Ălgkungen
MARIA HELLBOM
Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2021
Ă€lgkungen
Omslagsdesign: Hanna SÀll Everö
Tryckt av ScandBook, EU 2021 ISBN
Copyright © Maria Hellbom 2021
Omslagsillustration: Ludwig Sandbacka
www.bonniercarlsen.se978-91-7975-642-0
5
LÄt Àventyret börja
LÀngst in i vÄra hjÀrtan finns Àlgen. SÄ Àr det bara. SÀrskilt för Klara Johansson. LÀngst in i hennes hjÀrta finns Àlgen Reynir. Hon vet inte var hon fick det namnet ifrÄn men nÄgot mÄste han heta, sÄ det blevReynirReynir.Àr ett bra namn. De trÀffades första gÄngen förra Äret, pÄ sommarlovet. Det var första gÄngen hon sÄg honom. SÄg Àr inte rÀtt ord, hon trÀffade honom och han trÀffade henne, rakt i hjÀrtat trÀffade han henne. Sedan dess bor han i hennes hjÀrta. Nu sitter Klara i bilen pÄ vÀg till Reynir som förhoppningsvis fortfarande bor mitt i Sverige. För mitt i Sverige ligger VidÄs och det Àr dÀr Klaras mormor och morfar och farmor och farfar bor och det Àr dÀr Klara Johansson, Klara Lovisa Johansson, ska vara pÄ sommarlovet som hon har varit varje sommar sedan hon föddes. Det tar nÀstan en dag att köra dit frÄn Stockholm, sÀrskilt om man kommer ivÀg sent.
Men gubben dÄ, och pappa sa Kalla mig inte gubben hörrudu, och mamma sa Gubben gubben gubben, och pappa började lÄtsasfÀktas med smörkniven fastÀn det var för varmt.
Mamma sa Gumsan gumsan gumsan och pappa sa SnÀlla det Àr för varmt att ni orkar.
Och det Àr verkligen varmt, i Är har det varit jÀtte varmt sedan i maj och nÀstan inte regnat alls, bara nÄgra stÀnk pÄ midsommar.
Mamma sa Du har verkligen brÄttom idag gumsan. La du ner bÀgge baddrÀkterna och cyklopet sÄ att du kan snorkla? I Är Àr det nog varmt i vattnet. Klara sa Ja sÄ klart och Kalla mig inte gumsan.
Men det Àr verkligen ingen ursÀkt för att packa bilen i snigelfart. Och göra matsÀck. Mamma sa Men vem gör egentligen matsÀck nuförtiden Elias? Vi kan vÀl ta en burgare pÄ vÀgen bara. Och pappa svarade Du vill inte veta vad som finns i de dÀr burgarna. Och började bre smörgÄsar. I Mammasnigelfart.sa
Det Àr ju trevligt att de Àr glada och tycker om att skoja med varandra, men alla förstÄr att det tar evigheter att komma ivÀg nÀr man hÄller pÄ sÄ dÀr. Mamma och pappa Àr glada nÀr de ska till VidÄs.
6
Det blev vÀldigt sent idag. Detta enligt Klara som vaknade klockan sex och redan hade Àtit frukost och packat fÀrdigt för lÀnge sedan och satt och vÀntade i hallen nÀr klockan var Ätta.
7 De tycker om att vara dĂ€r. ĂndĂ„ har de flyttat dĂ€r ifrĂ„n till Stockholm bĂ€gge tvĂ„. Det Ă€r för att det inte finns nĂ„gra jobb för logistikingenjörer och livsmedelsingenjörer
pÄ mÄnga sÀtt, kul i skolan och Wilmer och Greta och Torsten och Jack som alla bor pÄ samma gata som Klara. Bio och restauranger och skÀrgÄrden fast det alltid Àr bilkö pÄ vÀgen dit pÄ helgen nÀr det Àr sommar och supertrÄngt pÄ badet. I VidÄs finns ingen bio och bara en pizzeria och nÀstan inga barn, hon kÀnner ingen i sin egen Älder som bor dÀr. Det Àr lÄngsamt internet, inget 4G och bara 3G pÄ vissa stÀllen och ibland finns det ingen tÀckning alls pÄ mobilen. Men skogen finns i VidÄs. Reynir finns i VidÄs.
i VidÄs, de jobben finns bara i Stockholm,Stockholmtydligen.ÀrbÀst
I ett rum i Bergshamra i Stockholm sitter samtidigt en pojke och Àr avundsjuk pÄ sin storasyster som packar för att Äka pÄ handbollslÀger. SjÀlv mÄste han Äka till VidÄs. Skog och insekter. Bara gamla mÀnniskor som tittar konstigt pÄ honom nÀr han Àr pÄ pizzerian eller nÀr han badar och pratar extra tydligt med honom nÀr han Àr pÄ Ica. Och i Är Àr det sÄ varmt. I Är blir han tvungen att ha shorts och mamma kommer att tjata om att Äka till badplatsen och pappa om att de ska fiska. Det blir sÀkert hemskt. Fast ⊠Fast, tÀnker han, hon Àr nog dÀr. Kanske hon vill
Och nu börjar Àventyret.
8
hĂ€nga i sommar och dĂ„ Ă€r det okej Ă€ndĂ„. Hon Ă€r fak tiskt det enda som Ă€r okej med det dĂ€r stĂ€llet. Kanske börjar det regna snart som det alltid gör pĂ„ somrarna dĂ€r uppe och dĂ„ kan de vara inne och spela dataspel och kolla pĂ„ film. De tvĂ„. Han kan visa henne sina spel och filmer. DĂ„ kanske hon vill vara med honom i Ă„r. Kanske. Nu sitter Klara Ă€ntligen i bilen och Ă€r pĂ„ vĂ€g. Redan vid GĂ€vle Ă€r smörgĂ„sarna slut och sĂ„ blir det hamburgare i alla fall och en glass och lite smĂ„godis, sĂ„dant som de aldrig Ă€ter hemma. De stannar pĂ„ skogsvĂ€gar nĂ€r de ska kissa och leker gissa djuret i bilen som de har gjort sedan hon var liten. Pappa sĂ€ger Nu Ă€r det semester. Mamma sĂ€ger Ăntligen. Klara tĂ€nker Reynir, snart Ă€r jag hos dig.
9
Det Àr kvÀll nÀr Klara och mamma och pappa kom mer fram till VidÄs, och sedan ska man köra igenom hela VidÄs, lÀngs med hela sjön, för att komma till Agnestorp som Àr deras sommarstuga. TvÄ mil och fyra kilometer Àr vÀgen frÄn att VidÄs börjar till att VidÄsDenslutar.första
VÀlkommen till VidÄs
gÄrden som man Äker förbi nÀr man kör in efter skylten med VÀlkommen till VidÄs bor det ingen i lÀngre. Klara har hört nÄgot om att det bor en gammal tant dÀr men hon har aldrig sett nÄgon, det har alltid varit tomt och ödsligt nÀr man kör förbi. Men idag stÄr det en bil pÄ gÄrdsplanen.
â Undrar vem det Ă€r, sĂ€ger mamma. Den dĂ€r bilen har jag inte sett förut. En elbil? En Tesla? Det har ingenâ JaghĂ€r.har inte sett det ute pĂ„ Hemnet, sĂ€ger pappa. Det har inte varit till salu.
â Kanske uthyrt men husen Ă€r vĂ€l i rĂ€tt dĂ„ligt skick, sĂ€ger mamma. Vem skulle vilja bo dĂ€r frivilligt? SĂ„ dĂ€r hĂ„ller de pĂ„ nĂ€r de kommer till VidĂ„s. Hem ma vet de inte vad folk som bor i kvarteret heter men
â Jag har aldrig sett Lennart i shorts, det var nĂ„t nytt, sĂ€ger mamma.
10 de vet allt om alla hÀr, utom pÄ den dÀr gÄrden dÄ tydligen.Sedan kommer det skog igen en bit, och sÄ en gÄrd som heter BjörkgÄrden dÀr de tutar och vinkar till Lennart och Barbro som sitter pÄ varsin stol pÄ verandan och dricker kaffe.
Hela tiden har de sjön som en avlÄng remsa nedan för vÀgen. NÀr man tittar pÄ kartan ser sjön ut som en fisk i formen, en fisk med huvudet uppÄt, som om den
Flera gÄrdar: GörÀnge som nÀstan inte syns men som ligger nere vid sjön. KarolinergÄrden dÀr de har kor, massor med kor, och kalvar. SÄ kommer Löv grens finbageri som Àr en fabrik, fast igenbommad nu, och efter det en ödegÄrd dÀr taket pÄ ladugÄrden har ramlat in lite.
â Om man kastar ut honom i snön sĂ„ försvinner han, sĂ€ger pappa. BĂ€gge tvĂ„ fnissar lite tyst, de tycker att skĂ€mt som det dĂ€r med snön Ă€r vĂ€ldigt kul. Men albyl? Det Ă€r en slags huvudvĂ€rkstablett, förklarar pappa.
Jaha, vad var det att fnissa Ät. Men nu börjas det. Fniss och trams, sÄ Àr det pÄ semestern. De Àr hopp lösa nÀr de blir lediga.
â Benen var vita som albyl, sĂ€ger mamma.
â Jo det var nĂ„t nytt men klockan Ă€r sju och det Ă€r trettio grader, sĂ€ger pappa. Han var vĂ€l tvungen för att stĂ„ ut i vĂ€rmen.
alltid nÀra hÀr i VidÄs. Man kan alltid gÄ ut i skogen hÀr, nÀr som helst och hur som helst, man behöver inte Äka bil eller buss dit som man mÄste i Stockholm. Till och med nÀr man Àr inne vid kyrkan och Ica kan man komma till skogen utan att behöva ÄkaManbil. bara gÄr dit. Man stÄr framför skogskanten, skogsbrynet heter det, och sÄ tar man ett steg in. Och sÄ Àr vÀrlden pÄ en gÄng helt annorlunda. Alla ljud blir lÀgre, det Àr tyst men ÀndÄ inte. Det Àr fullt av skogsljud. Ljuset Àr annorlunda. Lukterna. Och nÀr man vÀnder sig om och tittar ut pÄ vÀrlden dÀr ute Àr det som om man ser den med andra ögon. Skogsögon. Det Àr som om allt dÀr ute hÀnder lÄngt borta och inte Àr sÀrskilt viktigt eller brÄttom alls. Man blir lugn. Man tar bara ett andetag och sÄ Àr manDetlugn.ÀrReynirs vÀrld, tÀnker hon nu och kÀnner hur hon blir varm inuti. Det Àr dÀr han bor. Kanske stÄr han nÄgonstans i skogen nu och tÀnker pÄ hen ne. PÄ att de ska trÀffas. Kanske Àr han pÄ vÀg till hennes sommarstuga. Kanske har han varit pÄ vÀg hela dagen, han ocksÄ, genom skogen som Àr sÄ djup hÀr att man kan gÄ i mÄnga timmar och till och med dagar utan att nÄgonsin komma ut ur den.
11 simmade mot fjÀllen och Norge. Och ovanför vÀgen ligger skogen, den stÄr dÀr alltid som en mörkgrön vÀgg nÀr de kommer körande frÄn Sundsvall. DenSkogen.finns
12 Klara har gÄtt vilse i skogen en gÄng. Det var inte förra sommaren, det var för fem Är sedan, lÄngt innan hon kÀnde Reynir. DÄ hade hon aldrig varit ute i skogen ensam. Inte gÄtt sÄ lÄngt in i alla fall. Men den dagen höll mamma och pappa pÄ och snickrade med köket i Agnestorp och hon hade trÄkigt. SÄ hon gick in i skogen bakom stugan. En liten bit först, och sÄ en liten bit till. Och sedan fortsatte hon att gÄ. Det var sÄ fint. Skönt. Hon bara gick rakt in i skogen, in bland trÀden. Solen lyste ner hÀr och dÀr. Det susade och knakade i trÀden. Annars var det tyst. Hon sÄg djur. Ett par ekorrar och fÄglar. En hare. EnHarenrÀv. satt i en solstrimma, alldeles stilla. Hon stod ocksÄ alldeles stilla och bara tittade pÄ den. SÄ fick den syn pÄ henne och dÄ skuttade den ivÀg. Inte sÀrskilt fort, det var lite som om den ville visa att det inte var för att den blev rÀdd eller sÄ utan för att den faktiskt hade annat att göra Àn att bara sitta dÀr helaHondagen.satt pÄ en stubbe en stund nÀr hon var dÀr i skogen. Bara satt. Huvudet var tomt pÄ tankar, det var sÄ skönt. Lugnt. Hon satt dÀr i tio minuter kanske.Trodde hon. Men sÄ kom farfars hund Mimmi springande och viftade pÄ svansen och skÀllde. Och sedan kom mam
Men inte Klara. Hon var inte orolig. Hon var ald rig rĂ€dd, hur skulle man kunna vara rĂ€dd i skogen, frĂ„gade hon, det Ă€r ju bara mysigt? Jag har trĂ€ffat en massa djur ocksĂ„. Och mamma sa Lilla dumgum man, det Ă€r farligt att gĂ„ vilse, du fĂ„r aldrig skrĂ€mmas sĂ„ dĂ€r Fyraigen.timmar som kĂ€ndes som ingen tid alls. EfterSkogstid.det fick hon en egen mobiltelefon och den mĂ„ste hon alltid ha med sig nĂ€r hon Ă€r ensam. Fast eftersom det Ă€r sĂ„ dĂ„lig tĂ€ckning hĂ€r sĂ„ kan hon inte fatta hur det skulle hjĂ€lpa om hon gĂ„r vilse pĂ„ rik tigt. Det enda stĂ€llet dĂ€r det egentligen finns mobil tĂ€ckning Ă€r mitt inne i byn, vid kyrkan och affĂ€ren. I skogen hjĂ€lper det inte sĂ„ mycket. KlaraSkogen.spanar efter Reynir. Om han Ă€r dĂ€r i skogen ovanför vĂ€gen fĂ„r hon inte missa honom. Men hon ser ingen Ă€lg, bara granar och tallar och stenbumling ar. KvĂ€llssolen som skiner ner pĂ„ mossan. Hon ska just till att börja titta framĂ„t igen nĂ€r hon ser nĂ„got. Eller inte ser â kĂ€nner Ă€r en bĂ€ttre beskrivning. Men hon ser nĂ„got ocksĂ„, i ögonvrĂ„n, mellan en blinkning och nĂ€sta.
13 ma och pappa och farfar. Det blev ett vÀldans liv. Klara hade varit ute i skogen i fyra timmar och hon hade inte alls gÄtt rakt, hon hade gÄtt som en krok ut i skogen, bort frÄn husen. Alla hade letat lÀnge och alla var jÀtteoroliga.
14
Vad var det? Hon försöker titta bakÄt men ser inget, de har redan kört förbi.
â Klara! sĂ€ger mamma. Du tittar Ă„t fel hĂ„ll ju! Snart Ă€r det kyrkan! Du missar glasschansen!
Den första som fÄr syn pÄ kyrkan ska fÄ en glass, sÄ Àr det alltid, och de brukar alltid se den precis samtidigt sÄ det blir alltid glass till alla tre.
Men Klara missar kyrkan idag. Missar glass. HÀnger inte alls med nÀr mamma och pappa ropar Kyrktornet! precis samtidigt.
Ett par ögon i skuggorna mellan trÀden. Ett par ögon som tittar pÄ henne.
Vem var det som tittade pÄ henne inifrÄn skogen? Det var ingen Àlg.
Stygghygget
Nu Àr de halvvÀgs genom VidÄs pÄ vÀgen till som marstugan.DetÀrtomt
Man ser en massa saker i skogen. FÄr för sig saker. Tycker att det rör sig i ögonvrÄn. Ibland Àr det nÄgot, en hare eller en fÄgel. Ibland Àr det ett trÀd eller en sten med mossa pÄ som ser ut som en gubbe. Hon inbillade sig. Det mÄste hon ha gjort. Kanske var det nÄgon som var ute och plockade bÀr.
15
Jo, sÄ mÄste det ha varit, förstÄs. Hon sÄg nÄgon tant som plockade lingon eller nÄgot. Inget att bry sigDeom.kör förbi Bröderna Johanssons Mekaniska Verkstad och sedan kommer omrÄdet med smÄ hus som mamma kallar PensionÀrshyllan och sÄ kommer de fram till sjÀlva samhÀllet, till skolan och hÀlsocentralen och kyrkan och hembygdsgÄrden och affÀ ren och Emmas pizzeria & grill.
pÄ folk och bilar inne i byn. Ica har hunnit stÀnga för dagen, det Àr bara ett par pensio nÀrer som stÄr och pratar pÄ parkeringen.
SÄ Àr det i VidÄs, tomt. Mest gamla mÀnniskor,
16 utom pĂ„ sommaren nĂ€r det kommer turister som ska fiska nĂ„gon gĂ„ng ibland. Det finns massor med tomma hus bĂ„de i och utan för byn. StĂ€ngda affĂ€rer, Svenssons mode stĂ„r det pĂ„ ett hus dĂ€r Klara inte kan komma ihĂ„g att det nĂ„gonsin har varit affĂ€r. Lisens bageri och kafĂ© har ocksĂ„ stĂ€ngt. Konsum stĂ€ngde för fem Ă„r sedan. Banken har stĂ€ngt och den dĂ€r grejen dĂ€r man kunde ta ut pengar, bankomaten, Ă€r borta. Apoteket har stĂ€ngt. Det Ă€r bara Ica kvar, det fĂ„r liksom vara apotek och bank och kafĂ© pĂ„ Ica nu. Efter samhĂ€llet ser man skogen ovanför vĂ€gen igen en bit. Men sedan, nĂ€r de har kört ett tag och kommit förbi ödegĂ„rden som mamma kallar för Nils Persas, sĂ„ Ă€r det ingen skog lĂ€ngre. Det Ă€r ett kalhygge. â Men vaihelvete, sĂ€ger mamma. I vanliga fall skulle pappa sĂ€ga Ă„t henne att inte svĂ€ra och det skulle bli tjugo kronor i böter pĂ„ Swish tillMensvĂ€rkontot.nuĂ€rbĂ„da tysta. Kalhygget Ă€r fullt med stenbumlingar och grushögar och stora hĂ„l i marken. Det ser trasigt ut. Tomt. Dött.Klara kĂ€nner hur det blir som ett hĂ„l inuti bröstet pĂ„â Harhenne.de huggit Ă€nda ner? sĂ€ger pappa. Men det ser ju hemskt ut. Ja, det ser hemskt ut. Som nĂ€r de visar pĂ„ teve frĂ„n stĂ€llen utomlands dĂ€r det Ă€r krig. Reynir, tĂ€nker
Men pappa blir inte vi nÀr han svarar, han sÀger bara Det dÀr kan Elin mer om, intevetjag. Men jag hjÀlper er med installationen om ni ska byta, sÀg bara till sÄ. Det Àr sÄ dÀr pappa svarar och det verkar de nöjda med, mormor och morfar. Vi och ni. Det Àr sÄ det ska vara.
â Och ni ocksĂ„, sĂ€ger pappa. Ni, det Ă€r mammas slĂ€kt. Klaras mormor och morfar som bor pĂ„ en stor gĂ„rd lĂ€ngst bort i Ă€nden av sjön, de Ă€ger skog lite överallt. Men nej, sĂ€ger mamma nu, den skogen ligger lĂ€ngre bort och den avverkas inte just nu. â Och sĂ„ dĂ€r skulle vi aldrig göra. Man fĂ„r ju gĂ„ varsamt fram om det ska vĂ€xa dĂ€r igen. Det dĂ€r Ă€r nĂ„tMammabolag. har inte bott i VidĂ„s pĂ„ mĂ„nga Ă„r och det Ă€r mormor och morfar som har gĂ„rden. ĂndĂ„ sĂ€ger hon vi och pratar om allt pĂ„ gĂ„rden som om hon Ă€r med och gör och bestĂ€mmer allt. Och pappa sĂ€ger ni som om han inte alls hade med det att göra, fastĂ€n mormor och morfar och mamma alltid försöker fĂ„ med honom nĂ€r de pratar om saker som ska göras. Vad tycker du, Elias? sĂ€ger mormor, och morfar sĂ€ger Ja vad tycker du, ska vi byta ut hela reservgeneratorn nu eller ska vi vĂ€nta? Vad tror du?
â Det mĂ„ste vara flera skiften, sĂ€ger mamma. Det Ă€r ju enormt, det dĂ€r hygget. Man ser ju inte var det slutar ens. Israelssons har visst skog kvar dĂ€r.
17 Klara tyst. Reynir, de har tagit din skog. VĂ„r skog.
18 Men Klara Ă€r bĂ„de vi och ni, hon Ă€r en del av bĂ„da. Hon brukar tĂ€nka pĂ„ det som slĂ€ktingtrasslet. HĂ€r i VidĂ„s Ă€r det vĂ€ldigt viktigt vem som Ă€r slĂ€kt med vem, och vad slĂ€ktingarna till den och den har gjort spelar jĂ€ttestor roll, i alla fall för de vuxna. Vem som Ă€ger vad och vem som gör saker hit och dit. MĂ„lar nĂ„gon om ett staket sĂ„ ska det pratas om det, super viktigt verkar det som. Ofta nĂ€r mormor eller mamma â mest Ă€r det de â trĂ€ffar nĂ„gon pĂ„ Ica sĂ„ ska de stĂ„ och prata hur lĂ€nge som helst och dĂ„ Ă€r det slĂ€ktingar de pratar om, sina och andras, vem som har gjort vad och nĂ€r och hur och varför. Och bĂ„de farfar och morfar hĂ„ller alltid pĂ„ och berĂ€ttar en massa historier om Gamla Tider, jakthistorier och om hus som brunnit ner och kor som gĂ„tt vilse och allt vad det Ă€r.
Fast det Àr klart, förra sommaren sÄ Àndrades det. Det kÀndes som om hon började bli indragen i trasslet. Att mormor och mamma och lite morfar ville börja trassla in henne pÄ nÄgot sÀtt. Det dÀr som mormor sa en kvÀll nÀr de gick runt
TrÄkigt, har Klara alltid tyckt. Hon brukar stÄ och tÀnka pÄ nÄgot annat eller kolla telefonen eller sÄ gÄr hon ut och sÀtter sig i bilen. Och de vuxna har inte verkat bry sig, lite som om de inte har rÀknat med henne i slÀktingtrasslet. Kanske för att hon Àr ettOchbarn.ingen har frÄgat henne om man ska byta nÄgon reservgenerator eller mÄla om nÄgot staket.
inget pÄ lÀnge nu, sÀger pappa. Om det nÄnsin kan vÀxa dÀr igen. Det gÄr inte att plantera ny skog i det dÀr, det Àr ju bara sten och diken.
19 och vattnade i blomrabatterna vid husen. En dag blir allt det hÀr ditt, Klara, sa hon. Husen och skogen. Och Klara frÄgade Blir det, hur dÄ? Jo, sa mormor, men det ser ju ut som att det Àr du som blir kvar efter oss. DÄ blir det du som Àrver. GÄrden och skogen, det blir ditt. Alltihop det hÀr. Klara förstod inte. Visst, mamma har inga syskon och inte Klara heller. Men först Àr det ju mamma och pappa. Hon frÄgade men mormor sa bara Jo. Men sen. Efter dem. Ja vi fÄr vÀl se, sa hon. Vi fÄr vÀl se. Om det blir Klaras allt det dÀr sÄ ska hon aldrig hugga ner skogen. Aldrig nÄgonsin.
Styggt betyder fult pÄ jamska som Àr dialekten hÀr. Det Àr som ett annat sprÄk, jamskan. Ett sprÄk som Àr sÄ annorlunda att Klara nÀstan inte förstÄr det ibland fastÀn farfar, som Àr den som pratar mest dialekt av alla i familjen, anstrÀnger sig för att inte anvÀnda sÄ mÄnga ord pÄ jamska nÀr han pratar med Klara. Ord som styggt. Men styggt förstÄr hon precis. Stygghygge.
â NĂ€, sĂ„ dĂ€r skulle ingen hĂ€r göra, sĂ€ger mamma nu nĂ€r de kör nedanför det stora tomma och döda kalhygget.â DĂ€rvĂ€xer
â Ja, det var ett styggt hygge, sĂ€ger mamma. Att de kan fĂ„ göra sĂ„. Inte lĂ€mna nĂ„t kvar alls.
brukade de trÀffas förra sommaren. Vid den stora stenen en bit in i skogen, dÀr brukade han stÄ. Kanske trÀffar hon honom. Kanske Àr han dÀr.
20
Skogen Àr borta en lÄng bit, Ànda fram till strax innan Israelssons gÄrd som Àr den sista gÄrden innan man kommer till mormor och morfar. Men sedan kommer skogen. Och det Àr som om de andas ut, alla tre. Det Àr som vanligt igen. Nu Àr klockan mycket. Och de ska stanna först hos mormor och morfar och sÀga hej och efter det hos farmor och farfar och sÀga hej, sÄ Àr det alltid. Och det ska pratas och pratas och pratas. Det kommer att vara mitt i natten innan de Àr framme vid sommarstugan, Agnestorp. Klara lovar sig sjÀlv att hur sent det Àn Àr sÄ ska hon gÄ ut i skogen bakom sommarstugan och titta efterSÀrskiltReynir.iskymningen