FörstÄ, acceptera och hantera dina mindre trauman
FörstÄ, acceptera och hantera dina mindre trauman
ĂversĂ€ttning: Susanne Nobel
Bonnier Fakta, Box 3159, 103 63 Stockholm www.bonnierfakta.se
TINY TRAUMAS
Copyright © 2023 by Dr. Meg Arroll
All rights reserved
Swedish translation rights arranged with Dorie Simmonds Agency Ltd. through Ulf TöregÄrd Agency AB Tryckt hos ScandBook EU, 2023 isbn 978-91-7887-590-0
Till min underbart vĂ€nliga och godhjĂ€rtade pappa âherregud, vad jag saknar dig!
InnehÄllsförteckning
Förord 7
Inledning 12
SmÄ trauman och hur de pÄverkar oss 18
Och sÄ levde de inte lyckliga i alla sina dagar 53
BekvÀmt avtrubbad
Född till att stressa
motsÀgelsefulla perfektionismen
Bluffmakare, fördomar och mikroaggressioner
Ăta av fel orsaker
Vad har kÀrlek med saken att göra?
sova, sova, kanske drömmaâ
sprÄnget: ditt livsrecept
Förord
En anledning till att jag skrivit den hĂ€r boken Ă€r att jag vill att fler mĂ€nniskor ska kĂ€nna sig sedda, skriver författaren och psykologen Meg Arroll i en sista avslutande mening. Jag Ă€r beredd att bekrĂ€fta att hon har lyckats. I ett samhĂ€lle som sanktionerar ett tempo och en kravnivĂ„ som mĂ€nniskan knappt klarar ligger det nĂ€ra till hands att ignorera sitt mĂ„ende. Den som vill framstĂ„ som kompetent och fullvĂ€rdig, som en ânormalâ person, hittar lĂ€tt lösningen genom att dölja sina inre reaktioner och fortsĂ€tta springa. Jag har ju egentligen ingen anledning alls att mĂ„ sĂ„ hĂ€r dĂ„ligt, tĂ€nker nog mĂ„nga. Jag vet att det inte borde vara en sĂ„ stor grej, jag kĂ€nner mig löjlig som tar upp det men ⊠kanske man sĂ€ger.
Om du gĂ„r med en gnagande kĂ€nsla av otillfredsstĂ€llelse och psykisk tyngdkĂ€nsla utan att riktigt vara klar om orsaken. Om du kritiserar dig sjĂ€lv för att du mĂ„r som du gör trots att du lever ett socialt och ekonomiskt vĂ€lordnat och âlyckligtâ liv. Om du drar dig för att berĂ€tta för nĂ„gon om ditt mĂ„ende eftersom du Ă€r rĂ€dd för att bli missförstĂ„dd, förminskad eller till och med förlöjligad. Ja, dĂ„ har den hĂ€r boken hamnat i rĂ€tta hĂ€nder.
I dag tycks det rÄda en allmÀn uppfattning om att man mÄste förtjÀna sitt lidande. Endast en faststÀlld diagnos verkar vara tillrÀckligt för att fÄ berÀttigat intresse frÄn
omvÀrlden, vare sig det gÀller vanlig medmÀnsklighet och omtÀnksamhet eller professionell vÄrd. Ingenting kan vara mer felaktigt, menar författaren. Troligen Àr det snarare ett eller flera mindre trauman som Àr orsaken till att vi gÄr omkring och kÀnner oss konstant illa till mods, men avfÀrdar det hela som alltför trivialt för att söka hjÀlp. RÀtt behandling kan dÄ vara förutsÀttningen för att skapa frigörelse och en kÀnsla av mening. Meg Arroll Àr en erfaren psykolog, psykoterapeut och forskare som mött mÄnga patienter vars liv pÄ ett sorgligt sÀtt fÀrgats av hÀndelser som de sjÀlva bara delvis kunnat identifiera. I de fall de kunnat göra det har de inte förstÄtt eller respekterat vidden av sambandet mellan dessa erfarenheter och hur de mÄr i dag. Ofta, menar författaren, ser vi inte tecknen pÄ mindre trauman förrÀn nÄgot hÀnder i vÄra liv som rubbar balansen. Min egen uppfattning om trauma och dess behandling Àr traditionell. Den har sin grund i ett lÄngt yrkesliv till stor del inriktat pÄ behandling av suicidala och sjÀlvskadande patienter. De har nÀstan samtliga genomlevt trauman av olika styrka och karaktÀr: vÄldtÀkt, misshandel, tortyr och krigsupplevelser, naturkatastrofer, psykisk misshandel och försummelse. I dokumentationen kring behandlingen var jag alltid noga med att skriva ut ordet trauma endast nÀr berÀttelse och symtom uppfyllde kriterierna för posttraumatisk stress, PTSD, i vÄrt diagnossystem DSM. I dag Àr vi i en process med att utvidga begreppet till att innefatta Àven hÀndelser som inte alls har denna kraftfulla dramatik, men som ÀndÄ pÄverkar personens vÀlbefinnande pÄ ett mycket pÄtagligt sÀtt. Det Àr nog en klok utveckling. Ett trauma Àr inte bara den specifika hÀndelsen som intrÀffade, utan lika mycket det som hÀnde inuti oss dÄ och hur vi tÀnker pÄ det i dag. En upplevelse kan alltsÄ passera utan djupare spÄr
för en person, men bli djupt traumatiserande för en annan. Skillnaderna handlar bland annat om olika grad av sÄrbarhet och vilken skyddande kontext som ramade in hÀndelsen.
DÀrför Àr det klokt att betrakta Àven mindre incidenter som potentiellt kraftfulla kÀllor till lidande.
Meg Arroll hjĂ€lper oss att förstĂ„ hur dessa incidenter kan pĂ„verka oss genom livet. SmĂ„ men kumulativa hĂ€ndelser förstĂ€rker varandra och skapar, menar hon, mentala skrapsĂ„r och blĂ„mĂ€rken. Ăven om hĂ€ndelserna verkar obetydliga, nĂ„got som de flesta mĂ€nniskor rĂ„kar ut för, kan de sammantaget underminera vĂ„r förmĂ„ga att leva fullt ut. Vad kan det röra sig om? KĂ€nslomĂ€ssig försummelse eller likgiltighet under uppvĂ€xten, social förödmjukelse och familjeproblem Ă€r nĂ„gra traumateman. Separation och förlust av mĂ€nniskor och sĂ€llskapsdjur Ă€r andra. Mindre trauman kan ocksĂ„ skapas av svek frĂ„n vĂ€nner, att bli ensam under en pandemi, trakasserier pĂ„ sociala medier, sĂ€rbehandling pĂ„ jobbet eller att bli krĂ€nkt av kommentarer och etiketterad pĂ„ negativa sĂ€tt. LikasĂ„ att bli utsatt för hĂ€rskartekniker eller sĂ„ kallade mikroaggressioner av en partner eller vĂ€n. Att befinna sig i en övergĂ„ng till en ny livsfas kan ocksĂ„ sĂ€tta sina spĂ„r âflytta hemifrĂ„n, det första jobbet, att bli förĂ€lder och att gĂ„ i pension Ă€r nĂ„gra exempel.
Meg Arrolls bok Ă€r en utprĂ€glad sjĂ€lvhjĂ€lpsbok dĂ€r hon vĂ€lformulerat, systematiskt och faktabaserat beskriver en behandlingsmetod för mindre trauman som hon kallar för AAA-metoden (Awareness, Acceptance, Action). Metoden omfattar tre steg â förstĂ„, acceptera och hantera â och bygger pĂ„ vĂ€lkĂ€nda teorier och tekniker frĂ„n bĂ„de KBT och ACT. Författaren har en varm och inbjudande ton och belyser sin modell med hjĂ€lp av mĂ„nga fallbeskrivningar. Boken ger ocksĂ„ rikligt med konkreta tips och övningar. Jag kan mycket
vĂ€l tĂ€nka mig boken som en manual för behandlare att möta patienter med ett klart behov av hjĂ€lp, men som Ă€r oklara kring vad som egentligen Ă€r problemet. SĂ€rskilt uppskattar jag kapitlet om kĂ€rlek, dĂ€r hon berör den kanske mest existentiella frĂ„gan â den om att höra till. Och hur vi pĂ„verkas av att inte ha fĂ„tt göra det.
I arbetet med att förhindra och minska psykisk ohĂ€lsa, framför allt gĂ€llande unga, Ă€r denna bok ovĂ€rderlig. Den belyser det faktum att livet Ă€r komplicerat, pĂ„ samma sĂ€tt som konsekvenserna av att leva det Ă€r det. Vi vinner inget pĂ„ att förminska vĂ„ra upplevelser nĂ€r vi har det svĂ„rt. TvĂ€rtom behöver vi förstĂ„ att hjĂ€lp finns och att vi Ă€r vĂ€rda att fĂ„ den, trots vĂ„r förmĂ„ga att Ă€ndĂ„ hyfsat navigera oss fram i tillvaron. Meg Arroll förklarar det sjĂ€lv pĂ„ ett fint sĂ€tt i sin sammanfattning. Hon vĂ€nder sig till dig som âblivit ignorerad, stigmatiserad, marginaliserad eller gaslightad ⊠dina erfarenheter och dina mindre trauman Ă€r lika unika som du Ă€r och kom ihĂ„g â du Ă€r inte ensam. LĂ„t oss börja tala om vĂ„ra mindre trauman sĂ„ pass att de inte lĂ€ngre kan sopas under mattan och dĂ€rigenom bana vĂ€g för bĂ€ttre förstĂ„else och behandling av det spektrum som Ă€r psykisk hĂ€lsaâ. Hennes texter ger lĂ€saren mycket att tĂ€nka pĂ„, redskap att anvĂ€nda och en fin kĂ€nsla av att Ă€ntligen ha blivit tagen pĂ„ allvar.
Uppsala 23 april 2023
Anna KĂ„ver
Psykolog, psykoterapeut och författare
Inledning
Det Ă€r inget allvarligt, inget stort ⊠du kan inte riktigt sĂ€tta fingret pĂ„ det, men Ă€ndÄ ⊠du kĂ€nner dig âför liteâ av allt â för lite nöjd, för lite uppskattad, för lite Ă€lskad. Du har en helt okej familj, ett helt okej jobb (det Ă€r trots allt ett jobb), helt okej vĂ€nner. Det finns mat pĂ„ bordet, du har tak över huvudet, sĂ„ egentligen har du inget att klaga pĂ„, Ă€ndĂ„ kĂ€nner du dig inte riktigt ⊠lycklig. Och lycklig ska man ju vara i vĂ„rt samhĂ€lle, eller hur? Det Ă€r ett underförstĂ„tt livsmĂ„l som förmedlas genom förĂ€ldrar, lĂ€rare, vĂ€nner, jobbet och praktiskt taget allt du ser.
Du har inte rÄkat ut för nÄgot riktigt hemskt i ditt liv, men det Àr just det som Àr grejen: vi har fÄtt lÀra oss att ignorera de mindre trauman som gradvis och förrÀdiskt lÀmnar hÄl inom oss, med deras underström av stÀndig melankoli och Äterkommande Ängest, allt insvept i en film av andra mÀnniskors Instaperfekta liv.
De allra flesta av mina klienter har inte upplevt nÄgra stora barndomstrauman, som sexuella övergrepp eller misshandel, att leva i en krigszon eller att en vÄrdnadshavare dör, men lÀngs vÄr vÀg genom livet fÄr vi ÀndÄ smÄ skrubbsÄr och blÄmÀrken och mÄnga av dem lÀmnar bestÄende avtryck.
De hĂ€r smĂ„ skadorna, som vi knappt mĂ€rker pĂ„ grund av de allmĂ€nna samhĂ€llsnormerna som lĂ€r oss att âbita ihop och fortsĂ€tta framĂ„tâ, samlas pĂ„ hög djupt i vĂ„rt kĂ€nslomĂ€ssiga centrum, som rĂ€ntan pĂ„ ett kreditkort. Till slut pĂ„verkar denna anhopning av mentalt slam vĂ„rt vĂ€lbefinnande och Ă€ven om det kanske Ă€nnu inte Ă€r nĂ„got vi medvetet tĂ€nker pĂ„, blir mĂ„nga av oss allt mer utmattade, upplever Ă„ngestliknande symtom och fĂ„r sĂ€mre sjĂ€lvförtroende. Konsekvenserna av att ignorera mindre trauman kan leda till mĂ„nga av de mentala och fysiska hĂ€lsoproblem som mĂ€nniskor lider av i dag.
Tack och lov slipper de flesta av oss uppleva stora trauman, i alla fall upprepade traumatiska hÀndelser och missförhÄllanden som skulle kunna leda till allvarliga psykiska hÀlsoproblem.
Att förlora mĂ€nniskor vi Ă€lskar, genomgĂ„ skilsmĂ€ssa (vilket ungefĂ€r hĂ€lften av oss gör) eller fĂ„ fysiska skador och sjukdomar Ă€r andra typer av stora livshĂ€ndelser som kan leda till diagnostiserbara mentala hĂ€lsoproblem likt Ă„ngest och depression, men inte heller dessa brukar vara problemet för de klienter som jag trĂ€ffar pĂ„ min mottagning. DĂ€r handlar det snarare om mer subtila upplevelser, som missförhĂ„llanden mellan förĂ€ldrar och barn, falska vĂ€nner, förnedring i klassrummet, otrygghet till följd av upprepade byten av hem, skola och arbete, prestationsinriktad kultur eller ett stĂ€ndigt behov av att kĂ€mpa för att fĂ„ pengarna att rĂ€cka till, vilket resulterar i instĂ€llningen âdet Ă€r ingen idĂ© att ens försökaâ.
Högfungerande Ängest, tvÄngsmÀssig perfektionism eller att aldrig kÀnna sig riktigt glad och harmonisk Àr dock inga beskrivningar som din lÀkare kommer att diagnostisera eller behandla. De finns inte med i de medicinska uppslagsverken och nÀr din lÀkare frÄgar om det har skett nÄgra stora livsförÀndringar under det gÄngna Äret kan svaret mycket
vĂ€l vara ânejâ. AlltsĂ„ lĂ€mnas mĂ€nniskor vind för vĂ„g i sina âinte fullkomligt hemska men Ă€ndĂ„ sĂ„ deppiga livâ â allt pĂ„ grund av att vi inte inser vilken förrĂ€disk inverkan mindre trauman har.
Mindre trauman Àr nÄgot vi oftare borde tala klarsprÄk om, för Àven om det Àr de smÄ sakerna som gör livet meningsfullt, Àr det ocksÄ de smÄ, Äterkommande sakerna som tömmer oss pÄ livskraft, gnista och potential. Blir vi dÀremot medvetna om vÄra mindre trauman kan vi anvÀnda dem för att bygga upp en stark, mental immunitet som skyddar oss mot de förödande konsekvenserna av framtida större trauman.
Varför Ă€r det viktigt? För att du Ă€r viktig. Det Ă€r sant â du Ă€r det. Mycket mer Ă€n du antagligen inser just nu. Och i slutet av den hĂ€r boken kommer du inte bara att inse det â din stĂ€ndiga oro, Ă„ngest och frustration lĂ€r ocksĂ„ försvinna, eller i alla fall minska â för den hĂ€r boken Ă€r ett resultat av det jag har lĂ€rt mig under mina mer Ă€n tjugo Ă„r som praktiserande och forskande psykolog.
Varenda klient jag har arbetat med har haft nĂ„got slags mindre trauma, av vilka det finns orĂ€kneliga exempel. Konsekvenserna av mindre trauman brukar dyka upp sĂ„ smĂ„ningom och visa sig pĂ„ vissa identifierbara sĂ€tt och i den hĂ€r boken kommer jag att berĂ€tta om den samling âtemanâ som jag har identifierat. Jag anvĂ€nder ordet teman eftersom de inte Ă€r medicinska diagnoser, men de kan pĂ„verka mĂ€nniskor pĂ„ liknande sĂ€tt. Du kommer sĂ€kert att kĂ€nna igen nĂ„got, antagligen flera, av dessa teman och kanske kĂ€nns det som om du Ă€r den enda som lider av det, men lĂ„t mig redan nu konstatera att dessa teman och utmaningar â eller vad du nu vill kalla de gemensamma tecken och symtom som beskrivs i kapitlen â Ă€r mycket vanliga. Eftersom det inte handlar om medicinska definitioner kan jag inte sĂ€ga exakt hur mĂ„nga
procent eller hur mĂ„nga mĂ€nniskor som kĂ€nner si eller sĂ„, men utifrĂ„n min erfarenhet och mina iakttagelser kan jag sĂ€ga en sak â om du inte sjĂ€lv lider av nĂ„got av dessa mindre trauman, sĂ„ kĂ€nner du nĂ„gon som gör det.
I samband med att jag gĂ„r igenom kĂ€nnetecknen pĂ„ mindre trauman, som bland annat lĂ„ggradig panik, kĂ€nslan av att aldrig duga och till och med hĂ€lsoproblem som sömnlöshet, viktuppgĂ„ng och kroniskt trötthetssyndrom, kommer jag sĂ„ klart ocksĂ„ att ge dig praktiska rĂ„d och konkreta sĂ€tt att hantera dessa problem â sĂ„ att du kan Ă„terta kontrollen över ditt liv och inte lĂ€ngre vara en slav under traumat. Det Ă€r inte alltid sĂ„ lĂ€tt att fĂ„ psykologisk hjĂ€lp nu för tiden, men min förhoppning Ă€r att den hĂ€r boken ska hjĂ€lpa till att minska symtomen.
Eftersom vi alla mÄste hantera livets knepiga problem, sÄvÀl vardagliga som komplexa, vill jag hÄlla det sÄ enkelt som möjligt. Det gör vi genom att anvÀnda min lösningsinriktade trestegsmetod:
AAA-metoden (awareness, acceptance och action)
âą Steg 1: FörstĂ„ â Att förstĂ„ och bli medveten om dina unika mindre trauman och hur de pĂ„verkar dig gör att du kan Ă„terta kontrollen över ditt liv.
âą Steg 2: Acceptera â Detta Ă€r oftast den mest utmanande delen och det steg som mĂ„nga mĂ€nniskor försöker hoppa över, men utan acceptans kommer det lilla traumat fortfarande, och helt i onödan, att pĂ„verka ditt liv.
âą Steg 3: Hantera â Det rĂ€cker inte med acceptans, du mĂ„ste ocksĂ„ hantera problemet och göra vad som krĂ€vs för att kunna skapa det liv du vill ha.
Det Ă€r viktigt, Ă„tminstone i början nĂ€r du hĂ„ller pĂ„ att lĂ€ra dig processen, att du följer stegen i rĂ€tt ordning. Jag möter ofta klienter som Ă€r oerhört frustrerade efter att ha hoppat direkt till hanteringsfasen, vilket kan liknas vid att sĂ€tta plĂ„ster pĂ„ sĂ„r utan att först tvĂ€tta dem â smutsen och bakterierna stĂ€ngs in och sĂ„ren blir sĂ„ smĂ„ningom variga och infekterade och skapar större problem Ă€n den ursprungliga skadan. Utan att först förstĂ„ och bli medveten om traumat och acceptera det som hĂ€nde i ditt liv brukar de positiva effekterna av att gĂ„ direkt till hanteringsfasen bli kortlivade.
Vissa personer Ă€r Ă„ andra sidan mycket medvetna om sitt trauma, sĂ€rskilt de som har prövat olika psykologiska tekniker och sjĂ€lvhjĂ€lpsmetoder, men de gĂ„r ofta direkt frĂ„n förstĂ„elsefasen till hanteringsfasen utan att arbeta sig igenom acceptansfasen. Det betyder inte alls att det Ă€r nĂ„got fel pĂ„ personen i frĂ„ga â vi lever i ett hetsigt samhĂ€lle dĂ€r vi vill fĂ„ omedelbara belöningar, sĂ„ det Ă€r inte konstigt att vi alla vill ha Tiktoklösningar pĂ„ tvĂ„ minuter â men som med alla fĂ€rdigheter Ă€r det lĂ€ttare att gĂ„ igenom de olika faserna nĂ€r du förstĂ„r och har vant dig vid processen. Försök alltsĂ„ att se varje steg â att förstĂ„, att acceptera och att hantera â som lika viktigt.
En av de vanligaste frĂ„gorna jag brukar fĂ„ Ă€r: âHur lĂ„ng tid tar det?â men det enda svar jag kan ge Ă€r att det Ă€r olika för var och en. Precis som det tar lite tid att lĂ€ka en fysisk skada behöver kĂ€nslomĂ€ssig och mental Ă„terhĂ€mtning fĂ„ ta den tid den tar. Ju djupare sĂ„ret Ă€r, eller i det hĂ€r fallet, ju fler eller ju allvarligare mindre trauman det rör sig om, desto mer arbete mĂ„ste du kanske lĂ€gga ner pĂ„ Ă„terhĂ€mtningen. Och det Ă€r ett arbete, men jag lovar dig, det Ă€r vĂ€rt det. För du Ă€r vĂ€rd att mĂ„ sĂ„ bra det bara gĂ„r.
Det hÀr för oss dock fram till en ganska bister sanning:
Ă€ven om de mindre traumana inte Ă€r ditt fel, sĂ„ Ă€r du den enda som kan göra nĂ„got Ă„t dem. Samtidigt har du redan nu tagit det första viktiga steget för att göra nĂ„got Ă„t de svĂ„righeter du tampas med varje vecka och du kan vara lugn, jag kommer att vara med dig pĂ„ den resan. Du Ă€r inte ensam. Till att börja med ska jag berĂ€tta mer om vad mindre trauman Ă€r och varför de pĂ„verkar oss sĂ„ mycket, för att sedan gĂ„ över till den första fasen i AAA-metoden â att förstĂ„ och bli medveten.
Kapitel
I
Mindre trauman och hur de pÄverkar oss
I det hÀr kapitlet kommer vi att gÄ igenom:
⹠hur trauman pÄverkar den fysiska och mentala hÀlsan
⹠skillnaden mellan stora och smÄ trauman
âą olika orsaker till mindre trauman
⹠det mentala immunförsvaret
⹠hur vi kan anvÀnda mindre trauman som psykologiska antikroppar
I det hÀr första kapitlet tittar vi pÄ skillnaden mellan stora och smÄ trauman. Det Àr bra att kunna definiera dessa skillnader eftersom det hjÀlper oss att förstÄ varför sÄ mÄnga av oss gÄr omkring och mÄr halvdÄligt nÀstan jÀmt. Vi kommer ocksÄ att gÄ igenom flera orsaker till mindre trauman, med exempel tagna ur verkligheten, i syfte att fÄ en kÀnsla för den typ av kÀnslomÀssiga övergrepp som ofta döljer sig mitt framför nÀsan pÄ oss. Just det sistnÀmnda Àr faktiskt en av orsakerna till att ett litet trauma kan vara sÄ förödande.
Psykologi Àr en relativt ny disciplin som först började studeras vetenskapligt under det senaste Ärhundradet. Ha dÀrför lite överseende om det tagit tid för dem som arbetar inom fÀltet att helt och fullt förstÄ sig pÄ dessa lÄggradiga trauman. Det första psykologer och andra yrkesverksamma bör göra Àr att iaktta vad som hÀnder i verkligheten och se till att den forskning som bedrivs verkligen Àr en Äterspegling av mÀnniskors liv, sÄ om du vill kan du ocksÄ dela dina upplevelser under hashtaggen #tinyt för att hjÀlpa andra att kÀnna sig mindre ensamma och samtidigt bidra till en ökad kunskapsbas. Men nog om det för tillfÀllet, nu kör vi igÄng!
trauman och hÀlsa
Tills relativt nyligen fokuserade forskare och psykologer mest pĂ„ stora negativa hĂ€ndelser i mĂ€nniskors liv. Det Ă€r inte sĂ„ konstigt, eftersom det Ă€r sĂ„dana saker som orsakar akuta mentala hĂ€lsoproblem och som fĂ„r folk att söka professionell hjĂ€lp. Symtomen (som ibland ocksĂ„ Ă€r livshotande) Ă€r dĂ„ ofta svĂ„r depression, allmĂ€nt Ă„ngestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och en massa andra diagnoser som finns dokumenterade i den mentala hĂ€lsobibeln Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). I den publikationen (och tidigare versioner) kopplas mĂ„nga av de nĂ€mnda tillstĂ„nden ihop med stora trauman â alltsĂ„ de uppenbart fasansfulla situationer som vi vet ofta leder till mentala och fysiska hĂ€lsoproblem: att leva i en krigszon, att utsĂ€ttas för sexuella övergrepp som barn, fysiska eller kĂ€nslomĂ€ssiga övergrepp och misshandel, vĂ„ldtĂ€kt eller ofredande, att vara med om naturkatastrofer som brĂ€nder, jordbĂ€vningar, tornador och orkaner, samt att utsĂ€ttas för vĂ€pnat rĂ„n eller terrorism.
Stora
I den femte och senaste upplagan av DSM (som dÀrför kallas DSM-5) finns det 157 olika diagnostiserbara störningar, vilket Àr mer Àn femtio procent fler Àn nÀr det digra uppslagsverket först publicerades 1952. InnebÀr det att vi mÀnniskor har utvecklat lika mÄnga fler mentala hÀlsoproblem?
Jag skulle sÀga nja, kanske nÄgra stycken, men framförallt har vi blivit mycket bÀttre pÄ att kÀnna igen och definiera mÀnskliga upplevelser och lidanden. Nu vet vi ocksÄ att Àven andra hÀndelser, varav mÄnga Àr betydligt vanligare, kan leda till kÀnslomÀssiga och funktionella problem.
Stora livshÀndelser
Lyckligtvis slipper de flesta av oss uppleva allvarliga hĂ€ndelser som skulle beskrivas som stora trauman, men alla kommer vi nĂ„gon gĂ„ng att förlora nĂ„gon vi Ă€lskar, mĂ„nga genomgĂ„r skilsmĂ€ssor och Ă€ven glĂ€djefyllda hĂ€ndelser kan vara oerhört stressfyllda (förlossningar, bröllop och till och med julfiranden). Det senare Ă€r vad som kallas för âstora livshĂ€ndelserâ, ett begrepp som myntats av psykiatrerna Thomas Holmes och Richard Rahe. De tvĂ„ lĂ€karna fördjupade sig i mer Ă€n femtusen journalanteckningar för att se om patienternas stressfyllda livserfarenheter kunde kopplas till hĂ€lsoproblem senare i livet. DĂ€refter skapade de en stresskala, en lista över hĂ€ndelser, frĂ„n de mest traumatiska (en livspartners död) till mindre betydelsefulla men Ă€ndĂ„ stressfyllda hĂ€ndelser, som mindre lagövertrĂ€delser (vem har inte nĂ„gon gĂ„ng fĂ„tt en trafikbot?). Varje hĂ€ndelse graderades sedan ocksĂ„ av poĂ€ng som motsvarade hur mycket hĂ€ndelsen hade pĂ„verkat personen. Utöver allvarlighetsgraden i dessa hĂ€ndelser tycktes antalet hĂ€ndelser under ett Ă„r vara en viktig faktor nĂ€r det