ ⊠De Ă€r sĂ„ gulliga, det var det jag reagerade pĂ„ ⊠Och sĂ„ kul att se dem i verkliga livet. Jag har bara hört talas om ministrutsar förut.
Svaret verkade lugna Bulldozer. Stortrut, dÀremot, kunde inte sluta tÀnka pÄ de smÄ strutsarna. Att de var tvÄ
16
stycken fick honom att fundera ett extra varv. Han mindes nÀmligen att Quantina berÀttat för honom om just tvÄ ministrutsar som försvunnit spÄrlöst frÄn Zoodalien för inte sÄ lÀnge sedan. Och han mindes ocksÄ att han och hans sÀllskap absolut inte fick nÀmna Quantinas namn inför Bulldozer. Det hade Quantina gett dem strÀnga order om. Ifall Bulldozer fick höra hennes namn, skulle han förmodligen porta dem alla. Som tur var kom Stortrut ihÄg det, trots den stressade situation de nu befann sig i.
Sigge, Musse och Helium kikade fascinerat pÄ de tvÄ ministrutsarna genom en smal springa mellan fladdermössens vingar. Plötsligt tvÀrnitade de tre strutsarna sÄ att dammet yrde utanför ringen. SÄ hÀr pÄ nÀrmare hÄll sÄg man att ministrutsarna verkligen var smÄ. De ser ut som kycklingungar, tÀnkte Stortrut. SmÄ kycklingar med stolpiga ben och lÄÄÄÄnga, smala halsar. I samma ögonblick som Bulldozer slog ihop sina tentakler, öppnade fladdermössen upp en lucka ut mot de tre strutsarna. Bulldozer tog sakta nÄgra steg framÄt.
â Varför tog det sĂ„n tid innan du kom, Dantelante? frĂ„gade han och sĂ„g missnöjt pĂ„ den stora strutsen.
â Jag lyssnade pĂ„ hög musik, svarade hon.
17
Bulldozer vred lite olustigt pÄ sig.
â Musik? upprepade han och skakade pĂ„ huvudet. Vad pratar du för struts ⊠Nej, jag menar strunt, rĂ€ttade Bulldozer sig.
â Jag sa att jag lyssnade pĂ„ vĂ€ldigt hööög musik. Det var dĂ€rför jag inte hörde nĂ€r du ropade pĂ„ mig, svarade Dantelante.
â Hög musik ⊠PĂ„ denna ö?
Bulldozer harklade sig och försökte samtidigt fÄ ögonkontakt med strutsen.
â Det lĂ„ter orimligt, fortsatte han sedan och sparkade till Dantelante lite pĂ„ hennes ena fĂ„geltĂ„.
â Eeeeller ⊠Jag menar att jag drömde att jag lyssnade pĂ„ hög musik och det var dĂ€rför jag inte hörde dig, rĂ€ttade sig strutsen.
Bulldozer log stolt.
â Det var vĂ€l det jag tĂ€nkte. NĂ„gon musik har vi knappast pĂ„ min kusliga ö!
Alla svalde hÄrt och kÀnde hur skrÀcken Äterigen kröp in under deras skinn.
Trots den hemska stÀmningen kunde Musse inte sluta titta pÄ Dantelantes ögonfransar. De var vÀldigt lÄnga, tÀta
18
och sĂ„g tunga ut. Ăgonfransarna hĂ€ngde ner över halva ögat pĂ„ ett sĂ€tt som fick Dantelante att se ut som om hon var pĂ„ vĂ€g att somna. Musse la Ă€ven mĂ€rke till att hon hade betydligt fĂ€rggrannare fjĂ€drar Ă€n en vanlig struts. Faktum var att hon sĂ„g ut att ha mer av precis allting. Mycket fascinerande.
â De hĂ€r nya gĂ€sterna vet inte vad de har givit sig in pĂ„, som vĂ„gat ta sig hit till mitt högkvarter, sa Bulldozer. Men nĂ€r de Ă€ndĂ„ har rest sĂ„ lĂ„ngt och lyckats nĂ„ Ă€nda fram, tycker jag att de ska fĂ„ reda pĂ„ det. SĂ„ ⊠Dantelante,
du tar hand om katten, och ni, ministrutsar, ni tar hand om smÄtassarna.
Strutsarna nickade.
â Vad ska ni göra med oss? pep Helium oroligt.
â Det kommer ni snart att fĂ„ veta. Det vill sĂ€ga ⊠ifall ni överlever.
Stortrut vecklade Äterigen ut sina vingar och la dem beskyddande runt sina vÀnner.
Bulldozer tittade pÄ honom.
â Det Ă€r bussigt av dig att du försöker skydda dina vĂ€nner, men nu finns det inget mer du kan göra för dem. Du kommer inte att fĂ„ följa med in i mitt högkvarter, utan mĂ„ste omedelbart lĂ€mna ön och flyga tillbaka ⊠varifrĂ„n du nu kom.
â Jag vĂ€grar att lĂ€mna mina kompisar, svarade Stortrut med ett mod i rösten som de andra aldrig tidigare hade hört.
Men just som han hade sagt det, flög inte mindre Àn tio fladdermöss ner och puttade hotfullt bort Stortrut frÄn de andra.
â Jag tror inte att du vill ta reda pĂ„ vad som hĂ€nder med dig om du inte gör som vi befaller, sa Bulldozer bestĂ€mt.
â Gör bara som de sĂ€ger, skrek Helium till Stortrut. Vi vill inte att du ska bli skadad.
Sigge och Musse höll med.
NÀr Stortrut med allvarlig blick tittade ner pÄ sina nya vÀnner, sÄg de att nÄgra smÄ tÄrar letade sig nerför hans fÄgelkinder.
â Det hĂ€r kĂ€nns inte alls bra, snyftade han. SnĂ€lla, Ă„k med mig hem igen och strunta i det hĂ€r.
Musse och Helium förklarade med tunga hjÀrtan att om de skulle ha en chans att hitta sina förÀldrar, sÄ hade de inget annat val Àn att följa med Bulldozer nu.
â Vi mĂ„ste göra detta, sa Helium.
â Ja, sĂ„ Ă€r det, snörvlade Musse. SĂ„ flyg hem nu och hĂ€lsa QuaâŠ
â QUACK, QUACK !!! gapade Sigge rakt ut och avbröt Musse.
Bulldozer tittade förvÄnat pÄ katten.
â Hur stĂ„r det till? undrade han.
â BRA, TACK. SJĂLV? svarade Sigge.
Alla tyckte att han betedde sig mycket underligt.
â Varför kvackar du? Du vet vĂ€l om att du Ă€r en katt? sa Bulldozer fundersamt.
Han synade Sigge lite extra, som för att undersöka saken.
â ABSOLUT ⊠QUACK, QUACK ⊠JAG BARA
ĂLSKAR ORDET ! QUUUUAACK !
Nu förstod Helium vad Sigge höll pĂ„ med och började fnissa. Sedan föll poletten ner Ă€ven för Musse. Sigge hade hindrat honom frĂ„n att sĂ€ga âhĂ€lsa Quantinaâ. Om han skulle ha sagt det hade allt förstörts pĂ„ en enda sekund.
â Han tror ibland att han Ă€r en stor anka, sa Musse och log retsamt mot Sigge.
Musse passade pÄ att busa med Sigge nu nÀr han inte kunde sÀga emot.
Sigge tyckte att Musse drog ut lite vÀl mycket pÄ deras lilla teaterspel och blÀngde surt pÄ honom.
Bulldozer verkade road.
â MĂ„nga knĂ€ppgökar har man trĂ€ffat pĂ„ genom Ă„ren. Men en katt som tror att han Ă€r en anka, det tar nog priset, sa han.
Alla började skratta högt. Till slut stÀmde till och med Sigge in i skrattet. Han kunde inte riktigt bli sur, för han hade ju ÀndÄ lyckats med det viktigaste: att fÄ in Musse, Helium och sig sjÀlv i gÀngledarens högkvarter. Men, skulle han Ängra det snart?
23
