FÖRORD
Vi hade tänkt skriva en bok om design. Visa vad vi tycker är bra och förklara varför utifrån socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbara aspekter. Ju mer vi begrundade ämnet desto oftare hamnade vi i samtal om överlevnad och konsumtion. Hur vi å ena sidan snackar å andra sidan shoppar. Hur vi talar oss varma om hållbar utveckling inom en rad olika områden, och hur vi sedan med glädje köper ett Prada-plagiat för 70 spänn på den asiatiska marknaden dit vi för tionde julen i rad flugit utan att koldioxidkompensera. Diskussionerna kom också att handla om vår egen yrkesutveckling som journalister med design som specialområde – om behovet av att flytta fokus från pryl till handling, från yta till sammanhangen där bakom. Om design som problemlösningsprocess, som något viktigt för att möta samtida, globala problem. Om konsumtion, produktion och en livsstil överfull av designade saker. Samtidigt som begreppet design har blivit alltmer urvattnat, oftast framstår det numera som den lätt bluffartade hemligheten bakom allt som är lite extra. Men så enkelt är det inte, menar vi. Materiella ting och design spelar en roll för allas våra liv. För rättvisan i världen och för möjligheterna att leva långsiktigt i den. Och hur kan vi ens drömma om en långsiktig och balanserad utveckling i dagens upp- och nervända värld utan att syna shopping, det vill säga hur våra saker produceras och konsumeras? Medan boende och framför allt mat över lag får stor uppmärksamhet så är den samhällsrelaterade debatten kring sakerna och vår syn på dem snarast obefintlig. Också politiskt är sakernas roll en icke-fråga. Samlande initiativ och helhetssyn saknas. Kunskap finns, men den används inte. Istället har ansvaret för sakers förträfflighet lämnats över till de producerande företagen – som ibland sköter sig strålande, ibland inte alls. Ellen Keys och Lena Larssons en gång i tiden kreativa stridsrop om ”skönhet för alla” (1899) respektive ”slit och släng” (1960-talet) har numera 10 | 11