INTRODUKTION
Den hĂ€r boken riktar sig till dig som inte mĂ„r helt hundra â just nu, till och frĂ„n, eller i vissa stunder. Den lyfter sju vanliga problem som Ă€r kopplade till ditt mentala vĂ€lbefinnande och föreslĂ„r att du gör tvĂ€rtom mot det din magkĂ€nsla sĂ€ger.
Strategierna och teknikerna har överlag gott stöd i forskningen och jag vet sjÀlv frÄn mitt arbete med hundratals klienter att de funkar bra. FrÄgan Àr varför? Eller kanske snarare, varför Àr vÄra intuitiva strategier sÄ dÄliga? Varför sÀger magkÀnslan sÄ ofta till oss att göra saker som förvÀrrar vÄra problem och fÄr oss att mÄ sÀmre? Som gör oss mer rÀdda, nedstÀmda, stressade, stÀller till det i vÄra relationer, försÀmrar sömnen och fÄr oss att grubbla sÄ mycket att vi blir olyckliga? Som om vÄr reflexmÀssiga lösning pÄ det kliande myggbettet i pannan vore att drÀmma till med stekpannan. Efter miljontals Är av evolution borde det ju inte vara för mycket begÀrt att hjÀrnan har nÄgot slags kompetens för att hantera det mest grundlÀggande. Svaret pÄ gÄtan Àr sannolikt att vi har skapat oss en helt ny vÀrld och lÀngs vÀgen helt omformulerat meningen med livet.
Leva och ligga
Kanske Àr hjÀrnans strategier i sjÀlva verket ett bra, eller till och med enastÄende, svar pÄ frÄgan: Hur kan jag fÄ den hÀr stackars kroppen att överleva en dag till sÄ att den fÄr möjlighet att ligga lite mer. Det kan lÄta som en futtig ursÀkt till liv i vÄra öron, men Àr trots allt det centrala i evolutionsprocessen för allt som andas pÄ planeten. Fokus har varit att inte dö och föra generna vidare. Detaljer som glÀdje, lycka och inre ro har haft lÀgre prioritet för vÄr överlevnad. Kanske har det till och med utgjort hinder. Sett i det ljuset kan mycket av allt vi gör som skapar problem för oss, bli mer begripligt.
Ta Ängest och oro till exempel. Hur lÀtt har vi inte att förestÀlla oss att det vÀrsta kommer att hÀnda? Forskning visar att det vÀrsta i sjÀlva verket
hÀnder sÀllan. I en studie som undersökte saken sÄg man att 91 procent av det mÀnniskor oroade sig för aldrig intrÀffade. Falskt alarm. Och i de fallen det faktiskt intrÀffade blev det sÀllan sÄ illa som man befarat.
Givet de oddsen och hur plÄgsam oro kan vara, kan man undra varför vi hÄller pÄ och oroar oss sÄ mycket. Men det Àr att titta pÄ frÄgan frÄn fel hÄll. Ur ett överlevnadsperspektiv har oro förmodligen varit en mycket bra strategi.
Om man Àr ute och gÄr i skogen och hör hur det knakar till i buskarna lÀngre fram sÄ kan man antingen hoppas pÄ det bÀsta, anta att det bara var vinden som blÄste i grenarna, och traska vidare. Eller sÄ kan man förutsÀtta det vÀrsta och utgÄ ifrÄn att det Àr en varg som lurar i buskaget.
Om du tar det sĂ€kra för det osĂ€kra och chansar fel, sĂ„ Ă€r priset inte sĂ€rskilt högt; du blir rĂ€dd och vĂ€nder pĂ„ klacken. Ăr du i stĂ€llet oförsiktig och chansar fel, sĂ„ gĂ„r det som för Rödluvan. Att utgĂ„ ifrĂ„n det vĂ€rsta kan i mĂ„nga fall vara en bĂ€ttre strategi. Oro har rĂ€ddat liv. Det Ă€r dĂ€rför det över tid har spridit sig i den mĂ€nskliga genpoolen.
Men dagens vÀrld Àr radikalt annorlunda och mÄnga av de faror som tidigare hotade oss har undanröjts. FörÀndringen, som skett mycket snabbt, Àr resultatet av mÀnsklig kultur och uppfinningsrikedom. Evolutionen tuggar pÄ lÄngsamt. Vi bÀr alla runt pÄ hundratusentals Är gammal hÄrdvara mellan öronen. Vi kommer inte att bli av med oron i första taget.
Dessutom har vi skapat oss massor av nya saker att noja över, som bolÄnerÀntor, jobbdeadlines och om de nya jeansen verkligen gör röven rÀttvisa. Det Àr inget som dödar en, men hjÀrnan har bara ett rÀdslosystem och det reagerar pÄ samma sÀtt, alldeles oavsett vad som jagar upp oss.
Fler strategier frÄn stenÄldern
NedstÀmdhet och depression skulle kunna förstÄs pÄ ett liknande sÀtt. NÀr vi kÀnner oss nere fÄr vi ofta impulsen att dra oss undan och isolera oss. Det kan tyckas mÀrkligt att vi söker ensamhet och undviker allt som Àr viktigt och roligt i livet, nÀr vi egentligen skulle behöva gemenskap, glÀdje och omsorg som allra mest.
Forskare har spekulerat i om det möjligen finns nÄgon evolutionÀr eller adaptiv fördel med depression. En teori Àr att det Àr ett svar pÄ en svÄr situation dÀr vi behöver hjÀlp; ett sÀtt att signalera till omgivningen att vi behöver stöd och omhÀndertagande.
Vi mĂ€nniskor har under den absoluta merparten av vĂ„r existens levt i smĂ„ samhĂ€llen, omgivna av familj och vĂ€nner som vi har starka sociala band till. I ett sĂ„dant samhĂ€lle mĂ€rks förstĂ„s en individs plötsliga sjĂ€lvisolering mycket tydligare â varför sitter Roger bara inne i grottan och ugglar?
Idag lever vi sjÀlvstÀndiga liv, i egna hem, ofta i stÀder dÀr vi har sporadisk kontakt med omgivningen och grannar vi knappt vet namnet pÄ. Kanske var tillbakadragen nedstÀmdhet ursprungligen en nödsignal som inte lÀngre fungerar? Nu försvinner vi bara in i vÄr ensamhet med vÄra mörka tankar.
Oschyssta jÀmförelser
Ăltande dĂ„? Varför hackar vi sĂ„ mycket pĂ„ oss sjĂ€lva och grubblar över gamla misslyckanden? Relationen som inte funkade. Jobbet vi aldrig fick. Pinsamheten vi sa pĂ„ julfesten. Det som varit kan vi inte Ă€ndra pĂ„, sĂ„ vad Ă€r poĂ€ngen?
Kanske för att undvika att göra samma misstag igen. Att repetera det som gick snett och i detalj analysera vad vi hade kunnat göra annorlunda, kan ha haft ett överlevnadsvÀrde i en farligare vÀrld.
Mycket av det vi Àltar rör ocksÄ det sociala samspelet med andra. I jÀmförelse med andra djur Àr mÀnniskan av ett ganska klent virke. Vi Àr inte sÀrskilt starka eller snabba och vÄra kroppar Àr ömtÄliga. VÄr framgÄng har i stÀllet byggt pÄ att vi Àr smarta och bra pÄ att kommunicera och dÀrför varit skickliga pÄ att arbeta tillsammans. Ensamma har vi varit sÄrbara. DÀrför Àr vi vÀldigt vaksamma pÄ vÄr position i gruppen och hur vi förhÄller oss till varandra.
Troligtvis Àr det ocksÄ svaret pÄ varför vi sÄ ofta hÄller pÄ och jÀmför oss med andra. Att komma underfund med hur vi kan passa in och bli mer omtyckta har varit viktigt.
Men vÀrlden vi lever i nu har satt mÄnga tankeprocesser pÄ steroider. Vi jÀmför oss inte lÀngre med Börje i hyddan bredvid utan med Elon Musk och Kim Kardashian, med underklÀdesmodellerna i tunnelbanan och de vÀlfunna karaktÀrerna i teveserierna. Det finns alltid nÄgon som Àr rikare och mer framgÄngsrik, har slÀtare hy, som drar bÀttre skÀmt och har vackrare barn. SÀllan fÄr vi kÀnna oss bÀst eller bra pÄ nÄgot. Man kan bli sjÀlvkritisk för mindre.
KÀrlek slutar med brÄk
Man kan spekulera i ifall svÄrigheter kopplat till kÀrlek och relationer ocksÄ har att göra med glappet mellan vÄr biologi och vÄr kultur. Varför ska det vara sÄ svÄrt att vara ihop och lycklig? Varför brÄkar vi med dem vi lever med, ibland sÄ till den grad att relationen blir dÄlig och tar slut?
Kanske var tvÄsamheten enklare och friare frÄn friktion i ett samhÀlle utan fyrtio timmars arbetsvecka, karriÀrhets och svÄruppnÄeliga ideal kring hÀlsa, skönhet och sex? Eller Àr det ens meningen att vi ska hÄlla sams? Vi lever i ett samhÀlle som ofta romantiserar livslÄng tvÄsamhet.
Men om man tittar pĂ„ hur det de facto ser ut sĂ„ tycks de flesta av oss snarare leva i nĂ„got som mer liknar seriemonogami â vi lever med en person under en period för att sen göra slut och trĂ€ffa en ny.
Att ett dÀggdjur Àr troget mot en partner mer Àn sisÄdÀr en kvart Àr i sig nÄgot ganska exceptionellt. Monogami hittar man bara hos tre till fem procent av alla som föder levande ungar. Det tror man beror pÄ att handjur inte har sÄ mycket att tillföra nÀr ungen vÀl Àr född. Mamman diar och tar hand om barnen som ofta Àr redo att klara sig sjÀlva nÀr mjölken sinar.
För oss mÀnniskor ser det annorlunda ut. Det gÄr inte att sÀtta en klÀmmis i handen pÄ ungen och skicka ivÀg den pÄ egen hand nÀr man slutat amma. Vi behöver tas hand om under mycket lÀngre tid. Att ha tvÄ förÀldrar som hjÀlper till tycks ha varit fördelaktigt.
Men sen dĂ„, nĂ€r barnet kan klara sig sjĂ€lv â finns det, rent krasst, nĂ„gon större vinst för förĂ€ldrarna med att leva tillsammans dĂ„? Det finns studier
som pekar pÄ att de som har fler partners under sin livstid tenderar att ha fler barn. Om mÄlet Àr att maximera spridandet av ens gener kan det kanske finnas en poÀng i att gÄ vidare till en ny partner. Det Àr ju ocksÄ svÄrt att pÄ förhand veta vilken gencocktail som kommer att bli den mest livskraftiga. Kanske kan det vara klokt att anvÀnda sig av en hedging-strategi och skaffa barn med fler partners, inte lÀgga alla Àgg i samma korg?
Huruvida kÀrlek börjar med brÄk kan diskuteras, men separationer tenderar i alla fall att göra det. Kanske Àr det sÄ vi ska se pÄ brÄk och konflikter? Som en mekanism som fÄr oss att glida isÀr och söka en ny partner.
Not a bug, itâs a feature?
Lycka, glÀdje och andra nymodigheter
Nu sitter vi i alla fall hÀr med en hjÀrna utvecklad för en annan vÀrld i en annan tid. En vÀrld som var farlig och krass. En vÀrld utan uppvÀrmda hus, skolor och sjukhus, mediciner, vvs-system, snabbköp, mobiltelefoner, Google, Älderdomshem, förÀldraledighet, kylskÄp, örontops, formpressade chips och Holidaydipp. Vi byter ut organ och tÀnder som slutat funka, fÄr pengar för att ta hand om vÄra barn, röstar om vem som ska bestÀmma och har lagar som reglerar att vi mÄste bete oss rimligt schysst mot varandra.
Vi har skjutit upp döden med femtio Är och Älderdom Àr inte lÀngre nÄgot kuriöst utan det gÀngse. Det Àr inte perfekt och det finns stora hot vid horisonten, men i vardagslivet Àr vi beskyddade som aldrig förr.
MÄnga av vÄra hÄrdkodade strategier tycks ha spelat ut sin roll. Och alldeles oavsett sÄ har vi omformulerat meningen med alltihop. Att överleva dagen och föröka oss i alla Àra, men det Àr en alldeles för torftig kravspec. Vi har bestÀmt att livet ska vara sÄ mycket mer och innehÄlla sÄdant som lycka, glÀdje, sjÀlvförverkligande och meningsfulla relationer. Med all rÀtt.
Vi har skrivit om briefen. TyvÀrr verkar inte hjÀrnan ha fÄtt memot.
Dags att hacka hjÀrnan!
Lev lite mer onaturligt
Metoderna du kommer att fÄ bekanta dig med i den hÀr boken gÄr i mÄngt och mycket pÄ tvÀrs mot vad din magkÀnsla tycker Àr vettigt. De kommer inte naturligt för oss. VÀljer du att praktisera dem, kommer du sannolikt att uppleva stunder av milt obehag och förvirring. Det Àr ovant att bete sig tvÀrtom.
Men helt obekant Ă€r det nog Ă€ndĂ„ inte. För om du Ă€r som de flesta av oss sĂ„ anvĂ€nder du redan idag tvĂ€rtomstrategier i din vardag. Till exempel nĂ€r du gĂ„r till gymmet eller lĂ„ter bli att moffa i dig nĂ„got gott. Inget kunde vara mer onaturligt. Att till synes helt utan poĂ€ng göra av med energi â och medvetet avstĂ„ frĂ„n att fylla pĂ„ med ny â Ă€r, ur strikt evolutionĂ€r synvinkel, fullkomligt rubbat. Men att vi skulle skapa en tillvaro dĂ€r vi inte behöver röra pĂ„ oss för att fĂ„ tag pĂ„ lunch (eller undvika att bli nĂ„gon annans) och dĂ€r snabba kolhydrater alltid finns inom armlĂ€ngds avstĂ„nd, var inget evolutionen kunde förutse. Det har vi tvingats lĂ€ra oss att kompensera för pĂ„ egen hand.
DÀrför kommer det alltid att kÀnnas enklare att sopa i sig en dubbeljapp i soffan Àn att sÀtta sig och svettas pÄ en trÀningscykel. PÄ samma sÀtt kommer strategierna du lÀser om hÀr kanske aldrig att kÀnnas helt naturliga.
Men precis som med trĂ€ning och sansad kosthĂ„llning Ă€r chansen stor att de kommer att hjĂ€lpa dig att mĂ„ bĂ€ttre. Kanske till och med att leva lite lĂ€ngre. Och fĂ„ ligga lite mer. SĂ„ lĂ„t dig inte avskrĂ€ckas â tvĂ€rtom.
DU DRAR DIG UNDAN NĂR LIVET
KĂNNS
MOTIGT
Nere, deppig, hÀngig. De flesta av oss har upplevt perioder av nedstÀmdhet. Allt kÀnns lite dystert och grÄtt, de glada och positiva tankarna lyser med sin frÄnvaro. Ibland Àr det lÀtt att se orsaken bakom.
Det kan handla om att vi drabbats av nÄgot slags motgÄng, besvikelse, misslyckande eller förlust. Kanske har du haft det kÀmpigt pÄ jobbet, hamnat i en konflikt eller upplevt trassel med ekonomi, hÀlsa eller i en relation.
MotgÄng/ Förlust
Ledsen/ Dyster
Andra gĂ„nger Ă€r det svĂ„rare att sĂ€tta fingret pĂ„ var skon klĂ€mmer. Det Ă€r mer en kĂ€nsla som smugit sig pĂ„ â man kan kĂ€nna sig rastlös, ha mörka tankar om framtiden eller kĂ€nslor av skuld som Ă€r svĂ„ra att sĂ€tta fingret pĂ„.
NĂ€r sĂ„dana tankar och kĂ€nslor knackar pĂ„ dörren Ă€r det vanligt â vĂ€ldigt vanligt â att vi fĂ„r impulsen att dra oss undan och stĂ€nga in oss. Ett behov av att vara för oss sjĂ€lva och slicka vĂ„ra sĂ„r. Inget kĂ€nns ju Ă€ndĂ„ kul, sĂ„ varför ens försöka?
Det Àr ocksÄ lÀtt att tÀnka att om jag trÀffar andra sÄ kommer de se att jag mÄr dÄligt, och sÄ mÄste jag sitta och prata om det jobbiga och skapa dÄlig stÀmning. SÄ man slutar höra av sig och börjar tacka nej nÀr vÀnnerna vill ses. Jag Àr ÀndÄ inte kul att hÀnga med nu, mÄste mÄ bÀttre först. Man hoppar löprundan för det Àr sÄ motigt. En pÄse ostbÄgar fÄr bli middag, för vem orkar laga? Och ligger mer i sÀngen. Behöver nog vila, och nÀr jag sover sÄ kommer jag ju ifrÄn elÀndet en stund. DÀrhemma i sin ensamhet
börjar man ofta grubbla över varför man mÄr som man mÄr, i förhoppningen att hitta ett svar eller en lösning.
Ledsen/ Dyster
Dra sig undan
Tacka nej
Grubbla
Ibland kan det för all del gÄ över. Men ofta börjar man i stÀllet att mÄ allt sÀmre. Som ett brev pÄ posten hamnar man i en ond cirkel.
Ledsen/ Dyster
Dra sig undan
Tacka nej
Grubbla
Det Àr inte sÄ konstigt egentligen. Hur vi mÄr Àr till stor del summan av allt vi gör för att uppfylla grundlÀggande behov. Vi trÀffar vÄra vÀnner för att vi Àr sociala varseler som trivs med att umgÄs med andra. Vi trÀnar och rör pÄ oss för att kroppen och hjÀrnan ska fungera som de ska. Vi sover enligt en rytm som till stor del Àr kalibrerad efter vad vi behöver. Vi Àter nÄgorlunda varierat för att fÄ i oss nÀring och viktiga Àmnen. Och vi Àgnar oss Ät vÄra intressen som ger oss glÀdje och energi.
Om vi drar ner pÄ eller plockar bort delar av detta, och ibland alltihop, sÄ mÄr vi sÀmre och livet blir kÀmpigt. Och grubblet dÄ? LÀngre fram kommer du fÄ lÀsa om varför det sÀllan leder till att vi mÄr bÀttre eller hittar vÀgen ut, tvÀrtom.
Hooked on a feeling da-da-da-da
Den mÀnskliga hjÀrnan Àr otrolig. Ett av dess kanske mest imponerande trick Àr att kunna skÄda in i framtiden. Att vi i huvudet kan spÄna, fantisera och förestÀlla oss hur saker och ting kan tÀnkas bli innan de har hÀnt tycks vara en unik förmÄga för oss mÀnniskor. Det Àr förmodligen ocksÄ det som har gjort att det Àr just vi, och inte bofinkarna eller uttrarna, som tagit planeten i besittning.
För vÄrt inre kan vi skissa upp bÄde bra och dÄliga saker som kan tÀnkas hÀnda och styra vÄrt beteende dÀrefter. En försmak av framtiden. Det Àr en superförmÄga. Men som kompass för att guida oss tar vi i stor utstrÀckning hjÀlp av vÄra kÀnslor. De fÀrgar vÄra tankar, förvÀntningar och hur vi vÀljer att bete oss.
Och vi Àr mÀrkligt upptagna av kÀnslan i stunden, den vi rÄkar ha just hÀr och nu. För lÀnge sen (innan det fanns mobiltelefoner) gjorde nÄgra smarta forskare ett intressant experiment. De stÀllde sig utanför en telefonkiosk. NÀr de som var dÀr inne hade pratat klart och kom ut frÄgade man dem hur lyckliga de var med sitt liv.
För hÀlften av de tillfrÄgade hade man placerat ett mynt ovanpÄ telefonautomaten. NÀr de kom in i kiosken hittade de myntet och kunde anvÀnda
det till att ringa. Den andra gruppen hittade inget mynt. Det visade sig sen att de som haft âturenâ att hitta myntet skattade att de var lyckligare Ă€n de andra. Att hitta en sketen peng hade alltsĂ„ omedvetet fĂ„tt dem att utvĂ€rdera hela livet (som dĂ„ inkluderar arbete, hĂ€lsa, relationer, kĂ€rlek och en kĂ€nsla av mening) i ett annat ljus.
Ett kanske Ànnu mer konkret exempel sÄg man i en studie som visade att mÀnniskor Àr sÀmre pÄ att handla mat inför den kommande veckan om de nyss Àtit lunch. MÀttnadskÀnslorna i stunden gjorde att de helt underskattade hur mycket mat som skulle komma att gÄ Ät senare. KÀnslor har med andra ord en tendens att kortsluta vÄr förmÄga till att ha perspektiv.
NÀr vi förestÀller oss framtiden Àr vi alltsÄ starkt pÄverkade av vilka kÀnslor vi rÄkar kÀnna för stunden. Det prÀglar tankarna vi tÀnker och hur vi vÀljer att bete oss. SÄ hÀr tycks vi allt som oftast tuffa fram i tillvaron, styrda av vÄra kÀnslor:
KĂ€nna
TĂ€nka
Göra
Att kĂ€nslorna fĂ„r sĂ€tta agendan Ă€r oftast inte nĂ„got problem, speciellt inte nĂ€r vi Ă€r glada och mĂ„r bra. De positiva kĂ€nslorna gör oss entusiastiska, nyfikna och initiativrika. De signalerar att det ska bli kul att trĂ€ffa Matilda och Sebastian pĂ„ lördag. Att det ska bli skönt, eller Ă„tminstone okej, att löpa intervaller runt Ă
rstaviken. Att det absolut Àr vÀrt att lÀgga tre timmar vid spisen för att laga ossobuco alla milanese enligt konstens alla regler. Och att det vore hÀrligt med en weekendresa till Köpenhamn i pÄsk.
Men tyvĂ€rr har myntet en baksida. NĂ€r livet kĂ€nns trist, grĂ„tt och nedstĂ€mt hĂ€r och nu fĂ„r vi andra signaler. Signaler som gör det svĂ„rt att förestĂ€lla sig att nĂ„gonting vi gör kommer att kĂ€nnas kul eller bra. Matilda ska alltid tjata om sin puckade morsa. Det kommer sĂ€kert börja regna nĂ€r jag Ă€r i löpspĂ„ret. Tre timmar vid spisen â tid jag aldrig kommer fĂ„ igen.
Och danskarna dÄ och deras smörrebröd, Àr det inte bara en vanlig jÀvla macka, nÀr allt kommer omkring?
De negativa kÀnslorna lÀgger sig som en vÄt filt över tillvaron och fÄr oss att tro att allt Àr, och kommer att förbli, trÄkigt, dÄligt och meningslöst. Vi tÀnker att sÄ lÀnge jag kÀnner mig sÄ hÀr finns det ingen mening med att göra nÄgonting. Vi blir passiva, tillbakadragna och initiativfattiga. Ofta börjar vi grubbla i ett missriktat försök att fÄ fatt i en annan kÀnsla. Och grÀver ner oss Ànnu mer. Vi kan inte bara bestÀmma oss för att kÀnna nÄgot annat, det ligger bortom vÄr kontroll.
SÄ hur ska vi göra för att mÄ bÀttre? Om vi tror att nyckeln Àr att en bÀttre kÀnsla mÄste infinna sig, sÄ fÄr vi vÀnta. En sak kan vi vara hyfsat sÀkra pÄ: KÀnslan vi har nu kommer sÄ smÄningom att ersÀttas av en annan. Som med vÀdret. Efter regn kommer sol. FrÄgan Àr bara om vi sitter i ett duggregn eller om vi hamnat i en regnperiod. I vÀrsta fall kan vi fÄ vÀnta ganska lÀnge. Vill du inte vÀnta, gör tvÀrtom!
