Inledning: Välkommen till Iowa
M
itt i USA, mellan Mississippifloden i öster och öknarna i väster, ligger en drygt hundrafemtio mil bred högplatå. Böljande kullar finns det här ute, men inga berg. Floder och bäckar finns det, men inte många stora sjöar. Vinden har nött ner berg i dagen och förvandlat det till först stoft, sedan lera, sedan svart mylla, vilken i slutänden blivit fin åkermark. Vägarna är raka härute och de sträcker sig mot horisonten i långa obrutna linjer. Några kurvor finns inte, bara en och annan knappt märkbar krökning. Lantmätarna har styckat upp landet i jordlotter, och krökningarna är korrigeringar av lantmätarnas linjer. Exakt med en engelsk mils mellanrum, alltså halvannan kilometer, korsas varenda väg av en annan väg, även den nästan fullkomligt rak. Vägarna inramar åkermark av storleken en engelsk kvadratmil. Ta en miljon sådana här kvadratytor, sy ihop dem till ett lapptäcke, och ni har ett av världens mest betydande jordbruksområden. De Stora Slätterna. Amerikas brödkorg. Amerikas hjärta. Eller, som många människor ser det, den plats som man flyger över på väg någon annanstans. De kan behålla sina hav och sina berg, säger jag, de kan behålla sina stränder och sina skidorter. För mig är det Iowa som gäller. När det är vinter i nordvästra Iowa kan det se ut som om himlen uppslukade bondgårdarna. Kalla dagar verkar de mörka molnen som blåser in över slätterna välta
82306 Bibliotekskatten ORG.indd 7
08-07-11 06.54.00